Samma Sommarjobb del. 1 (inget sex)

Det som här följer är mer en novell med erotiska inslag än en erotisk novell. Så ni latmaskar som inte orkar med bakgrundshistorier, slösa inte er tid här. Vänta snällt på del 2! :P Kommer inom kort.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det är väl alla gymnasieelevers stora dröm att få ett välbetalt sommarjobb, eftersom man inte får något studiebidrag på sommarlovet? Hur som helst hade jag berikats med ett eftertraktat sådant. Det var mitt ute på en gård i Småland där jag skulle få sova över under mitt tvåveckors-besök. Eftersom jag tycker om att komma ifrån den stressiga stan också såg jag nästan det här som en liten semester, även om jag bara skulle arbeta.

Hur som helst började arbetsveckorna direkt efter avslutningen, så jag skulle säkerligen få softa järnet när detta var över. Men det var framför allt någonting jag såg fram emot under hela sista skolveckan, och när beskedet kom var det bara att packa sin väska och sätta sig på tåget. Jag hade en mötesplats och en mötestid med gårdsherren någonstans i centrum av den lilla byn. Jag dök upp när det ännu fanns gott om tid och märkte att jag inte var ensam att få arbeta på samma gård. En handfull ungdomar till, i samma ålder som jag, språkades vid på mötesplatsen. Själv hade jag ingen att prata med, (och hade ju dessutom sett fram emot lite lugn och ro), så jag slog mig helt enkelt ner på en parkbänk bredvid en av mina kommande arbetskamrater. Även han såg ut att vara lite utstött ifrån gruppen, men han tog kontakt med mig direkt genom en handskakning.
"Tjena, ska du också till Sjöskoga?" han log när han sa det, och presenterade sig som Max. Han verkade väldigt trevlig, vi kom bra överens och dessutom var det lika bra att göra sig lite vänner snabbt.

Drygt tjugo minuter för sent dök bonden Gösta upp i en Toyota-van, typisk bonde-bil. Han klev ur förarsätet och blängde på oss. Det märktes direkt att han var en riktig bonde-typ. Han hade hängslen, var skitig och på hans huvud satt en alldeles för stor keps med gårdens namn på. Gösta började räkna oss och utbröt:
"Herregud, var ni så många..?"
Alla skrattade ett kort och snabbt skratt. Sedan dunkade Gösta på sin bil och sa:
"Då får ni la åka flak, det gör la inget?"
Ingen verkade ha någonting emot det och vi stormade upp på de livsfarliga sittplatserna.
"Är alla ombord nu då, så vi inte glömmer nån!" ropade Gösta från förarsätet och startade motorn.
"Då tar jag det lite försiktigt då så ingen kommer till skada!" ropade hann sedan och vår lilla skara av folk gav ännu en gång ifrån sig ett kort skratt innan det bar av.

Landskapet var vackert. Små skogsdungar här och där på alla fält, och även ett och annat vindkraftverk. I förarsätet satt Gösta och gav då och då en 'tumme upp' till oss för att se så allting var OK. Det var det också, jag njöt av värmen, lantluften och tyckte för övrigt att det var spännande att åka bilflak. Förväntningarna växte allt mer.
Motorljudet var tyvärr så högt att det inte gick att prata, men jag och Max kunde ändå kommunicera med blickar, ansiktsuttryck och skratt.

Väl framme vid gården sprang Gösta mot huset och ropade:
"Samling i ladan om fem då!" och ingen vågade gå någon annanstans.
Jag såg mig omkring. Alla byggnader var falu-rödfärg-röda och någonstans hörde jag en ko råma. Snart dundrade Gösta ut ur huset och ledde in oss i ladan.
"Jaha, välkomna då till Sjöskoga allihopa!" han var munter på rösten.
"Ni har era loftsängar där uppe och om det skulle fattas någon så är det bara och säga till." Och så pekade han emot trappan som ledde till den övre delen av byggaden.
"Kläder det tar ni där bortifrån och... är det några fler frågor" han verkade inte ha tänkt ut sitt tal särskilt noga.
"Är det nån som vill prova traktorn?" skrattade han sedan bort det och lättade för tredje gången upp stämningen i gruppen.
"Ja, ni får la packa upp och så och göra er hemmastadda så säger väl jag till då när ni ska utföra nått, OK?" avslutade han och vände sedan på klacken. Han verkade ha bråttom.

Vi var sammanlagt nio stycken, fem killar och fyra tjejer. Och vi skulle alla sova i samma, koskitsluktande utrymme. Härligt! (Och jag menade det!)
Alla verkade vara väldigt bundis, men jag och Max satt i vårt eget hörn och konverserade. Han var tydligen en ganska vanlig grabb från Kalmar och intresserade sig av det mesta. Det var bra flyt i munnen på honom också när han väl kom igång. Rolig var han också, gillade att skämta.
"Vad tror du om bonden då?" frågade han mig, men jag gav honom bara ett axelryck till svars.
"Det är la roligt att va här la och köra lite traktor, la?" Sa han med grov Småländska i ett lyckat försök att imitera Gösta.
Och när man talar om trollen, bara några sekunder senare rusar den riktiga Gösta upp till och säger:
"Nu är det så här att vi har massa fläsk kvar från förra veckan så vi kan la grilla det nere vid sjön, vad säger ni?"

Kvällssolen värmde på riktigt skönt och himlen var molnfri. Var och en av oss gav en liten presentation där vi skulle berätta var vi vad ifrån, vad vi gillade att göra och hur vi trodde att vecka skulle bli. Det var först nu jag fick mig en bra titt på hur alla personer verkade. Några av tjejerna var faktiskt riktigt söta, för att vilja jobba på en smutsig gård. Det var speciellt en tjej jag fastnade för. Jag vet inte vad det var med henne, kanske hennes breda leende, jag vet inte, men det blev i alla fall en utmaning att försöka att inte titta på detta ögongodis.

Efter det lilla mötet kändes sammanhållningen bättre, alla kunde skämta med alla och vi lärde helt enkelt känna varandra bättre. Det var bara Max som verkade vara lite ensamvarg, förutom när det kom till att snacka med mig. Hur som helst var det ett ganska skönt gäng de hade lyckats skrapa ihop och jag hade helt klart inte velat vara ensam istället. Tjejen som jag plötsligt blev så förtjust i hette Frida och jag försökte diskret att få kontakt med henne, utan några större framgångar. Några gånger möttes våra blickar och jag kände hur jag blev varm i hela kroppen.

Försök aldrig placera nio 16-17-åringar i samma rum och förvänta dig att de ska somna. Det var mest snack och skratt den kvällen. Jag tyckte om stämningen och såg redan nu Max som en riktig vän. Han berättade om sig framgång i Counter Strike och gjorde med korta mellanrum fler Gösta-imitationer.

En efter en somnade och till slut var bara tre av oss vakna. Det var jag, Frida och Casper. Vi låg och småskrattade åt ljuden som alla gjorde när de sov. Det var helt kolsvart i rummet, men jag kunde höra Frida säga:
"Asså, jag är så rastlös, jag skulle fan behöva gå en sväng eller nått"
"Jo visst!" sa Casper. "Hänger du på... eh.." Han hade tappat bort mitt namn, så jag blev tvungen att påminna honom. Det skulle bli skönt med en promenad och dessutom skulle jag ju kanske få prata mer med Frida, eftersom vi inte var lika många längre.

Det var ingen konst att smyga ut ur ladan eftersom det hördes djurljud överallt. Gösta låg säkert och sov som den säck han var och vi tre själar gav oss av emot sjön igen.
"Gud vad gött att komma där ifrån lite" pustade Casper och jag höll skrattande med. Vi skrattade konstant hela vägen ner till sjön och jag fick bekanta mig ordentligt med Casper, men framförallt med Frida. Det var så mycket hos henne jag tyckte om, hennes utseende, hennes skratt och att hon var en så varm person. Efter vår lilla promenad kändes det som om jag hade känt henne hela mitt liv. Och i och med att vi hade skrattat och pratat och kommit närmare varandra kände jag hur detta skulle kunna växa.

Första natten hade jag mycket att smälta. Först låg jag bara och filosoferade till de andras snarkningar och när jag väl somnade fick jag en hop med jobbiga drömmar. De flesta av dem handlade (så klart) om Frida.

Följande morgon var vi alla trötta och sega. Gösta hade väckt oss vid sextiden och sa att korna behövde mjölkas. Ett par tjejer skickades iväg på det, ett par killar skulle rensa gräsmattan från äpplen, och jag och Max skulle lassa hö på loftet.
Det skulle bli skönt med lite arbete och försöka hålla tankarna i schack. Men trots att jag verkligen ansträngde mig gick allt som Max sa bara in i mitt ena öra och raka vägen ut från det andra. Åtminstone tills han bytte samtalsämne.
"Vad gjorde du och dom där andra i natt då?" undrade han.
"Jag trodde du sov..." svarade jag med anfrågande ton.
"I allt det väsen ni förde? Knappast!" skrattade han och imiterade mitt skratt.
Vi jobbade ett tag till innan Max hade samlat mod att öppna munnen igen.
"Så du har redan hittat en tjej att gosa med då?" sa han med ett flin.
Jag tappade grepen av att jag blev så ställd. Hur skulle han kunna veta...?
"Hehe, ingen kommer hit för att bara arbeta vet du väl? Sjöskogagården är känt för att vara ett tillfälligt kollektiv där, du vet, killar får chansen att vara lite med 'girlsen.'
Det är ju därför så många söker hit."
"Det hade jag ingen aning om. Jag kom då bara hit för att jobba" svarade jag.
"Äsch, kom igen. Till och med Gösta vet ju om att det här är rena rama blind-date placet! Den som har fått mysa med flest tjejer när veckorna är över får en livstid av respekt!"
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro om Max's historia.

Dagen flöt raskt på och det blev en hel del fysisk och psykisk ansträngning. Men det nådde snart ett slut och vi satt ännu en kväll alla samlade nere vid sjön igen. Gösta höll precis på att prata om en fiskehistoria som fick oss alla att gapflabba, men det mesta jag gjorde var bara att kolla på Frida. Hon var helt enkelt så vacker. Blont hår med mörkare slingor, ett brett leende och lång var hon också. Nästan lika lång som jag, men normalbyggd och säkert femton kilo lättare än vad jag var. Jag försökte möta hennes blick då och då, men hon tycktes inte vilja ha ögonkontakt med mig.

Och som kryddan på moset kom Casper snart vinglandes. Han sa att han hade gått för att vila, men råkat somna till. Även det gav gruppen ett gott litet skratt. Casper slog sig ner på en plats bredvid Frida och började vänskapligt knuffa på henne. De fnissade båda två och jag kände hur avundsjukan började att bubbla inom mig. När Casper klämde henne på låren och pussade henne på kinden fick jag nog, reste mig och gick en bit bort. Max var mig hack i häl.
"Vad är det mannen?" undrade han och ryckte tag i min axel.
"Inget... jag bara..." sa jag och hörde hur instabil min röst var.
Max tittade tillbaka mot lägerelden och såg att min blick vilade på strulet mellan Frida och Casper.
"OK..." sa Max, förstående och långsamt. Vid det laget var jag avslöjad.

Vi fortsatte att gå längs stranden Max och jag. Det fick bli en omväg tillbaka till gården igen. Max såg antagligen hur knäckt jag var.
"Men du, det finns ju massa andra tjejer. Du kan ju bara..." försökte han, men jag avbröt honom.
"Nej, det är inte bara! Jag trodde att jag och Frida hade.. äsch glöm det, du skulle ändå inte fatta.." min röst var irriterad och otrevlig.
"Jag försöker bara hjälpa till lite, mannen, jag vet hur det är..." ville Max förklara, men jag lät mig inte tröstas.
"Nej, du förstår inte. Jag har aldrig haft en tjej och hon..."
Jag visste inte ens varför jag pratade med Max om det här. Varför skulle jag berätta någonting för honom? Hur som helst kändes det i alla fall skönt att lätta hjärtat lite och Max var en bra lyssnare.

Men vid läggdags var avundsjukan tillbaka igen. Casper och Frida fnittrade på andra sidan rummet och jag ville bara skjuta mig själv. Jag hade en stor klump i magen, kunde inte sova och önskade att jag inte åkt hit från första början. Men det var klart, vad kunde en drömtjej som Frida se hos en vanlig loser som jag själv.

Veckan flöt helt enkelt på och jag förträngde alla mina förhoppningar om mig och Frida. Egentligen tänkte jag nästan inte alls på henne efter ett tag. I alla fall inte förrän en natt där jag drömde om henne och mig igen. Jag vaknade halvt tårögd och visste inte hur länge till jag skulle stå ut. Jag arbetade så hårt jag kunde för att glömma och riktigt slita ut mig så att det skulle bli lättare att sova. Men den dagen tog det helt enkelt stopp.
Jag och Max var tillbaka på hölassar-jobbet. Den dagen var det tyst. Det var bara jag och mina tankar. Då och då hörde jag Max's röst säga:
"Ja, det skulle ju inte göra något om du hjälpte till.."
och jag vaknade för en stund i mina tankar igen. Men snart stod jag där igen, hängandes på högaffeln med huvudet fullt.

Gösta hade dykt upp från ingenstans och knackade mig plötsligt på axeln. Jag ryckte till och försökte börja jobba igen så snabbt som möjligt.
"Du är la lite ofokuserad idag va?" sa han med ett skratt.
"Jo du" svarade Max. "Han är lite isolerad tror jag."
"Det förstår jag" svarade Gösta och gav mig ett råd.
"Om du är lite sleten så är la ett bad inte helt fel. Uppfriskande och så..."
Och jag lät mig övertalas. Det bar av ner mot sjön.

Göstas råd gjorde susen. Det för första utomhusbadet på året och det svala vattnet kändes faktiskt väldigt uppfriskande. Jag lät mig själv helt enkelt flyta runt ett tag i mitt universum, och sedan la jag mig för att soltorka på stranden. Plötslig kändes det som om solen gick i moln, så jag öppnade mina ögon och det var visst inte molnen som hade skymt den. Det var en människogestalt. Och inte vems som helst, det var Frida.
"Hej! Jasså du tog dig ett bad du. Jag tänkte göra samma sak!" sa och piggt och glatt. Jag kollade mig först omkring efter Casper, och när jag inte såg honom svarade jag bara "Tja" torrt.
"Hur är vattnet då?" undrade hon medan hon satte upp sitt långa vackra hår i en hästsvans.
"Ok" svarade jag kort och drygt och vände blicken till. Frida var ett avslutat kapittel i mitt liv, en dröm som aldrig skulle gå i uppfyllelse, jag ville inte ha med henne att göra.
"Vad är det? Är du sur på mig?" frågade hon med en självanklagande ton.
"Inte direkt" svarade jag och såg tillbaka i hennes klara, blåa ögon.
"Så vad är det då?" frågade hon och slog sig ner bredvid mig.
"Om det är att du gillar mig så är det inte ett särskilt bra sätt att visa det på.." sa hon leende. Min reaktion blev en förlorad balans och jag rodnade till i ansiktet innan jag kunde ge henne den frågande blicken jag sökte efter.
"Max berättade..." sa hon och flinade självsäkert.
Det tog ett tag för mig att hämta andan innan jag kunde följa upp konversationen igen.
"Men jag trodde du och Casper..." sa jag och blev omöjligt ännu rödare i ansiktet.
"Jo, jag förstår om det verkar så" svarade Frida och såg mig djupt i ögonen.
"Men det är bara... Vi har båda sökt till den här gården som arbetsplats varje år och ett år så gnistrade det väl till mellan oss. Jag förstod att det inte skulle bli verken långvarigt eller seriöst, men Casper har visst inte gett upp mig än. Han tor fortfarande att han och jag.. du vet.. Men så är det inte! Inte längre.." förklarade hon sig och med dem orden knöts knuten i min mage sakta upp.
"Jag är ju 17 nu, jag vill ha lite kul..." sa hon, utan att lämna mina ögon med blicken. Jag kände hur jag smälte och visste inte alls vad jag skulle ta mig till.

Men som tur var tog Frida initiativet.
"Så.. Vill du bada med mig?" frågade hon långsamt och förförande, medan hon tog av sig sin tröja och sina shorts. Under dem hade hon en vit matchande bikini.
Ännu en gång blev jag tömd på ord, eftersom huvudet snurrade så mycket. Som i en hypnos kunde jag bara nicka och blängande följa efter henne ut i vattnet.
Hon skrattade och vinkade mig till sig. Jag doppade huvudet i vattnet för att återfå medvetandet och bara kontrollera att det inte var någon dum dröm.

När jag var någotsånär tillbaka igen kunde vi fortsätta konversera.
"Asså, gud va skönt det här var, jag behövde det verkligen" sa hon medan hon sänkte sin kropp i vattnet. Jag log och höll min blick fast vid hennes.
"Jag är ju typ uppväxt vid havet så jag är ju van vid att bada" berättade hon och jag höll med till fullo.
"Det märks ju, eftersom det bara är du och jag som vågar bada" sa jag glatt.
"Mmm... Bara du och jag" höll hon med och närmade sig mig. Hon rörde med sin hand över mina armar och min mage, som en gång var vältränad. Men nu hade jag ett lager med resultat av en seg termin på.
"Du tror att du är ganska tuff va?" sa hon och kunde utan problem knuffa mig baklänges i vattnet. Det var som om hennes beröring drog kraften ur mig.
"Kom igen då." sa hon och tog upp boxningsgarden. "Du kanske är kaxig nu, men jag vet att din grej krymper i kallt vatten" flinade hon och tittade på mina badbyxor.
Jag kontrade med att säga:
"Och jag SER att dina grejer växer i kallt vatten." Jag hade samma självsäkra ton som hon och nickade mot hennes bikiniöverdel.
Hon förde sin blick ner och såg att hennes bröstvårtor stod rakt ut.
"Oopsie.." sa hon och klämde lite lätt på dem. Samma sekund blev jag riktigt kåt och började nästan dregla i vattnet. Frida lattjade runt med sin bikiniöverdel och det såg flera gånger ut som att hon skulle ta av den. Varje gång hon närmade sig så höll jag andan.
"Ganska tänd nu va?" sa hon överlägset och tryckte sin fot långsamt mot mitt kön under vattnet. Denna blev stenhård direkt och jag stönade till när hon rörde runt med sin fot. Sedan planerade jag vad jag skulle göra som svar, med det var minst sagt svårt att koncentrera sig med med ursnygga Fridas tår i mitt skrev.

Men jag kom i alla fall fram till henne till slut och lyckades stoppa hennes onda handlingar. Så blev det min tur att känna och klämma lite på hennes mage. Men där kunde jag inte hålla mig särskilt längre. Mina fingrar gled längre och längre ner och snart hade jag fingerspetsen någon centimeter in under hennes troskant. Hon andades högt och var snart förlorad till mig. För varje minut sänkte jag millimetervis mitt finger längre och längre ner. Jag blev belönad med ett par stöningar och snart kände jag några korta hårstrån på hennes venusberg. Hon började i den tunga andan tala till mig, på ett nästan oförståeligt vis.
"Jagh.. jagh.. brukar typ raka mig men jag.. hade inte hyveln med och så.." kved hon och jag nickade förstående med henne. Vi var nog minst lika kåta båda två, och jag blev bara mer och mer upphetsad av att se henne le tack vare mina beröringar.

Om nu bara ödet hade varit på min sida hade detta kunnat fortsätta, men historien tog en skarp vändning. På stranden hörde jag en röst ropa: "Ey!" och jag drog snabbt min hand ur Fridas bikiniunderdel. Vi tittade båda kvickt mot stranden och vem gick runt där om inte Casper själv?
"Vad gör du med min tjej va?!" gapade han ilsket, kavlade upp byxorna och vadade snabbt ut i vattnet med en skogsturks hållning. När han kom fram ryckte han Frida till sig och knuffade mig baklänges ner i vattnet. Det kändes inte alls likadant som när Frida gjorde det.
"Du ska ge fan i min tjej! Fattar du?!!" ropade han argsint och sparkade runt mig i vattnet.
"Men vi vattenbrottades bara lite.." försökte Frida, men det hade så klart ingen effektivitet. Jag blev sittandes i vattnet och såg när Casper släpade iväg Frida upp till stranden. Sen kastade han mina kläder i vattnet och gav mig fingret. Vilket anti-klimax.

Den kvällen berättade jag alltsammans för Max, (men utelämnade så klart vissa detaljer), och han reagerade ungefär som jag.
"Jo, jag har ju sett honom dricka en del. Han var ju helt klart full vid lägerelden igår.. Och snefull vid sjön förstås" sa Max och blängde mot Casper på andra sidan rummet.
"Och du kan ju inte säga någonting till Gösta direkt, då åker vi nog på spö." sa han. Det var tydligt att han hade respekt för Casper och det var inte konstigt. Casper var ju riktigt biffig.
"Och vad skulle jag säga liksom, att jag strulade med en anställd i hans sjö?" skämtade jag bort det och slog skrattande en 'high-five' med Max innan vi la oss för att sova igen. Men hur mycket sömn det skulle bli för min del var ännu oklart.