Bengt & Jennie - del 1

Mitt namn är Jennie och jag skall nu berätta om det galnaste, men samtidigt det häftigaste, jag någonsin gjort. Jag är dryga tretti och har haft min beskärda del av upp och ner i livet men sedan åtta år tillbaka lever jag men en jättegullig man och tillsammans har vi två barn på tre och fem år. Livet är lungt och stabilt och vi bor i en villa i en medelstor stad i mellersta Sverige. Det är ofrånkommligt att en viss rutin smyger sig in i ett förhållande som vårat även om vi gör vad vi kan för att krydda upp tillvaron.

Denna historia började en kväll då jag satt själv framför datorn då min man var på tjänsteresa och barnen låg och sov. Bengt, min mans pappa, hade precis genomgått en behandling för prostatacancer och då min man har ett ganska kyligt förhållande till sin pappa tänkte jag att jag skulle skicka honom ett e-mejl och fråga hur han mådde. Jag började mejlet på vanligt vis men efter ett tag kom jag dessutom på att jag kunde inkludera några bilder från vår senaste semester. Jag tänkte att det ju kunde vara roligt för Bengt att se hur barnen växt sedan sist och även skriva lite om resan. Jag valde ut några bilder men tyckte det var lite tunnt så jag letade efter några att komplettera med. Plötsligt fick jag ögonen på ett foto från ijulas där jag satt tillsammans med minsta barnet i soffan i vardagsrummet. Min klänning hade åkt upp en bit och toppen på mina stay-ups var fullt synliga. Jag vet inte vad som for i mig men plötsligt kände jag mig superkåt och tänkte bara på hur Bengt skulle reagera om han såg denna bild. Skulle han bli upphetsad och kåt av bilden? Skulle han kanske runka av sig till denna bild, runka av sig till en bild av sin svärdotter? Jag kände att jag nu var ordentligt våt mellan benen då jag lät min fantasi skena. Vad som sedan hände vet jag inte riktigt men innan jag visste ordet av det hade jag inkluderat bilden och skickat iväg mejlet. Jag fick direkt panik, vad hade jag gjort? Hade jag skickat ett "erotiskt" foto på mig själv till min svärfar? FAN!

Hela natten låg jag och funderade hur jag skulle kunna förklara detta för Bengt. Tänk om Carina, Bengts sambo, skulle få reda på det eller ännu värre min man! Jag hade superångest i flera dagar och vågade inte titta i min mejl. En vecka gick och jag hörde inget från någon i ärendet och då tog jag mod till mig att titta min mejl. Där var ett svar från Bengt. Jag öppnade och läste sakta igenom det. Han började att tacka för mejlet och att jag visat ett intresse för hans hälsa. Därefter följde några rader om själva behandlingen och lite kommentarer om hur stora barnen hade blivit. Mejlet avslutades med Kramizzar Bengt och PS: Skicka gärna fler bilder. Det var allt, Gud vad lättad jag blev. Jag var som en solstråle resten av dagen och kände mig otroligt lättad. På kvällen däremot så började dock glädjen övergå till besvikelse. Hade han inte ens noterat henne på bilden? Hon var ju ändå väldigt attraktiv men långt blont hår och en vältränad kropp. Lägg dessutom till en snäv klänning och sexiga strumpor. Jävla gubbjävel!

Tre dagar senare satt jag ensam framför datorn igen och gick igenom inläggen på Facebook. Fan va tråkigt. Min man var i Stockholm på jobb så det var tyst och ensamt i huset. Jag tänkte på mitt mejl till Bengt och den enorma besvikelse jag nu kände. Nu slog mig dock tanken att jag skulle skicka honom ett nytt mejl. Jag började med att tacka för hans svar men därefter tog mitt inre över och allt sunt förnuft släppte. Jag började skriva om att det var längesedan han åkt upp och besökt oss. Barnen skulle verkligen uppskatta om han tog sig tid. Jag skrev om hur ensamt det var när när min man var på tjänsteresa och att det hade varit jätteroligt och få lite sällskap. Jag uppmanade med andra ord min svärfar att komma upp och hälsa på oss och gärna när min man inte var hemma. För varje mening som skrevs blev formuleringarna bara vansinigare och vansinigare. Jag minns meningar såsom "jag hade verkligen uppskattat lite sällskap, speciellt efter det barnen lagt sig. Då behöver inte oroa dig att du är till besvär för här finns både god plats vid matbord och i säng.". Nu var jag som besatt jag avslutade mejlet med en smiley som blinkade med ena ögat och textraden "du kommer inte att ångra det". I messagern la jag in ett par foto jag tagit på mina ben, iklädd mönstrade strumpor och högklackat, med kommentaren "jag har köpt nya skor idag vad tycker ni, snygga inte sant?". Jag tänkte att detta kunde ju vara riktat till mina tjejkompisar och inte till honom. Jag skickde därefter iväg mejlet.

Bengt är en stilig karl på dryga sjutti bast. Han är ganska stor och relativt kraftig och har ett vackert solbränt ansikte och lite lockigt grått hår. Jag har tidigare alltid sett honom som en "gammal gubbe" men den senaste tidens händelser hade ändrat denna bild. Nu var han i mina ögon en sexatlet, någon jag utan tvekan kunde offra både man och barn för. Jag fantiserade om hur det var att ligga under hans halfeta hundrakiloskropp med hans säkert ljuvliga kuk lång innut i mig. Tänk att höra hans grymtningar och stönande samtidigt som jag slingrar mina långa smala ben runt hans midja och låter min tunga utforska hans mun i långa, djupa kyssar. Jag fantiserade om hur han skulle komma i mig och hur vågor av sperma skulle skjutas upp mot min livmoder. För att öka upp spänningen ytterligare skulle jag sluta ta mina P-piller inför dessa kärleksmöten för vad kan vara mer förbjudet än att bli med barn med sin svärfar.

Några dagar gick och jag gick ständigt och fantiserade om hur vi skulle göra det och var. Jag var även upptagen med att tänka på hur stor kuk Bengt egentligen hade. Kanske var den så stor att jag inte skulle kunna hantera den? Jag är lång men relativt smal och väger inte mycket mer än 55kg så skulle kuken hålla samma proportioner som resten av hans kropp då kunde det bli problem. Jag kollade min mejl med jämna mellanrum men inget svar. Jag fortsatte att lägga upp lite "erotiska", dock relativt oskyldiga, bilder på mig själv i messagern. Inget hände. Men så en kväll ringde telefonen och det var han. Han pratade lätt och ledigt om hur vi hade det och vad barnen gjort de senaste veckorna. Därefter som blixt från klar himmel undrar han om det passar att han kommer upp. Jag blir som förlamad, detta var ju bara en fantasi. Jag stammar nervöst fram att det nog skulle gå bra. Jag inflikar därefter reflexmässigt att om två veckor skulle passa bra för då är jag ensam med barnen i tre dagar. Han svarar då lungt att detta skulle passa honom jättebra för då jobbar Carina och då sitter han ändå bara hemma och gör inget speciellt. Så vi bestämmer detta och lägger på. Även denna gång nämner han inget om några bilder. Jag är som förstenad. Kommer han upp för att barnen skall få träffa sin farfar lite eller kommer han för att vrålknulla med sin svärdotter?

Min man är inte helt nöjd med arrangemanget men finner sig i det. Dagen kommer då Bengt äntligen kommer. Min man hämtar upp honom på busstationen och kör honom hem innan det är dags för honom att åka till Arlanda. Det är rejält kyligt mellan de båda när de kommer in genom dörren. Bengt skiner dock upp som en sol när han får se mig och kommer fram och ger mig en björnkram utan att ens titta på barnen. Hans hand smeker min rygg och kommer farligt nära min ända. Han släpper mig men tittar en extra sekund djupt in i mina ögon, men han säger inget. Min man gör sig iordning för att åka, kramar barnen och ger mig en kyss. Han tar väskan och öppnar dörren. Precis när han skall stänga säger dock Bengt "Du behöver inte vara orolig jag kommer att ta väl hand om Jennie". Min man stannar upp vid dessa orden ett par tiondels sekund men stänger därefter dörren. Mitt liv har nu gått in i en ny spännande fas.