Vi möts igen

Jag satt vid baren och ånjöt en god drink samtidigt som jag lät blicken fara över omgivningen runt om mig. Det var längesen jag varit här sist, insåg jag nu. Här, hemma i min gamla barndomsstad. Jag log för mig själv när min blick föll på alla de bekanta byggnaderna runt om.
Jag smuttade på drinken och helt från ingenstans såg jag en gestalt som lutade sig mot barväggen vid sidan om mig. Jag såg nyfiket upp på honom, undrade vem den här personen kunde vara och vad han hade här att göra. Jag kvävde en flämtning då jag mötte ett bekant ansikte. För bekant.
Det kändes som att någon slagit luften ur mig. Jag skakade och stirrade misstroget mot mannen vid min sida. Hur jag än försökte att intala mig att ta det lugnt och andas normalt, så kunde jag inte hejda mitt hjärtas starka slag. Det kändes som att varje slag kunde urskiljas i mina ådror.
Bredvid mig stod Nick. Hans för mig en gång så bekanta bruna ögon såg tillbaka in i mina. Diskret studerade jag honom och kunde därefter konstatera att han blivit än snyggare med åren. Fan, jag hade alltid varit svag för honom. Nu kunde jag knappt ta blicken ifrån han. Hans gyllenbruna lite smått lockiga hår med små röda stänk låg ostyrigt och ramade in hans ansikte perfekt. Hans långa muskulösa kropp som hade den där eleganta och avslappnade hållningen. Jag var tvungen att bita mig själv i tungan för att inte börja dregla. Men plötsligt ruskade jag till mig inombords och blev med ens mycket vaksam. Vad gjorde han här? Och vad ville han mig?
Jag satt tyst och väntade på att han skulle bryta tystnaden. Han harklade sig och drog på mungiporna i ett leende. Ett leende som för mig var mycket minnesvärt. Hur många gånger hade han inte flinat så där mot mig förut? Flörtigt, med en övertygelse om att han kunde få precis vem eller vad han ville.
Jag ilsknade till en aning och kände kinderna blossa upp inför de förödmjukande minnena som vällde upp inom mig. Detta tycktes bara få honom att tro att jag börjat rodna, för jag såg de bruna ögonen glittra uppskattande.
-Hej, sa han och drog med blicken över mig.
-Hej, svarade jag en aning torrt.
-Vad gör en kvinna som du en kväll som denna?
Jag rynkade pannan åt han och hans fråga. Vad jag kunde minnas hade han aldrig frågat mig något liknande förr, så varför skulle han göra det nu?
-Sitter och njuter av en härlig drink, svarade jag.
Hans leende blev bredare. –Självklart gör du det. Skulle du ha något emot lite sällskap?
Jag fnyste tyst för mig själv. Det sista jag ville just nu var att han skulle slå sig ned och att vi skulle börja snacka gamla minnen.
-Nej tack, svarade jag kyligt. Jag såg hans ögon spärras upp i förvåning men endast för ett ögonblick, för när jag blinkade till var det borta.
-Kom igen, lockade han med mjuk röst. -Vi behöver inte prata. Det räcker om jag får sitta och titta på medan du dricker och njuta av åsynen av dig.
Jag skrattade till. Seriöst, vilken kvinna trodde han skulle gå på den där repliken? Därefter slogs jag av ännu en tanke. Han pratade till mig som om vi aldrig träffat varann förut. Jag kände hoppet stiga inom mig när orden ’Han kanske inte känner igen mig’ for igenom mitt huvud. Detta fick mig pånytt att vilja skratta. Ett leende lekte på mina läppar när jag sedan tänkte på att jag hade chansen till att avfärda honom rejält. Hämnden var ljuv. Sist jag mött honom var det han som avfärdat mig och då hade han inte ens haft en giltig ursäkt.
-Tyvärr. Jag väntar faktiskt på någon.
Jag kunde knappt dölja mitt skratt när jag återigen såg hans ögon blinka till av överraskning.
-Oj... jaha, jag... jag förstår. Han reste sig därefter kvickt upp och gick vidare till ett bord en bit längre bort.
Kvar satt jag och kände hur självsäkerheten tillfälligt låg på topp. Han hade varit så säker på sin sak, men nu hade han blivit nekad. Det kändes bra. Förjävla bra att för en gångs skull få trycka ner honom på samma vis som han tryckt ner mig. Jag vände på huvudet och såg efter honom. Han satt nu tillsammans med vad som troligtvis var en av hans polare. Åh nej, tänkte jag och vände mig snabbt om. Han snackade med Aron. Fan fan fan. Aron och jag bodde ju för fan grannar. Klart som tusan att han visste vem jag var. Och snart skulle även Nick veta det.
-...men jag blev dissad av den där bruden där borta, hörde jag hans röst säga.
Jag ville springa därifrån, när jag förstod vart samtalet skulle leda härnäst. Men jag tillät mig inte till att röra mig. Istället för att springa därifrån som en fegis rätade jag på ryggen och satte hakan i vädret. Det spelade ingen roll att jag kände mig nervös som en skrämd fisk, jag tänkte inte ge honom nöjet att se mig flippa ur. Visa en tuff utsida, han kunde ändå inte se in i mig. Jag koncentrerade mig sedan på att höra resten av konversationen.
-Dude, du vet väl vem det där är? hörde jag Aron säga. Jag drog efter andan och väntade på svaret.
Nick svarade inte. Aron däremot skrattade och sa – Det där är ju för fan JL Miles.
Nu kunde jag inte hålla mig längre, utan kände mig tvungen till att få se hans ansiktsuttryck. Försiktigt sneglade jag bakåt mot honom.
-JL Miles?! Hörde jag honom eka. –Jennie-Lee Miles? Jävlar du. Fan vad hon har förändrats genom åren.
Jag vände mig snabbt om och låtsades återgå till att smutta på min drink. Inom mig kände jag ett leende avfyras. Därefter reste jag mig upp och gick med ett hånleende på läpparna förbi dem.
-Hej Nick, spann jag lent.
Han stirrade bara på mig, som om han försökte känna igen en liten del av mitt gamla jag.
Men jag stannade aldrig till för att börja föra en konversation. Det var heller inte min avsikt.




Efter att ha tagit en lång dusch och omsorgsfullt smörjt in mig med väldoftande hudlotion och klätt mig i mina nya underkläder gick jag till byron för att hämta min kimono. Sedan gick jag ner till bokhyllan och började fundersamt att leta efter en bra bok att läsa.
Det knackade på dörren. Innan jag ens hunnit reagera så hade dörren flugit upp och där i dörröppningen stod ingen annan än Nick. Med ett lurt flin och ögon som glimmade sexigt steg han in.
Förvirrad och förvånad stod jag där och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Min mage blev med ens full utav fjärilar och jag kände hans blickar granska min kropp. Instinktivt drog jag kimonon tätare omkring mig. Irriterad över att han kommit stegandes in här som om han ägde stället, spände jag blicken i han och fräste fram: - Vad tror du att du har här att göra?
Han log genast åt min fientliga ton. –Jag kände för att hälsa på en gammal vän. Eller en gammal stalker kanske jag ska säga.
Förödmjukelsen träffade mig och jag kände hur vreden steg.
-Jag är ingen jävla stalker men du däremot. Vad vill du mig?
Han skrattade lent och log ett leende som hade kunnat varit oskyldigt om det inte vore för den utmanande blicken i hans kolafärgade ögon.
-Du kan skippa det där, vi vet båda två hur mycket du suktade efter mig. Dina vädjande åtråfyllda blickar som bad mig om att vilja ha dig.
Jag slöt ilsket ögonen oförmögen till att se på honom. Jag räknade till tre samtidigt som jag höll händerna hårt knutna. När jag öppnade ögonen hade han lagt huvudet på sne och fortsatt iaktta mig. Jag mötte hans blick och han sprack upp i ett litet leende.
-Det där tillhör det förflutna och det vet du lika väl som jag. Förklara nu vad du vill, eller du kanske bara är ute efter att reta upp mig? Jag blängde rasande på han.
Hans leende dog ut och han fick ett sorgset uttryck i ansiktet. Han stirrade ner i golvet ett tag och jag kände mig en aning skyldig till att ha fräst åt honom.
Han sneglade upp mot mig med ett elakt flin.
-Jag är här för att se om du vill ha mig lika mycket som då.
Jag stirrade chockat på han och försökte ta in vad han nyss hade sagt. Seriöst, vad trodde han? Det hade gått fem år.
-Jag hoppas du inte är seriös, för isåfall måste jag göra dig besviken. Jag vill inte ha dig och jag har aldrig velat ha dig under de här fem åren som gått. Och som du ser, så är jag inte längre densamma som jag var då.
Jag gav till ett skratt och slog menande ut med armarna i en gest mot huset och inredningen.
Jag såg hans ögon smalna och hur hans kroppsspråk blev spänt.
-Jag tror dig inte, svarade han motstridigt. –Hur kan du då förklara rodnaden jag såg på dina kinder när jag tilltalade dig igår?
Jag himlade med ögonen. –Snälla, jag var förbannad okej? Som du kanske vet så kan ens kinder blossa upp av vrede och även förödmjukelse. Jag uttalade varje ord klart och tydligt.
Han såg bister ut och han rynkade pannan. –Så du har inte saknat mig alls? Alla dessa år och du har aldrig tänkt på mig? På oss, hur det hade kunnat bli?
Jag tvekade och kände hur kroppen svek mig när jag försökte agera neutralt.
-Eh... nej. Nej jag har inte tänkt på det.
Men mitt lilla tvekande tycktes vara allt som behövdes för att en ny låga av hopp skulle tändas i hans ögon.
Långsamt började han att gå emot mig. Förskräckt spärrade jag upp ögonen och kände hur hjärtat slog hårdare än någonsin. För varje steg han tog närmare mig så tog jag ett bakåt. Men hans steg var dubbelt så stora som mina och snart fann jag mig själv ståendes tryckt mot väggen. Nervös kände jag hur andan fastnade i halsen på mig och jag jag försökte svälja torrheten i halsen. Innan jag ens hunnit protestera eller reagerat ytterligare hade han tryckt mig mot väggen och greppat tag om min midja medan han pressade sin mun mot min. Det var allt som krävdes för att jag skulle tappa allt vett och sans. Åtrån for igenom mig likt en eld. Jag tryckte mig mot honom och lät honom röra vid mig. Jag hade inte tillåtit mig till att känna så här på flera år. Det var överväldigande mäktigt. Hans händer rörde vid min hud, smekte och drog. Mina händer fumlade runt i hans tjocka hår sedan vidare nerför hans hals och axlar. Plötsligt gick det upp för mig vad som var påväg att hända och jag insåg att det hela gick alldeles alldeles för fort.
-Nick... vänta, mumlade jag mellan kyssarna. Men han väntade inte. Istället fick jag trycka honom ifrån mig. Vi stirrade anfådda på varandra och jag såg begäret sitta kvar i hans ögon, som nu såg mer svart ut än bruna.
-Jag... jag kan inte. Jag drog med händerna genom håret. Rädd inför vad som hade kunnat hända. Rädd för att jag skulle ha tillåtit honom att få mig helt. Gud, jag visste vad som väntade sedan. När han var färdig med mig så skulle han bara sticka vidare och strunta i mig.
-Men vafan det är väl klart du kan, andades han och tittade på mig. –Varför inte?
-Åh lägg av Nick, väste jag. – Jag vet hur du är. Så fort du haft ditt lilla roliga sticker du vidare till nästa kvinna.
Jag såg hur han ilsknade till och hur han knöt nävarna i självbehärskning.
-Du är fan inte den ända som har ändrats under de här fem åren. Du har ingen aning om hur jag är som person längre.
Han slog händerna mot väggen på var sida om mig som för att hålla mig istängd innanför hans kropp.
-Jag vill ha dig. Det vet du att jag vill. Och det har jag alltid velat. Om du bara kunde låta mig visa dig det.
Han såg mig stint i ögonen och jag kände mig tvingad till att möta hans blick, oförmögen till att kolla bort. Fan jag ville så gärna tro honom. Men jag visste inte om jag vågade. Självklart ville jag fortfarande ha honom. Men jag ville inte att allting skulle bli som förut, att han skulle behandla mig nedlåtande och som skit.
Hans ansikte närmade sig långsamt mitt. Jag lät honom möta mina läppar. Ville känna känslan av honom. Ville att han skulle få mig att nå det omöjliga. Men nej, plötsligt kunde jag inte. Jag sköt honom ifrån mig och ropade –Jag kan inte.
Sedan rusade jag uppför trappan. På översta trappsteget snubblade jag till och föll framlänges. Då hörde jag hans steg bakom mig och hans röst som sa –Låt mig bara få visa hur mycket jag älskar dig. Jag slutar om du inte vill. Och jag lovar, jag ska ingenstans sedan. Från och med nu kommer jag alltid att vara din föralltid. Och jag kommer alltid att vara dig trogen. Det som hände i det förflutna hör hemma i det förflutna och där ska det stanna. Vi är förändrade nu.

Varma tårar sipprade nerför mina kinder och jag kände hur uppriktigt han menade det.
Jag såg in i hans vackra ögon och han böjde sig långsamt fram och började att placera små fjäderlätta kyssar i mitt ansikte. Pannan. Ögonlocken. Kinderna. Och slutligen munnen. När han kysste mig riktigt lät jag armarna glida runt hans nacke och drog med honom ner över mig. Kyssen fördjupades och jag ville bara ha mer. Jag kände att han höll tillbaka och att han var extra varsam med mig. Rädd för att jag skulle be honom att sluta. Men jag ville ha allt. Jag ville känna allt. Hans tyngd ovanpå mig, hans skickliga händer som rörde över min hud, hans underbara kyssar. Långsamt fumlade han med mina kläder. Frigjorde mig från kimonon och därefter behån. Därefter började han att kyssa mig över nyckelbenet och lät tungan glida neröver. Jag låg darrande under honom och lät honom väcka känslor inom mig. Jag fångade upp hans mun och böjde mig fram för att dra av honom hans tröja. Han avbröt kyssen och hjälpte mig av med den medan ett lynnigt leende lekte på hans läppar. Jag sög in hans underläpp och jag hörde honom stöna. Fylld av välbehag och upphetsad som jag var fick det mig bara att tända till än mer. Jag lät händerna glida längsmed hans överkropp och placerade sedan hårda sugande kyssar på hans bröstkorg. Jag styrde händerna neråt mot skärpet som höll byxorna på plats och jag kände hans händer på min rygg, som smekte och drog. Suckande fick jag upp skärpet och mötte hans uppskattande blick. Jag böjde mig fram och hävde av honom byxor och kalsonger i ett svep. Han stod nu naken och fulländad framför mig. Jag njöt av åsynen av honom. Försökte memorera varje liten del utav honom och hans perfektion. Jag drog ner honom liggandes bredvid mig och lade mig ovanpå honom och började att smeka honom från ansikte till tårna. Hans jämrande stön fick mig att inse att det här var precis så bra som jag alltid föreställt mig att det skulle va. Jag lät tungan retande glida över hans bröstkorg och vidare utöver magen för att fortsätta neråt. Han började att skälva och rycka och istället för att låta mig få honom att komma, så knuffade han ner mig och lade sig istället tillrätta över mig. Hans leende var oskuldsfullt och han böjde sig fram och nafsade mig vid käklinjen. Under tiden höll hans händer på att försiktigt dra av mig trosorna. Han hejdade sig en aning med kyssarna för att kolla ner snabbt. Jag låg nu naken och blottad framför honom. Jag kände pulsen dunka vid hans vandrande blick. Han lade sina stora handflator över mina bröst och lät de dra sig ner mot mina ben. Därefter lät han tungan följa samma väg som hans händer. Han särade en aning på mina ben och jag kunde känna hans varma andedräkt mot min hud. Jag blundade och försökte att inte tänka på något annat än den njutning som han tillät mig. Jag pressade min kropp mot honom och hans smekningar. Tillslut, när jag inte var långt ifrån hävde han sig upp på armarna och drog sig över och in i mig med en ända snabb rörelse. Jag flämtade till och kände hur han började att röra sig inuti mig. Det hela fann en rytm och blev till en enda rörelse. Jag kände hur hettan vällde upp inom mig och fyllde mig både till kropp och själ. Jag sökte hans blick och fann den. Sättet som han såg på mig och sättet som vi rörde oss tillsammans fick det att värka i mitt hjärta när jag tänkte ’Gud vad jag älskar honom’. Jag ville aldrig mer skiljas ifrån honom. Han var människan som kunde få mig att känna så här. Han var den som fick se mig när jag var som mest sårbar. Jag skulle aldrig kunnat uppleva något liknande med någon annan. Återigen kände jag tårar löpa längs mina kinder och falla ner på min nakna hals. Mitt synfält blev dimmigt och fyllt av tårar och mitt grepp om hans kropp hårdnade när jag slutligen kände orgasmen komma och lyfta oss likt en tornado. En stor virvlande ström som tycktes upphöra alltför fort. Han låste sina läppar mot mina och hans händer om mina höfter kändes svala mot min feberheta hud. När strömmen sakta upphörde kände jag inte tomhet som jag alltid trott att jag skulle göra. Jag kände mig hel. Full.

Han rullade runt så att jag kom att vila med huvudet ovanpå hans bröst. Varsamt smekte han min kind och kysste min hjässa.
-Jag sa ju att jag aldrig skulle lämna dig.
Jag mötte hans blick och log lyckligt.