Det fanns en lätt spänning mellan dem men de hade aldrig talat om det. Men den fanns där, båda visste det. De få gånger de träffades var det alltid andra med men de försökte nästan alltid sätta sig bredvid varandra. Då visste de att de hade trevligt. Och som sagt på det planet höll det.
De hade inte sällan sökt varandra händer under skydd av den nedhängande bordsduken. De hade lekt med varandra fingrar, rörs dem som om de vore andra delar av deras kroppar. Det hade varit spännande eftersom ingen annan anat något. Inte hennes man, inte fru. Ingen annan. Även om de ibland känt en längtan efter mer hade de stoppat vid händerna.
Just den här kvällen var det fler vid bordet. Elegantare eftersom värden fyllde jämnt. De hade haft tur som hamnade bredvid varandra som vanligt, hon hans bordsdam. De kände direkt längtan efter beröring och snart flätades händer ihop som i en behaglig dans. Hon kände snart att han var ivrigare än vanligt. Han drog hennes hand emot sig, hon kände hans ben. Varför? Vad ville han? Så förde han handen ännu mer emot sig.
Situationen var nästan surrealistisk. Där snett över satt hennes artige man och konverserade, lite längre bort kavaljerens timida hustru. Hon själv pratade med mannen till höger om ditten och datten, samtidigt som hon höll sin slutna hand om honom där. Runt den hårda, heta. Så flyttade han bestämt bort på hennes hand och förde diskret ned en servett. Hon kände hans rytmiska, diskreta rörelser i högerarmen mot hennes bara överarm. Samtidigt pratade de och skrattade, med varandra, med andra. Också med hennes intet ont anande man mittemot, hon kände hans arm mot sin hud. Hon märkte inte när det skedde och men när armen stillnade visste hon.
sodär