Olycklig kär

Olycklig kär!
Alltid när höstvädret faller in så är det då det är som jobbigast. Mörkret smyger sig fram och regnet faller ner, jag sitter vid fönstret och tittar ut i det ledsna vädret som får mig att fälla mina tårar.
Det har gått snart 2 år sedan allt hände. Än en dag kan jag inte förstå varför han gjorde som han gjorde. Mina föräldrar hade sagt till mig från första början jag träffade denna man att det inte skulle fungera eftersom att han var muslim. Men jag såg det inte på det sättet utan jag tänkte att man inte ska dra alla över en kam. Jag innerst inne ville själv dela mitt liv med honom, jag såg min framtid tillsammans med honom och ingen annan.
Abbe gjorde allt för mig och han visade sin bästa sida så jag föll djupt för honom, allt han gjorde under den tiden gjorde han med mig.
Han visade att han ville lägga all sin tid på mig, med sina presenter, överraskningar , ömhet och kärlek.
Allt som gick emot vårt förhållande skulle inte hindra oss från att vara tillsammans.
Jobbigast var det för honom med tanke på att jag inte var muslim, enligt Abbes kultur så skulle man vara gift med en från samma religion eller land.
Men Abbe kämpade och det var det som fick mig att kämpa för honom. Allt började när Abbe kom hem en dag och berättade att han hade fått sparken från jobbet. Jag gav så mycket tröst och stöd som jag kunde för att han inte skulle behöva må dåligt och känna sig mindre värd. Abbe var en sån som inte kunde svälja sin stolthet så ingen tröst kunde hjälpa honom. Därefter hade jag bara känslan av att allt skulle förändras.
Det började med att vi bråkade varje dag om ordinarie problem som har visat sig i andra förhållanden, bara att jag var så naiv och inte trodde att det skulle hända mig. De ekonomiska problemen blev bara större och större och det kunde aldrig bli som innan, vi kunde inte ha våra hobbys kvar eftersom att vi inte hade råd med det längre och vi kunde inte umgås längre som till exempel gå ut och äta eller gå på bio. Han började umgås mycket med sina vänner och sin familj utan mig. Han kom hem varje kväll väldigt berusad och aggressiv. Med alla våra problem som kom i vägen ledde till att vi gled ifrån varandra mer och mer. Det fanns ingen kärlek längre från hans sida, han såg inte på mig som han gjorde förut han ville inte röra vid mig. Ömheten var borta, vi var som två främlingar i vårt eget hus. Själv så visste inte jag inte vart jag skulle ta vägen med min ångest och oro, för själv så hade jag inga inkomster att komma med. Det blev en väldigt komplicerad situation för mig eftersom jag ville hjälpa honom med pengar men var tvungen att gå klart min utbildning. Jag förstod inte varför han inte pratade med mig om sina bekymmer, varför han alltid var tvungen att lämna mig ensam och att det var jag som fick sörja för det vi gick igenom när det var jag som hamnade i fällan. Med tiden började jag vara mycket hos mina föräldrar, jag kände att jag inte hade något hem längre. Dagarna gick och det vart till månader, jag orkade inte längre med mitt kämpande, gråtande och min ovisshet att inte veta vart vi hade varandra längre. Det gjorde ont i min själ att vi inte kunde tala med varandra längre. Jag var den enda människan i hans tidigare liv och han var min första kärlek, jag gjorde precis allt för honom. Hur mycket jag än kämpade för att vi skulle få det bättre så blev det inte bättre utan sämre och sämre. Mannen som jag träffade för två år sen blev till en kvinnas värsta mardröm. Under tiden som gick blev han bara girigare, han ville bara ha och ha och var aldrig nöjd med det han hade, han uppskattade aldrig något eller någon. Han blev så girig att han till och med ville gifta sig för pengar. Men inte var det mig han skulle gifta sig med för hos mig fanns det inga pengar utan bara ren kärlek. Dagarna gick och jag började känna att något var fel när han började utspela sig mindre i mitt liv. Till slut kom den dagen när jag fick nog och tog upp det med honom. Allt det jag burit inombords kom äntligen ut till slut. Jag kände att jag inte kunde klara av det längre, jag pressade och pressade honom tills han erkände vad som hade pågått under den långa perioden. Han hade gått med på ett giftermål bakom ryggen på mig. Min kropp värkte av smärta och jag kände hur tom jag blev inombords. Jag ville bara bort därifrån men jag ville ha ett svar på allt som jag än idag inte har fått. Jag flyttade hem och fick stöd från min familj. Dem fick mig att inse att jag var värd så mycket mer och hur girigheten kan ta över en människas liv. Det jag har lärt mig är att i ett förhållande inte bara har framgångar utan även motgångar. Kärleken sägs vara den största lyckan ! men bevisas väldigt sällan. Men jag vet idag när jag sitter på min stol och tittar ut genom fönstret att jag har vunnit över honom.

den 25 maj 2007