Eva 2: Straffet

Eva 2; straffet


Stämningen hemma hos Eva och mig var sannerligen inte på topp efter min bror Bengts födelsedagsfest, där hon ju smög undan och knullade med Bengts arbetskamrat Johnny. Våra vanligen glada och pratsamma stunder vid matbordet hade blivit dystra evenemang. De var väl inte alldeles tysta, men allt vi sa var sammanbitet och enstavigt. Och med allt vad sex heter blev det omedelbart tvärstopp. Vi gick omvägar kring varandra och var mycket olyckliga.
Hur länge ska detta pågå och hur ska det sluta, tänkte jag. Var det slutet på vårt korta samliv? Jag hoppades på någon lösning som kunde låta mig få behålla min vackra Eva. Samtidigt kunde jag inte släppa tanken på hur hon hade kränkt mig med sin otrohet. Jag fick för mig att någon sorts bestraffning skulle lösa upp alla knutar så att vi kunde få lägga vår konflikt bakom oss. Det ”pinliga” förhöret var inte tillräckligt. I varje fall inte för mig. Men jag kände mig alltjämt lika obeslutsam som när jag stod och tittade på deras festknull. Tiden segade sig oerhört långsamt fram, tycktes det i vår olycka, men efter tre till synes oändliga dagar kom åtminstone ett avbrott i tristessen, en ringning på telefonen. Jag tog luren.
”Hej Hasse”, det var Johnnys hustru Helena. ”Här är det för jävligt, jag blir tokig. Det tar aldrig slut, vi bara går här och ältar och ältar. Jag tror det blir du och jag som måste göra något, men jag vet inte – vad säger du?”
”Men hej Helena. Nej, jag är också helt vilsen. Jag vet inte heller. Vi kanske kunde träffas och se om vi kan hitta någon lösning på den här odrägliga situationen, Ja, bara vi två förstås”.
Och så blev det. Vi enades om att träffas på ett litet konditori nere i centrum nästa dag. Hon satt där vid ett hörnbord redan när jag kom. Vi beställde och blev sedan sittande tysta en stund med varsin håglös kopp kaffe. Jag funderade intensivt på om jag hade något förslag att komma med, men inga idéer behagade dyka upp. Jag tog en klunk av det lankiga kaffet, men det bidrog inte med något uppslag. Jag var visserligen både förbannad och hämndlysten, men jag ville inte förlora henne, och jag hade inte tillstymmelse till någon plan. Jag tog en klunk till och tappade sugen. Det var då Helena kom med det förlösande ordet:
”Tänk om vi skulle låta dom se oss knulla?!”
”VA!”
”Ja, det kanske skulle få dem att skämmas ögonen ur sig över att de kränkt oss och gjort oss ledsna.”
Det kändes som om hon dragit upp rullgardinen för mig. Det var naturligtvis så vi skulle göra. Det måste vara den rätta medicinen. Så skulle vi få dem att känna hur djupt de hade sårat oss. Ur den känslan skulle sedan någon form av försoning kunna växa fram. Naturligtvis skulle det ta tid, ja, kanske rätt lång tid, men detta måste vara vägen! Eller? Jag svarade henne lite tvekande.
”Men Helena, det kan ju bli precis tvärt om.”
”Hur menar du då?”
”Jo, tänk om de då tycker att vi ju är lika goda kålsupare, att de inte behöver skämmas för något, och att de kanske till och med kan fortsätta med sin otrohet.”
Nu följde en lång och livlig diskussion om för och emot det ursprungliga förslaget, men när vi tröttat ut oss på detta resonemang, kände vi oss beredda att acceptera Helenas idé. Men vi tyckte inte att det kändes riktigt bekvämt att uppföra en live show för äktenskapsbrytarna utan enades om att det skulle vara bättre att göra det på film. Vi kunde naturligtvis inte exponera oss inför ett filmteam från något inspelningsbolag, men jag hade en bra digital filmkamera som vi kunde sätta i händerna på någon anonym fotograf. Jag åtog mig att skaffa en lämplig fotograf på Statens filmskola. Och därmed skiljdes våra vägar för tillfället.
Nästa dag var allt ordnat. Helena och jag träffades utanför porten till den lokal där Bengt hade haft sin födelsedagsfest och blev stående där i väntan på vår unge fotograf. Jag hade min filmkamera med mig. Det dröjde inte mer än några minuter förrän vi såg vår unge medarbetare komma gående runt hörnet vid närmaste tvärgata.
”Simon”, sa han och räckte fram handen.
Ja, vi hälsade alla och jag visade honom kameran, som han tycktes vara väl förtrogen med. Helena berättade nu vad vi skulle göra uppe i festvåningen. Hon framhöll också att vi inte var intresserade av att göra en kommersiell porrfilm, utan att vi hade ett helt annat syfte med det hela. Därefter gav jag Simon hans arvode, den överenskomna tusenlappen.
”Ja, då går vi väl upp då”.
En trappa upp ringde Helena på dörren, men jag hejdade henne och berättade att jag fått låna nycklarna, och att lokalen nu stod tom. Jag såg på henne att det var en betydande lättnad för henne att inte behöva exponera sig för någon annan än vår fotograf. Simon hade för övrigt skolkat från sin undervisning idag och hade ingen anledning att berätta var han hade varit. Jag låste upp dörren och vi steg in. Lokalen kändes ödslig och det luktade lite instängt.
Vi gick från rum till rum och tittade på ljusförhållandena, som Simon tyckte var OK och inte krävde någon extra ljussättning. Så var det då bara att sätta igång. Helena och jag hade kommit överens om att ge oss hän och njuta av det hela och inte tänka på att vi egentligen hade ett annat syfte med arrangemanget. Det här var viktigt för att allt skulle se naturligt ut.
”Börja”, ropade Simon.
Helena och jag stod med var sitt drinkglas och pratade mitt på golvet i stora salen när han startade kameran. Jag hade ju haft tillfälle att studera Johnny, så jag hade naturligtvis lagt handen på Helenas stjärt. Efter någon minut tog jag henne om livet och vi gick tätt tryckta intill varandra mot soffgruppen i det innersta hörnet av salongen. Här satte vi oss ned, jag i fåtöljen och Helena i mitt knä. Precis som Johnny lade jag ena handen på hennes stjärt och den andra på hennes lår.
Vi hade bestämt att filmen skulle vara stum, eftersom vi ju inte visste hur Eva och Johnny hade uttryckt sig. Men det skulle ju se konstigt ut om vi inte åtminstone rörde på munnen, så därför hade vi enats om att själva hitta på repliker som kändes passande i sammanhanget. Jag lät handen på Helenas lår glida in under kjolen och började smeka hennes fitta utanpå trosan. Jag var noga med att kjolen makades undan så att man såg handen på fittan.
”Man är inte direkt ostörd här i vimlet. Vad tycker du, Helena, ska vi inte leta upp ett enskilt rum här någonstans. Jag måste få knulla dig igen, det är ju flera dagar sen”, sa jag.
”Ja, kom. Jag har längtat efter din kuk i snart en vecka”, svarade hon med trånande blickar.
Vi reste oss och började gå mot dörren till de mindre sidorummen. Här bröt Simon scenen och gick före oss in i det yttre sidorummet för att kunna fortsätta när vi kom in genom dörren. Strax innanför dörren stannade vi, kramades och kysstes djupt och Simon startade kameran på nytt. Helena hade armarna om min hals och tryckte underlivet hårt mot mig. Hon kunde inte undgå att känna hur hård kuken blivit och suckade förtjust.
Tätt omslingrade tog vi oss fram över golvet med ett slags dansliknande steg, och innan vi nått dörren till det innersta rummet hade jag handen under hennes kjol och smekte hennes redan ganska blöta fitta. Helena hade tagit ett stadigt tag om min kuk utanpå byxorna, och jag blev så upphetsad att jag knappt kunde koncentrera mig på att komma innanför hennes trosor. Men nu var vi till slut framme vid den sista dörren och steg in. Rakt fram stod stolen som Johnny hade suttit på när han knullade Eva på festen. Till vänster, framme vid fönstret stod en soffgrupp med ett stabilt bord.
Jag förde Helena fram emot bordet, föll på knä, lyfte hennes kjol och drog av henne de våta trosorna. Vi var båda mycket upphetsade nu och behövde sannerligen inte förställa oss eller spela några roller för filmens skull. Vi var oss själva, och vi var inte längre hämndlystna, vi var kåta. Vi sög och slickade varandra omväxlande, kuken blev allt längre, grövre och hårdare och fittan allt blötare. När jag väl hittat hennes g-punkt dröjde det inte länge innan hon kom i sin första orgasm. Så fort den ebbat ut, tog jag Helena om stjärten, lyfte upp henne på bordet och makade upp hennes ben mot mina axlar. Sakta och lustfyllt lät jag kuken glida in i hennes savande fitta, som var enastående glidvänlig och inte bjöd något som helst motstånd.
Helena tog emot min ståndare med ett långdraget stön och jag började knulla henne långsamt men ökade efterhand farten. Jag nådde för varje stöt allt djupare och var snart i fittans botten. Helenas stönande ökade och lät Åh, Åh, Åh, för varje gång kuken trängde in. Plötsligt kom jag ihåg Simon, och med en snabb sidoblick kontrollerade jag att han var igång. Jodå, han filmade enligt order men på ett lite speciellt sätt. Han höll den rätt tunga kameran med en hand och med den andra hade han plockat fram sin kuk och runkade med glatt mod.
”För fan, Simon, det där får du vänta med. Du måste hålla kameran still. Med båda händerna”, manade jag.
”Ja, ja. Okay då!”
Helena och jag hade nu kommit upp i varv och knullade ihärdigt vidare. Hennes fitta var ljuvligt blöt och samtidigt lite kramig. Snart började det trevliga pirrandet i kuken ge sig tillkänna. Helena gjorde allt kraftigare motstötar och jag kände att fittans kramande tilltog. Hennes andra orgasm var i antågande. Den blev mäktig, kuken satt som i ett skruvstäd och tömde sig i hennes innersta.
”Åh, Hasse, så underbart. Du ska veta att eftersom Johnny ständigt varit slutknullad när han kommit hem, så har han inte på många år haft någon riktig ork eller lust över för mig. Vad härligt att äntligen få en stor och uthållig kuk i sig igen”, viskade Helena i mitt öra.
Det här var ord som inte var ämnade för Simons öron, tänkte jag roat och kysste henne. Jag smekte fittan och kände att det börjat sippra ut sperma på hennes ben.
”Hallå, Simon, zooma. Här rinner sperma, närbild på låret om jag får be.”
Vid det här laget hade vi väl hämtat oss efter de två orgasmerna vid vårt sköna knull på bordet. Men vi var inte riktigt färdiga med vårt program ännu. Finalen återstod, den final som vi själva under födelsedagsfesten sett utspelas på stolen mittför dörren, den final som Helena så resolut avbrutit.
”Vad säger du, Helena? Ska vi avrunda vår föreställning med finalscenen nu?”
”Ja, gå och sätt dig du, och glöm inte att hasa ned byxor och kalsonger”, fnittrade Helena.
”Så gärna. Men kom ihåg att dina trosor ska ligga på golvet framför oss. Och så, var så god och sitt – och rid min kuk ordentligt. Vi har säkert minst ett sprut till att se fram emot.”
Helena slickade och sög kuken till en ny härlig givakt och sjönk sedan försiktigt ner över den. Min hårda ståndare blev skönt omsluten av hennes kramande fitta. Hon red mig underbart först i en stilla skritt som efterhand övergick i en allt häftigare galopp. Och så kom den himlastormande utlösningen. Trots att vi redan knullat på bordet fanns det sperma kvar till en ny ordentlig laddning, som fyllde Helenas såsiga fitta. Jag drog mig ur och sperman började droppa igen.
”Nu, Helena lilla, har vi fyllt vår mission.” sa jag. ”Nu är det bara att ta fram två kopior på filmen, så vi kan ge våra respektive världens chock. Man får ju verkligen hoppas att det också blir ett riktigt uppvaknande.”
Ja, så var vi färdiga och lämnade festvåningen. Simon fick en liten bonus på sina utlovade pengar, och vi skiljdes från honom. Jag lovade göra en CD till Helena och komma över med den redan följande dag.
Jag gjorde en lätt redigering av filmen innan jag kopierade. Bland annat raderade jag den något skakiga scenen då Simon stod och runkade och bara höll kameran med en hand. Och så var det klart. Jag var nöjd med slutresultatet – det var väl inte något filmiskt mästerverk direkt, men som hämnd och tankeställare borde den fungera. Jag sökte upp Helena på hennes jobb och överlämnade en kopia av vår film. Jag ville ju undvika att gå hem till henne och riskera att eventuellt stöta ihop med hennes man.
”Du har väl en DVD-spelare, Helena? Sätt in skivan lite diskret innan Johnny kommer hem från jobbet, och sen efter middan låter du filmen sätta igång mitt under kvällens tv-program.”
Vi diskuterade ännu en stund de tekniska och psykologiska detaljerna kring filmvisningen. Det var ju viktigt att maximera chocken. Och ännu viktigare att se till att våra hämndoffer inte fick tillfälle att stänga av spelaren och försöka plocka åt sig skivan. Mitt i den egentligen tragiska situationen började det efter alla förberedelser kännas lite spännande – vi var ju filmproducenter som stod inför vår premiärkväll. Vi skiljdes åt och en aning förväntansfulla gick vi hem var och en till sitt.
Väl hemma gjorde jag alla nödvändiga förberedelser, satte in skivan i spelaren, dukade matbordet och började med maten. När allt var klart, satte jag mig att vänta på Eva. På utsatt tid hörde jag hennes nyckel i dörren.
”Hej Eva. Jag har middan klar. Och för att lätta på stämningen efter de här trista dagarna har jag ordnat med en film som vi kan titta på under kvällen.”
Jag märkte på en gång att Eva blev glad åt avkopplingen. Vår tristess hade ju verkligen varit prövande. Hon gick till badrummet och fräschade upp sig och så satte vi oss till bord. Det kändes genast att stämningen verkligen hade lättat. Vi började till och med uttrycka oss lite mångordigare än på senaste tid, och snart flöt middagskonversationen nästan naturligt. När middagen var avslutad försåg vi oss med varsin kopp kaffe och gick in och satte oss bredvid varandra i soffan i vardagsrummet. Jag tittade på vår mörka TV och kände en ilning av spänning.
”Det var inte mycket att se på burken ikväll”, fick jag ur mig. ”Men vi kan väl kolla Rapport först, så kan vi ägna oss åt filmen sedan. Vad tycker du?” Eva nickade instämmande och log lite försiktigt.
Jag satte igång nyhetsprogrammet, som tycktes längre och segare än vanligt, men till sist var även vädret avrapporterat. Nu tryckte jag på dvd-knappen och filmen gick igång. Eftersom jag ju verkligen kunde innehållet in i minsta detalj, ägnade jag mig helt åt att iaktta Eva i stället. Jag hade lagt armen om livet på henne för att kunna hindra henne från att störta upp ur soffan. Den allra första scenen var ju tämligen oskyldig, och Eva såg mest undrande ut. Men hon noterade i alla fall att min hand vilade på Helenas stjärt.
I nästa scen satt Helena och jag i fåtöljen i mörka hörnet. Eva såg min hand på Helenas fitta. Hon rodnade häftigt, såg besvärad ut och skruvade på sig. Så stod vi i nästa rum, kramades och kysstes och jag blev allt närgångnare. Eva började ana vad som förestod och försökte resa sig, men jag höll henne kvar i soffan. Hon ville inte titta längre och försökte vända bort blicken.
”Nej, titta nu ordentligt när vi har gjort en så bra film enbart för din skull – och för Johnnys”, sa jag med bestämd röst. ”Det här är verkligen sevärt, och mycket lärorikt.”
Och nu började vi närma oss de avgörande scenerna. Helena låg på soffbordet i det inre rummet med fittan vänd mot den ovilliga åskådaren. Och med munnen mot fittan låg jag på mina knän och slickade så att det trots stumfilmen nästan hördes hur det slurpade. Eva var djupröd i ansiktet och hennes ögon var blanka, och hon stretade allt hon orkade för att komma loss.
”Jag vill inte, jag vill inte”, mumlade hon som ett mantra.
Min kuk pumpade nu ut och in i Helenas blöta fitta. Tårar började rinna allt stridare nedför Evas kinder. Mitt hjärta var uppfyllt av medlidande, men jag förhärdade mig. Hon skulle absolut se hela filmen, och jag räknade med att sista scenen, på stolen framför dörrspringan skulle vara särskilt slagkraftig och effektfull. Föreställningen fortsatte alltså, och Eva grät allt ymnigare. Inför de allra sista bilderna stönade hon: ”Inte mer, inte mer” och hela kroppen skakade av den häftiga gråten.
Så slocknade tv-rutan och det blev tyst i rummet. Allt som hördes var Evas snyftningar. Fullbordat, tänkte jag och undrade i mitt stilla sinne om det här verkligen hade varit rätt medicin. Kunde detta leda till något bra för oss båda? Skulle vi kunna närma oss varandra igen? Eller skulle det kanske fjärma oss i stället? Oron gnagde på mitt innersta. Nu behövde vi lugn och ro och gott om tid för ett långt, klarläggande samtal. Evas snyftningar började så sakta avta. Jag räckte henne en näsduk.
”Såja lilla vän. Torka tårarna nu och snyt dig, så blir det bättre ska du se. Nu har vi mycket att prata om.”
”Jag kan inte prata om nånting alls. Jag känner mig uthängd och förnedrad. Och jag skäms förfärligt – och jag är så ledsen så jag …” hon började gråta igen.
”Så ledsna blev också Helena och jag när vi såg dig med Johnny på festen. Du måste förstå vad du gjorde mot oss, och jag hoppas att det här fick dig att vakna. När jag fick höra häromdagen att du hade knullat Johnny tidigare och före det ett par killar på kursen, så förstod jag att det var hög tid att göra något. Du behövde en chock, ja, Johnny också förstås, det kom Helena och jag överens om. Och nu när du vaknat och förstått kan vi börja fundera över hur vi vill ha det i framtiden.”
Så småningom kom samtalet igång, med många avbrott för nya gråtattacker. Och det drog ut på tiden – klockan var långt över midnatt innan vi äntligen hade nått en tämligen vagt formulerad överenskommelse. Vi skulle försöka fortsätta tillsammans, men två förutsättningar visade sig ofrånkomliga. Eva måste absolut upphöra med sin hittills så lättvindiga otrohet. Och jag måste ovillkorligen förlåta och glömma vad som hänt.
Jag vet inte hur mycket det kostat på för Eva att acceptera detta krav så kåt och lättlockad som hon visat sig vara. Kravet på mig kändes inte heller lätt; jag hade svårt att frigöra mig från tanken på hennes knullande med andra män. Men sådan vår överenskommelse nu var, så satte vi omedelbart igång att försöka tillämpa den. Det tog flera veckor, ja, jag skulle tro över en månad, innan samtalstonen kändes helt naturlig igen. Men det växte fram en ny sorts ömhet.
Det var som om vi inte riktigt vågade älska varandra och ersatte detta med omtanke och omvårdnad. Vi brydde oss, vi var snälla. Och samlivet hankade sig fram, bättre och bättre får man nog säga. Utom i ett avseende. Ett par veckor in på vårt nya liv gjorde vi ett försök med sex. Jag var nog lite tveksam, men Eva verkade glad. Till att börja med gick allt bra – vi kramades och kysstes och jag smekte hennes ljuva bröst och sög på de hårdnande vårtorna. Eva runkade upp min kuk till ett härligt stånd medan jag pullade fittan och slickade klittan så att hon svämmade över av fittsafter.
Sedan kom katastrofen. Jag trängde in och började lyckligt knulla Eva men redan efter några stötar slaknade kuken. Det kändes oerhört genant trots att Eva slog bort det hela som en tillfällighet och gjorde sitt bästa för att trösta mig. Vi väntade en stund och började på ny kula. Jag kunde snart glädja mig åt en ny erektion, som lovade gott. Jag stötte in på nytt och pumpade på så gott jag kunde, men långt innan någon av oss nått extasen slaknade kuken igen. Pinsamheten kände inga gränser, det var så djupt förödmjukande.
Jag ville ju så gärna och det var så länge sedan. Och jag hade verkligen ansträngt mig att förlåta och glömma, som ju var min del av förutsättningarna. Men tydligen hade jag i mitt undermedvetna inte kunnat glömma helt. Jag steg upp från sängen och gick och satte mig i en fåtölj i vardagsrummet, och där blev jag sittande en stor del av natten och skämdes för mig själv och kände mitt sexuella självförtroende steg för steg upplösas i intet. Efter flera timmar av självförakt kröp jag till slut ned i min säng och somnade ifrån allt mitt elände.
Nästa morgon hade jag bestämt mig – aldrig mer ville jag utsätta mig för risken att behöva uppleva ett sådant nederlag igen. Eva försökte nog över morgonkaffet att bagatellisera och trösta, tyckte att jag tog det onödigt hårt. Men jag lyckades avstyra ytterligare diskussion – och som genom en tyst överenskommelse kom saken aldrig mer på tal. Vi fortsatte vårt samliv, vi fortsatte att vara snälla och omtänksamma. Men vi kunde inte knulla mer.