Grannsamverkan 6

***** ***** ***** ***** ***** *****
Här kommer del sex av vår ”såpa”!
Vi rekommenderar att du först läser de tidigare delarna för att lära känna personerna och komma in i handlingen...
***** ***** ***** ***** ***** *****


Vi låg kvar tätt tryckta mot varandra en lång stund, min exfru Lena och jag. Båda var vi helt överraskade och riktigt utpumpade av elden i vårt ohämmade sex. Orgasmerna hade formligen störtat sig över oss. Och på rekordtid också, skulle man gott kunna säga. Jag kan inte minnas att vi någonsin exploderat så snabbt medan vi var ett par. Kanske någon gång i början av vår bekantskap för många år sedan, men nej, knappast då heller.
– Vet du, sa Lena, detta var fantastiskt, synd bara att det inte varade längre.
– Vi hade kanske för mycket att ta igen, sa jag.

Lena reste sig och hämtade upp sin klänning från golvet. Den blå klänningen med små vita prickar som i mitt minne var så starkt kopplad till härligt sex. Hon drog på sig den och började knäppa igen alla knappar, uppifrån och ned. Under det tunna klänningstyget fanns bara hennes nakna kropp. Ute hade mörkret börjat falla.
– Kom, sa hon. Följ med, vi tar ett kvällsbad.

Jag drog på mig shorts och tröja, och så gick vi barfota den lilla stigen ner till sjön. De cirka hundra metrarna tog oss mer än fem minuter. Långsamt? Nja, vi stannade ett par gånger på vägen. Vi, en kvinna och en man, båda i sextioårsåldern, stannade och hånglade som två kåta tonåringar, hon med handen om min kuk innanför shortsen, jag med ett finger i hennes våta fittöppning.

Stranden var sig inte riktigt lik. I ena kanten fanns nu en ny rejäl brygga med en byggnad i friggebodsstorlek bredvid. Jag pekade och tittade frågande på Lena.
– Det är våra nya grannar som har byggt, sa hon. Jag tror alltihop är ett svartbygge, men det är nog ingen som kommer att klaga. Den står ju inte i vägen för någon, och alla får använda bryggan så mycket man vill, vi är ju inte så många här i området. Kom, nu badar vi!

Snabbt knäppte hon upp de översta knapparna och drog klänningen över huvudet. Jag befriade mig från tröja och shorts. Tillsammans vadade vi ut i det kvällssvala vattnet. Månen lyste, drygt halv, över den helt blanka sjön och på våra nakna kroppar. Det var som i en svensk exportfilm från tidigt sextiotal. Om man bortser från att kropparna inte var riktigt tonårssläta överallt.

Och jag var så kåt...

Vi simmade en stund fram och tillbaka, klättrade uppför stegen på den nya bryggan, räknade till tre och dök i, båda två samtidigt. Tog oss sedan så sakta in på grundare vatten igen. Vi stod en stund med vatten till midjan och höll om varandra. Kysstes. Smektes. Hela tiden med våra underliv tätt ihop.

Och jag var så kåt...

Lagom svalkade gick vi upp och krängde med visst besvär på oss kläderna över våra våta kroppar. Med armarna om varandra gick vi sakta tillbaka till stugan. Altanen var bara sparsamt upplyst av lamporna från rummet innanför. Jag satte mig i en solstol, medan Lena gick in och hämtade vår påbörjade vinflaska och två glas. Vi satt tysta och tog små klunkar, medan månen sakta flyttade sig över grantopparna.

Och jag var fortfarande så kåt...

– Din klänning... började jag.
– ...ja visst tar den väl fram vissa minnen, eller hur, tog Lena över och log. Det var det som var meningen, fast det har du väl räknat ut. Jag ville... minns du?

Lena ställde ifrån sig vinglaset och knäppte upp alla knapparna i klänningen. Den fick hänga helt öppen när hon knäböjde framför mig och drog av min tröja och shortsen. Hon tog mitt huvud mellan sina båda händer och kysste mig lätt på munnen.
– Jag minns, sa jag, och jag minns fortsättningen också...
– Jag tänker ändra lite på den fortsättningen, sa Lena.

Hon lät sina händer sjunka och strök dem sakta över mitt bröst och min mage tills hon nådde min redan hårda kuk. Då knäppte hon händerna runt den, böjde sig ner och lät det spända blanka ollonet försvinna in i munnen. Hennes tunga rörde sig mot dess undersida, sände stötar genom hela min kropp.

En ny överraskning. Lena hade nästan aldrig tidigare tagit min kuk i sin mun, och aldrig på det här sättet. Jag tog med händerna om hennes huvud och lyfte upp hennes ansikte mot mig så att ollonet ploppade ur hennes mun. Det var blankt av hennes saliv. Fortfarande höll hon om kuken med båda händerna.
– Du måste inte göra så här, det vet du ju, sa jag och såg henne i ögonen.
– Just nu vill jag göra så här, jag vill se om jag kan göra det skönt för dig, sa hon. Är det skönt?
– Ja, viskade jag, det är skönt. Det är...

Hon böjde sig ner och slöt sina läppar om ollonet igen. Hon gjorde inga försök att ta in mer än så i munnen. Och det behövdes inte. Hennes tunga kom ju ändå åt de känsligaste delarna. Medan hon höll fast ollonet med munnen förde hon de knäppta händerna långsamt upp och ner längs kuken, inte med ett fast tag, hon bara lät dem glida lätt över skinnet. Då och då rispade hon lätt med naglarna i mitt friserade könshår och vägde pungen med kupade händer. Hela tiden slickade hon ollonet. Och verkade njuta av det.

Men det mesta av njutningen var förstås min. Och jag visade den genom att stöna av välbehag. Hela mitt underliv surrade, vibrerade av vällust.
– Akta dig, viskade jag, du håller på att ta mig över gränsen...

Hon släppte sitt tag och lät ollonet hoppa ut i frihet. Kuken stod och darrade ett tag, en liten, liten bit från gränsen.
– Vi ska inte ha så bråttom, viskade hon tillbaka. Den här gången måste vi se till att vi får njuta längre.
– Jag önskar jag visste några ord som kunde beskriva hur skönt... ja, hur det kändes... det du gjorde med mig, sa jag.
– Jag vet ju hur det kändes när du slickade mig förut, sa Lena. Jag kan inte beskriva det heller. Det var kanske samma som för dig...

Det blev tyst några sekunder.
– Men jag hade det skönare än du, sa jag.
– Nähä, för jag hade det skönast, hängde hon på.
– Nej jag!
– Nej, jag, jag, jag!

Så brast vi i skratt båda två. Det där var en lek vi hade lekt förr, i början av vårt äktenskap, att låtsasgnabbas med tillgjort barnsliga röster. Fast på den tiden hade det aldrig handlat om munsex som jag kunde minnas.

Vi tog varsin liten klunk ur våra vinglas. Mitt stånd hade gått ner en del. Kvällen var underbart lagom sval, och det var helt vindstilla. Vi hörde musik som verkade komma från våra närmaste grannars stuga. Dem som vi skulle städa stranden med på förmiddagen dagen efter. Lena blev sittande kvar på knä framför mig. Med ena pekfingret ritade hon sakta figurer på mitt ena lår.

Och jag var förstås fortfarande så kåt...

Pekfingret ritade sig liksom tankfullt upp till mina ljumskar och runt i mitt könshår.
– Har du varit i solarium, frågade Lena plötsligt. Hela du är ju brun, och inte syns det några vitare områden efter badbyxor heller.

Jag berättade att jag brukade sola naken på den lilla uteplatsen vid vår entrédörr.
– Sitter du där framme? sa hon, och spärrade upp ögonen. Ja men...
– Det är ingen som ser mig från gatan, buskarna skyddar från insyn, sa jag.
– Men det kan ju komma någon, skrattade Lena. Någon av grannarna eller så. Tänk om fru Johansson kommer, till exempel, vad skulle du göra då?

Jag satte nästan vinet i halsen. Jag kunde ju inte gärna berätta hur det hade gått till när fru Johansson dök upp vid min dörr, tyckte jag.
– Jag skulle nog hinna täcka över mig, sa jag. Du behöver inte vara orolig.
– Jag är inte orolig, sa Lena med ett stort leende, jag är bara nyfiken. Tänk om hon fick se den här, och i det här tillståndet...

Hon tog min halvresta kuk vid roten och vispade runt med den. Det behövdes inte mer för att blodet skulle strömma till och göra den helt hård. Utan att släppa sitt tag ställde Lena ifrån sig sitt vinglas, reste sig upp och grenslade mig där jag satt.
– Minns du detta också, frågade hon.
– Ja, sa jag, den gången hade du också klänningen hängande öppen... vi hade den som ett tält över oss.

Den gången, det var väl sådär femton år sedan, hade vi haft ett par vänner hemma, ätit och druckit och haft trevligt. I sena sommarkvällen, ja egentligen var det en bra bit in på nästa dygn, hade vi följt vännerna när de gick hem, en lätt vinglig promenad på ungefär tjugo minuter genom sovande villaområden. Då hade den blå klänningen med små vita prickar varit ny, inköpt kvällen till ära. På hemvägen hade jag låtit min ena hand stryka över Lenas rygg, och märkt att hon inte hade behå på sig. Och det var en ovanlighet. Jag minns att jag hade undrat när under kvällen hon hade passat på att ta av den, och varför jag inte hade märkt det förut.

Vi hade stått och kyssts, flera gånger, jag hade smekt hennes bröst genom klänningen och hon hade lagt händerna på min kuk utanpå byxorna och fått den att ställa sig upp, spränghård. Vi hade stannat på en liten lekplats. Jag hade dragit ner mina jeans och satt mig baklänges på en trähäst, en sådan som gick att gunga fram och tillbaka. Lena hade ställt sig framför mig, knäppt upp klänningen, dragit av trosorna och grenslat mig, där jag satt på hästen. Den gången, på den gungande, gnisslande trähästen, på den lilla lekplatsen, mitt i den ljumma sommarnatten, var ett av de få tillfällen när Lena fått orgasm enbart av att ha min kuk i sig. Jag hade förstås också kommit stort, rakt in i hennes oskyddade fitta. Vi hade följt upp med ännu mer sex när vi kommit hem, då med kondom, och lyckats ta varandra över gränsen en gång till, ja, Lena till och med flera gånger efter varandra.

Antagligen hade vi båda dessa minnen i huvudet när Lena nu hukade sig ner över min hårda sextioettåriga kuk, och vi hjälptes åt att styra den in i hennes femtiosjuåriga genomvåta fitta. Hon satte sig långsamt ner över kuken, lät den tränga in helt i henne. Jag kände hur förhuden lite smärtsamt trycktes tillbaka över ollonet, kände hennes värme, hur våt hon var, hur hon lät musklerna krama. Vi hittade tillsammans en bra ställning i solstolen, och hon höjde och sänkte sig över mig. Jag höll i hennes höfter och gjorde vad jag kunde för att följa hennes rytm, försökte trycka mig in så djupt jag kunde i fittan. Långsamma, sugande och hetsigt snabba rörelser, omväxlande. Som en exotisk dans. Och det var återigen så att jag inte kunde hitta ord i svenska språket för att ens komma i närheten av att beskriva vad jag kände.

Hon lutade sig fram så att jag kunde komma åt att kyssa hennes bröst, kunde låta mina läppar nafsa i hennes hårda bröstvårtor. Så reste hon sig, och jag tog brösten i mina händer, smekte och nöp, medan orgasmen byggdes upp hos oss båda.
– Du måste nog hjälpa mig, stönade hon, hjälp till...

Jag hittade hennes hårda klitta och lät ett pekfinger lätt rotera runt. Att höra hennes små stön och snabbare andning var en skön belöning. Med ett leende på mina läppar hörde jag hur hon kom närmare och närmare, kände hur min kuk vibrerade i henne.

Jag vann. Jag kom först, tömde mig i henne. Mina stön kunde ha hörts till grannen. Lena kom i mål inte långt efter mig. Och att hennes orgasm hördes till grannen är jag helt säker på. Hon sjönk ner över mig i solstolen, gned sitt kön hårt mot mitt, såg till att inte missa någon vällust, sökte mina läppar med sina.

Vi stannade av, låg stilla, andades tillsammans. Blandade gamla och nya minnen. Tillät våra kroppar återgå till normalläge, eller hur man ska säga.

Och över oss vilade, precis som då för längesedan, hennes blåa klänning med små vita prickar. Som ett tält.

Jag bröt inte tystnaden förrän efter en lång stund.
– Vad skulle du säga om jag berättade att jag har filmat oss med ljud och allt medan du red mig, sa jag. Att jag riggade en kamera innan vi gick och att jag aktiverade den med min mobil medan du var inne och hämtade vinet?

Lena reste sig på raka armar över mig och stirrade på mig. Jag såg hennes förskräckta blickar, såg henne leta efter ord, medan jag försökte hålla masken.
– Du... menar du allvar, viskade hon. Är du... har du... vad tänker du göra med den filmen...
– Jag skojar, det är klart jag inte har spelat in oss, skrattade jag. Men skulle du ha velat se den filmen tillsammans med mig? Eller se den ensam? Eller med någon annan? Om den hade funnits?
– Två gamla människor som har sex, sa hon när hon lugnat sig lite, vem... utom kanske vi två, då... skulle vilja se en sån film?
– Åja, den hade nog fått en hel del tittare på nätet, sa jag. Nog tyckte jag att vi bjöd på en upphetsande show, alltid. Och så gamla är vi väl ändå inte? Jag hade gärna sett den själv därhemma, det gör mig redan lite upphetsad...
– Nej men, vet du vad... sa hon, och reste sig upp.

Men jag tyckte att hon inte såg helt främmande ut inför tanken. Inte alldeles avvisande. Och bara det väckte ju en del ytterligare tankar...

Vi drog oss inomhus, och tog var sitt litet glas vin till. Gjorde oss i ordning för natten. Kröp ner i varsin säng i sovrummet. Sängarna stod helt ihop, mitt på golvet. De hade stått vid varsin vägg förra gången jag var här.
– I morgon får du träffa våra... mina... nya grannar, sa Lena och gäspade stort. Pia och Conny. Du kommer nog att gilla dom. Särskilt Pia, gissar jag.
– Varför tror du det, frågade jag sömnigt.
– Du får väl se, sa hon.

Klockan var inte fullt nio när jag vaknade nästa morgon. Såg att solen sken även denna dag. Jag sträckte på mig och blev först lite förvirrad över att se Lena liggande på rygg i sängen bredvid mig. Jag vände mig på sidan och såg på henne. Täcket hade hon sparkat av sig. Hon var naken på överkroppen, hennes solbrända bröst vilade mjukt avslappnade, så som sovande bröst gör. Trosorna lyste vita, hennes ben låg lätt böjda. Armarna hade hon bakom huvudet, under kudden. Hon var fin. Inte bara för sin ålder. Hon var helt enkelt fin. Min före detta fru.

Hon måtte ha känt mina blickar, för hon slog upp ögonen och vaknade nästan genast. Hon kröp intill mig och låg kvar en stund.
– Vi måste upp, sa hon plötsligt. Pia och Conny väntar. Vi är redan sena.

Så svängde hon benen över sängkanten, hämtade en vit t-shirt och ett likaledes vita par shorts som hon snabbt klädde sig i.
– Upp och hoppa nu, sa hon hurtigt, ta på dig kläder som passar för strandrensning. Jag gör en liten frukost.

Jag öppnade min weekendväska för att rota fram en väl använd t-shirt och ett par strandshorts. Överst i väskan låg min hårtrimmer. ”Jaha, och där ligger du till ingen nytta”, tänkte jag och log för mig själv. Jag funderade en stund över var jag hade hört den repliken förut. Efter bara en liten stund såg jag henne framför mig, revytjejen... från Trollhättan var det väl... med skitig blå overall... men vad var det hon hette...

Det blev en snabb frukost. Lena sneglade på klockan flera gånger. Vi fick skynda oss ut i förrådet och leta fram två krattor och ett hemmagjort verktyg som påminde om en lie. Det var till för att skära av vasstrån under vattnet. Med verktygen på axlarna gick vi med raska steg mot stranden. Vägen dit var kort, men Lena hann berätta att Conny var drygt 50 och läkare, att Pia var mellan 45 och 50 och gymnasielärare, att de bodde i B***s, att de varit sambor i sådär fem år, att de köpt Lindbergs stuga förra hösten, att de hade rustat upp den en hel del och att de byggt bryggan i badviken.

De stod på stranden och väntade på oss med var sin kratta. Conny med mörkt hår, solbränd, lite längre än jag, såg ganska vältränad ut, klädd i urblekta jeansshorts och en t-shirt i svårbeskrivbar färg. Pia, i tunn vit tröja, avklippta gamla jeans, mellanblond, av medellängd, medelslank, medelsnygga ben och bröst som verkligen inte var ”medel”. Men hon hade en aning för smala höfter, tyckte jag. Fast vem är jag att klaga på folks utseende, jag borde ha nog med bekymmer med mitt eget.

När vi närmade oss kunde jag inte låta bli att studera de där brösten. De var inte som Dolly Partons, inte ens nästan som Dolly Partons, men de var stora och tunga, och spänstiga, inte mycket häng i dem, inte. Och ingen behå under tröjan, vårtorna avtecknade sig tydligt, inte hårda men fullt synliga. Fick riktigt slita blicken från dem, bröstmagneterna.

Vi hälsade. Herrarna tog varandra i hand, damerna kramade alla. Det är något visst med att bli kramad av en storbystad dam. Man når liksom inte riktigt fram om man inte tar ett rejält tag, och då känns den där storbysten ordentligt. Det verkade inte som om Pia hade något problem med den saken, hon kramade ordentligt. Conny bröt på skånska, och att Pia härstammade från någonstans på Västgötaslätten var ingen vågad gissning. Efter lite inledande prat började vi kratta stranden. Lena och jag från ena hållet, Pia och Conny från det andra.
– Nå, viskade Lena, fattar du varför jag trodde att du skulle gilla Pia?
– Jag hoppas du menar att det var för hennes västgötadialekt, sa jag. Menar du något annat har du bara fördomar.
– Men medge att hon är en... ska vi säga sexig kvinna, skrattade Lena. Och vänta tills du lär känna henne lite mer, hon är verkligen speciell, ska du veta.

Vi krattade stranden och botten i viken så långt vi kunde nå utan att blöta ner oss helt. Det tog inte så lång stund för oss att producera två prydliga högar med skräp i var sin ända av stranden. Återstod att beskära vassruggarna som hotade att växa in från sidorna. Vi började vid bryggan, och jag försökte nå ner så långt jag kunde med vårt hemgjorda verktyg och kapa vasstråna. Det var inte så enkelt som man skulle kunna tro när man inte bottnade. Pia och Conny hade inget sådant verktyg, och stod därför en bit längre in med vatten till midjan och tittade på en stund medan jag arbetade.
– Det där verkar inte gå så lätt, sa Pia plötsligt. Jag har en sekatör med mig. Jag dyker ner och ser om det går att klippa med den också.

Så tog hon ett djupt andetag och försvann under ytan. Snart började vasstrån flyta upp i betydligt större mängd än vad jag kunde åstadkomma med min lie. Pia dök upp och drog efter andan.
– Det funkar, sa hon. Jag fortsätter lite längre ut.
– Jag hämtar en sekatör till, sa Lena, och småsprang mot vår stuga.

Hon var snart tillbaka, och hon hade förutom sekatören också med ett cyklopöga och ett par simglasögon.
– Vem vill ha cyklopen, du eller Pia, frågade hon.
– Pia är säkert snyggare i cyklop, sa jag och tog simglasögonen.

Jag tog sekatören och dök ner till botten på sådär två meters djup. Det var lätt att kapa stråna och jag hann med ett tiotal innan jag var tvungen att hämta luft igen. Under tiden hade Pia fått cyklopen att passa och dök ner ett stycke vid sidan av mig. Och vilken syn hon var där nere under vattnet. Håret flöt ut som om hon var en brännmanet, och den tunna tröjan var praktiskt taget genomskinlig, så de stora brösten... ja, hon kunde nästan lika gärna varit naken, alltså... och det svala vattnet fick vårtorna att bli alldeles styva. Hon såg nog hur jag sneglade och log åt mitt håll. Hon pekade neråt, liksom för att påminna mig om att det var vasstråna det gällde.

Vi höll på som två pärlfiskare i bortåt en halvtimme, och hade åstadkommit ganska mycket avklippt vass som flöt i badviken. Conny vadade omkring och samlade ihop den med en kratta, helt genomvåt han också. Trots värmen huttrade vi och våra fingrar var alldeles badskrynkliga, så vi klättrade upp i solvärmen på bryggan. Lena kom gående från vår... eller sin, numera, stuga med en korg med kaffe och tilltugg. Conny ordnade fram tre badrockar från den lilla friggebodsliknande byggnaden bredvid. Vi drog så diskret vi kunde av oss våra våta kläder, la ut dem på tork på bryggan och svepte in oss i varsin rock. Kaffet och solskenet värmde gott. Vi pratade. Ja, det var mest Lena och Pia som stod för pratet, de verkade vara riktiga bästisar. Jag gjorde bara några inpass och Conny sa praktiskt taget inget alls.

Lena hade tagit med ett par av mina gamla badshorts som legat kvar i stugan.
– Jag har med mig ett par bikinibyxor som du kan ta, Pia, sa Lena. Jag har överdelen här också, men jag tror inte den passar dig så bra, kanske...
– Jag tar tröjan igen, sa Pia.

Hon gick några steg bort på bryggan, vände ryggen åt oss och lät badrocken falla. Hon visade solbrun rygg och vit rumpa. Lena och jag bytte ett ögonkast. Lena hade ett litet leende på läpparna och mimade ett ”snygg?” åt mig. Jag nickade lätt och vände blicken utåt sjön. Pia fick på bikinibyxorna, de passade, och med visst besvär även sin våta t-shirt. Den hade torkat något medan vi fikade.

Conny försvann in i friggeboden och kom snart ut igen med ett par torra shorts på sig. Jag bytte under badrocken till de gamla Lena hade hämtat. Pia tog på cyklopen, och med sekatören i handen ställde hon sig på bryggkanten med ryggen åt vattnet.
– Då kör vi! ropade hon, lite nasalt som det blir när man har cyklop på sig.

Så lät hon sig falla bakåt ner i vattnet som en attackdykare. Vi andra tre valde att klättra nerför stegen med våra verktyg.

Vi arbetade i en dryg timme till, med korta avbrott för uppvärmning i solen på bryggan. Pia och jag dök med våra sekatörer, Lena och Conny vadade omkring och samlade ihop stråna som flöt upp. Varje gång jag lät solens strålar värma upp mig på bryggan njöt jag av att se de båda kvinnornas våta, nästan genomskinliga t-shirtar smeta sig kring bröst med hårda vårtor. Jag märkte att Conny kastade en del ögon han också.

Klockan hade hunnit bli drygt ett när vi tyckte att jobbet var gjort. Då var vassruggarna betydligt mindre, och det låg två rejäla högar med vass och skräp på stranden.
– Brrr, huttrade Pia. Nu får det vara nog med dykning för idag. Vi ses hemma hos oss vid sjutiden för lite after work, vi ordnar med förtäringen. Ta med vin om ni vill, annars har vi det också, vitt passar bäst ikväll.

Vi tackade, samlade ihop våra verktyg och kläder och begav oss hemåt. Jag såg att Pia drog av sin t-shirt och gick barbröstad framför Conny på stigen mot deras stuga. Hörde hur en mobil ringde och såg hur Conny stannade till och svarade. Pia fortsatte som om hon ingenting hört.

Lena och jag använde eftermiddagen till att lata oss på trädäcken runt stugan. Jag föreslog att vi skulle solbada nakna, och Lena gick med på det, utan någon längre tvekan. Vilket var mycket annorlunda än förr i världen, då hon alltid ville ha bikini, båda delarna. Till att börja med låg hon lite defensivt på mage, men snart vände hon sig på rygg och låg med båda armarna bakom huvudet, en stråhatt över ansiktet och benen lite isär. Och vände hela sin välrakade härlighet mot solen.
– Du har väl ingen dold kamera någonstans nu, frågade hon med ett leende.

Jag försäkrade att jag inte hade det. Men tänkte att jag önskade jag haft en, där jag låg med en inte helt mjuk kuk och kikade på hennes kropp. Skulle gärna ha skapat en ny mapp på datorn därhemma med bilder på henne. Att värma sig med när hösten kom. Tillsammans med vissa andra bilder som redan låg där.
– Jag borde haft en kamera på stranden idag, sa jag. Du och Pia i era våta tröjor hade platsat fint bland de andra badbilderna på nätet.
– Jo, du skulle ha mått då, det tror jag säkert, sa hon med ett litet skratt. Vi såg nog hur du stirrade, både Pia och jag.
– Inte stirrade jag, inte alls, ni råkade bara vara precis framför... låtsades jag.

Vi duschade och fräschade till oss och gav oss iväg till grannstugan strax före sju. Lena tog med en box vitt vin från kylskåpet. Bara för om utifall att. Redan på håll såg jag att det hade hänt en hel del med stugan sedan Lindbergs tid. Nya trädäck runt om och nya fönster såg jag genast. Och jag anade att det säkert var mer gjort inomhus.
– Hallå, nu är vi här, ropade Lena när vi gick uppför trappan.

Ingen svarade. Lena knackade på köksfönstret men fick ingen reaktion då heller. Jag kastade en blick på mitt armbandsur. Jodå, vi var i rätt tid. Vi väntade en liten stund, och då kom Pia gående från stranden med snabba bestämda steg, helt klädd i vitt, shorts och tunn tröja.
– Hej, ropade hon, förlåt mig, jag var bara nere vid bryggan en vända. Välkomna, välkomna!
– Var har du Conny då, undrade Lena.
– Han var tvungen att åka iväg och jobba, de ringde efter honom från B***s, sa Lena.
– Å, det var väl otur, sa vi, nästan med en mun.
– Men vi klarar oss bra själva, bestämde Pia. Kom, jag har dukat på baksidan.

”Baksidan” låg i behaglig halvskugga, en rejält stor altan utanför ett nyrenoverat vardagsrum med glasdörrar från golv till tak. Bordet var dukat för tre. Ett jättefat med räkor stod i mitten tillsammans med bröd, aioli och annat gott.
– Vi får offra oss och äta upp Connys del också, sa Pia. Han får skylla sig själv när han inte är här.

Vi satte oss. Lena propsade på att hälla upp av vinet hon haft med sig. Vi skalade räkor, byggde berg av dem på brödet och åt, drack av det vita vinet, sjöng dryckesvisor, skrattade och pratade. Och precis som Lena sagt var Pia ingen blyg viol, hon undvek minsann inga samtalsämnen. Faktiskt var hon lite väl frispråkig, eller vad det heter, tyckte jag. Men trevlig, och en bra värdinna.

Och klockan drog sig mot tio, det hade hunnit bli ganska mörkt omkring oss.
– Om alla är mätta är det nu meningen att vi ska pröva vår nya bastu nere vid bryggan, sa Pia. Jag var nere och slog på den strax innan ni kom, så den borde vara varm nu.
– Oj, sa Lena, vi har nog inget med oss...
– Allt finns där nere, sa Pia. Vi behöver inga kläder för att bada, eller? Och handdukar finns ju. Kom, vi går, lämna bara allt på bordet, vi tar det sedan. Eller förresten, ta med glasen och bagen, vi kanske vill förfriska oss.

Vi var snart på bryggan, klädde av oss, räknade militäriskt högt till tre och dök i. Det var överraskande kallt i vattnet, så vi drog alla häftigt efter andan ett par gånger. Vi plaskade omkring en stund, och jag simmade ett litet stycke bort för att ge kvinnorna tid att klättra upp på stegen och förse sig med handdukar innan jag själv kom dit. Det låg en handduk åt mig vid stegen när jag kom upp. Jag knöt den om midjan och öppnade dörren till friggeboden. Rakt fram fanns ett litet förrum med väggfasta bänkar med randiga dynor. Till höger fanns en glasdörr in till själva bastun. Därinne hade kvinnorna redan tagit plats sida vid sida på översta laven, med vita handdukar knutna ovanför brösten. Jag tog plats på den lägre laven. På ena väggen fanns fönster riktade ut mot sjön, som blänkte i månljuset. På motsatta väggen lyste två svaga lampor.

Snart började svetten tränga fram på våra kroppar. Det hade inte gått många minuter när Pia löste upp sin handduk och lät den landa runt höfterna. Och lämnade därmed de stora brösten nakna där ovanför, blanka av svett. Jag såg svettdroppar pärla över dem och ner i den djupa klyftan mellan dem. Lena tittade också på brösten, märkte jag, helt ogenerat, inte i smyg som jag.
– Å, jag önskar jag hade bröst som du, sa hon. De är verkligen... fina... härliga...
– Tack du, sa Pia. Jodå, jag är nöjd med dem. I alla fall tills de börjar rasa ner, för det gör de väl snart. Men många gånger har jag önskat att de var mindre. Du anar inte så många gubbar som har glott och dreglat och kommit med kommentarer. Och det är bara så jävla jobbigt!

Jag vred sakta huvudet, helt omärkligt tyckte jag själv, och lät mina blickar söka sig ut genom fönstren, ut över den månbelysta blanka sjön.

Men alldeles omärkligt var det tydligen inte, för Pia brast ut i ett klingande skratt som varade en lång stund. Lena skrattade hon också. Båda torkade skrattårar ur ögonen. Pia lutade sig fram och klappade mig på axeln.
– Det gäller förstås inte dig, Peter, sa hon när hon hämtat sig. Du får gärna glo, jag gillar när du glor. Ja, du får ursäkta Lena. Du kan få dregla och kommentera också, om det skulle knipa. Eller vad säger du, Lena?

Lena bara skrattade. Jag kom inte på något bra att säga, men vände tillbaka blicken in i bastun.
– Ja men titta nu då, sa Pia.

Så tog hon tag i Lenas handduk och drog den helt av henne. Med andra handen drog hon bort sin egen. Jag såg hur hennes blick föll på Lenas helrakade kön, såg att hon höjde ögonbrynen med en frågande blick, såg att Lena smålog tillbaka.
– Se våra läckra kroppar, sa hon sedan med hes tillgjord röst, titta gubbe, njut!

Lenas kropp hade jag ju sett, så jag får kanske vara förlåten för att jag ägnade störst uppmärksamhet åt Pias. Solbrun ner till de vita märkena efter små bikinibyxor, blank av svett som letade sig ner i små rännilar mot hennes ganska lurviga mörkblonda könshår. Ganska långt nere i höger ljumske anade jag en liten tatuering. Jag tror jag till och med slickade mig om munnen. Jag harklade mig.
– Ni är... hur säger man... jag gillar vad jag ser... båda två... stammade jag.
– Kom igen nu Peter, dags att du också bidrar till showen, sa Pia.

Snabbt nappade hon till sig min handduk också. Där satt jag naken och svettblank med en kuk som sakta var på väg att resa sig. Jag såg, ja nästan kände, Pias blickar på mitt kön. Jag kastade en blick på Lena. Hon log lite, och jag förstod att hon också märkte var Pia hade sin uppmärksamhet.
– Ett bra bidrag till underhållningen, sa Pia. Tycker du inte Lena?
– Absolut, sa Lena, och strök bort några svettdroppar från sina bröst.
– Ni är för härliga ni två, skrattade Pia, och blev tyst.

Vi blev sittande tysta en stund alla tre, med blickarna riktade ut genom fönstren. Lena hämtade varsitt glas vin att svalka oss med. Jag kastade en blick på Pia och såg att det rann tårar från hennes ögon.
– Jävla Conny, sa hon plötsligt högt. Han jobbar fanimej inte, han är ihop med en yngre tjej, den jäveln!

Lena och jag ryckte till och tittade överraskat på varandra. Pia sa inget mer, bara strök bort svettdroppar från magen och låren med häftiga rörelser och fortsatte att stirra ut över sjön. Ett par tårar till rann över hennes kinder.
– Är du säker på det, frågade Lena tyst efter en stund.
– Jag vet, sa Pia, jag har vetat om det ett bra tag. Han tycker väl att hon har en snyggare och tajtare kropp att stoppa kuken i, men nu får det fanimej vara slut. Och tårarna är inte för att jag är ledsen, tro inte det, dom är för att jag är så förbannad, det är bara därför.

Vi blev sittande tysta igen efter hennes utbrott. Pia torkade inte tårarna, hon lät dem rinna och blanda sig med svetten. Så reste hon sig och gick ut. Vi skyndade tätt efter och hann se henna dyka i vattnet och komma upp med ett ljudligt frustande. Vi klev i vattnet från stegen.
– Var inte oroliga, sa hon, jag tänker inte dränka mig om det är det ni tror. Måste bara svalka mig en stund.

Vi gick tillbaka till bastun och lät oss bli svettiga igen. Under tystnad.
– Och så är jag så jävla kåt också, sa Pia plötsligt. Jag skulle behöva någon hos mig snart, jag är så jävla trött på att fixa det själv, trött på dessa apparater...

Vi satt tysta igen en stund. Jag märkte att Lena sökte min blick.
– Vad säger du, Peter, frågade hon.
– Eeh... vad då... vad menar du? sa jag.
– Skulle du kunna... hjälpa Pia lite... tror du? frågade Lena tyst.


***** ***** ***** ***** ***** *****
Kommentarer? Betyg?
***** ***** ***** ***** ***** *****