Ljus i mörkret

Mörkret hade dragit in bland träden och den sjunkande temperaturen vittnade om att hösten hade anlänt. Jag skulle snart avsluta min löprunda och hade bara någon kilometer kvar att springa. En kilometer som sträckte sig i uppåtgående riktning, vilket fick min puls att ytterligare öka.
Jag sneglade upp för lutningen och tyckte mig plötsligt se någon som stod mitt på slingan. Vilket fick mig att slå av på takten och koncentrera blicken. Visst står det någon där, vem är det?
När jag närmat mig med ytterligare ett par meter, såg jag att det var en kvinna som stod i mörkret. Jag slutade springa och började istället gå emot henne.
Vi för varje steg förbättrades bilden av kvinnan.

Hon var smal, hade långa ben, mörkt hår. Hon var ung. Hennes ögon tittade intensivt på mig och jag tyckte mig ana tårar nedför kinderna. Hennes kropp var vältränad, huden len. Hon var vacker, oerhört vacker.
Nu stod jag en meter framför henne och våra blickar möttes.
- Har det hänt någonting, frågade jag med dämpad röst.
- Jag är rädd. Svarade den unga kvinnan, som också valde att dämpa rösten i mörkret.
- Vad har hänt?
- Ingenting, jag gillar inte mörkret. Jag blir rädd.
Fortsatte hon och tog två steg närmare mig.
- Jag vill inte vara ensam i mörkret.
Hon stod så nära mig, att jag var tvungen att sänka blicken för att möta hennes ögon.

Hennes mörka långa hår, doftade ljuvligt och hennes ansikte var så välformat att hon nästan såg ut som en tecknad prinsessa. Hon var klädd i tajta mörka träningskläder, vilket också framhävde hennes symmetriska kropp.
Långa ben, platt mage, vacker hals och uppnosiga bröst.

- Skall jag följa dig någonstans? Frågade jag dämpat och försökte stoppa tankarna som nu rusade upp i mitt huvud.
- Vill du det? Hon såg på mig, och den oroliga blicken tonades genast ned.
- Jag kan väl inte lämna dig här ensam, när du är rädd och gråter. Svarade jag och log.

Hon log tillbaka och sträckte fram sin hand:
- Jag heter Sabina och bor på Slottsvägen.
- Jag heter Daniel och följer dig till Slottsvägen.
- Tack.

Vi klev av från slingan och började promenerade genom skogen i riktning mot Slottsvägen. Till en början gick Sabina någon meter framför mig, men ju tätare träden kom att stå och ju mörkare vår omgivning kom att bli. Desto närmare mig, trängde hon sig. Den sista sträckan, innan det att skogens mörker byttes ut mot gatlampor och hus, så kunde jag känna Sabinas kropp mot min.

- Jag bort där borta, i det vita huset. Sa Sabina och pekade på en vräkig villa en bit bort på gatan.
- Jaha, men där bor du väl inte själv. Sa jag och log återigen emot henne.
- Nä, jag bor hemma hos mina föräldrar trots att jag snart fyller arton år. Svarade hon och gav mig en intensiv och annorlunda blick, en den som jag först mötte mig med.

Ett par meter innan vi nådde fram vid grinden till den mäktiga tomten så stannade på trottoaren. Vilket även fick Sabina att stanna till. Hon stod precis under ljuset från en gatlampa och nu ännu tydligare, kunde jag slås av hennes skönhet. Hon var utan tvivel den vackraste kvinna jag någonsin skådat, med ett perfekt, sensuellt och vackert utseende, som genomgick hela hennes personlighet.

- Nu kan du knappast vara mörkrädd längre, nu när du är hemma. Ha en bra kväll. Jag log ännu en gång och tänkte just börja löpa hemåt.
- Ska du gå?! Sabinas röst blev något skarpare och plötsligt såg hon orolig ut igen.
- Jag tänkte springa vidare. Är du fortfarande rädd?
- Kan du inte bara följa med in, frågade hon och bet sig mjukt i läppen. Det är lite läskigt att gå in i ett tomt hus.

Jag vände mig mot henne och passade på att ännu en gång betrakta hennes åtråvärda kropp.
- Är det ingen hemma?
- Nej. Mamma, pappa och lillbrorsan är på Kreta.
- Så du bor ensam?

Jag kom på mig själv att mitt röstläge förändrades. Sekunden innan hade jag försökt låta trygg och lite nonchalant. Plötsligt avslöjade min röst helt andra tankar.
Hörde hon det? Hörde hon hur mitt trettiosex år gamla huvud, fylldes av fantasier kring att följa med en sjuttonårig skönhet in i ett öde hus.

- Ja, ikväll är jag ensam. Min kompis Sara har sovit här några nätter, men ikväll kunde hon inte.
- Och ingen pojkvän? Jag ställde frågan med förhoppning om att inte avslöja vad jag önskade att hon skulle svara.
- Nä, ingen pojkvän. Sabina riktade blicken rakt in i mina ögon och lät tungspetsen styra över läppen. Ingen pojkvän, sa hon igen.

- Då får jag väl följa med dig in och tända upp lite i huset, så att du kan koppla av.

Sabina log och jag följde efter henne in mot huset. Jag gick någon meter bakom, och kunde ostört njuta av hennes vackra stjärt som endast täcktes av tunna träningsbyxor.

Väl inne i huset så kunde jag snabbt konstatera att Sabina tillhörde en välbärgad familj. Huset var stort, flott och exklusivt.
Sabina drog av sig löparskorna och tände upp några lampor. Hon försvann en runda och återkom någon minut senare till den minst sagt pampiga hallen.
- Är det lugnt? Sa jag med ena handen på dörrhandtaget till ytterdörren.
- Nästan.
- Okej. Kan jag göra något mer?
- Jag tänkte gå ner i källaren och duscha av mig. Skulle du kunna vänta tills jag är klar?

Huvudet fylldes av nya fantasier. Den sjuttonåriga Sabina skulle skala av sig sina tajta kläder och kliva naken in i en dusch. Och jag skulle…

Jag hann faktiskt inte komma med något svar. Sabina började gå ner för trappan och ropade på mig:
- Följ med mig ner…
Jag slängde av mig skorna och fortsatte ner i källaren.

När jag kom ner för trappan gjorde jag entré i ett helt magnifikt badrum. Ett stort rum med vitt kakel, spotbelysning, en jättedusch och naturligtvis en rymlig jacuzzi. Hade jag kunnat behålla fokus, så hade jag förmodligen studerat denna spa-avdelning närmare. Men något annat stal mina ögon. Sabina stod mitt på golvet och hade redan dragit av sin träningstopp. Hennes smala kropp, platta mage och de fasta brösten under hennes sport-bh, tog allt mitt intresse.

Sabina såg på mig med en blick som tydligt avslöjade att hon inte bjudit ner mig i källaren utan ett annat syfte än att duscha ensam.
Jag kunde inte längre förhindra mina känslor, utan gick fram till henne på stadiga ben. Jag stannade så tätt intill henne, att hennes hårda bröst snuddade vid kropp.
Sabina reaktion på att jag stod så nära, visade sig i ett varmt leende.
- Vad tycker du? Viskade hon?
- Jag tycker du är otrolig.
- Vill du se mer?
Nu nickade jag till svar, och njöt av hur Sabina knäppte upp sina bh och blottade de unga fasta brösten, vars bröstvårtor pekade mot mitt ansikte.
- Tycker du om mina bröst?
- Mmm, de är så vackra.
- Snälla, känn på dom. Sa Sabina och tog ett djupt andetag, samtidigt som jag kupade mina händer runt hennes hårda välformade byst.
- Å vad skönt, suckade Sabina och började dra ner sina åtsmitande träningsbyxor.

Ogenerat flyttade jag min ena hand, och lirkade ner mina fingrar under det tunna tyget på hennes byxor. Jag placerade två fingrar utanpå hennes trosor och pressade dem mot hennes sköte. Sabina suckade av välbehag och snart kände jag hur hennes händer gemensamt kramade min hårda kuk utanpå tyget.
- Du skall inte gå någonstans. Du skall vara här med mig. Du får mig nu… jag vill ha dig. Ååå vad hård du är…

Sabinas ord varvades med stön, och jag lät mina händer smeka över hennes hals, bröst och stjärt.
Denna kvällens träningspass, skulle avslutas sagolikt under flera timmar. Det var jag övertygad om i samma ögonblick som vi kysste varandra i den ljuva omgivningen.