ARNOLD - en sexköpare! Del 1+2

ARNOLD – en sexköpare!



Del 1 och del 2



En berättelse av Jon Fex som bygger på en verklig händelse.

(Handlingen i denna berättelse utspelas före sexköpslagen.)







Del 1


Det var en varm sommarnatt, klockan var två på natten, och Arnold var på väg hem i sin bil. Han hade arbetet över på sitt företag och var trött och ville hem och sova. Men det låg en tät dimma över hela Malmö som hindrade sikten och tvingade Arnold att krypköra irriterande långsamt fram längs gatorna.

Sin vana trogen körde Arnold den kortaste vägen mellan sitt företag och sitt hem, vilket innebar att Arnold körde förbi Malmös horstrita, som han brukade göra. Arnold var en van sexköpare på horstritan, men just denna kväll hade han inte tänkt plocka upp någon hora. Arnold väntade sig i alla fall inte att det skulle finnas några tjejer ute vid den tiden, i den dimman, och Arnold såg inte till en enda människa eller mötte någon annan trafik.

Arnold krypkörde hela S:t Knuts väg och svängde sedan vänster in på Sorgenfrivägen. Det gick irriterande långsamt men Arnold vågade helt enkelt inte köra fortare. Sikten var högst fem meter och det var den tätaste dimma han hade varit med om.

Arnold var 52 år och hade aldrig varit gift och hade ingen egen familj. Han hade misslyckats med det viktigaste i livet – kärleken, och han visste om det. Han var i själva verket en mycket olycklig och ensam människa som ansåg att hans liv i grunden var meningslöst utan kärlek. Han hade funderat på självmord men kommit fram till att om han bara kunde få sex och erotik, och gärna lite snusk också, tillräckligt så skulle han ändå kunna anse sitt liv var värt att leva. Det hade inte saknats kvinnor i Arnolds liv. Han kunde bara inte behålla dem. Arnold hade misslyckats med varje förhållande han gett sig in i och han hade själv förstått, senare när han mognat, att det berodde på att han inte hade vetat något om kärlek när han lämnade sitt föräldrahem och han kunde inte förstå och hantera sina känslor. Arnold hade lidit en sexuell nöd större delen av sitt ensamma liv och han hade alltid känt en dragning till prostituerade och börjat anlita dem tidigt. Till en början sparsamt eftersom Arnold hade ont om pengar i början av sitt vuxna liv.

Senare i livet hade Arnold tur och blev ägare till ett företag som gav honom mycket goda inkomster, kontanta pengar över disk varje dag. Det kan inte sägas så mycket om Arnolds företag här därför att det kanske skulle kunna gå att identifiera honom genom sådana uppgifter. Arnold hade i alla fall gott om pengar att köpa sex för på äldre dagar, och det var förutsättning för att han skulle bli en så stor sexköpare som han var en gång.

För Arnold fanns det bara en sak här i världen som var värt något – och det var sexuell njutning och tillfredsställe. Det var en helig sak för Arnold och han tog varje tillfälle han kunde få till sex.

För Arnold var dessa gator de mest spännande i hela Malmö. Det var inte bara ett stråk för prostituerade utan gatorna drog till sig alla slags sexuellt avvikande individer och man kunde träffa de mest underliga människor där.

De flesta människor hade kanske velat kalla Arnold för en torsk, som betalar för sex, men Arnold såg inte sig själv som en torsk i ordets allmänna betydelse, om det nu finns en allmän betydelse av ordet. Arnold såg sig själv mer som en sorts jägare, en horjägare, och hans vapen att nedlägga sitt byte med var pengar. Det Arnold sysslade med gjorde honom inte till en vanlig torsk. Han var en supertorsk. Detta var någonting annat, det var sexmissbruk, medvetet överdrivet, och extremt och perverst.

Ibland måste man ha lite tur när man jagar horor, det visste Arnold, och han hade ofta tur på horstritan. Åtminstone tyckte han själv det. Sådant hände alltid då han inte var beredd på det, och just denna natten var Arnold inte alls beredd på någonting. Han anade inte att han snart skulle dra högsta vinsten, med alla sifforona rätt!

Det är det som är det härliga med livet, man vet aldrig vad framtiden bär i sitt sköte. Denna natt skulle Arnold lyckas förverkliga ännu några av sina största sexuella fantasier, som han aldrig trodde skulle bli verklighet, och som han aldrig skulle glömma.

Det var när Arnold hade kommit i jämnhöjd med idrottsplatsen som det mest osannolika och otroliga hände. Plötsligt bara dök hon upp mellan två parkerade bilar. En helt ny tjej som Arnold aldrig hade sett förut! Arnold bromsade automatiskt in och stannade bilen. En blond, ung, mycket ung, tjej, stod stilla på trottoaren och tittade på honom. Det rådde ingen tvekan om vad hon gjorde där vid denna tid på dygnet, alltså att det var en hora, även om hon var helt ny för Arnold.

Som genom ett trollslag rann tröttheten av Arnold och han blev alert som en blodhund som fått vittring. Arnold hade knullat med alla hororna i Malmö och han hade blivit kräsen. Det var inte så roligt att ”köra den” i samma hål, tyckte Arnold, som helst hade velat ha en ny tjej varje dag. Men nya tjejer var ovanliga och Arnold var alltid mycket intresserad av nya tjejer. Även om han inte hade tänkt plocka upp någon tjej just denna kväll kunde han ju alltid stanna och prata lite med henne, ta reda på hennes prislista och sånt. Det kunde vara bra att veta om han stötte på henne igen. Det var så han tänkte när han stannade bilen.

Den unga tjejen tittade misstänksamt på honom och Arnold hissade ner fönsterhissen i passagerardörren så att dom kunde se varandra bättre och för att underlätta kommunikationen. När hon såg Arnold tydligt slappnade hon av och kom fram emot honom, böjde sig ner och log mot honom.
”Hej! Är du ute i affärer?”, frågade hon glatt.

Arnold blev förvånad över att hon verkade vara så ung. Det var ovanligt med så unga horor på stritan.
”Ja … kanske. Det beror på. Vad tar du?”, frågade han och betraktade henne noga.
Arnold var expert på sådana förhandlingar med horor. Det fanns vissa frågor som alltid måste utredas och det var alltid viktigt med vad som sades. Det var också minst lika viktigt med allt som inte sades. Arnold gick rakt på sak och forcerade förhandlingarna genom att fråga efter priset direkt, utan att först göra klart vad han ville ha. Arnold kunde med ledning av sin erfarenhet och hennes svar bedöma henne efter det. Horor var människor och därför var dom också olika.
”Femhundra”, sa hon direkt.
Men innan Arnold hann säga någonting ändrade hon sig snabbt, till Arnolds stora häpnad.
”Nej, vänta förresten! Vi kan säga fyrahundra, jo, ja … det ju så sent … ”, sa hon och tvekade.
Fyrahundra? Hur erfaren sexköpare Arnold ändå var så hade han aldrig varit med om att en hora sänkt sitt pris på det sättet. Det kunde bara betyda en sak, att hon behövde pengarna desperat, tänkte Arnold. Han gillade den tanken. Det betydde att hon var beredd att ha sex med honom. Arnold var känslig på den punkten. Han var van vid att bli nobbad av tjejer, men här fanns en tjej som inte tvekade att ha sex med honom, en ny tjej dessutom! Det lockade honom.
”Fyrahundra?”, sa Arnold. ”Vad får jag för fyrahundra då?”
När Arnold hörde hennes svar på frågan var det inte så mycket betydelsen av ordet som hon sa, uten mer sättet hon sa det på, hennes mjuka uttal, som berörde honom.
”Samlag”, sa hon mjukt.
Samlag. Arnold smakade på ordet, och det smakade gott. Samlag. Samlag. Vilket härligt ord! Det var i det ögonblicket Arnold förstod att han ville knulla henne. Samlag.
”OK! Hoppa in!”, hörde han sig själv säga.
Den unga horan öppnade bildörren och sjönk ner på sätet bredvid honom och stängde dörren. När hon satt så nära inpå honom såg han tydligare hur liten i växten hon var, som en skolflicka. Hans blick missade ingenting. Arnold noterade att hennes lår inte var tjockare än hans överarm och när han interpolerade den tanken och föreställde sig hur hennes stjärt såg ut kände han hur varm han plötsligt blev. Hjärtat bankade i hans bröst av upphetsning och han kände att hans kinder blev röda.

Arnold släppte upp kopplingen och lät bilen rulla sakta framåt, men förhandlingarna var inte färdiga ännu. Det återstod fortfarande några viktiga frågor att reda ut innan det var fritt fram att glädja sig.
”Har du någonstans som vi kan gå till? En lägenhet eller så?”, frågade Arnold så likgiltigt han kunde.
Det var en viktig fråga. OM hon hade en lägenhet och insiterade på att gå dit, då hade Arnold hoppat av. Han följde, av säkerhetsskäl, aldrig med en hora till en lägenhet, och då hade det inte blivit något av. Arnold ville ha sex med henne i bilen därför att då kunde han vara säker på att få vara ensam med henne, men det kunde han ju inte säga.
Den unga horan blev besvärad av frågan och tvekade.
”Nej … om vi inte kan gå hem till dig … så får det bli i bilen … ” sa hon tveksamt.
Arnold förstod att hon var rädd för att han skulle hoppa av om hon inte hade en lägenhet, men det var ju precis tvärtom. Det var rätt svar. Det svar Arnold ville höra. Hjätat började banka hårdare i hans bröst och han kände hur det hettade till i underlivet och hans penis växte i byxorna.
”Vi kan tyvärr inte gå hem till mig”, sa Arnold och log, ”så då får det bli i bilen.”
”Bra!”
”Vet du något bra ställe vi kan köra till?”, frågade Arnold.
Hon tittade frågande på honom.
”Vet inte du det?”, sa hon hånfullt.

Arnold tänkte efter. Den här lilla godingen var något alldeles extra och han ville köra till ett riktigt säkert ställe där han garanterat fick vara i fred och ensam med henne. Det var inte varje dag han träffade en sådan ung ny tjej på stritan. Arnold ville passa på tillfället och ha lite extra roligt med henne, ta sig friheter och testa gränserna. Arnold kunde en massa olika tricks för att få ut någonting av hororna på stritan. Arnolds före detta sambo hade sagt att Arnold kunde konsten att få kvinnorna att göra som han ville.
Då kom han på det perfekta stället, som han hade hittat för bara några dagar sedan. Det låg visserligen utanför stan, mot Oxie, men det kunde det absolut vara värt.
”Jo”, sa Arnold, ”jag vet ett bra ställe vi kan köra till.”
”Bra. Är det långt?”
”Nej, tio minuter”, sa Arnold, utan att ta hänsyn till den tjocka dimman.
”Ok.”

Saken var klar och Arnold kände flytningar av försats i urinröret. Det hade börjat bra, tänkte Arnold. Men det skulle snart gå ännu bättre än vad Arnold någonsin hade kunnat föreställa sig.
Arnold svängde höger in på Nobelvägen och körde mot Rosengård och sedan ut på Ringvägen mot Oxie. Om det inte hade varit dimma, då hade det tagit tio minuter. Men i den dimman tog det mer än trettio minuter. För att försöka lätta upp stämmningen i bilen och få horan att glömma bort tiden inledde Arnold ett samtal som lade grunden till den fortsatta handlingen.
”Vad heter du?”, frågade han.
”Lise-Lott”, svarade hon enkelt och tittade på honom. ”Vad heter du själv?”
”Jag heter Arne”, ljög Arnold. ”Får jag fråga hur gammal du är?”
Lise-Lott tvekade en liten stund för länge.
”Jag fyllde arton för tre månader sedan”, sa hon.
Arnold fick direkt en stark känsla av att hon ljög för honom. Var hon under arton år? Han tittade på henne och såg än en gång hur ung hon verkade vara. Jodå, tänkte han. Hon är kanske bara sexton eller sjutton. Inte honom emot, ju yngre desto bättre, enligt Arnolds paroller.
”Tror du inte mig?”, frågade Lise-Lott utmanande.
”Jodå, jag tror dig! Men … brukar du gå där nere? Jag tror inte att jag har sett dig förut.”
När Arnold hörde Lise-Lotts svar tvivlade han först på att han verkligen hade hört rätt.
”Nej, jag är ny. Jag började idag. Du är min första kund.”, sa hon enkelt.
Hennes första kund? Kunde det vara möjligt? Arnold undrade om han verkligen hade en sådan tur att han blev en horas första kund? Det var ju fantastiskt.
”Vad säger du? Din första kund? Är det säkert?”, utbrast Arnold och kunde inte dölja sin förvåning.
Lise-Lotts nästa svar förvånade honom ännu mer och fick honom att ifrågasätta om det var verklighet han upplevde.
”Ja. Nej, jag hade visserligen en igår … man han våldtog mig, så honom räknar jag inte som en kund.”
Arnold spetsade öronen när Lise-Lott började tala om våldtäkt. Det här var riktigt intressant, tyckte han.
”Våldtog han dig? Hur gjorde han då?”, frågade Arnold och ångrade nästan genast den opassande frågan. Men han var så nyfiken på vad hon skulle svara, så nyfiken att han inte kunde hejda sig. Spänningen steg.
Lise-Lott satt tyst och knöt sina små händer och såg aggressiv ut.
”Han … han … han … han tvingade mig!”, fick hon ur sig till slut.
Arnold förstod. Lise-Lott var en sådan liten och ung och osäker tjej. Hon hade ingenting att sätta emot en vuxen karl. Det skulle vara lätt för vem som helst att tvinga henne till något. Men Arnold tänkte inte våldta henne, dom skulle ju ha samlag. Arnold behövde inte ”ta” henne, han hade ju redan henne och han skulle knulla henne.
Arnold körde vidare i den täta dimman och sa ingenting. Lise-Lotts ord hängde kvar i atmosfären i bilen och Arnold kände Lise-Lotts blickar på sig.
”Är du en våldtäktsman?”, frågade Lise-Lott.
”Jag? Nej, för fan. Jag är ingen våldtäktsman. Jag är bara en kåt kille som vill ha samlag med dig.”, sa Arnold så övertygande han kunde.
”Är det säkert?”, frågade Lise-Kott misstänksamt.
Arnold tittade på henne.
”Ja, det är säkert. Ta det lugnt nu.”
”Kan du lova mig det?”, envisades Lise-Lott.
”Ja, det kan jag.”
”Gör det då. Säg det. Lova mig det.”
”Jag lovar att jag inte är en våldtäktsman. Det är säkert. Ta det lugnt, Lise-Lott. På mitt hedersord.”
Lise-Lott svarade inte och Arnold kände hur hon stirrade misstänksamt på honom länge. Det var inte bra, tyckte han. Men hon verkade vara svår att övertyga.
Lise-Lott satt tyst och stirrade rakt in i dimman som kom emot henne. Hon såg sig oroligt omkring och Arnold förstod att hon hade tappat orienteringen.
”Vet du var vi är?”, frågade hon oroligt.
”Ja då, jag vet precis var vi är”, sa Arnold lugnt.
”Är det långt kvar?”, frågade Lise-Lott och tittade på sin klocka. ”Du sa tio minuter men det har gått mer än så.”
”Ja, men det är den här dimmans fel. Jag vågar inte köra fortare. Vi är snart framme. Det är inte långt kvar.”
Dom körde vidare under tystnad en stund och Arnold kände hur Lise-Lott betraktade honom.
”Jag vet inte … jag vet inte om jag vill fortsätta …”, sa Lise-Lott ängsligt. ”Vill du köra mig tillbaka?”
”Va! Nej, det kan jag ju inte göra nu. Vi är snart framme säger jag ju. Ta det lugnt bara, det är ingen fara.”
”Men … jag vill inte”, klagade Lise-Lott. ”Kan du inte köra mig tillbaka?”
”Nej, det kan jag inte. Det vill jag inte. Vi är ju snart framme och du kan inte hoppa av så där hur som helst. Jag är kåt på dig och vi skall ju ha samlag, har du glömt det?”
”Nej, men det känns inte så bra … ”
”Varför det?”
”Vet inte.”
”Är du rädd för mig?”
”Ja, lite … ”, tvekade Lise-Lott.
”Jamen, för fan”, utbrast Arnold otåligt, ”det behöver du inte vara. Jag skall inte våldta dig. Vi skall ju ha samlag!”
”Lovar du det då?”
”Det har jag ju redan lovat dig. Vad är det med dig?”
”Inget.”
”Det är den här förbannade dimmans skull”, svor Arnold. ”Ta det lugnt nu bara, vi är snart framme.”
Arnold ville inget hellre än att lägga sina händer på Lise-Lotts kropp och det var en ren tortyr för honom att inte kunna göra det ännu. Han förbannade dimman som höll på att sabba det för honom. Köra henne tillbaka? Nej, det kom inte på fråga. Arnold skulle knulla henne. Den saken var redan klar.

Dom hade kommit fram till Oxie och Arnold svängde och körde mot Skabersjöskogen på den gamla landsvägen Skabersjövägen, som bara var en grusväg och hade förlorat sin betydelse sedan motorvägen hade byggts. Äntligen. Nu var dom snart framme. Snart skulle han få knulla den lilla horan. Lise-Lott verkade stressad och hon tittade på sin klocka ofta, som om hon hade en tid att passa som hon inte ville missa och klagade över att det tog så lång tid. Det gillade inte Arnold. När dom kommit fram tänkte Arnold ta det riktigt lugnt och dra ut på det. Han kanske ville knulla henne två gånger. Ja, det ville han nog. För Arnold spelade inte pengarna någon roll, det var inget problem för honom. Han var kåt, härligt kåt, och det satt en underbar liten varelse bredvid honom som han skulle knulla med. Kunde livet vara bättre?

”Nu är vi snart där”, sa Arnold och pekade framåt. ”Det är här framme.”
Lise-Lott skruvade sig i passagerarsätet och sa ingenting.
På vänster sida av landsvägen låg en liten skogsdunge uppe på en höjd cirka tvåhundra meter från landsvägen. Det ledde två hjulspår i gräset upp till skogsdungen från landsvägen och det satt en vägbom över hjulspåren som hindrade trafik att köra upp till skogsdungen. Arnold hade besökt platsen för bara några dagar sedan. Då hade hans skarpa blick sett att vägbommen inte var låst med ett hänglås som sådan vägbommar brukade vara. Han var nyfiken på skogsdungen och hade lyft ner vägbommen och kört upp till skogsdungen. Det var ingen trafik på den gamla landsvägen och ingen hade sett honom. Arnold kunde någon annan människa eller ens något hus i närheten och insåg att detta var en mycket isolerad plats. Den enda vägen till skogsdungen var hjulspåren i gräset. En perfekt plats att ta med sig en hora till om man garanterat ville vara ensam med henne. Om han lyfte tillbaka vägbommen efter han hade kört in på hjulspåren skulle det mycket till för att en annan bilist skulle göra likadant och köra upp efter honom. Han vände sin bil så att den stod med nosen mot landsvägen och kunde bevaka uppfarten.

”Här är det”, sa Arnold och kände hur upphetsad han blev.
Arnold stannade på landsvägen och Lise-Lott såg sig omkring men kunde inte se så mycket. Hon hade ingen aning om var hon var, hon visste bara att det var lång ifrån horstritan och att hon var ensam med en främmande äldre man som hon skulle ha samlag med.



Del 2


Vägbommen låg precis som Arnold hade lagt på den för några dagar sedan. Ingen hade varit där sedan dess. Det var bra. Han lyfte ner vägbommen och körde in bilen på hjulspåren. Sedan stannade han och lyfte tillbaka vägbommen efter sig och började sedan försiktigt klättra upp med bilen. Ingen skulle störa honom nu. Hjärtat bankade i bröstet på honom. Nu var han snart framme. Äntligen! Han vände bilen och ställde den dolt från landsvägen men ändå så att han hade uppsikt över uppfarten till skogsdungen. Sedan stannade han bilmotorn och släckte strålkastarna. Det blev alldeles tyst och mörkt i bilen.

Arnold hissade ner varje fönster en liten bit och låste alla dörrarna inifrån. Sedan sköt han bilsätet bakåt och fällde ner det. Han tände en cigarett och bjöd Lise-Lott på en men hon ville inte röka. Arnold tänkte i alla fall röka en cigarett först i lugn och ro för att varva ner lite. Han tänkte ta god tid på sig med Lise-Lott. Han gillade inte hon stressade så och klagade på att det tog lång tid. Det irriterade honom. Han drog ett djupt bloss och tittade på Lise-Lott. Ögonen vande sig snabbt till mörkret och han kunde se henne tydligt i månskenet. Hans penis hade savat försats hela tiden och han hade blivit blöt i byxorna. Sperman pockade på och ville ut.

Då hände en sak som han inte var förberedd på. Lise-Lott upphörde inte med förvåna honom. Lise-Lott kunde liksom inte bara sitta stilla, overksam, medan Arnold satt där i godans ro och rökte sin cigarett. Hon var otålig och ville få det hela överstakat så snabbt som möjligt så att hon fick sina pengar. Det var det enda Lise-Lott tänkte på, så hon började klä av sig medan Arnold rökte, för att vinna lite tid. Arnold stirrade häpet på henne. Något sådan hade han aldrig varit med om förut. Så skulle ingen annan hora ha gjort innan hon hade fått några pengar. Men Lise-Lott var inte någon rutinerad hora, hon visste inte ens hur hon skulle bete sig.

Det gick snabbt. Lise-Lott drog av sina byxor och t-shirten och satt sedan där i bara behån och trosorna och Arnold stirrade på den lilla skönheten. Hon var liten som en skolflicka och hade små söta bröst, som två vetebullar. Arnold hade naturligtvis ingenting emot att Lise-Lott klädde av sig men han insåg också varför hon gjorde det. Lise-Lott hade bråttom och behövde pengarna desperat och försökte skynda på det hela. Det gillade inte Arnold. Det var inte varje dag som Arnold fick upp en sådan liten goding i sin bil och nu när det hände ville Arnold ta vara på tillfället och ha lite roligt. Lise-Lott hade inte en tanke på att göra det skönt för Arnold och ge honom valuta för pengarna så att han ville komma och köpa mer sex av henne. Nej, Lise-Lott hade bara en tanke i huvudet, att Arnold skulle få utlösning så snabbt som möjligt och sedan var det över.

Vem trodde hon att han var egentligen? Det retade honom att en sån liten nybörjarhora som Lise-Lott försökte köra med sådana billiga tricks mot honom, som om han vore vilken torsk som helst. Det tänkte han inte acceptera! Arnold bestämde sig för att lära den här unga horan en läxa och spela ut ett hans egna trick mot henne. Det innebar att han måste spela lite teater för att få henne dit han ville ha henne.

När Arnold såg den unga horan sitta bredvid honom i bara trosorna och behån sträckte ut sina armar mot Lise-Lott helt automatiskt och lade sin högra handflata mot hennes rygg och kupade sin vänstra hand över Lise-Lotts närmsta bröst.
”Så vacker du är! Sån fin kropp du har och vilka söta små bröst!”, utbrast Arnold helst hänförd.
Hans vänstra hand flyttade sig mellan Lise-Lotts små ungflicksbröst och Lise-Lott satt stilla en stund och följde Arnolds hand med blicken. Arnold log. Sedan tyckte Lise-Lott att det blev obehagligt och skruvade på sig för att komma loss ur Arnolds grepp.
”Vad är det? Ta det lugnt, jag vill bara känna på dina bröst lite. Sitt stilla! Det är väl inget farligt?”, sa Arnold lite irriterat.
Lise-Lott satt stilla en liten stund till medan Arnolds vänstra hand gled ner över hennes mage och ner på hennes lår.
”Vilken härlig tjej du är, Lise-Lott! Vilken tur jag hade när jag träffade dig ikväll!”, sa Arnold upphetsat.
Lise-Lott vred sig igen men kunde inte komma undan från Arnolds händer. Sedan samlade hon mod till sig.
”Jag vill gärna ha pengarna först”, sa hon osäkert och nästan blygt.
Nu kommer det, tänkte Arnold. Nu skulle han spela upp ett stycke teater.
”Pengarna? Javisst skall du få dem. Jag vill bara känna på dig lite.”, sa Arnold och fortsatte kladda på Lise-Lott med sina stora händer. ”Vilken fin kropp du har, Lise-Lott! Så kåt jag blir!”
Men Lise-Lott protesterade och försökte vrida sig ur Arnold händer igen, men misslyckades.
”Jag vill ha pengarna nu, tack!”, protesterade Lise-Lott.
”Tror du inte mig?”, frågade Arnold och fortsatte utan avbrott att tafsa på Lise-Lotts kropp.
”Jo, man jag vill ha pengarna nu, annars blir det inget!”, sa Lise-Lott beslutsamt. ”Sluta nu!”

Det fanns en snärt i Lise-Lotts röst som fick Arnold att förstå att han hade nått gränsen.
”Okay! Okay! Du skall få dina pengar!”, sa Arnold och drog tillbaka sina händer.
Arnold kände i innerfickan efter sin plånbok och låtsades bli förvånad.
”Va?”, sa han för sig själv. ”Konstigt.”
Arnold låtsades att han letade igenom sina fickor efter något och att han inte hittade det.
”Det ser ut som jag har glömt plånboken hemma”, sa han. ”Konstigt, jag trodde … ”

Det var en bluff. Arnold hade gott om pengar på sig, över sex tusen kronor, men det låtsades han inte om. Det var det som var hans trick. Om det inte fungerade kunde han ju alltid låtsas hitta pengar i sina fickor och betala henne. Det var en chansning han tog.
”Har du inga pengar?”
Arnold kunde känna Lise-Lotts besvikna blick på sig.
”Då blir det ingenting!”, sa Lise-Lott och sträckte sig efter sina kläder.
”Jodå, jag har pengar. Jag har gott om pengar. Du får ha dem senare, när vi kommer till stan igen. Jag har bankkortet med mig, se här!”, sa Arnold och höll upp sitt bankkort.
Men Lise-Lott var oresonlig och fortsatte att klä på sig.
”Har du inga pengar, då blir det inget!”, upprepade hon envist.
”Men du får pengarna sen, säger jag ju. Tror du inte mig?”
”Pengarna först, annars blir det inget!”, envisades Lise-Lott och drog på sig jeansen.
Arnold blev förtvivlad när Lise-Lott klädde på sig igen.
”Jamen, klä inte på dig nu, för fan! Så kan du väl inte göra! Du skall få dina pengar har jag sagt! På hedersord!”, försökte Arnold men Lise-Lott var obeveklig.
Det gick lika snabbt att klä på sig som att klä av sig och Lise-Lott satt plötsligt där fullt påklädd igen.
”Vill du vara vänlig och köra mig tillbaka nu?”, frågade hon trotsigt och tittade rakt fram.
Arnold tittade på henne. Vilken goding!, tänkte han. Nu gällde för Arnold att spela sin roll trovärdigt, det visste han.
”Nej, min själ! Det gör jag inte. Nu blir jag förbannad!”, sa Arnold och höjde rösten och knöt sin ena näve.
Nu gällde att skrämma och bluffa Lise-Lott. Om det inte fungerade kunde han ju alltid plocka fram sin plånbok och betala henne, därför att han skulle knulla henne, på det ena eller det andra sättet, och det var roligast att göra det på hans eget sätt.
”Ditt jävla luder! Skall du försöka blåsa mig på sex nu? Vi har väl för fan kommit överens om samlag för fyrahundra,va? Då skall vi min själ ha samlag också! Fattar du det? Du får dina pengar senare, när vi kommer till stan. Det har jag för fan sagt! Det måste du lita på när jag lovar dig det. Hör du det? Nu skall vi ha samlag först och sen får du dina pengar! Klä av dig igen!”
”Jag måste ha pengarna först … ”, började Lise-Lott.

Det var en grundregel på horstritan att kunderna alltid först betalade innan dom fick något. Det visste naturligtvis Arnold, men han kunde ju låtsas som att han inte visste det, och dessutom hade dom inte avtalat att Lise-Lott först skulle få pengarna.

”För helvete!”, röt Arnold och knät sin väldiga näve framför sig. ”Hör du inte vad jag säger? Du får dina pengar sen! Jävla luder! Vi har väl för fan inte sagt någonting om att du skall ha pengarna först, eller hur? Det spelar väl ingen roll när du får dem bara du får dem, va? Klä av dig nu igen annars skall du få så mycket stryk som du aldrig fått förut! Sätt igång!”
Det var perfekt! Lise-Lott blev rädd och började gråta.
”Du tvingar mig och jag blir bara våldtagen igen … snyft”, pressade Lise-Lott fram.
Sedan började Lise-Lott gråta förtvivlat och okontrollerat en stund och Arnold lät henne gråta.
”Ja, jag kan hålla med dig om att jag tvingar dig nu”, sa Arnold lugnt, ”men detta är inte en våldtäkt, förstår du. Detta är en sak som vi har kommit överens om att göra, men sen vägrar du att fullfölja det. Då får du skylla dig själv! Vi skulle ju ha samlag. Har du glömt det? Då måste jag ju tvinga dig till det. Det är skillnad på det, förstår du. Du kommer att få dina pengar sen som jag har lovat dig. Du skall själv få se det. Jag lovar dig!”
Lise-Lott hade gett upp, hon grät förtvivlat men när Arnold fortsatte att lova henne pengar fick plötsligt nytt hopp och lugnade sig lite.
”Får jag pengarna sen då?”, snyftade hon ängsligt och underlägset.
”Ja, det har jag ju sagt hela tiden. Hör du vad jag säger? Jag har ju lovat dig det. Sluta nu upp med att gråta. Hör du? Jag vill knulla nu!”
Men Lise-Lott trodde inte på Arnold och fortsatte att gråta.

”Hör nu på mig här, om du nu tvunget vill bli en hora. Jag har knullat horor i hela mitt liv så jag vet jag pratar om. Det finns goda horor och det finns dåliga horor som bara är ute efter mannens pengar och blåser honom gärna på pengarna om dom hade kunnat. Det är sådana horor som råkar illa ut förr eller senare. Se på dig själv där nu. Du försökte blåsa mig på sex, och det är det värsta du kan göra mot en man! Du kan blåsa en man på pengarna, det kan han skita i, om han vill, men om du blåser en man på sex, på hans känslor, då blir det mångdubbelt värre. Hör du det? Gör aldrig det! Blås aldrig en man på sex, det är det värsta du kan göra! Vad vill du bli? En dålig eller en god hora?”
Lise-Lott fortsatte att gråta och Arnold förstod att hon bara försökte vinna tid. Men Arnold hade gott om tid.
”En god hora ger alltid mannen vad han vill ha. Vem har lärt dig att hora? Vem det än är så är det fel. En god hora göra som mannen vill och lyder mannen, visste du inte det? Det är bättre att suga en kuk för mycket än en för litet. I ditt fall skulle du låtit mig få knulla även om du inte hade fått några pengar. Du vill ju bli en hora och vad spelar det för roll för en hora om hon får en kuk mer eller mindre i sig.”
Lise-Lott grät fortfarande men inte lika mycket som innan. Arnold betraktade henne. Han var inte säker på var han hade henne. Tänkte hon fortsätta att vägra? Det fanns bara ett sätt att ta reda på det. Det som var avgörande just nu var att han hade befallit att hon skulle klä av sig igen och nu gällde det att få henne göra det också, annars fick han plocka fram sina pengar. Om han bara kunde bryta ner Lise-Lotts egen vilja och få henne att klä av sig igen så skulle hon nog underordna sig och lyda honom.
”Det räcker nu, Lise-Lott. Sluta upp med att gråta nu. Du kommer inte undan ändå. Vi skall ha samlag nu, du och jag. Förstår du?”
Ingen reaktion.
”Så jag vill att du klär av dig igen först. Nu! Alltihopa skall av! Jag vill ha dig helt naken. Hör du?”
Fortfarande ingen reaktion från Lise-Lott. Skulle Arnold misslyckas dominera henne? Han beslöt sig för att forcera det.
”Hör nu på mig, Lise-Lott! Du får exakt en minut på dig att klä av dig. Förstår du?”, sa Arnold och tittade på sin klocka. ”Från och med nu!”
Lise-Lott upphörde med att gråta och tittade sig oroligt omkring.
”Bäst att du gör som jag säger nu, Lise-Lott. Annars blir jag förbannad och då kommer det att göra ont, förstår du.”, sa Arnold med låg hotfull röst. ”Fyrtio sekunder kvar!”
Pressen på Lise-Lott blev enorm. Hon förstod att hon kunde inte komma undan. Att fly från bilen, bara öppna dörren och springa därifrån, var Lise-Lotts första tanke. Sedan kom hon på att tänka på att hon visste inte var hon var och hon visste inte åt vilket håll hon skulle springa. Sedan gav hon upp den tanken. Arnold skulle hinna ifatt henne, hon skulle inte komma så långt och sedan skulle hon få stryk. Det var inte att tänka på. Hon satt fast. Lise-Lott förstod att hon skulle bli tvungen att ha sex med den här mannen. Han skulle inte ge sig. Så Lise-Lott svalde hårt och bestämde sig för att göra Arnold till viljes och hoppas på att hon fick pengar av honom efteråt som han hade lovat, men Lise-Lott vågade inte hoppas för mycket på det. Lise-Lotts hjärna arbetade för högtryck men kunde inte hitta någon annan utväg.
”Tjugo sekunder kvar!”, hetsade Arnold.
Lise-Lott blundade.
”Okay!”, sa Lise-Lott, ”jag skall klä av mig nu!”
Snabbt som ögat drog hon av sig t-shirten och började knäppa upp byxorna. När Arnold såg det kände han en underbar mättnadskänsla av triumf som vällde upp inom honom, som han aldrig känt förut. Han hade henne! Han jublade inom sig!
”Bra, Lise-Lott!”, sa han belåtet. ”Nu är du ju en snäll flicka, och jag tycker om snälla flickor, förstår du.”
Den hotfulla stämmningen i Arnold röst försvann och plötsligt blev hans röst mjuk och len.
”Är din fitta rakad?”
”Ja”, svarade Lise-Lott kort och drog av sig jeansen.
”Underbart! Jag gillar rakade fittor. Det ser så sött ut, tycker jag”, sa Arnold förtjust. ”Som på en skolflicka!”
Lise-Lott knäppte upp sin behå och blottade sina underbara små ungflicksbröst för honom. Sedan drog hon slutligen av sig sina vita trosor och när Arnold fick se Lise-Lotts rakade könsorgan blev han alldeles varm.
”Ååååååhh!”, stönade Arnold. ”Vilken söt fitta! Åh! Det är den finaste fitta jag har sett!”
Arnold sträckte ut sin hand och kände med fingertopparna på Lise-Lotts könsorgan. Sedan for hans hand upp till Lise-Lotts bröst och sedan ner till könsorganet igen. Lise-Lott satt stilla och spände sig.
”Du behöver inte vara rädd, Lise-Lott”, s Arnold mjukt. ”Jag skall inte göra dig illa.”
Arnold såg hur hans ord hade effekt på Lise-Lott, hur hon lugnade ner sig.
”Så länge du bara gör precis som jag säger så kommer inget ont att hända dig”, sa Arnold vänligt och tittade allvarligt på Lise-Lotts ansikte.
Lise-Lott gav honom en kort skrämd blick när han sa ordet ont.
”Men då måste du göra precis som jag säger. Förstår du?”
Lise-Lott nickade utan att titta på honom.
”Säg det! Säg att du förstår om du gör det!”
”Jag förstår”, sa Lise-Lott trumpet och nickade.
”Förstår du?”
”Ja.”
”Titta på mig!”
Arnold sträckte ut sin ena hand och höll den under Lise-Lotts haka så att hon inte kunde vända bort blicken.
”Skall du göra som jag säger då?”, frågade han och spände ögonen i henne.
”Ja! Ja!”
”Säg det!”
”Jag skall göra som du säger!”
”Lova det!”
”Jag lovar att göra som du säger”, sa Lise-Lott undergivet.
”Annars kommer det att göra ont, förstår du! Mycket ont!”, sa Arnold med en otäck låg röst och hans ögon borrade sig in i Lise-Lotts.
Arnold såg hur Lise-Lotts pupiller utvidgades och hur rädslan spred sig i Lise-Lotts ansikte. Det var en naken öppen rädsla som Arnold såg och det fick honom att må oförskämt bra. Han kände en underbar mättnadskänsla i kroppen när han förstod att Lise-Lott skulle lyda honom. Han hade klarat det!

Arnold smekte Lise-Lotts lår och könsorgan och Lise-Lott satt stilla, stel av fruktan, och lät honom göra det och Arnold blev på gott humör. Det var tyvärr nödvändigt att skrämma flickan en stund men Arnold ville inte att Lise-Lott skulle vara så rädd hela tiden.
”Är du rädd för mig, lilla vän?”, frågade han mjukt för att lugna ner henne.
”Ja”, svarade Lise-Lott och började gråta igen. ”Snälla! Gör mig inte illa!”
”Jamen, lilla vännen. Hör nu på mig noga. Detta är viktigt, förstår du. Du behöver inte vara rädd. Jag tänker inte göra dig illa. Skall jag bevisa det för dig?”
Lise-Lott ryckte till.
”Bevisa vaddå?”, frågade hon. ”Hur då?”
”Lyssna nu noga, lilla vän”, sa Arnold mjukt och vänligt. ”OM, bara OM alltså, jag hade vealt göra dig illa. Nu vill jag inte göra dig illa men om vi antar OM jag hade velat göra det … ”
”Vaddå?”
”Jo, då hade jag redan gjort det! Förstår du? Men nu har jag inte gjort dig illa därför att jag vill inte det.”
Lise-Lott tittade med vidöpna ögon in i Arnolds ögon medan den logiken långsamt sjönk in i henne. Då log hon lite.
”Ja, det har du faktiskt rätt i!”, sa hon lättad.



6.103 ord
27.567 tecken



Fortsättning följer i del 3 inom kort.


Författaren vill gärna ha kommentarer, synpunkter och åsikter, så var vänlig skriv någon kommentar. Det är den enda ”lönen” författaren får.