Kastreringsmaskinen

Det första jag märker när jag återfår medvetandet, är den fräna, sömndruckna vetskapen att något har körts in i min anal.

Det spritter i min stjärt medans jag känner den kalla metallen i mitt inre.
Medans jag försöker knuffa ut den främmande inkräktaren inser jag först att det inte är rummet som är för mörkt för att jag ska kunna urskilja någonting härinne, nej, jag har en tung ögonbindel på mitt ansikte. Jag inser att det är lönlöst att försöka prata med någon, förutsatt att det ens finns nån härinne att prata med; jag är bunden och vem som än gjort det har säkert haft sina orsaker.
Mina händer och fötter rycker lönlöst i lädret som håller fast dom, breda,
sträva remmar; en konstig känsla av att allt det här inte borde vara mig främmande, men varför?
Kallt??? Jag känner kall metall under mina handleder och fotleder; ja, kall, böjd metall.

Jag inser att mina händer och fötter är fängslade i klykor, mina ben är likväl fastsurrade vid dom smala rören på vilka klykorna som håller fast mina lemmar löper, det hela liknar ett kryss med ett bord i mitten på vilket min rygg ligger, huvudet har höjts lite över bröstet, ja det här är välbekant.
Jag vet att jag är naken och jag vet likväl att jag måste loss innan programmeringen sätter igång, det får ju inte ske. Jag anstränger mig lite, höjer bröstet och magen och känner att visst är remmarna som håller fast buken och överkroppen ganska lösa, också remmen om halsen är det och jag kan snart hasa mig upp, ja, jag kan snart rulla mig åt sidan lite, kanske åla mig fri.

Vad som händer näst går inte enligt planerna, för så fort jag gör det minsta försök att vinkla mig själv åt sidan, drar maskinen tillbaka mig med all sin kraft, jag faller tillbaks, platt med ryggen mot bordet och vet att det oundvikliga har hänt; maskinen har vaknat till liv och det tjänar inte ens någonting till att jag ropar på hjälp.

Jag känner ett nålstick snart ovanför anus, mellan testiklar och rövhålet och sen börjar jag andas tungt medans mina kulor vaknar till liv, sväller, spränger och sakta växer sig tunga.
I en hel timma och lite till, så länge vet jag att det tar, känner jag hur mitt kön växer till sig, min snopp reser sig för att villigt fösas in i en serie gummiringar som hjälper till att sikta ståndaren ifrån min kropp. En gummihätta suger sig fast vid ollonet som en kondom, jag är redo att frigöra mina lustfulla safter, min säd.
Jag vrålar rakt ut när jag känner den varma, smärtsamma pinan av att två ihåliga nålar skjuter in i min pung, in i testiklarna och pumpar dom fulla, fyller min pung till bristningsgränsen, min kropp lockas att göra mer sperma, mer som ska ut, mer som ska mjölkas ut ur mig.
”NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJ” vrålar jag ut när jag känner det första förebådande sticket, en lätt stöt inne i min ändtarm, sen kan jag inte yttra något alls förutom tomt, stumt grymtande när en starkare stöt plågar min prostatakörtel och får min snopp att skjuta min säd in i behållaren.
Nån måste släppa mig fri, nån måste helt enkelt släppa mig fri innan maskinen plågar mig till fyra sista orgasmer, fyra till, sen kommer dom automatiska verktygen att operera bort mina kulor och för evigt göra mig mindre än den man jag är.

Jag sluter mina händer hårt till knutna nävar i mina bojor, jag vill bara bort men rodnar när min kropp fortsätter göras redo för mer.
Jag vill inte vara med, den har redan fått en sats av min säd, det räcker nu och medans jag känner kuken växa till sig ännu mera så drar jag åt mina muskler allt jag kan och trycker upp magen i vädret.

Som en blixt från klar himmel och som om maskinen väntat på det, sticker två olidligt smärtfulla impulser in i mig. In i magen och in i mina spermaproducerande organ, skjuter ännu ett par nålar och börjar injicera mera hormoner, jag känner mig helt pirrig och het och en ström av slemmigt, vått sekret lämnar min spermiespringa.
Nu är det alltså färdigt, mina pungkulor stramar åt sig med varje ofrivillig rörelse som mitt kön gör av ren obekvämlighet, maskinen behöver inte ens göra nånting den här gången för min kropp den onanerar sig själv och innan jag vet ordet av, skälver jag till med ett stön och ännu en gång sprutar het, vit säd ut ur mig, ännu hårdare än förra gången.
”N-nej... det var andra gången...” bara tre kvar, jag har bara tre orgasmer kvar att njuta av och inte fan tänkte jag uppleva dom så här.

Sonden i baken börjar långsamt röra sig bak och fram, maskinen knullar mig i rumpan, det är effektivt för det får ståndaren att förbli hård och jag svettas vilt, det finns ingen återvändo. Jag ryser och stånkar, väser och försöker hålla emot, men inga tankar hjälper, mina kulor har svällt upp till tennisbollsstorlek och är antagligen helt skinande blanka, det bubblar lite i dom.
Nej, jag kan inte hålla emot, en ström av vätska strilar ut, jag är redo igen, nu ska det ske.
Det spritter till i ljumskarna, i benen och i min knullade röv, men jag håller i, nej maskinen ska inte få mig att...

Hela min kropp drar åt sig, spritter till och domnar av, ännu en strömstöt in i mitt innersta och ännu mera vit sperma skjuter ut ur snoppen, jag är
illröd i ansiktet och börjar känna mig alldeles matt, det här kan inte hända, vem vill göra så här mot mig?

Så var det två, jag försöker slappna av, två, det kommer att dröja, kanske hinner jag...

Kroppen blir helt stel igen, sonden skjuter in i min stjärt, längre in och återigen spritter och skälver jag medans den chockar min nu svullna prostata och effekten låter inte vänta på sig, en fjärde gång skjuter säden ut och samlas upp, min sista säd. Varför vill jag bara ha mer? Jag vill bara knulla nu, är så otroligt kåt att det är olidligt. Det finns inte plats för all sperma i mig...

Jag andas tungt, flåsar, är alldeles torr i munnen, mina muskler värker av ofrivillig ansträngning, mitt anus masserar och kramar sonden, mina tarmar rör sig, jag är helt borta och kan inte kämpa, nej nu kommer det ske, nu ska maskinerna få mig att skjuta ut den sista laddningen, sen är det slut på mitt knullande.
”G-gör det..d-då..” stammar jag uppgivet och spärrar upp ögonen under deras täcke, det händer igen, en varm våg sköljer över mig, från mina smärta lår, upp över min vältränade bringa och mitt köttiga bröst, mina starka armar och ben spritter till och epicentrum, min kuk, exploderar som en vulkan.
Femte, sista gången, jag är nu helt bortdomnad när sonden börjar en ny fas, den överger att chocka mig och pumpar istället in ljummet vatten i mina pulserande, krampande tarmar, min mage putar och sväller lite.

Nu händer det, jag visste att det var så här det skulle ske.
Jag ryter till av smärta när något långt och smalt, trycker sig in i mitt spermahål och följer urinröret ner i snoppen. Det fortsätter allt djupare och sonderar mitt innersta. Det når förbi kukroten och letar sig in i min spermablåsa, sen känner jag smalare sonder som delar på sig och letar sig ner i ledarna in i mina pungkulor. Det är som ett slag mot buken när dom når in och injicerar något pirrande och frätande som får mina testiklar att svälla och mörkna ytterligare. Jag skall kemiskt kastreras nu och min pung, totalförstöras, jag har sprutat min sista sats.
Också i rumpan, i min prostatakörtel, känner jag samma pirrande, frätande känsla. Körteln skall lösas upp och skitas ut tillsammans med lavemanget i tarmarna.
Kuken, gjuts in i en gummiklädsel som får den att stå i givakt i all evighet, men röret nedkört i dess innersta; en sjutton centimeter lång låtsasballe som en gång varit den äkta varan.
Någon vill uppenbarligen lägga beslag på min mandom.

Min pung sugs tom, min stjärt korkas ur och maskinen låter mig släppa ut det smutsiga vattnet och återstoden av min prostatakörtel.
Jag tuppar av och det sista jag minns innan jag vaknar som en könlös varelse, är det våta "plopp" ljudet, när gummit avlägsnas från mitt skrev, med min avskurna penis i sitt grepp.