Hustomten Del2

kap.2 Som det nu var, hade min man lämnat hemmet, och inom mig började blodet visa sig rödare och hetare än jag nånsin kunnat föreställa mig. Ja, jag riktigt kände hur åtrån stegrades ut i de yttersta porerna, och mina kinder rodnade av det lustfyllda trycket..
..och jag bara kände hur jag måste ta reda på vart "han" höll hus.
För att få överblick stegade jag oskyldigast uppför trappan till övervåningen, där jag lätt kunde se ut över parken och mot grönsakslandet. Han brukade gallra morötter, som nu hade hunnit bli riktigt stora, vilket inte hör hit...men ändå.
Ja, där stod han, och blickade ner över ängen mot vattnet, reslig och rentav vacker, i mina blåa oskuldsfulla ögon.
När jag stod där och lät min hetta kylas av en stund, vände han sig plötsligt om, och tittade rakt upp mot det fönster jag stod vid. Trots att det var 50 m mellan oss, kändes det som han såg rakt på mig, och jag gömde mig snabbt bakom gardinen som naturligtvis fladdrade till av min snabba rörelse. För säkerhets skull tassade jag ner i köket igen och satte mig på en stol, något mindre het p.g.a. det nya scenariet, då jag hade känt mig iakttagen och avslöjad.
Efter en stund dök han upp, och kom in i köket, slängde upp 4-5 morötter på diskbänken utan att se på mig? Det var då jag, för första gången, vågade rikta blicken mot den morotslika tingest jag kunde ana dolde sig därunder. Ja, den kunde skönjas, trots hans overalls skydd, och utan att tänka mig för bad jag honom om en morot.
Att han inget visste, om hur det låg till, var jag helt säker på...annars skulle jag gjort nåt för att dölja det. Intet ont anande, valde han den morot som inte kunde undvikas att liknas vid den mest lemformade, och jag tog i den förstås, som det varit något liknande,och trots mina blickar märkte han ingenting...då!
När han stått ett tag lutad mot bänken, satte han sig äntligen...och jag kan inte säga säkert men nog tyckte jag den markerat sig rejält under byxorna. Moroten jag höll i blev alltmer något annat för mig, och tankarna for runt..hur lätt skulle han kunna få mig? ja, jag kunde nudda honom, utan rädsla, tänkte jag, och han skulle inte våga göra nåt...det kändes inte bra!!! Jag blev irriterad på något och svor väl till, då jag plötsligt fick en hand på mitt lår? Ja, det var bara så, jag förstod, att den där "tomten" var klumpig i både förstånd och uppförande...då han inte ens sa något om sitt sätt!! Jag blev berörd, och "han", vår nyligen anställde "dräng" hade inte ens vett att be om ursäkt! Istället känner han med sina fingrar...
Plötsligt reste han sig och gick ut och in igen...undrade om han skämdes, det borde han...fatta han inte att ingen tar på mig, som om jag vore en slyna, eller något...man bara tar på?
Nu förstod jag vad det var för en, tänkte jag, samtidigt som jag ser honom passera fönstret och går mot stallet. Stallet, där jag lekte som barn, och såg drängen tillsammans med morsan, men det är en annan historia.