Arnold - en sexköpare!

ARNOLD – en sexköpare!

En berättelse av Jon Fex som bygger på en verklig händelse.

(Handlingen i denna berättelse utspelas före sexköpslagen.)



1


Det var en varm sommarnatt, klockan var två på natten, och Arnold var på väg hem i sin bil. Han hade arbetet över på sitt företag och var trött och ville hem och sova. Men det låg en tät dimma över hela Malmö som hindrade sikten och tvingade Arnold att krypköra irriterande långsamt fram längs gatorna.

Sin vana trogen körde Arnold den kortaste vägen mellan sitt företag och hans hem, vilket innebar att Arnold körde förbi Malmös horstrita, som han brukade göra. Arnold var en van sexköpare på horstritan, men just denna kväll hade han inte tänkt plocka upp någon hora. Arnold väntade sig i alla fall inte att det skulle finnas några tjejer ute vid den tiden, i den dimman, och Arnold såg inte till en enda människa eller mötte någon annan trafik.

Arnold krypkörde hela S:t Knuts väg och svängde sedan vänster in på Sorgenfrivägen. Det gick irriterande långsamt men Arnold vågade helt enkelt inte köra fortare. Sikten var högst fem meter och det var den tätaste dimma han hade varit med om.

Arnold var 52 år och hade aldrig varit gift och hade ingen egen familj. Han hade misslyckats med det viktigaste i livet – kärleken, och han visste om det. Han var i själva verket en mycket olycklig och ensam människa som ansåg att hans liv i grunden var meningslöst utan kärlek. Han hade funderat på självmord men kommit fram till att om han bara kunde få sex och erotik, och gärna lite snusk också, tillräckligt så skulle han ändå kunna anse sitt liv var värt att leva. Det hade inte saknats kvinnor i Arnolds liv. Han kunde bara inte behålla dem. Arnold hade misslyckats med varje förhållande han gett sig in i och han hade själv förstått, senare när han mognat, att det berodde på att han inte hade vetat något om kärlek när han lämnade sitt föräldrahem och han kunde inte förstå och hantera sina känslor. Arnold hade lidit en sexuell nöd större delen av sitt ensamma liv och han hade alltid känt en dragning till prostituerade och börjat anlita dem tidigt. Till en början sparsamt eftersom Arnold hade ont om pengar i början av sitt vuxna liv.

Senare i livet hade Arnold tur och blev ägare till ett företag som gav honom mycket goda inkomster, kontanta pengar över disk varje dag. Det kan inte sägas så mycket om Arnolds företag här därför att det kanske skulle kunna gå att identifiera honom genom sådana uppgifter. Arnold hade i alla fall gott om pengar att köpa sex för på äldre dagar, och det var förutsättning för att han skulle bli en så stor sexköpare som han var en gång.

För Arnold fanns det bara en sak här i världen som var värt något – och det var sexuell njutning och tillfredsställe. Det var en helig sak för Arnold och han tog varje tillfälle han kunde få till sex.

För Arnold var dessa gator de mest spännande i hela Malmö. Det var inte bara ett stråk för prostituerade utan gatorna drog till sig alla slags sexuellt avvikande individer och man kunde träffa de mest underliga människor där.

De flesta människor hade kanske velat kalla Arnold för en torsk, som betalar för sex, men Arnold såg inte sig själv som en torsk i ordets allmänna betydelse. Arnold såg sig själv mer som en jägare, en horjägare, och hans vapen var pengar. Detta var någonting annat, det var sexmissbruk, medvetet överdrivet och extremt och perverst.

Ibland måste man ha lite tur när man jagar horor, och Arnold hade ofta tur på horstritan. Åtminstone tyckte han själv det. Sådant hände alltid då han inte var beredd på det och just denna natten var inte alls Arnold beredd på något. Han anade inte att han strax skulle dra högsta vinsten, med alla sifforona rätt. Det är det som är det härliga med livet, man vet aldrig vad framtiden bär i sitt sköte. Denna natt kommer Arnold att lyckas förverkliga ännu några av sina största sexuella fantasier som han aldrig trodde skulle bli verklighet och som han aldrig skulle glömma.

Det var när Arnold hade kommit i jämnhöjd med idrottsplatsen som det osannolika och otroliga hände.

Plötsligt bara dök hon upp mellan två parkerade bilar. En helt ny tjej som Arnold aldrig hade sett förut. Arnold bromsade automatiskt in och stannade bilen. En blond, ung, mycket ung, tjej, stod stilla på trottoaren och tittade på honom. Det rådde ingen tvekan om vad hon gjorde där vid denna tid på dygnet, alltså att det var en hora, även om hon var helt ny för Arnold.

Som genom ett trollslag rann tröttheten av Arnold och han blev alert som en blodhund som fått vittring. Arnold hade knullat med alla hororna i Malmö och han hade blivit kräsen. Det var inte så roligt att ”köra den” i samma hål, tyckte Arnold, som helst hade velat ha en ny tjej varje dag. Men nya tjejer var ovanliga och Arnold var alltid mycket intresserad av nya tjejer. Även om han inte hade tänkt plocka upp någon tjej just denna kväll kunde han ju alltid stanna och prata lite med henne, ta reda på hennes prislista och sånt. Det kunde vara bra att veta om han stötte på henne igen. Det var så han tänkte när han stannade bilen.

Den unga tjejen tittade misstänksamt på honom och Arnold hissade ner fönsterhissen i passagerardörren så att dom kunde se varandra bättre och för att underlätta kommunikationen. När hon såg Arnold tydligt slappnade hon av och kom fram emot honom, böjde sig ner och log mot honom.
”Hej! Är du ute i affärer?”, frågade hon glatt.

Arnold blev förvånad över att hon verkade vara så ung. Det var ovanligt med så unga horor på stritan.
”Ja … kanske. Det beror på. Vad tar du?”, frågade han och betraktade henne noga.
Arnold var expert på sådana förhandlingar med horor. Det fanns vissa frågor som alltid måste utredas och det var alltid viktigt med vad som sades. Det var också minst lika viktigt med allt som inte sades. Arnold gick rakt på sak och forcerade förhandlingarna genom att fråga efter priset direkt, utan att först göra klart vad han ville ha. Arnold kunde med ledning av sin erfarenhet och hennes svar bedöma henne efter det. Horor var människor och därför var dom olika.
”Femhundra”, sa hon direkt.
Men innan Arnold hann säga någonting ändrade hon sig snabbt, till Arnolds stora häpnad.
”Nej, vänta förresten! Vi kan säga fyrahundra, jo, ja … det ju så sent … ”, sa hon och tvekade.
Fyrahundra? Hur erfaren sexköpare Arnold ändå var så hade han aldrig varit med om att en hora sänkt sitt pris på det sättet. Det kunde bara betyda en sak, att hon behövde pengarna desperat, tänkte Arnold. Han gillade den tanken. Det betydde att hon var beredd att ha sex med honom. Arnold var känslig på den punkten. Han var van vid att bli nobbad av tjejer, men här fanns en tjej som inte tvekade att ha sex med honom, en ny tjej dessutom. Det lockade honom.
”Fyrahundra?”, sa Arnold. ”Vad får jag för fyrahundra då?”
När Arnold hörde hennes svar på frågan var det inte så mycket betydelsen av ordet som hon sa, uten mer sättet hon sa det på, hennes mjuka uttal, som berörde honom.
”Samlag”, sa hon mjukt.
Samlag. Arnold smakade på ordet, och det smakade gott. Samlag. Samlag. Vilket härligt ord! Det var i det ögonblicket Arnold förstod att han ville knulla henne. Samlag.
”OK! Hoppa in!”, hörde han sig själv säga.
Den unga horan öppnade bildörren och sjönk ner på sätet bredvid honom och stängde dörren. När hon satt så nära inpå honom såg han tydligare hur liten i växten hon var, som en skolflicka. Hans blick missade ingenting. Arnold noterade att hennes lår inte var tjockare än hans överarm och när han interpolerade den tanken och föreställde sig hur hennes stjärt såg ut kände han hur varm han plötsligt blev. Hjärtat bankade i hans bröst av upphetsning och han kände att hans kinder blev röda.

Arnold släppte upp kopplingen och lät bilen rulla sakta framåt, men förhandlingarna var inte färdiga ännu. Det återstod fortfarande några viktiga frågor att reda ut innan det var fritt fram att glädja sig.
”Har du någonstans som vi kan gå till? En lägenhet eller så?”, frågade Arnold så likgiltigt han kunde.
Det var en viktig fråga. OM hon hade en lägenhet och insiterade på att gå dit, då hade Arnold hoppat av. Han följde, av säkerhetsskäl, aldrig med en hora till en lägenhet, och då hade det inte blivit något av. Arnold ville ha sex med henne i bilen därför att då kunde han vara säker på att få vara ensam med henne, men det kunde han ju inte säga.
Den unga horan blev besvärad av frågan och tvekade.
”Nej … om vi inte kan gå hem till dig … så får det bli i bilen … ” sa hon tveksamt.
Arnold förstod att hon var rädd för att han skulle hoppa av om hon inte hade en lägenhet, men det var ju precis tvärtom. Det var rätt svar. Det svar Arnold ville höra. Hjätat började banka hårdare i hans bröst och han kände hur det hettade till i underlivet och hans penis växte i byxorna.
”Vi kan tyvärr inte gå hem till mig”, sa Arnold och log, ”så då får det bli i bilen.”
”Bra!”
”Vet du något bra ställe vi kan köra till?”, frågade Arnold.
Hon tittade frågande på honom.
”Vet inte du det?”, sa hon hånfullt.

Arnold tänkte efter. Den här lilla godingen var något alldeles extra och han ville köra till ett riktigt säkert ställe där han garanterat fick vara i fred och ensam med henne. Det var inte varje dag han träffade en sådan ung ny tjej på stritan. Arnold ville passa på tillfället och ha lite extra roligt med henne, ta sig friheter och testa gränserna. Arnold kunde en massa olika tricks för att få ut någonting av hororna på stritan. Arnolds före detta sambo hade sagt att Arnold kunde konsten att få kvinnorna att göra som han ville.
Då kom han på det perfekta stället, som han hade hittat för bara några dagar sedan. Det låg visserligen utanför stan, mot Oxie, men det kunde det absolut vara värt.
”Jo”, sa Arnold, ”jag vet ett bra ställe vi kan köra till.”
”Bra. Är det långt?”
”Nej, tio minuter”, sa Arnold, utan att ta hänsyn till den tjocka dimman.
”Ok.”

Saken var klar och Arnold kände flytningar av försats i urinröret. Det hade börjat bra, tänkte Arnold. Men det skulle snart gå ännu bättre än vad Arnold någonsin hade kunnat föreställa sig.
Arnold svängde höger in på Nobelvägen och körde mot Rosengård och sedan ut på Ringvägen mot Oxie. Om det inte hade varit dimma, då hade det tagit tio minuter. Men i den dimman tog det mer än trettio minuter. För att försöka lätta upp stämmningen i bilen och få horan att glömma bort tiden inledde Arnold ett samtal som lade grunden till den fortsatta handlingen.
”Vad heter du?”, frågade han.
”Lise-Lott”, svarade hon enkelt och tittade på honom. ”Vad heter du själv?”
”Jag heter Arne”, ljög Arnold. ”Får jag fråga hur gammal du är?”
Lise-Lott tvekade en liten stund för länge.
”Jag fyllde arton för tre månader sedan”, sa hon.
Arnold fick direkt en stark känsla av att hon ljög för honom. Var hon under arton år? Han tittade på henne och såg än en gång hur ung hon verkade vara. Jodå, tänkte han. Hon är kanske bara sexton eller sjutton. Inte honom emot, ju yngre desto bättre, enligt Arnolds paroller.
”Tror du inte mig?”, frågade Lise-Lott utmanande.
”Jodå, jag tror dig! Men … brukar du gå där nere? Jag tror inte att jag har sett dig förut.”
När Arnold hörde Lise-Lotts svar tvivlade han först på att han verkligen hade hört rätt.
”Nej, jag är ny. Jag började idag. Du är min första kund.”, sa hon enkelt.
Hennes första kund? Kunde det vara möjligt? Arnold undrade om han verkligen hade en sådan tur att han blev en horas första kund? Det var ju fantastiskt.
”Vad säger du? Din första kund? Är det säkert?”, utbrast Arnold och kunde inte dölja sin förvåning.
Lise-Lotts nästa svar förvånade honom ännu mer och fick honom att ifrågasätta om det var verklighet han upplevde.
”Ja. Nej, jag hade visserligen en igår … man han våldtog mig, så honom räknar jag inte som en kund.”
Arnold spetsade öronen när Lise-Lott började tala om våldtäkt. Det här var riktigt intressant, tyckte han.
”Våldtog han dig? Hur gjorde han då?”, frågade Arnold och ångrade nästan genast den opassande frågan. Men han var så nyfiken på vad hon skulle svara, så nyfiken att han inte kunde hejda sig. Spänningen steg.
Lise-Lott satt tyst och knöt sina små händer och såg aggressiv ut.
”Han … han … han … han tvingade mig!”, fick hon ur sig till slut.
Arnold förstod. Lise-Lott var en sådan liten och ung och osäker tjej. Hon hade ingenting att sätta emot en vuxen karl. Det skulle vara lätt för vem som helst att tvinga henne till något. Men Arnold tänkte inte våldta henne, dom skulle ju ha samlag. Arnold behövde inte ”ta” henne, han hade ju redan henne och han skulle knulla henne.
Arnold körde vidare i den täta dimman och sa ingenting. Lise-Lotts ord hängde kvar i atmosfären i bilen och Arnold kände Lise-Lotts blickar på sig.
”Är du en våldtäktsman?”, frågade Lise-Lott.
”Jag? Nej, för fan. Jag är ingen våldtäktsman. Jag är bara en kåt kille som vill ha samlag med dig.”, sa Arnold så övertygande han kunde.
”Är det säkert?”, frågade Lise-Kott misstänksamt.
Arnold tittade på henne.
”Ja, det är säkert. Ta det lugnt nu.”
”Kan du lova mig det?”, envisades Lise-Lott.
”Ja, det kan jag.”
”Gör det då. Säg det. Lova mig det.”
”Jag lovar att jag inte är en våldtäktsman. Det är säkert. Ta det lugnt, Lise-Lott. På mitt hedersord.”
Lise-Lott svarade inte och Arnold kände hur hon stirrade misstänksamt på honom länge. Det var inte bra, tyckte han. Men hon verkade vara svår att övertyga.
Lise-Lott satt tyst och stirrade rakt in i dimman som kom emot henne. Hon såg sig oroligt omkring och Arnold förstod att hon hade tappat orienteringen.
”Vet du var vi är?”, frågade hon oroligt.
”Ja då, jag vet precis var vi är”, sa Arnold lugnt.
”Är det långt kvar?”, frågade Lise-Lott och tittade på sin klocka. ”Du sa tio minuter men det har gått mer än så.”
”Ja, men det är den här dimmans fel. Jag vågar inte köra fortare. Vi är snart framme. Det är inte långt kvar.”
Dom körde vidare under tystnad en stund och Arnold kände hur Lise-Lott betraktade honom.
”Jag vet inte … jag vet inte om jag vill fortsätta …”, sa Lise-Lott ängsligt. ”Vill du köra mig tillbaka?”
”Va! Nej, det kan jag ju inte göra nu. Vi är snart framme säger jag ju. Ta det lugnt bara, det är ingen fara.”
”Men … jag vill inte”, klagade Lise-Lott. ”Kan du inte köra mig tillbaka?”
”Nej, det kan jag inte. Det vill jag inte. Vi är ju snart framme och du kan inte hoppa av så där hur som helst. Jag är kåt på dig och vi skall ju ha samlag, har du glömt det?”
”Nej, men det känns inte så bra … ”
”Varför det?”
”Vet inte.”
”Är du rädd för mig?”
”Ja, lite … ”, tvekade Lise-Lott.
”Jamen, för fan”, utbrast Arnold otåligt, ”det behöver du inte vara. Jag skall inte våldta dig. Vi skall ju ha samlag!”
”Lovar du det då?”
”Det har jag ju redan lovat dig. Vad är det med dig?”
”Inget.”
”Det är den här förbannade dimmans skull”, svor Arnold. ”Ta det lugnt nu bara, vi är snart framme.”
Arnold ville inget hellre än att lägga sina händer på Lise-Lotts kropp och det var en ren tortyr för honom att inte kunna göra det ännu. Han förbannade dimman som höll på att sabba det för honom. Köra henne tillbaka? Nej, det kom inte på fråga. Arnold skulle knulla henne. Den saken var redan klar.

Dom hade kommit fram till Oxie och Arnold svängde och körde mot Skabersjöskogen på den gamla landsvägen Skabersjövägen, som bara var en grusväg och hade förlorat sin betydelse sedan motorvägen hade byggts. Äntligen. Nu var dom snart framme. Snart skulle han få knulla den lilla horan. Lise-Lott verkade stressad och hon tittade på sin klocka ofta, som om hon hade en tid att passa som hon inte ville missa och klagade över att det tog så lång tid. Det gillade inte Arnold. När dom kommit fram tänkte Arnold ta det riktigt lugnt och dra ut på det. Han kanske ville knulla henne två gånger. Ja, det ville han nog. För Arnold spelade inte pengarna någon roll, det var inget problem för honom. Han var kåt, härligt kåt, och det satt en underbar liten varelse bredvid honom som han skulle knulla med. Kunde livet vara bättre?

”Nu är vi snart där”, sa Arnold och pekade framåt. ”Det är här framme.”
Lise-Lott skruvade sig i passagerarsätet och sa ingenting.
På vänster sida av landsvägen låg en liten skogsdunge uppe på en höjd cirka tvåhundra meter från landsvägen. Det ledde två hjulspår i gräset upp till skogsdungen från landsvägen och det satt en vägbom över hjulspåren som hindrade trafik att köra upp till skogsdungen. Arnold hade besökt platsen för bara några dagar sedan. Då hade hans skarpa blick sett att vägbommen inte var låst med ett hänglås som sådan vägbommar brukade vara. Han var nyfiken på skogsdungen och hade lyft ner vägbommen och kört upp till skogsdungen. Det var ingen trafik på den gamla landsvägen och ingen hade sett honom. Arnold kunde någon annan människa eller ens något hus i närheten och insåg att detta var en mycket isolerad plats. Den enda vägen till skogsdungen var hjulspåren i gräset. En perfekt plats att ta med sig en hora till om man garanterat ville vara ensam med henne. Om han lyfte tillbaka vägbommen efter han hade kört in på hjulspåren skulle det mycket till för att en annan bilist skulle göra likadant och köra upp efter honom. Han vände sin bil så att den stod med nosen mot landsvägen och kunde bevaka uppfarten.

”Här är det”, sa Arnold och kände hur upphetsad han blev.
Arnold stannade på landsvägen och Lise-Lott såg sig omkring men kunde inte se så mycket. Hon hade ingen aning om var hon var, hon visste bara att det var lång ifrån horstritan och att hon var ensam med en främmande äldre man som hon skulle ha samlag med.

------------------------------------------------

(3141 ord)
Fortsättning följer i del 2 som snart publiceras.