Eva 3: Söndring

Eva 3: Söndring
Evas och mitt samliv hankade sig fram efter det katastrofala misslyckandet då vi försökte återuppta vårt sexliv. Vi var inte lyckliga men kanske inte alldeles olyckliga heller. På något sätt hade vi ju fortfarande varandra att måna om och känna ömhet för. Men vi levde helt utan sex, och det kändes oerhört tomt, en känsla som gjorde sig påmind varenda dag.
Kort efter visningen av vår ”straffilm” hade Helena hört av sig. Hon hade spelat upp sin kopia för Johnny, och det blev fiasko, berättade hon. Johnny hade inte skämts ett dugg och visade inga som helst tecken på ånger. Han hade tvärt om blivit riktigt upphetsad och kåt och till och med kommit med öppna inviter. Helena hade blivit mycket besviken och hade ganska bryskt avvisat hans propåer.
Deras samliv, som ju alltid gått på kryckor, haltade vidare. Johnny lät sig inte påverkas alls utan fortsatte att knulla runt och Helena var förstås ledsen men efterhand alltmer förbannad. Jag försökte lite tafatt trösta henne vid några telefonsamtal, men kände snart att trösten var rätt överflödig. Helena var långt ifrån knäckt – hon var arg och vreden gjorde henne stark.
Hemma hos oss gick livet sin gilla gång i en anda av gemensam vänlighet – men alldeles utan sex. Det låter kanske underligt, men man kan vänja sig. Det gjorde i alla fall jag – trodde jag. Det kan väl hända att rädslan för ännu ett förnedrande misslyckande var starkare än längtan efter sex. Eva hade nog svårare att hantera sitt driftsliv, som ju visat sig vara starkt. Hon blev allt sparsammare med kroppskontakt och fysisk närhet. Kyssar och kramar blev sällsynta.
Hon var tidvis lite inbunden, ibland grubblande på gränsen till depression. Innerst inne förstod jag henne nog, men jag ville inte förstå. Och jag kunde inte förmå mig att hjälpa henne, jag kunde ju inte hantera min egen plåga. Efter någon tid började hon låsa in sig i badrummet då och då och jag var övertygad om att hon onanerade. Jag lyssnade vid dörren några gånger och tyckte mig uppfatta dämpade stön. Men jag kunde inget göra.
Så småningom onanerade hon på nätterna i sin säng. Hon väntade alltid försiktigtvis till hon trodde att jag hade somnat, och jag lärde mig kvickt att låta sovande. Det hela pågick en tid, och jag våndades ständigt över min oförmåga. Så en dag vid middagsbordet berättade Eva att hon på jobbet ringt sin väninna Kristin. De hade inte setts sedan Bengts födelsedagsparty och hade enats om att nu var det verkligen på tiden. Det bestämdes därför att Eva skulle hälsa på hos Kristin följande kväll. Eva såg för en gångs skull lite glad ut, och jag hade inte en tanke på att lägga några hinder i vägen. Nästa dag var hon riktigt uppspelt vid middagen och hade klätt sig som till fest, tyckte jag det såg ut som.
”Du ser fantastisk ut, men ska du på fest? Jag trodde det var en vanlig väninneträff”, undrade jag.
”Nja, det är väl ingen fest direkt”, svarade Eva, ”men Kristin sa att hon bjudit ett par väninnor till som jag inte träffat på mycket länge, så jag kände att jag ville vara lite fin ikväll.”
Middagen förlöpte under lättsamt samspråk och det var uppenbart att Eva verkligen såg fram emot besöket hos Kristin. Efter maten slog vi oss ned i soffan med varsin kopp kaffe och småpratade med TVs Rapport som bakgrund. Så blev det då dags för uppbrott.
”Blir det sent, tror du?”
”Jag vet inte. Men de två andra har jag ju inte sett på åratal, så det blir väl några timmars skvaller och småprat.”
”Om det blir mycket sent sitter jag nog inte uppe och väntar. Men ha det nu så trevligt, och hälsa Kristin.”
”Tack, jag ska hälsa. Och gå du och lägg dig, inte behöver du sitta uppe för min skull.”
Och så var hon borta och det blev tyst i huset. Jag gick och slog mig ned i bästa fåtöljen med en bok. Men jag fick ingen riktig ro, jag kunde inte koncentrera mig på boken. Jag undrade över hennes uppsluppna stämning, hon hade ju rent av verkat förväntansfull. Var det så märkligt att träffa Kristin och de andra två? Och så detta att hon hade klätt upp sig för party snarare än för en vanlig pratkväll. Nå, jag lyckades till sist förtränga mina oroliga tankar och läsa ett par kapitel.
När klockan närmade sig tolv och hon ännu inte kommit, tröttnade jag på att vänta och gick in i sovrummet för att lägga mig. Där fick jag på Evas toalettbord syn på en påse från en exklusiv butik för damkläder. Då jag tog påsen för att slänga den i papperskorgen hittade jag under den ett kvitto på bh och silkestrosor i lyxklass för ett astronomiskt belopp. Detta ingick alltså i Evas festklädsel. Var det verkligen nödvändigt för en träff med Kristin.
Förvånansvärt nog somnade jag så småningom trots mina upprörda tankar. Jag vaknade klockan halv två av att Eva satte nyckeln i dörren och smög in. Hon gick direkt in i badrummet och jag hörde vatten skvala. Duschade hon verkligen så här mitt i natten? Efter en stund kom hon in i sovrummet, hon gick bestämt lite vingligt tyckte jag. Eva klädde av sig i mörkret och kröp i säng.
Nej, hon var nog inte riktigt nykter och somnade också snabbt. Då smög jag på tå ut i badrummet. Mycket riktigt, hon hade duschat, golvet var alldeles nedstänkt. Som driven av en tvingande kraft lyfte jag på locket till tvättkorgen. Överst låg ett par mycket eleganta, genombrutna, svarta spetstrosor i tunnaste silke. Det stod en stark och omisskännlig knulldoft om dem. Jag tog upp dem och sniffade – fittsås och sperma, det var ingen tvekan om det. Jag stack in en hand i trosorna och kände i grenen. Där var alldeles kladdigt. Nu visste jag hur det låg till, och återvände förkrossad till min säng.
Under natten hade jag en lång och plågsam överläggning med mig själv. Förut när vi ännu hade en normal sexuell relation hade jag kunnat betrakta hennes vänsterprassel som ren, oacceptabel otrohet. Men kunde jag ställa några krav på henne i det här sammanhanget, när jag, på grund av min nu förmodligen ytterligare förstärkta oförmåga att glömma, inte längre själv kunde tillfredsställa henne? Vad hade jag att välja på – att skiljas eller att finna mig i situationen? När morgonen grydde hade jag valt det senare alternativet. Så länge jag nu orkade.
Så var alltså dramaturgin fastställd. Nu var det bara Eva och jag som skulle spela våra roller. Livet lunkade vidare med fortsatt sval vänlighet, omtanke och försök till ömhet. Eva hade kommit över sin inbundenhet och motvilja mot kramar, hon verkade nu rätt tillfreds med tillvaron och jag anade väl varför. Jag tror hon märkte att jag varit i tvättkorgen och kollat hennes nya trosor. Hon fortsatte nämligen att träffa Kristin eller någon av de andra tjejerna (som det hette) en eller två gånger i månaden, men hon lämnade aldrig mer några spår efter sig.
Helena ringde en dag och berättade att nu hade hon definitivt kastat ut Johnny, som också slutligen fått sparken från sitt jobb då han en kväll avslöjades till sängs med chefens fru. Så nu var bocken utkörd ur örtagården. Johnny hade tydligen försvunnit och Helena hade ingen aning om var han var. På hans jobb trodde man visst att han stuckit utomlands.
Helena och jag, som ju kände väl till varandras situation började hålla regelbunden telefonkontakt, men när Evas besök hos ”Kristin” också blev alltmer regelbundna, började jag besöka Helena i stället för att sitta ensam hemma och ruva på mina dystra tankar. De första besöken gick väl åt till kaffe och tröstprat, men så småningom hamnade vi i hennes säng. Till min stora lättnad fungerade nu mandomen igen till bådas vår stora belåtenhet.
På vägen hem tänkte jag inte utan stolthet på min återvunna ståndsmässighet – den hade kanske funnits där hela tiden, men jag hade ju inte försökt, inte vågat. Nu funderade jag på om jag skulle klara att sätta på Eva igen. Man borde kanske prova på. Jag var först hemma trots att det redan var mycket sent, så jag fortsatte mina funderingar. Om vi lyckades få igång vårt sexliv igen, så skulle hon kanske inte längre ha behov av sina älskare.
Ja, det var allt värt ett ordentligt försök. När jag väl hade fattat mitt beslut, klädde jag av mig och gick till sängs. Jag låg och dåsade en stund, kanske en halvtimme, och sedan hörde jag Eva tyst och försiktigt komma in. Hon gick som vanligt först till badrummet och duschade – det fanns alltså något att duscha av. Efter en stund kom hon så in i sovrummet, slängde av sig badrocken och kröp ner. Jag rörde på mig så att hon skulle förstå att jag var vaken.
Försiktigt, nästan omärkbart smög jag in en hand under Evas täcke och smekte hennes bröst. Hon rörde sig mjukt under min hand, som nu övergick till att krama liljekullarna ganska hårt och nypa i bröstvårtorna. Jag hörde ett lätt stön. Jag lät då handen fortsätta ner över hennes mage för att lägga sig till ro över hennes fitta. Den var trots duschen fortfarande kladdig. Jag låtsades inte begripa vad det innebar, utan satte nu mitt beslut i verket.
”Det var värst vad du är våt. Har du suttit och kåtat upp dig hos Kristin? Jag ansträngde mig att låta lite raljant.
”Ja, det är inte utan. Kristin och tjejerna berättade med utförliga detaljer om en gemensam resa med Silja, där dom hade lyckats ragga upp några godingar, som dom kallade det.”
”Eva”, började jag lite trevande, ”jag skulle nog kunna hjälpa dig på traven. Ska vi inte göra ett försök igen?”
”Jag vet inte … har du lyckats få fart på den igen då?
”Ja, jag blir så kåt av att känna dig så blöt.”
”Kan vi inte vänta till i morgon, det är så sent och jag är nog lite trött.”
Jojo du, tänkte jag. Du är alldeles nyknullad och har fittan full av sperma och är förstås rädd att bli avslöjad. Du anar kanske att jag inte är så dum som jag försöker göra mig. Jag försökte låta besviken, men var egentligen rätt nöjd med att ha genomskådat henne.
”Ja, okej då”, suckade jag, ”vi säger väl så, men glöm inte det då.”
Nästa dag var en lördag och vi kunde båda unna oss att ligga kvar i sängen. Vi behövde inte stiga upp, vi hade inga tider att passa. Nu var jag fast besluten att genomföra mitt test. Skulle kuken äntligen stå pall igen även inför Eva? Skulle jag kunna ge henne ett par riktigt mäktiga orgasmer. Skulle jag kanske kunna omvandla vårt fattiga samliv till en sexrelation igen? Nå, friskt vågat!
Jag kröp försiktigt över till Evas säng. Hon sov alltjämt, men jag tror hon låtsades. Hon drog sig tydligen i det längsta förmodligen fortfarande rädd att bli avslöjad. Men nu tvekade jag inte längre. Jag började slicka henne i örat och kramade samtidigt hennes bröst ganska hårt och hänsynslöst. När jag lät handen fortsätta ned till hennes fitta, placerade tummen på klitoris och lät ett par fingrar glida in mellan hennes blygdläppar, kunde hon ju inte gärna låtsas sova längre.
Vi kysstes djupt och med mycket tunggymnastik och jag kände fittan bli allt blötare. Jag kände inte för att avsmaka gårdagens sperma, så jag avstod från fittslickningen. Däremot kände och hörde jag att Eva nu var mogen – hon suckade tungt och fittan flödade.
”Kom in med kuken, Hasse. Kör in den i botten, jag är så kåt”, stönade Eva
”Ja, ja, jag kommer”!
Hennes rädsla hade tydligen sjunkit undan och kättjan hade fått övertaget. Ja, jag var sannerligen inte nödbedd. Äntligen, med ett Aahh, trängde min stake i en enda stöt ända in till livmodertappen. Kanske skulle det nu gå bra igen. Men en liten oro fanns kvar i bakhuvudet, så jag gick ut lite försiktigt. Snart nog kände jag att erektionen höll, den var pålitlig. Nu kunde jag unna mig att börja knulla på fullt allvar. Men innan jag hann komma igång ordentligt, så knuffade Eva undan mig och väste ”Lägg dig på rygg”.
Jag var inte sen att lyda hennes uppmaning och hann nätt och jämnt vända mig innan hon sakta och lustfyllt sjönk ned över mitt hårda stånd. Eva red mig intensivt, ja, nästan brutalt och kommenterade ritten med mycket stön och många kommentarer om hur hård jag var, hur långt in jag kom och hur underbart skönt det kändes i fittan. Jag var i sjunde himlen efter mitt långa celibat, och när hennes orgasm blommade ut och den blöta, halkiga slidan kramade kuken som allra hårdast sprutade jag min sats djupast inne i fittan. Ja, vi kom tillsammans, samtidigt. Min triumf var oerhörd. Jag hade återupprättat mig.
Nu följde några hektiska veckor, vi knullade som kaniner. Vid alla tänkbara tider på dygnet och på alla möjliga och omöjliga platser – i sovrummet (förstås), i köket (på diskbänken), i badrummet, på balkongen, på golvet framför TVn, i parken, på badstranden, ja, till och med i bussen (på sista bänken). Jag hade mycket att ta igen. Kanske inte Eva, men min hunger var närmast omättlig. Jag tyckte att lyckan hade återvänt till huset.
Det tyckte jag ända till Eva en dag sa att hon skulle träffa Kristin och de andra väninnorna igen. Den gamla välbekanta klumpen i magen infann sig på nytt. Om det verkligen handlade om att träffa tjejerna, var det väl i sin ordning. Men jag visste ju vad ”träffa Kristin” hade kommit att betyda det gångna året. Externa knull! Vad skulle hon med dem till? Vi höll ju själva igång dygnet runt nästan. Hon kunde knappast orka mer. Kände hon ändå återigen det pockande suget efter andra kukar?
Jag blev djupt bedrövad. Vad skulle jag nu göra, ja, vad kunde jag egentligen göra? Eva kom naturligtvis iväg på sin träff – festklädd som jag tyckte. Jag återföll i håglöshet, men lyckades ändå samla mig till ett delbeslut. Det var nödvändigt att undersöka resultatet av träffen. Hon kom förstås mycket sent hem. Jag låg redan och låtsades sova, så naturtroget tydligen att hon utan betänkande klädde av sig i sovrummet. Jag låg och kisade diskret och såg hur hon krängde av sig blusen och drog ned blixtlåset i kjolen, som föll till golvet.
Åh Herre Gud, hon hade inga trosor på sig. Hade hon gått utan eller hade de blivit kvar som trofé någonstans. Än en gång hade hon blivit avslöjad, och den här gången hade hon gjort det själv. Helt aningslöst gick hon ut i badrummet. Hon var emellertid snart tillbaka och kröp i säng med lite stökande och bökande. Jag passade på tillfället att ”vakna”.
”Hej, har du just kommit? Det blev rätt sent i alla fall.”
”Nja, jag kom för en stund sen, men du sov. Så det var väl inte så sent. Men sånt här tjejsnack kan ibland bli lite långrandigt vet du.”
”Eva lilla”, viskade jag, ”vi har inte älskat på hela dagen. Jag har legat här och längtat lite efter dig.” Jag stack in en arm under hennes täcke och letade mig fram till hennes fitta.
Nyknullad! Såsig! Jag kände mig förlamad. Jag fortsatte att smeka hennes kön och visade inga tecken på att jag hade fattat vad som hänt. Det var med ett slags lättnad jag hörde hennes svar.
”Inte i kväll, älskling. Jag är allt lite trött.”
Nästa morgon var Eva beredd igen, och jag kröp med viss bävan över till hennes säng. Till min förvåning och belåtenhet gick det bra – inget fel på ståndet. Jag hade nog oroat mig lite grand för Evas reaktion men tyckte mig ana att hon kände ett slags bekräftelse: nu kunde hon knulla till vänster utan att jag misstänkte någonting och följaktligen inte blev impotent – trodde hon. Och på de villkoren fortsatte vårt samliv tills vidare. Men jag kände på mig att slutet närmade sig, och den här gången var det nog oåterkalleligt.