Främmande värld

strong>Denna novell är ganska lång, så om ni gillar läsa mycket så go ahead. Sedan händer det inte mycket intimt i första kapitellet, det kommer i senare kapitell. Är även fantasy och äventyr i denna  Så hoppas ni gillar den. Detta är inte mitt vanliga konto, ” Tessyria” ( Kunde inte logga in på mitt konto så gjorde det så här på första kapitellet xD Enjoy mitt vanliga medlems konto är tessitra


Främmande värld
( I mina drömmar)

"Nudda mig, nudda mig! Låt mig känna dina fingrar mot min kropp. Låt mig sakta få njuta utav din softa rörelse"

Vi är i totalt mörker. En skuggning av din figur är allt jag känner. Snabbare hjärtslag för var nuddning. Njutningen pulserar snabbare av din softa muns beröring. Tunga andetag vidrör vid mitt öra. Dina fingrar smekandes i mitt fuktiga hår. Tittandes ner på mig. Ett kort ljuse vid dina ögon dök fram. Jag har aldrig sett vackrare ögon än dem. Det väcker känslor jag aldrig trott jag kunde få. Hör dig viska.

"Vanimle sila tiri"

Av dessa ord vaknar jag. Din skugga som var bredvid mig för en sekund sedan, är borta. Nu stirrar jag in i en kall tom vägg. I tre nätter har jag haft samma dröm. Sedan vaknar jag upp utav dem orden du uttalar. Har dessa ord någon betydelse? Det är nog bara en inbillning. Min stora passion för fantasy påverkar mig bara. Av en djup suck reser jag mig upp från sängen.

Drömmarna gör så att dagarna blir svårare att avgöra om dem är verkliga eller en illusion. Ända som finns i mina tankar är du, mitt hjärta är fångat av dig. En dröm, en skugga. Dig som jag aldrig kan få känna i verkligheten.
Jag sätter mig vid min laptop och skriver ner mina tankar om min dröm och dig.

(Är jag vilsen i detta mörker? Har jag förlorat all mitt förstånd? Känslorna som vaknas inom mig? En skugga, en illusion. Men ju mera jag drömmer om dig ju mer känns verkligheten som en illusion. Vad är det med denna dröm som gör så att jag känner mig så levande? Vid din beröring, känns det som jag verkligen lever det känns som det är bara du och jag som existerar.)

Mina tankar störs utav att min mobil ringer.

”Hej du har kommit till Erin, jag kan tyvärr inte ta emot ditt samtal just nu var god lämna ett meddelande efter pipet” Jag försökte låta som min röstbrevlåda, fast antagligen var jag inte så bra.
”Sluta nu Erin! Jag vet att du är där! Vad är det du håller på med” Det var min syster och hon lät inte speciellt glad, och jag tror jag vet anledningen. ”Varför har du inte varit på jobbet på hela veckan? Du missade vårt största årliga möte! Du brukar aldrig missa det. Vad är det med dig? Jag kunde behövt dig där.”

Hon hade rätt, såklart hade hon rätt, jag kunde inte fortsätta så här. Fast drömmen var inte den ända anledningen varför jag var hemma hela veckan. Men jag kunde inte säga det till henne. Vi jobbade på samma plats inom reklam branschen, men ibland kändes det som hela hennes jobb var hennes liv. Hennes man var huvudsansvarige ledare på branschen, plus han var en av dem anledningar varför jag inte stack dit. ”Du behöver inte oroa dig, jag mår bra. Det är bara att jag behöver en tid för mig själv.” Jag hörde min syster sucka i andra änden. ”Det är verkligen inte som det ska. Du pratar aldrig med mig längre på samma sätt som vi gjorde innan. Du har förändrats så mycket, är det pågrund utav det du fick reda på byrån?”

Det min syster menade med byrån. Är den jag blev adopterad från. Som sagt vi var inte biologiska syskon, men det betyder inte att hon inte är min syster. För det är hon, jag älskar henne över allt annat. Hon har alltid varit där för mig och brytt sig om mig. Det är mer än vad mina biologiska föräldrar gjorde. Fast dem måste väl haft en väldigt bra anledning för adoptera bort mig. Men det var inte pågrund utav det att jag inte gick till arbetet. Min systers man hade börjat tafsa på mig förra veckan när företaget hade en liten get together fest. Han hotade mig, att om jag sa det till min syster skulle det komma allvarliga konsekvenser. Jag kunde anmält honom, men det känns som han är en boss i den ryska maffian ibland. Så med mitt bättre vetande lät jag bli, så länge han inte skadar någon gör jag inget.

”Nej det handlar ingenting om byrån. Jag har bara behövt unna mig själv lite tid. Borta från samhället. Förlåt om det gör dig ledsen, eller att det känts som jag undvikit dig men så är det inte.” Även om det var så vill jag inte min syster ska oroa sig eller bli ledsen. ”Det klart jag blir orolig Erin! Vad hade jag varit för syster annars? Jag bara undrar när du ska komma tillbaka till jobbet? Vi kan behöva dig här. Sedan skulle Johan också vilja prata med dig om en sak.”

Jag vet exakt vad han hade velat prata om, fast det hade blivit mera som en utfrågning. ”Ja okej då! Du vinner, jag kommer då! Jag är nog där om en timme. Ses då.” Min syster sa hejdå men en jätte nöjd röst. Jag skaka bara på huvudet, jag hatar när jag ger mig för min syster. För då beter hon sig som en drottning som besegrat den elaka styvsystern. Även om jag inte är så elak.

Jag började leta efter något anständigt i min garderob. *Suck* Det är nog på tiden att jag börjar handla kläder. Där hängde bara mina jobb kläder två par blåa jeans och en klänning sedan fem tröjor. Plus det var nog senast 2 år sedan jag handlade kläder. Annars brukar jag bara handla böcker om fantasy eller spel. Jag var nog lite för beroende utav min bok och spel samling. I böcker kunde man bli förlorad i en annan värld. I spel kunde man spela som en annan varelse i en annan värld. Vilket det kändes för mig ibland. Att jag spelar en person jag inte egentligen är menat att vara.

Kläderna var lite skrynkliga, fast det fick duga just nu. Jag tog kläderna från hängaren och drog på mig den grå blusen och svarta kjolen. Min syster hade köpt dem till mig för att använda på jobbet. Hon sa min smak i kläder var lite för speciella. Det var till och med min syster som skaffade mig ett jobb på reklam branschen. Det var inte precis världens drömjobb. Men det gav mig mat på bordet. Fast nu kändes det som jag aldrig ville gå tillbaka. För att träffa *ryser till* träffa Johan.

Jag förstår inte vad min syster ser i honom? Innan dem gifte sig bråka dem ganska ofta, nu bråkar dem aldrig, nu talar dem nästan inte ens om sina problem för varandra. Fast det var inte mitt beslut att ta, det var min systers och jag var nu sen till jobbet. Jag tog en croissant från köket. Jag var en sucker för franska delikatesser. Kanske en utav mina biologiska föräldrar var fransk. Det hade förklarat min passion för franska språket, det låter så graciöst när det kommer ut från deras munnar. Precis som han i min dröm. Vad betydde dem orden och vilket språk var det på?

Jag kollade på klockan ”Oh Shit!” över 9. Tiden gick så väldigt fort när man börjar dagdrömma om allt annat än sitt jobb. Med snabba steg gick jag till ytterdörren. Tog min väska och gick ut. På vägen ner från lägenhetstrappen såg jag Stina och hennes hund Theo. Stina var väldigt gammal fast alltid lika glad när jag stötte på henne. Hunden dock hade något emot mig, han morrade alltid när jag skulle hälsa på honom. Fast jag hade inte tid med det nu, jag var redan så försenad så det går.

Jag gick ut från trapphuset och började halvspringa till den närmaste busshållsplats. Jag vet inte om ni någonsin sett en kvinna springa med en väska i högra handen och en croissant i munnen och håret flyger åt alla håll, det är inte precis det mest graciösaste en kvinna kan göra. När jag fick syn på en busshållsplats började jag snabba mig mera. När jag väl var framme såg jag att bussen inte skulle avgå förranns 15 minuter. Det är ju just min tur. Jag satt mig på bänken, korsade mina ben och tog upp mobilen för att läsa lite på nyheterna.

( En man blir åtalad för gå naken omkring i sitt hem, sedan blottat sig för en kvinna som passerade hans fönster)
Jag slutade läsa. Vem tusan åtalar en person för något sådant idiotiskt? Får man inte gå naken i sitt hem längre? Vad händer med världen? Det är nu man önskar man bodde i en främmande planet som har olika syner på världen och inte blir åtalad för gå naken omkring i sitt eget hem.

Jag hörde några röster från avstånd, det var några unga killar i tonårs ålder. Tonår *suck* Det var längesen man var tonår. Då hade man mindre att oroa sig för, bara skolan att tänka på. Jag gillade skolan men hade väldigt svårt för läsa, jag har alltid haft svårt för att läsa.
Det är inte så att jag har dålig syn, för jag använder läsglasögon när jag läser, men ändå kan jag inte se. Orden blir väldigt suddiga och snurrar runt i huvudet på mig. Så jag vet inte varför min syster skaffade mig ett jobb på reklam branschen. Killarnas röster hördes högre nu, dem stannade upp framför busshållsplatsen. Tydligen skulle dem också åka med bussen.

Dem började stirra på mig och skratta. Jag började kolla på mina kläder om jag hade fått någon fläck, men nej det var inte det. Kom igen jag vet att jag inte är landets ny topp modell. Ser väl ganska normal ut tycker jag enligt mig. Långt ljusbrunt hår. Gröna ögon och ganska ljus hy.
Men behövde dem stirra på mig så där. En utav killarna började närma sig mig, sättet han kollade mig på gjorde mig orolig. Man hör så mycket som händer nu för tiden.

”Vad tar du?” hörde jag han fråga mig. Vad tusan menade han med det? ”Ursäkta?” frågade jag nästan förbannad, fast jag ville hålla mig lugn, inte starta ett bråk med fem killar. Även om dem såg väldigt unga ut kan dem göra mera skada på mig än jag på dem.

”Ja, vad tar du?” frågade han igen och kollade bak på sina polare och skrattade. Nu började jag allvarligt bli arg, jag kunde känna ilskan började bubbla inom mig. ”Vad är det du snackar om” frågade jag den unga killen.

Han lutade sig fram mot mig, inte för närma för då hade han fått en lavett. Han kollade på mig upp och ner. Mina ögon stirrade på honom nervöst och försiktigt. Han gav mig ett sliskigt leende.
”Du har glömt en sak. Använde den förra dig för mycket eller?” Han pekade mot min kjol och jag märkte jag hade glömt stänga blixtlåset. Plus jag hade nästan helt genomskinliga trosor på mig. Gud vad jag skämdes mitt ansikte blev rödare än solen på Toscana. Jag drog upp mitt blixtlås så fort jag kunde.

Killarna började skratta. Killen som hade gått mot mig vände sig om till sina polare. ”I guess not”
Jag bryr mig inte om vem den killen tror att han är! Först var han oförskämd mot mig, genom att säga jag är en hora. Även om han inte sa exakt dem orden, men jag förstod vad han menade nu. Sedan skrattar han åt mig på det sättet! Vilken jävla snorvalp. Jag reste mig upp och nästan skällde på honom

”Vem tror du att du är? Hey! Jag snackar med dig! Hur vågar du tala till mig på det sättet? Bara så du vet så är jag en väldigt viktigt person, och jag kan få dig stämd eller värre arresterad.”

Jag och min stora trut, men när jag ser rött kan jag inte bara sitta där och se på dem förödmjuka mig. Killen vände sig om igen, dem skrattade inte längre nu. Utan han tittade bara på mig med en nästan äcklad min.

”Oh snälla gumman. Jag ville bara varna dig till din nästa kund, han vill ju inte ha dig när du ser ut så här. Fast kanske mina polare skulle vilja ha en omgång med dig.” Hans ord ekade i mitt huvud, vad tänkte dem göra. Mitt hjärta började slå snabbare, jag kände rädslan bygga inom mig. Fort Erin gör något. Kalla på hjälp, men vad du än gör säg inte något mera som provocera dem mera. ”Vad ni än gör mot mig kommer ni aldrig undan med det! Ni kommer vanära era familjer, och ni kommer att ruttna i fängelse…” Innan jag hann fortsätta med min mening avbröt en utav killarna mig. ”Vad är det du tror vi kommer att göra med dig? Vi kommer bara ha lite kul med dig. På ett speciellt sätt, och när vi är klara kommer du önska att du aldrig säger något om detta till någon.”

Bra jobbat Erin, du skulle ju inte provocera dem, nu kommer du antagligen bli våldtagen och senare förstörd för livet. Hur kunde dagen bli till detta, jag var ju bara försenad till jobbet, och bussen skulle inte komma förranns 1o minuter. Så det ända valet jag hade nu var att springa.

Jag kollade på dem när jag såg dem närma mig, jag kände blodet rusa, och mina fötter backade långsamt. Sedan vände jag mig om och började springa. Jag hörde att killarna också började springa efter mig. Som tur var är jag väldigt snabb, jag var alltid snabbast i skolan. Något ämne som jag alltid varit bra på var idrott. Jag visste att det ämnet skulle vara praktiskt för mig senare i livet.
Jag sprang in mot en gård och såg några barn leka på en lekplats. Kanske om jag springer dit där så lämnar dem mig ifred. Fast nej då kanske killarna går på barnen med. Jag passerade barnen och sprang mot höger. Det kändes om jag hade sprungit i en kvart minst. Dem var tydligen också väldigt atletiska, för jag kunde inte springa ifrån dem.

Jag fick syn på en mörk vägg med massa täckta buskar. Kanske kunde jag ha någon tur med att gömma mig där. När jag såg att dem inte längre var bakom mig skyndade jag mig in till buskarna. Det kändes precis som mitt hjärta var utanför min kropp. Andetagen så tunga så jag kunde svimma, jag hade inte varit så andfådd på hur länge som helst. Fast det var inte bara det som gjorde min puls agera så. Det var rädslan att killarna skulle hitta mig.

Jag hörde stegen komma närmare och rösterna högre, jag hukade mig in mot den mörkaste delen i buskarna. ”Vart fan sprang hon? Jag kan inte se henne” hörde jag en utav killarna säga. ”Hon måste nog ha gömt sig i närheten, ni 2 börja leta där borta vi letar här i närheten.”
I`m so dead. Dem kommer hitta dig Erin, du kan säga ditt liv hejdå. Eller rättare sagt din oskuld adjö. Jag vet, en kvinna vid 25 års åldern som är oskuld. Det är bara att jag väntade på den rätta, fast när jag insåg att den rätta inte existerar, då var jag redan 23. Sedan 2 år senare hade jag inte haft ett seriöst förhållande. Men nu kommer jag förlora den till några tonåringar, som nog ändå kommer avsluta mitt liv efter dem tagit den. Så grattis Erin du kommer förlorat din oskuld i 10 sekunder sedan är du död.

Jag såg att dem började försvinna, kanske dem hade gett upp att hitta mig. Det blev nästan som en lättnad i bröstkorgen. Jag tänkte resa mig upp lite på knä, men kände en hand på mitt hår dra mig ut ur busken. Jag gav ifrån mig ett stön utav smärta. ”Här! Jag hittade henne, här är hon” skrek en kille till dem andra precis som han hade vunnit första pris på tivoli.

Killarna samlades i en ring runtomkring mig. Jag som var på mina knän, kände nästan mina tårar spira ner från ögonen. Men jag ville inte låta dem se mig gråta, jag ska vara stark. Jag försökte ge mig bättre stöd med mina armar, jag vågade inte resa mig för vem vet vad dem hade gjort då.

”Du är snabb, men tydligen inte så smart! Gömma sig i dem buskarna? Du är verkligen en skitig hora! ”

Killarna började skratta med honom. Det verkade som dem andra killarna såg upp till honom. Vad har världen förändrats till? Om jag nu så skulle dö idag, måste jag göra något. Res dig Erin visa att du är stark. Låt dem inte se ner på mig. Så jag bestämde mig att resa mig försiktigt.

Killarna bara glodde på mig med en äcklad min. Det här var verkligen inte hur jag hade tänkt min dag skulle bli. ”Se horan försöker stå. Vet du inte att din plats är under oss? Buga till oss din ohyra.” En kille sa och slog mig på kinden med hans handflata. Det gjorde inte jätte ont men ändå med en tillräcklig kraft för mig att trilla till mina knän. Det var då det brast för mig. Det här kunde jag inte tillåta! Jag kände något i min kropp flöda inombords. Det var en konstig känsla, en slags ilsken känsla. Fast något jag aldrig upplevt förut. Jag resta mig igen försiktigt, vände min blick mot killarna. Mina ögon ryckte till utav ilska. Killarna kollade förundrat på mig, att jag vågade resa mig upp igen.

”Hah! Jag måste medge att vår lilla slyna ger sig inte. Det är bra egenskaper på en bitch, då ger dem sig aldrig förranns dem är klara med sin sak. Fast nu ska du veta din plats, gå ner igen” Jag såg hans hand lyftas upp igen för att slå mig igen. Det var då jag kände mitt huvud blev lätt som en fjäder alla mina andra tankar försvann. Min syn blev suddig på alla håll förutom min blick på killarna, den blev faktiskt genast bättre. Jag kunde se allt! Deras rörelser deras skratt blev genast i slowmotion. Min ilska inom mig var så hög så det kändes som jag kunde brista när som helst.

Jag märkte alla killarna började stirra på mig annorlunda, som att det var utav rädsla. Killen som skulle slå mig hade backat 2 steg bakåt. Fast i det ögonblicket kunde jag inte tänka på så mycket än min ilska inom mig, varför var denna ilskan så annorlunda från dem förr? Min syn fick genast lila prickar över deras huvud, som att dem var måltavlor. Jag kände den lila färgen i ögonen bli större och starkare. Vad är det som händer med mig? Jag kollade ner på mina händer och såg min aura bringa ut lila skugga. VAD I TUSAN ÄR DETTA?

Jag såg att killarna började gå bakåt ifrån mig med öppna munnar, tro det. Fast när jag fick syn på dem brast det. Jag märkte lila skugga stoppa dem från mina ögon. Dem stod helt stilla dem kunde inte röra sig. Jag hörde dem skrika utav smärta. Vad är det som händer? Deras näsor och ögon började blöda. Visst jag ville skada dem. Men på det här sättet? Det var omänskligt, och inget sådant här händer om man är mänsklig?

Det var det sista som jag kom ihåg för senare vaknade jag upp i min egen säng med ingen aning om hur jag kom dit. Det kanske bara var en mardröm? Fast det kändes ju så verkligt. Jag kände för att jag behövde ta något och dricka, men märkte att jag inte kunde röra mig ifrån sängen. Det var då jag hörde en bekant röst i hallen. Men jag kunde inte förstå orden.

” lle ier varna sii'” You are safe now.

Den rösten, språket. Det var från min dröm! Men var detta också en dröm? Stegen från hallen kom närmare åt mitt håll. Mitt hjärta kändes tungt, pulsen snabbare. Jag var lika nervös och nyfiken på se vem det var som gjorde mig så knäsvag. Om det nu var den personen från min dröm.

” Lle ume quel n'ala ” You did well before.


Rösten var nu så närma mig, men jag kunde fortfarande inte se ansiktet. Personen steg ut från mörka hallen och där såg jag den mest vackraste människa jag någonsin sett. Fast nej! Det där var inte en människa? Vad var det? Han hade långt gyllenljust hår. Solbränd hy, stora ögon med dem vackraste färgerna anpassat till varandra. Märkte även att han hade långa spetsiga öron, men vad var det bra till? Fast det som jag märkte mest var hans kläder.
Dem var slitna kläder utav band och läder rep hängande på hans bröstkorg. Jag såg att han var täckt utav stora tecken på armarna, ena kinden och bröstkorgen. Om det var tatueringar visste jag inte. Han byxor eller shorts vad man nu kan kalla det, såg ut som stora bruna löv.

Fast dem var gjorde utav läder, jag kunde känna lukten utav den. Lukten! Jag kunde lukta så dubbelt mycket bättre än innan, jag kunde höra bättre och jag kunde se. Inte bara han utan alla detaljer i rummet. Det var som om jag vore på LSD. Fast inte visste jag, jag har aldrig tagit droger, men detta var precis som jag var hög. Hög utav liv.

Han steg närmare mot mig. Eftersom jag inte kunde röra mig låg jag bara och kollade på hans vackra drag på ansiktet.

”amin rilen ten' lle fie an coiasira” I waited for you a long time.
Hans ord var främmande för mig, men när han yttra dem, var det så vackert jag kunde lyssna på hans röst för alltid. Han log mot mig. Nu var han ända framme hos mig. Han satt sig ner på sängen bredvid mig, sträckte sin hand mot min kind och smekte mig ömt. Hans händer var lite sträva, men det kändes så underbart!

” Vanimle sila tiri”

Mitt hjärta bultade till. Dem orden! Det var orden från min dröm jag hade haft i tre nätter i rad. Om det har var en ytterligare dröm, jag svär. Jag kommer inte vara enkel att umgås med efteråt. Jag såg att han lutade sitt ansikte mot mig, log. Sedan kände jag hans läppar mot min mun. Först blev det utav en chock, jag borde egentligen bli förbannad. Men detta var exakt nästan som min dröm hade varit, fast bättre. Jag kunde verkligen känna hans läppar mot mig, hans ljuva underbara läppar. Fast kyssen varade bara i en sekund. Han lyfte sitt huvud igen och jag märkte att jag kunde röra mig igen. Han hjälpte mig upp till rätta. Vi satt bara där tysta och kollade mot varandra. Jag skulle bara vilja ha hans läppar krossade mot mina igen.

”Hur känner du dig nu ?” Hörde jag han fråga mig.”Jag känner mig bättre nu…..va? KAN du prata mitt språk? Hur kan jag förstå dig? Vad är det som händer här?”

Detta var helt omöjligt, hur kan jag förstå honom nu, inte för att klaga men det var lite läskigt. Han gav ett varmt skratt, och strök sin hand på mitt hår. Oh hans fingrars berörning vid mig gav mig gåshud. ”Det är inte jag som pratar ditt språk, det är du som talar mitt. Låt mig få presentera mig själv.” Svarade han, reste sig upp och bugade sig. Väldig gentleman aktigt.
”Mitt namn är Althrin Rovain, och jag har väntat på dig väldigt länge. Jag kommer från en plats, en plats som inte din tunga kan uttala. En plats som inte finns i denna tid. Denna plats måste du följa med mig till.”

Nu vet jag att jag drömmer, för det där han pratar om är bara knäppt. Sedan hans namn, vem bär sådana namn nu för tiden. ”Vilken plats är det du snackar om? Varför måste jag följa med till den.” Althrin satt sig ner bredvid mig igen och log på hans vackra sätt. Han måste verkligen sluta le till mig så där annars kommer jag kyssa sönder honom. ”Jag får inte precis säga platsens namn i denna tid, det kan bringa otur för vårt folk.” Va? Vårt folk vad menade han med det, jag kollade på honom med höjt ögonbryn. Denna underliga varelse måste förväxlat mig med någon annan? ”Förlåt men du måste hittat fel person, jag är inte den du tror att jag är, jag är bara en vanlig tjej som jobbar på en reklam bransch. Han gav mig ännu ett leende, detta ännu större än dem andra. ”Heter inte du Eirien Anvanya?”

Jag visste det han hade hittat fel person, nu skulle jag bara förklara det för honom. ”Nej mitt namn är inte eir… ehm det du sa mitt namn är Erin. Så förlåt men jag måste göra dig besviken.”
Han gav ett märkvärdigt skratt och la sin hand på min axel och viskade lugnt.
”Erin är ditt mänskliga namn, ett ovärdigt namn. Ditt riktiga namn du bär är Eirien Anvanya, dotter till Sirya Anvanya och Lavassir Anvanya. Ditt mänskliga namn fick du för att beskydda dig till du var redo för att komma hem.” Ingen av dem namnen var bekanta men han sa något om mina föräldrar. Hur skulle han kunna veta vem mina föräldrar är. Plus vad menade han med att kunna komma hem när jag var redo.
”Hur kan du känna till mina föräldrar? Och vad menar du med att komma hem? Sedan kan du sluta säga människa är ovärderligt, det är ganska förolämpande.”
Althrin log och nickade som han förstod. ”Det var inte med min mening att förolämpa dig min sköna. Fast du är ingen människa. Du är något mycket mer än så.
Du är en Val'istar, en archmage. Du har krafter min sköna. Vi alla av vår sort har en kraft. Fast du har även en till Ita'istar en illusionist. Du är den som kommer göra vårt folk redo för det stora som kommer ske. Det är därför jag kom till dig i dina drömmar. Det är därför jag kom till din sida när du mötte dem killarna innan idag. Om jag inte hade varit där hade det gått mycket sämre.” Althrin tittade ner mot golvet med en ledsam blick. Just det killarna idag! Jag hade nästan glömt bort händelsen som hände idag.

”Okej detta är mycket att hantera på en gång, fast först och främst är killarna oskadda?” frågade jag nervöst. Han tittade upp mot igen bara för en kort stund.

”Jodå dem är oskadda, jag tvivlar dem någonsin kommer gå på en kvinna igen.” svarade han och försökte uppmuntra mig. Det är nästan som jag ville killarna skulle bli skadade, men varför kände jag sådan ilska så ofta nu? ”Du får inte låta din ilska ta styr över dig. Speciellt du, med en kraft finns det redan en risk. Fast i ditt val, har du två krafter. Vilket kan bara bli sämre för dig och andra. Så när du känner att din ilska kommer upp blunda, andas lugnt och då ser du din kraft jobba med dig och inte emot dig. Våra krafter är som en förbannelse och en gåva. Men det hjälper oss att leva.”

Varenda sak han säger gör mig mera förvirrad, krafter ilska, tar styr? Han har fortfarande inte sagt vad ”vi” är för sorts varelser? ”Jag har en fråga dock. Du säger jag måste komma tillbaka till vårt folk, för de behöver hjälp? Fast du har fortfarande inte sagt vad vi är för sorts varelser?”
Althrin såg på mig med förundrade ögon. Precis som jag inte listat ut det än.
Fast nej! Det har jag inte, så kom igen svara mig.

”Du vet din svaghet för fantasy, för att vara någon annan. Drömma dig bort i alla världens äventyr. Det är för ditt blod är starkast av vårt folk. Din mor var en alv krigarinna. Din far var en alv assassin. Så jag hoppas detta svarar på din fråga. Du Eirien är en alv, en av den mäskitgaste alver om jag får säga det själv. Även en utav dem vackraste.” Althrin började rodna, han var så fin när han gjorde det. Fast nej back to reality Erin.

”En alv? Jag en alv hah! Om jag var en alv var är mina spetsiga öron? Inget illa om dig då alltså, bara undrar.” Nu var det min tur att börja rodna.

Althrin sträckte sin hand vid mitt högra öra, smekte min öronsnibb. ”För du levt hela ditt liv med människorna, kände din rätta kall att du behövde vara gömd, annars hade något hemskt kunnat hända dig.”

Fortfarande noll koll på detta! Varför händer detta nu och inte för hur längesen som helst? ” Men varför just nu? Och inte 10 eller 5 år sedan?” Althrin närmade sig med sitt ansikte och gav mig ett leende.” För det är nu du känner så starkt att du lever fel liv. Plus vid din ålder brukar våra krafter bli starkare. Fast jag kan dröja kvar här längre, dina frågar kommer bli besvarade om en dag.Det är då vi kommer till dig igen. Fast nu måste jag måste vidare.” Althrin skulle precis gå sin väg men jag tog tag i hans handled. ”Vänta! Jag har bara en till fråga. Hur kunde du komma till mig i mina drömmar? Är det din kraft att komma till ens drömmar? Sedan.” Jag pausade och kände blodet rusa inom det hetta jag kände inombords.
”Varför kysste du mig innan? Inte för jag klagar, för jag gillade bli kysst utav dig. Ehm jag menar jag tyckte det var en bra kyss. Nej alltså jag ehm tror jag håller tyst nu.”

Waw Erin , that`s how you really ”not” break the ice. Man kunde måla väggarna röda ifrån mina kinder, så röda var dem.

Althrin, tog sin hand i min och satt sig ner igen. ”Min kraft får du veta senare. Fast frågan om att jag kommer i dina drömmar….det är för att du har varit i mina drömmar i 5 år. I 5 år har jag undrat vem du är, först kom du in i mina drömmar som en skugga. Sedan fick jag se dig bättre. Min första tanke var att du var den vackraste kvinna jag någonsin skådat. Att jag skulle göra vad som helst för träffa dig. Jag vet ej varför varken du eller jag kom till våra drömmar. Men enligt dem äldre, finns det ett ordspråk i vårt land. ”Finner du en i en dröm, går du vaken utan sömn. Den du har skådat där, är den du för alltid kommer hålla kär.” Dem äldre säger att om man ser en samma person i längre tid, betyder det att man har hittat sin ”mela”, själsfrände.”

Althrin log mot mig förföriskt, och jag kunde känna dragningen från hans läppar kalla på mig. Det där var det vackraste jag någonsin hört. Han har drömt om mig såsom jag drömt om honom. Fast han har drömt om mig mycket längre. Jag fick rysningar i hela kroppen. Denna man som sitter bredvid mig, kan faktiskt vara min själsfrände, han kan vara min rätta.

Innan jag hann och säga något, var hans läppar krossade mot mina. Kyssen var som i extas! Jag förde ut min tunga och han välkomnade den med sin. Det blev som en farlig eld leker med det rinnande vattnet. Hettan i min kropp besvarades utav hans kyssar. Min puls blev snabbare när jag kände hans hand mot min rygg, han smekte den så ömt. Jag tog mina händer runt om hans nacke och förde honom ner liggandes över mig.
Han verkade gilla det för han sa inte emot. Detta ögonblicket hade jag väntat på så länge i min dröm. Att jag först inte trodde det var sant. Men nu var han här! Min skugga som blivit verklighet, min Althrin.

Hans vikt över mig var verkligen behaglig, han korsade mina ben med sitt knä så dem blev separerade från varandra. Vad ska han göra nu? Hjälp jag är så nervös jag vet inte vad jag ska göra. Bara fokusera på kyssen än så länge Erin så ordnar allting sig. Mina händer gled ner till hans mjuka bakdel. Jag klämde till lite, det kändes så mysigt. Då märkte jag lite rörelser mellan mina ben. Han började långsamt trycka sin stake mot mina byxor. Det kändes inte väldigt mycket under mina byxor, men ändå kunde jag känna en tjusning av en njutning.

Om det var så här skönt med kläderna på , man kan då bara undra hur skönt det är utan kläderna. Han slutade kyssa mig och förde min hand mot hans mun. Han började kyssa mina fingrar, var en för var en. Samtidigt som han stirrade eldigt in i mina ögon. Den blicken, den drev mig till vansinne. Jag gav ifrån mig ett stön utav njutning. Han smilade med sådan självsäkerhet. Killen visste vad han höll på med. Jag förde min hand mot hans nacke, drog upp hans ansikte nätt för låta hans gudomliga läppar möttas vid mina igen. Denna gången var kyssen mera passionerad än innan. Våra munnar mera öppna, vi besvarade våra kyssar lika eldiga. Jag bet lite nätt tag på hans underläpp. Han stack ut sin tungspets, slickade mina framtänder. Sedan anslöts våra munnar till varandra igen. Lite slickande och bitandes härkom då och då.

Det var inte förranns senare jag blev helt hysterisk. Han höjde sig till mitt öra, vände mitt ansikte åt andra hållet för få bättre syn. Med sin tungspets nuddade han min öronsnibb, och sög till lite erotiskt. Nafsandes var ännu värre. Jag gav ifrån mig ett sådant långt högt stön, jag tror nästan jag kom vilket var lite underligt eftersom han bara nafsade mig på öronsnibben.

”Oh nej ahh, sååå skönt Althrin…. Jaaag ahhhh”

jag märkte att jag började stamma hans namn. Han bara log. Mina fötter knöt sig utav den ljuva delikatessen jag kände i kroppen. Hur kunde jag få en sådan stor orgasm utav bara kyssar och smekningar? Vi hade inte ens haft sex, utan bara varit i min säng och myst. Men gud så härligt det var. Han kollade på mig med sina stora alviska ögon. ”Du är så vacker när du säger mitt namn. Det låter som poesi när du säger det. Du får mig att känna mig som den lyckligaste alven. Dina läppar känns som gjorda för mina, jag vill aldrig sluta kyssa dig.” Svarade han och gav mig en liten puss på munnen. ”Fast timmen är slagen. Jag måste tyvärr bege mig av. Jag har redan dröjt för länge. Vi kommer träffas igen. Det lovar jag min sköna!” Althrin reste sig upp från min kropp, som kändes som medvetslös. Jag satt mig upp, lutande mot min vägg. Jag ville ju inte att han skulle lämna mig, men han hade inget val. Han steg upp från sängen, lutade sig mot mig för ge mig en kyss på läpparna. Den sista ljuva kyssen var som knivar i mitt hjärta. När får jag träffa honom igen? Kommer vi träffas igen? Jag såg på honom men sorgsen blick. Han såg mitt ansikte, och tog sin hand lutade mitt huvud upp för se honom.

”Vi kommer träffas igen! Det lovar jag. Inget ska hindra mig för träffa dig igen!”

Med dem orden så var han borta, och jag sitter fortfarande och funderar på om det här verkligen hände eller om det var en dröm? Fast det återstår väl bara att få vänta tills imorgon. En ny dag, en ny tid för träffa min underbara alv Althrin.


Fortsättning följer  Hoppas ni gillade denna ”långa” novell. Trodde inte den skulle bli så här lång. Men jag tänkte göra flera kapitel till den. Då händer det mera intima detaljer trust me :D

So wait little longer for the best part;D

P.s om ni gillade denna novell, kan ni läsa dem andra jag gjort med. ”musikläraren” eller ” resa till Irland”
Eller så kan ni faktiskt gå in på fanfiction.net och hitta mig där även som tessitra. Eller hitta mig på deviantart.com ”tessitra” :D Tack för ni läste denna!