En nästan oporrig berättelse

En Oporrig berättelse ur verkliga livet, när jag träffade min fru.

Jag sitter i bilen den rullar på, på motorvägen jag har bara ett par mil kvar innan jag åter är hemma i mitt lilla radhus ,jag kommer närmast från Nya Zeeland där jag under 8 månader varit på mitt senaste uppdrag.

Jag har mer än 48 timmar på resa efter nära två utomlands, på olika projekt uppdrag för min svenska arbetsgivare. ”Hemma till vad” första gången på säkert 20 år som jag är hemma och får fira midsommar i Sverige funderar jag. Ensamhet, tomhet, alla bortresta eller har sitt i familjekretsen.

Jag är en kille som i mitt liv aldrig lyckats träffa henne med stort H, trots idoga försök på krogar, danshak, kontaktannonser, kontaktförmedlingar,då jag tidigare i livet var mer på hemmaplan i Sverige.

Mina ständiga misslyckanden på kärleksfronten gjorde att jag en gång i tiden nappade på erbjudandet att bli resemontör, för företaget jag var anställd vid.
Jag har under årens lopp stigit i graderna och fått allt mer ansvarsfulla arbetsuppgifter.

Så jag har nu ansvaret för att monterade maskiner startas upp korrekt och stämmer av med kunderna att allt följer skrivna kontrakt.
Det finns fler killar som har liknande tjänst men de åker efter ett uppdrag hem till sina ”Nära och Kära” och är hemma något år innan de åker ut igen.

Då jag inte har något sådant så blir det att jag oftast flyger vidare till nästa stora projekt någonstans i Världen, kanske med någon månads vistelse i Sverige för att för förbereda nästa projekt.

Mina utlandsvistelser har blivit längre ju äldre jag blivit, och att släpa hem en utländsk kvinna till Sverige samtidigt som jag arbetar utomlands långa perioder kändes inte rätt för mig.

När man nu med raska kliv närmar sig de 58 så har man gett upp hoppet om att träffa någon kvinna, sexliv eller sexuell aktivitet är ett minne blott.

Det är många tankar som mal runt i skallen, när jag väcks upp av att en stor Mercedes kombi kommer bakifrån i hög hastighet i vänsterfilen.
Var” fan” kom den ifrån hinner jag tänka, när den precis passerat mig.

Den blinkar in sig i högerfilen på motorvägen och lägger sig ca 200 m framför mig.
Plötsligt gör den ett kast, (bromsljusen tänds) åt ena hållet, sedan kraftigt åt det andra, något kommer flygande från mercans vänstersida mot mig, men träffar inte min bil.

Mercan kränger kraftig, plötsligt lyfter bilen på sig bakändan på, den voltar runt i sin längdriktning, gör en volt och landar åter upprätt på hjulen kasar runt några varv och stannar upp.
Gruset i vägkanten rivs upp och sprutar över min bil, tur det är en leasingbil hinner jag tänka.

Jag bromsar kraftigt, ABS.en i bromsarna på bilen gör att det knattrar som kulspruteskott i bilen trotts försommarkvällen.
Min bil stannar upp, jag ser hur Mercan står med kylaren mot mig, men med taket vid förarplatsen närmast vindrutan nästan oskadat.

Det ryker från motorhuven, brand eller kylarvatten hinner jag tänka innan jag greppar brandsläckaren, som i alla våra företagsbilar sitter bredvid förarsätet.
Jag rusar fram får tag i en kant av motorhuven, lägger all min kraft bakom och .. den flyger upp samtidigt som jag ser eldslågor på ett ställe
Bekämpar dem med korta duschar från munstycket på släckaren, de öppna lågorna slocknar.
Samtidigt ringer mobilen

Anm.
(Nu i efterhand vet jag att jag rent instinktivt har tryckt in knappen SOS på bilens GPS, knappade därefter in mitt mobilnummer med landsnummer) Jag har i efterhand fått reda på hur larmet drogs.
På bråkdelar av sekunder landar mitt SOS anrop från GPS,en via satteliter i datorer i Köpenhamn, de slussar det vidare på grundval av min position, Landar i detta fallet på LAC, där en dator slår mitt angivna telefon nummer, det ringer i min mobil och hos en operatör vid LAC.
-Ja det är Peter svarar jag

- Från LAC, vänligen bekräfta ert namn och telefonnummer hör jag en mjuk kvinnlig lugn stämma.
Jag säger mitt fullständiga namn, och rabblar upp mitt mobilnummer.

- OK Vad gäller det frågar hon.
- Trafikolycka en bil trolig brand svarar jag.
- Var någon stans frågar operatören.
- Ca 2 mil öster x-stad på motorvägen
- Ok GPS,en verkar stämma svarar hon lugnt fortsätter,
- Insatser är på väg ambulans, polis räddningstjänst.

Samtidigt har ytterligare personer kommit fram

-Jag lättar mobilen från mitt öra,
Ropar kraftigt till personerna vid bilen jag pratar med LAC ,Kan ni kolla upp läget i bilen hur många personer och skador.

Trots att ingen känner den andra så arbetar vi sekundsnabbt som om vi vore ett intränat team.
Mängder med information strömmar till mig som jag vidarebefordrar till LAC
Det kommer några kvinnor springande mot bilen, en av dem säger jag är allmänläkare, kan jag göra något.
Jag meddelar LAC detta räcker över mobilen till kvinnan,
Hon rapporterar sitt namn och tjänstgöringsnummer, redogör sedan för vad hon kan se i form av skador ,hon sliter sönder kvinnans blus känner över revbenen och brösten upp mot halsen tar pulsen vid halsen.
Rapporterar i mobilen sina iakttagelser.

Hon backar sedan ut ur bilen, jag böjer mig in rättar till blusen så gott det går för att täcka hennes bröst, någon kommer med en pläd som vi lägger upp mot hennes axlar,
Jag ser in i kvinnans ögon, hon viskar mycket matt.
- Tack
- Jag frågar mjukt var har du ont någonstans.
- Det ömmar överallt svar hon matt.
- Kan du räkna till tio frågar, utan att veta varför jag frågar vilket hon gör
- Vilken veckodag är det idag, fortsätter jag
-Torsdag svar hon, vilket är rätt.
Jag sitter på knä vid bildörren håller hennes vänster hand.
Samtidigt har ” Läkaren” rapporterat allt till LAC

Det dröjer några minuter innan jag hör ljudet av sirener troligen från en polisbil som hastigt närmar sig oss bakifrån.

Hon har varit helt tyst, frågar plötsligt –
- var är du dörrvakt… hos sankte Per eller några trappor ned
- Lever-- jag --vem är du, frågar hon ser på mig med matta ögon.

Jag svarar
- Ja du lever men du har troligen en kraftig chock så det kommer en ambulans och tar dig till sjukhus.
Samtidigt har polisbilen kommit och ställt sig på tvären i högerfilen med roterande blåljus. Ut ur bilen kommer två kvinnliga poliser fram till oss jag förklarar kort situationen.
-Det är ok svarar hon som är lite äldre och ger mig ett varmt leende , vi har medhört allt du sagt till LAC.

Hon lutar sig in mot mercans förare ställer några kontrollfrågor ber att hon ska se henne i ögonen, frågar efter körkortet, får inget svar.

- Det ligger något i passagerarsätet säger jag där jag står stödd mot förarsidans nästan oskadade dörr, polisen greppar väskan öppnar den hittar en plånbok öppnar den kollar i dess fack hittar sedan körkortet.

Hon fäster det i översidan på sitt ”skrivbräde”
Jag sneglar på körkortet ser att föraren heter Lilian i förnam efternamnet var inget sonnamn personnumret började på xx hinner jag se innan polisen stoppar tillbaka körkortet i plånboken.

- Där var det inga problem - inte luktar någon alkohol heller säger hon.

Ambulansen har nu anländit, killarna frågar mig kort om händelseförloppet.
Jag svarar så gott jag kan.
- Bilen kastade kraftigt, och slog runt i längdriktningen och landade på rätt köl säger jag.
Även mindre snabba bilar från räddningstjänsten anländer, dess personal kollar brandrisken, lägger skum under bilen för att förhindra att utläckande bensin ska ta eld igen.

- Tack säger ena ambulanskillen efter min korta redogörelse .
- Vi kör en ”etthundra” säger han vilket jag uppfattat som en intern term på vad som ska göras. Större brandbilar har kommit .
Brand männen sågar bort b-stolpen samt delar av taket över förarplatsen på fordonet,som redan är skrot efter olyckan.

”Lilian” förses med stödkrage + skena nedåt ryggen, hon lyfts ytterst försiktigt ut ur förarsätet placeras på en bår/ vagn.

Jag greppar hennes ena hand tittar på henne, ser in i hennes ögon sekunden innan hon lyfts in i ambulansen kramar hon hårt min hand, ser mig i ögonen viskar svagt.
- Vi möts igen !
Backluckan stängs, och ambulansen blinkar sig ut i vänsterfilen med roterande blåljus och sirener som startar..

Fan ”sirener” tänker jag kan hon var allvarligare skadad än jag trott !
Plötsligt känner jag en mjuk hand på min axel, jag vrider på huvudet ser in i ett par vackra blå allvarliga ögon med en röst som mjukt säger.

- Å , hur mår du då, säger den kvinnliga Polis som tog uppgifter från Lilian.
- Jag är nog lite omtumlad efter det som hänt svar jag.

- Det förstår jag mycket väl säger hon med handen fortfarande på min axel, är det ok om jag får lite uppgifter av dig för utredningen, säger hon
- Visst svarar jag.

Vi sätter oss i polisbilen, jag sitter i passagerarsätet, hon vid ratten,
När hon frågar om namn och bostadsadress och när hon får mitt svar ser jag hur hon tittar upp mot mig, tvekar något men skriver med en darrande hand ned mitt namn och adress.

Jag ser sedan hur hon tittar rakt fram ut genom vindrutan på bilen vi sitter i, vrider sedan på huvudet och jag ser hur hon biter sig i läppen tittar ut genom sidorutan åter igen, drar sedan ett djupt andetag och fortsätter frågandet.

Jag får svara på mängder med frågor, visa upp körkortet.
Förklara mina vittnesuppgifter hur jag upplevde händelsen med Mercan
När det gällde min mastighet när mercan körde om mig, så blev jag hårt ansatt.
Du menar att du låg 90-100 på en motorväg som har 110 som max och blev omkörd av mercan i som du bedömer som lite högre hastighet.

Du har samtidigt gett uppgift på att du kör 2-3000 svenska mil om året i skilda delar av värden.
Polisen,s erfarenhet av ”resande” är att ni står på så det räcker och blir över.
Jag tittar ut genom rutan på passagerarsidan svarar med brusten röst känner att tårar är på väg i mina ögon, är det en reaktion över vad som hänt som kommer fram.

- Jag kanske inte längtar hem, det som möter mig är en tom dammig lägenhet efter månader, eller som nu nära två år utomlands svarar jag.

-Jag njuter av att se den svenska naturen under bilkörningen, när jag väl får vara hemma i Sverige, svarar jag.

- Körkortet är även en förutsättning att jag ska kunna ha det jobbet som jag har därför är jag ingen ”fartdåre” och vårdar det ömt svarar jag.

-Som Polis måste jag ställa… jobbiga frågor svarar hon lite kyligt, men samtidigt med lite darrande på rösten, vi bryter här säger hon.

- Vi har de viktigaste uppgifterna om detta händelseförlopp.
Resten kan vi ta på stationen i morgon säger hon och fortsätter.

- Vi kör dig hem, min kollega tar din bil så du får hem den till din bostad.

Jag såg hur mercan bärgades upp på en bärgningsbil och drog iväg.

Jag såg hur ”min” poliskvinna instruerade sin yngre kollega om att jag skulle köras till min bostad.

Hon sätter sig i förarsätet, tittar på mig med ett leende, glittrade det inte lite i ögonen fick jag en ingivelse om.
Att flörta med en kvinnlig Polis på tjänstetid är nog inte lämpligt far en tanke genomskallen på bråkdelen av en sekund.

- Jag heter Nina, min kollega som kör din bil heter Elsa. Som polis vill jag berömma dig för vad du gjort och på vilket sätt du gjort det.

Hon greppar vant automatlådans växelväljare, för den till D
-Tommy… kan du släcka blåljusen med vippbrytaren till vänster framför dig säger hon. Jag ser att till vänster under handsfacksluckan finns ett antal olika vippströmbrytare. Lutar mig fram för att hitta rätt vippbrytare ser en med benämning Blåljus / Siren trycker in den, och sirenen drar igång.
-Åt andra hållet två gånger säger Nina skrattande.

Det blir tyst i bilen, man hör hur det surrar i Polisradion, lampor blinkar på olika paneler.
Jag ser hur hon försiktigt sneglar på mig från sidan, trummar lätt med fingrarna på ratten,
Hon verkar vara lite spänd /nervös av någon anledning slår det mig.

Jag ser hur hon allt oftare ser på mig under bilfärden, vänder åter blicken mot trafiken och drar efter andan och har ett kroppsspråk som inte stämmer med att som Polis köra hem mig.

Vad sysslar du med då frågar hon slutligen.

Jag arbetar som Reseingenjör och Projektledare med jordklotet som mitt arbetsfällt, bygger utrustning för massa och pappersindustrin jorden runt.
- Gud va spännande säger hon spontant, när hon vant rattar polisbilen.

- Det har sitt pris säger jag, det är tufft, stenhårda tidsmarginaler, finns inte mycket tid till något privatliv,
-Hur då menar du frågar hon.

-Det är mest singlar som arbetar så här, att ha lyckliga långvariga äktenskap, är några ytterst få förunnat, säger jag och tittar ut genom sidorutan och ser hur staden närmar sig, känner hur tårarna bränner bakom mina ögonlock.
- Varför hoppar du inte av då frågar hon.

Det har blivit en livsstil, svår att bryta då man inte har något hemma i Sverige som direkt motiverar en att hoppa av.

- Varje projekt som man genomfört, känner man en stolthet över, minns när man läser om det i fackpressen,säger jag.

Nina svänger in Polisbilen på min gata, stannar utanför mitt lilla radhus kollegan kör upp min bil på garage uppfarten.

Jag kliver ur Polisbilen ser hur en kvinnlig granne som jag inte känner igen, hänger upp tvätt stirrar på Polisbilen och mig.

Det som sedan händer glömmer jag nog aldrig.

Jag kommer runt Polisbilen ska tacka Nina, som klivit ur bilen
Hon ser mig i ögonen säger viskande.
- Det här får jag absolut inte göra enligt mitt tjänstereglemente men det skiter jag i och fortsätter.
-Du är en mysig och go kille, dig vill jag träffa igen, hon lägger armarna runt min nacke och kysser mig djupt.

Mina händer famlar runt henne, vet inte var jag ska lägga dem på ena höften har hon sitt hölster med tjänstepistol i andra sidan sin kommunikations radio.

Det blir på hennes stjärt, händerna landar, hon trycker sitt underliv under några sekunder mot mig, lättar läpparna från mig och säger.

- Tommy om jag blir sparkad för detta, så har du en kvinna som vill bli din och följa och stötta dig i ditt arbete jorden runt.

-Jag är också en ensam singel som haft lite otur, och inte hittat någon, säger hon.

- Du………. säger hon och ser mig i ögonen vi kommer att…. träffas…. MYCKET ….. snart igen, ger mig ytterligare en snabb kyss, i det samma piper radion.

Mina ögon öppnas det första jag ser är den kvinnliga grannen som står med öppen mun, stirrande ögon och händerna uppe för att hänga upp ett lakan, men lakanet ligger på marken… i det nyklippta gräset.

-Vi måste dra, nytt larm säger Nina till sin kollega Elsa som snabbt lämnar över mina bilnycklar, kramar mina händer ger mig en kyss i luften
vinkar glatt innan hon hoppar in polisbilen, som snabbt vänder och drar iväg, tänder de roterande blåljusen viker runt gathörnet, jag hör hur sirenerna drar igång, hoppas det inte är något allvarligt tänker jag.

Jag står på garage uppfarten, med bilnycklarna i min hand känner en god smak på mina läppar, tänker vad sade hon … ”mycket snart igen” …hon menar i morgon då jag måste ned till stationen tänker jag ,när jag hör Hasse min granne på andra sidan står med en starköl i handen lite smått berusad.

- Va fan Tommy inte nog med att ”länsman” kör dig hem hon slätar dig också, som om det skulle vara nog, kollegan ger dig slängkyssar.
- Nu får du berätta säger han,
- Välkommen hem föresten säger han det var länge sedan.

I detsamma kommer Björn och Anita ut ur mitt hus, skriker välkommen hem,
- Vi hörde bilar på gatan men missade att det var du säger Anita slänger sig runt min nacke och kramar mig.

Grannen Hasse upplyser sluddrande Björn om ”länsman”
Vi går in i mitt radhus som doftar nystädat och fräscht.
Björn serverar mig en whiskey som välkomstdrink, vi blir sittande vid köksbordet, tar den och några till.

Jag berättar vad jag varit med om på eftermiddagen och om Polisen Nina och kyssen på garageuppfarten.

Anita tittar på mig med stora ögon och en konstig blick ,säger sedan det dröjer lite med middagen vi väntar en gäst till säger hon lite stammande.
- Vem då frågar jag nyfiket.

- Tommy det är på tiden att du träffar en kvinna och binder dig, att få barn är du för gammal för men man kan även i vår ålder ha det mysigt och fint med en partner.
Så jag har en tjej på min nya arbetsplats som skulle vara perfekt för dig hon är också singel och kommit upp lite i åren utan att träffa någon.

Fan säger jag där jag sitter vid köksbordet jag vill fräscha till mig, innan jag träffar någon, sveper resten i glaset. Hämtar mina resväskor går upp i sovrummet, slänger dom på sängen letar reda på toasaker går in i badrummet.

Rakar mig, nästan 48 tim på resa utan att kunna duscha och med skäggstubb därefter, det var inte snyggt tänker jag, undrar vad Nina tänkte om det, flyger en tanke snabbt genom mitt huvud.

Hon, den kvinnliga Polisen, var ju snygg och jättetrevlig någonstans 45 -50 års åldern, skulle var kul att se henne i civil klädsel, far det genom skallen när rakhyveln skär av skäggstubben.


Jag duschade ställde mig framför spegeln tog ut en handduk ur skåpet torkade mitt hår, mina tankar gick till Nina ”Polisen” då slår det mig jag –- Fan har ju inga uppgifter om henne, mer än Nina.
Att komma in på stadens Polisstation och fråga efter Nina skulle nog inte vara populärt tänkte jag.

Jag sprätter upp en förpackning med en ny tandborste, laddar med tandkräm blöter borsten en stund under det rinnande varmvattnet reser på mig. Ser mig själv i spegeln…stelnar till - i spegelbilden ser jag en kvinna som står lutad mot dörrposten iklädd endast ett stort badlakan.

- Hej Tommy säger hon med mjuk och sexig röst, får jag låna din dusch, det blev lite övertid för oss i kväll, för att jag inte skulle bli allt för sen så sa Anita att det var ok om jag duschade här, ni känner ju redan varandra menade hon på.

Jag står blickstilla tittar in i spegeln, - fan är jag så jävla trött och slutkörd så att jag ser syner och fantasier, virvlar det genom skallen. Är det en reaktion på olyckan jag var huvudvittne till tidigare idag.

Jag vänder mig om med tandborsten i min mun, ena handen grepar den men den är still.
Framför mig står en kvinna vältränad, brunt hår som faller ned på axlarna
Hon släpper sakta sitt badlakan hennes bröst blottas, de är stora fasta fina med stora vårtgårdar bröstvårtorna pekar stenhårt rakt ut.

Hennes höfter är lite runda, och muskulösa, badlakanet faller som i slow motion till golvet. Hon är helt slätrakad, har långa slanka lår står barfota på golvet.
Jag bara stirrar, plötsligt lossar min handduk runt midjan, ramlar till golvet
Där står även jag i min nakenhet jag med en halvsvullen kuk som jag inte kunnat minnas när jag hade senast.

Kvinnan ser på mig säger
- Vill du duscha med mig, jag vill bli tvättad och smekt av dina vackra händer, hon ler ett varmt leende.
Jag räcker fram min hand, hon greppar den och kommer in i min famn,
Vi möts i långa, djupa, hungriga kyssar, våra nakna kroppar trycks emot varandra jag känner hur ---- NINA----för upp sitt ena ben mot min kuk
som står stor och styv.

När vi så småningom kommer ned i köket nyduschade så är det tomt.
Endast en lapp på köksbordet
”Tommy och Nina var rädda om varandra, en kärleksmåltid och vin finns i kylen”
”Puss Anita”

Nina blir kvar hos mig den natten.
Vi har nu varit gifta i 5 år.



Epilog.
Nina (Den äldre Polisen) berättar.

Vi fick larmet om trafikolyckan på motorvägen.

Vi drar i hög hastighet med blåljus och sirener dit, vi medhör via radion vad som sägs till LAC.
Jag reagerar på mannens röst, det är klara koncisa uppgifter han lämnar, verkar att vara någon som är van att bestämma och fatta beslut.

Undrar om han är lika snygg som han har trevlig röst far det genom skallen på mig.

När vi kommer fram så ser vi att det är ett antal personer som står runt det havererade fordonet.

Vi tar snabbt och rutinmässigt kontrollen över olyckplatsen.
När brandmännen skurit upp bilen och ambulanskillarna lyft in kvinnan i ambulansen och farit iväg så ser jag, huvudvittnet stå och titta efter ambulansen.

Jag lägger min hand på hans axel och frågar om jag kan få några uppgifter av honom, då slår det mig

Herregud vilken snygg karl.

Vi sätter oss i polisbilen och jag frågar på hans namn och adress.
När han säger
Tommy xxxxxxxxxxx och en gatuadress så får jag nog en mindre chock.

Vår utredningssekreterare Anita har bjudit mig denna kväll på ett ”Välkommen hem party” för en kille som varit utomlands i två år, på olika uppdrag för sin svenska arbetsgivare.

Det är samma adress som mannen i sätet bredvid mig uppgett.
Tankarna far genom skallen i raketfart, är det den här killen som är ”festföremålet”

Mycket har jag varit med om under alla mina år som Polis på fältet, men ett sådant här sammanträffande som slår rakt in i mitt privatliv har jag aldrig varit med om tidigare.
Jag känner att pennan i min hand darrar, jag dröjer och tvekar i mina frågor, jag ser hur mannen tittar på mig och säkert undrar hur det står till med mig.

Jag försöker att samla mig och fortsätter med mina frågor.
Jag känner i efterhand att jag gick onödigt hårt fram mot honom när det gällde hans hastighet strax före olyckan.

Jag gör bedömningen att han skulle själv kunna köra bilen hem till sin bostad, men här kom mitt privata in lite, jag ville kolla om det är ”rätt kille” och adress. Anita hade sagt att han bodde i ett litet radhus, på en viss adress.
Under bilfärden till hans hem så får jag tunghäfta, sneglar lite försiktigt på honom, men även fäster blicken och kommenterar någon sak efter vägen.
Allt för att få se på honom.
Han är äldre än mig men är vackert solbränd, smal och spänstig ,med en klar vass blick, så slår det ned i mig DJÄVLIGT SNYGG rent ut sagt.

Vi svänger in på gatan och jag ser radhusen, då blir jag övertygad om att det är rätt kille/ man som jag om några timmar ska vara hos på ett ”Välkommen hem party.”

När vi kliver ur bilen så kan jag inte låta bli, mina privata känslor tar överhanden, där jag står i min uniform och skall vara en strikt och stram Tjänsteman i Polisens tjänst.
Framför mig ser jag en snygg solbränd smärt och spänstig man någonstans mellan 50 och 60.

Jag lägger upp min armar runt hans nacke och söker hans läppar finner dom och trycker mina läppar mot hans kysser honom hårt, djupt, hungrigt, jag trycker min kropp mot hans känner att något styvnar snabbt i grenen på honom.

Jag känner efter en stund att hans händer landar på min stjärt, och tycker den emot sig.

Herre Gud vilken karl, honom ska jag ha, jag som aldrig träffat något vettigt i karlväg……… Äntligen……. kanske även jag får bli lycklig………., tänker jag.

När Tommy efter bara några månaders bekantskap friar och jag svarar ett utan någon betänketid ett överlyckligt JA.

Vi vigs i all enkelhet med Anita och Björn som vittnen.

När vårt bröllopsfoto publiceras i lokaltidningen så hör Lilian och hennes man av sig och gratulerar.
Lilian kommer väl ihåg hur, Tommy suttit vid hennes sida och hållit henne i handen, och skylt hennes bröst med pläden efter olyckan.

”Jag kände mig trygg, då viste jag att jag överlevt olyckan” har hon sagt många gånger under årens lopp av vår bekantskap.

Trygg och Trygghet, det är vad jag känner tillsammans med min älskade make Tommy, som är mitt allt.

SLUT.