Det var kväll och bistert kallt trots att det var mitt i juli månad. Termometern visade endast + 7 och en höstlik vindil sköljde obarmhärtigt över mig där jag stod på perrongen och väntade på att tåget skulle ankomma. Jag hade precis hört i högtalarna att det var c:a 30 minuter försenat på grund av ett växelfel någonstans på vägen och jag förbannade i den stunden både vädret och tågbolaget i några tyst uttalade fraser. Men mitt i min frustration över både väder och tåg, kände jag en inre värme och en förväntansfull nervositet och spänning. Och det var sett ur mitt perspektiv fullt förståeligt, eftersom jag väntade på en person som hade kommit att få en alldeles speciell betydelse i mitt liv – jag väntade på Lisa.
Lisa och jag hade för ett år sedan börjat maila varandra och intimiteten oss emellan hade snabbt utvecklats och lett fram till att vi helt enkelt var tvungna att träffas. Kanske det skulle bli ett möte som skulle komma att upprepas, kanske inte, det kunde inte gärna någon av oss veta och var väl också mycket beroende på hur vår kemi stämde överens. Det är en sak i sitta vid en dator i olika delar av landet och skriva mail till varandra, en helt annan att umgås öga mot öga ( eller kropp mot kropp – vilket jag utan att skämmas också hoppades på ).
Men där stod jag alltså på perrongen och småfrös – trots min inre värme – och tänkte på vad jag hittills kände till om Lisa. Hon var 29 år, hade inga barn, var otroligt sensuell med starka känslor och emellanåt ett häftigt temperament. Jag hade omedelbart upplevt en slags intimitet tillsammans med Lisa som gjorde att det kändes som hon funnits hos mig i hela mitt liv. Svår känsla att förklara, men så kändes det. Jag visste att hon spelade piano, var bisexuell och att hennes senaste förhållanden hade varit med andra kvinnor – men egentligen visste jag inte så mycket mer. Jo hon hade skrivit många härliga sexnoveller – vilka var de som hade fått mig intresserad av henne från första början, resten var känslor och sådant jag läst mig till ”mellan raderna”. Men sammantaget hade Lisa under det senaste året kommit att bli en av de mest betydande kvinnorna i mitt liv och nu skulle hon snart ankomma med tåget.
Så hörde jag hur tåget äntligen var på ingång och pulsen steg i kroppen. Med gnisslande bromsar stannade det och dörrarna öppnades och passagerarna strömmade ut. Trots att det var mycket kvinnor med på tåget, kände jag omedelbart igen Lisa trots att jag aldrig hade sett henne. Det kunde bara inte vara någon annan – inte med den känsla av glädje som omedelbart spred sig i min kropp när jag fick syn på henne och hon såg på pricken ut som jag föreställt mig henne. Det långa svarta håret, de fylliga brösten och den i övrigt perfekta figuren. Hon såg ut som klippt och skuren ur ett första klassens modemagasin. Visst var det Lisa. Gud förbjude att det hade varit någon annan.
Våra ögon möttes, vi log och kom varandra till mötes. Efter att leende sagt i munnen på varandra: Johan? – Lisa? - kramade vi om varandra. Länge stod vi och njöt den fysiska närhet vi kände och det var bara motvilligt som vi släppte taget och började gå längs perrongen. Medan vi gick småpratade vi om ditt och datt, mest om Lisas resa och vädret, andra ämnen fick vänta till senare.
Vi tog en taxi hem till mig och jag bjöd in Lisa och visade henne runt i min lägenhet. Hon sa inte så mycket, men hennes leende sa desto mer. Jag fick en känsla av att hon kände sig hemma hos mig och det gjorde mig väldigt glad. Jag hade förberett ett enkelt kvällsmål – kycklingsallad och toast – och till det vitt vin, som jag visste att Lisa tyckte om. Jag tände ett par levande ljus och vi slog oss ner vid bordet.
Som det ofta blir när man möter någon för första gången som man tycker sig känna men aldrig träffat, så uppstod en lite förvirrad situation vid kycklingsalladen. Lisa och jag hade så mycket att prata om, men samtidigt kändes det som om vi inte riktigt visste vad vi skulle säga Vi började på än det ena än det andra, men ingen av oss kunde riktigt fortsätta och ibland satt vi helt tysta en stund innan vi båda föll i mun på varandra. Till sist insåg vi det smått komiska i situationen och vi började skratta hejdlöst båda två. Det var då jag kände att spänningarna släppte och den smått overkliga situation det innebar att träffas lämnade plats för vissheten att Lisa och jag äntligen var tillsammans. När vi väl kunde koppla av den tidigare omtumlande känslan, så glömde vi nästan bort att äta och dricka. Vi pratade oavbrutet om än det ena än det andra, innan vi kom på att det var bekvämare att flytta in i vardagsrummet och fortsätta samtalet där.
Jag bryggde några koppar kaffe och Lisa hjälpte mig ta fram koppar och fat. Hon verkade så hemtam i mitt kök och en våg av värme svepte genom mig när hon prydligt och ordentligt placerade kopparna på en bricka. Det kändes så underbart och fint att ha henne hemma hos mig att jag varken ville eller kunde låta bli att bakifrån krama om henne. Hon vände ansiktet bakåt mot mig och viskade tyst:
-Kyss mig Johan. Säg inget - bara kyss mig.
Lisa vände sig om och la händerna runt min hals. Hon blundade och putade med läpparna och jag kysste henne och lät min tunga söka sig in i hennes mun. Länge stod vi och drack varandras kyssar och jag tryckte henne mot mig och kände hennes sensuella värme stråla ut från henne och omsluta varje del av mig. Känslan som kom över mig var att denna ljuvliga kvinna kan jag bara inte släppa ifrån mig – no way. Lisa hade kommit till mig och hos mig skulle hon stanna. Men så gjorde sig verkligheten påmind. Jag hade fru och barn och hade inte en tanke på att lämna dem. Nej självklart kunde jag inte göra det. Eller kunde jag? Många gånger under det senaste året hade tanken på att bryta upp från min familj föresvävat mig och vid några tillfällen hade jag varit på väg att göra verklighet av det, men så hade förnuftet, eller kanske fegheten, tagit överhanden och jag hade fortsatt i invanda spår.
Med en suck och en viljeansträngning sköt jag dessa tankar ifrån mig. Nu var Lisa här och även om detta möte kanske skulle bli både det första och sista, så skulle jag njuta av henne varje sekund hon var hos mig. Tillsammans gick vi in i vardagsrummet och satte oss i soffan. Lisa tittade på mig sina vackra ögon och sa med ett leende:
-Tänk vad mycket du och jag har upplevt tillsammans, trots att vi inte träffats, alltså förrän nu. Det här senaste året har nästan varit som ett slags äktenskap med med och motgångar, upp och nedturer och mitt i allt detta har vi var för sig levt våra separata liv.
-Jag kände från början att det var något speciellt med dig Lisa. Det fanns något öppet och ärligt hos dig, även om du egentligen aldrig avslöjat något riktigt personligt. Kommer ihåg att du skickade bilder till mig, men jag googlade på dem och kom fram att det inte var bilder på dig själv, utan bilder du hämtat från nätet.
-Men Johan, du trodde väl inte att jag skulle hänga ut mig utan att veta ett dugg om vem du var? Jag menar, du kunde ju vara nån helt annan än det du utgav dig för att vara? Kanske en människohandlare eller våldtäktsman, eller kanske till och med en kvinna? Och du var minsann inte så öppenhjärtig själv. Trots att jag många gånger frågade dig om allt möjligt privat, så svarade du för det mesta undvikande.
-Men det var ju likadant med mig. Jag kunde ju inte gärna veta om du var på riktigt eller ej. Precis som jag kunde vara nån helt annan, så kunde du också vara det. Tror du inte att jag många gånger frågade mig själv om du kanske ljög om både ålder och kön. Så vitt jag visste kunde du ju vara en kille som skrev noveller under en kvinnlig pseudonym. Att du sen fortsatte att mailväxla med mig, kunde tyda på att du var homo?
Lisa tittade lite eftertänksamt på mig, sen brast hon upp i ett leende.
-Jag förstår precis. Jag har tänkt likadana tankar om dig. Ja kanske inte egentligen att du var bög, men att du kunde vara allt ifrån kvinna till en gammal gubbe. Jag kommer ihåg en gång, ganska så i början av vår bekantskap, då du skrev nånting om att det egentligen kvittade vad jag var, du tyckte om vår kontakt i alla fall. Nu vet jag inte om det var exakt så du skrev, men nåt åt det hållet.
-Jag kommer ihåg och jag tänkte nog så då, men efterhand som vi skrev till varandra, blev jag mer och mer övertygad om att du var den du sa att du var och nu.......ja nu är du här.- sa jag och strök Lisa över kinden.
Hon log och fortsatte.
-Det är en sak jag har undrat mycket över. Vi har ju skrivit till varandra om en hel massa olika saker, allt från positivt till negativt – eller dur och moll om du så vill – men hela tiden har ett ämne löpt som en röd tråd genom våra mail och det är inte helt oväntat ämnet sex. Nu är det inte ämnet i sig jag undrar över, utan hur mycket av det du skrivit som varit sant.
-Hur menar du då? - frågade jag och undrade vart Lisa ville komma.
-Ta till exempel det här med att onanera, eller som du säger runka. Ibland har du berättat att du knappt runkat färdigt förrän du är styv igen och ibland har du runkat på jobbet och …...ja en massa runkande helt enkelt. Vad jag undrar är om du alltid berättat sanningen, eller om du ibland skrivit att du runkat trots att du inte gjort det?
Jag kunde inte annat än dra på munnen åt Lisas rättframma fråga. Hon var på pricken sådan jag föreställt mig under alla dessa månader vi mailat till varandra. Rak, ärlig, rättfram och med en busig glimt i ögat som jag kommit att älska och beundra så mycket.
-Allt vad jag skrivit till dig om har faktiskt varit sant – sa jag så övertygande som möjligt. - och du skall veta att det är tack vare kontakten med dig, som jag verkligen vågat släppa loss och bejaka mina sexuella fantasier.
-Tror du inte att du hade vågat det ändå? Jag menar ”there´s a time and place for everything” och det kanske har varit så att tiden inte varit inne för dig förrän nu, med eller utan kontakten med mig?
-Jag vet inte? Du har ju läst några av de så kallade självbekännelser jag skrivit, där jag berättar om hur jag alltid varit dålig på att ta vara på de möjligheter som bjudits?
Lisa nickade och jag fortsatte.
-Det mest ironiska är att människor alltid betraktat mig som den som vågar ta för sig och du kanske minns att jag berättade om den gången jag blev kallad Casanova, trots att jag inte fick till det med en enda tjej under hela resan? Det har i stort sett alltid varit så. Utåt har jag verkat världsvan och den som sitter med trumfen på hand, men verkligheten har för det mesta varit en helt annan.
-Ett annat återkommande tema i vår konversation, har varit din konflikträdsla.
-Ja jag vet – sa jag och log. - Den har hållit på att ställa till det för mig vid ett flertal tillfällen har jag förstått.
-Helt ärligt kan jag säga att den rädslan har gjort mig riktigt förbannad och besviken på dig flera gånger – sa Lisa med allvarlig min.
Jag tittade på Lisa och insåg i det ögonblicket att jag älskade henne. Insikten slog ner som en blixt i mig och skakade om mig i mitt innersta. Visst hade jag känt att det fanns något speciellt med Lisa redan tidigt i vår kontakt och successivt också märkt hur hon tagit allt mer plats i mina tankar efter hand som kontakten utvecklades. Men älska henne? Hade jag känt den känslan tidigare, eller hade den utlösts av det faktum att jag nu hade henne livs levande framför mig? Var jag så omtumlad av att äntligen träffa Lisa, att mitt förnuft grumlades? Tankarna irrade hit och dit och jag kände att jag rodnade och började svettas som en tonåring på sin första date. Dessutom hade jag stånd och vetskapen om detta fick mig att svettas ännu mer och samtidigt kände jag ett tvingande behov av att runka. Ett motsägelsefullt behov kanske, med tanke på omständigheterna, men så kände jag och för att inte riskera en emotionell härdsmälta, föreslog jag Lisa att duka fram lite vin åt oss medan jag ursäktade mig och uppsökte badrummet.
Väl där lutade jag mig mot handfatet och tittade mig i spegeln. Vad är det som händer, tänkte jag medan jag drog djupa andetag för att hålla den panikkänsla som spred sig i min kropp i schack. Är det insikten om mina känslor för Lisa som fått mig att reagera på det här viset? Är jag oförmögen att handskas med kärlek, eller har förnekelsen inom mig varit så stor så länge, att när jag väl konfronteras med den, brister allt och går överstyr? Och varför kom reaktionen nu och inte redan när Lisa klev av tåget? Var det inte förrän nu jag på allvar fattade att jag inte längre befann mig i den virtuella världen, utan hade tagit klivit in i verkligheten? Eller ut i verkligheten, som det kanske heter? Det rådde ett kaosliknande tillstånd i mitt huvud och som om det inte var nog, så var jag kåt som en hormonstinn yngling som råkat hitta ett titthål i väggen in till flickornas omklädningsrum och kuken spände i byxorna så att det nästan gjorde ont. Nej inte nästan – det gjorde ont.
Medan jag i spegelbilden försökte finna svar på mina frågor, knäppte jag reflexmässigt upp livremmen, drog ner dragkedjan, lät byxor och kalsonger falla till golvet, grep om min bultande kuk och började runka. Satsen, som måste ha legat i startgroparna, exploderade efter bara ett par runktag och samtidigt som de första spruten sprejade ner badrumsspegeln knackade det på badrumsdörren.
-Hallå där inne – hörde jag Lisas röst. - Vad håller du på med? Runkar du? Vinet är serverat.
Tagen på bar gärning och med byxorna nere – tänkte jag medan jag runkade ur de sista dropparna ur min värkande kuk. Vilken tur, eller otur, att Lisa inte helt fräckt öppnat dörren och klivit in, eftersom jag i upphetsningen glömt låsa densamma.
-Kommer Lisa. Two minutes.
-Ok. Jag börjar utan dig. Jag är törstig.
Gudarna skulle veta att även jag behövde ett eller annat glas vin. Även om utlösningen lättat på en del av spänningarna i kroppen, så behövde hjärnan hjälp att gå ner i varv. Jag torkade bort sperman från spegel och handfat och även från golvet, där det samlats en lite pöl. Fan, jag måste ha sprutat en jävla massa – tänkte jag när jag snyggade till efter mig. Visst brukade jag lämna rejäla avtryck efter mig, men frågan var om detta inte var något slags rekord?
Nöjd med städningen, böjde jag mig ner för att dra upp byxor och kalsonger och märkte att kuken fortfarande ståtade med ett stånd som inte vikit en tum trots utlösningen. I och för sig hade det hänt tidigare att min kuk fortsatt vara styv trots utlösning, men aldrig på det här viset. Det var nästan som om ståndet var än kraftigare nu och bevis för det fick jag när tog handen runt kuken. Stenhård – varken mer eller mindre. Det var som att gripa runt en Ebenholz-stav, om ni förstår vad jag menar?
Men jag kunde inte låta Lisa vänta längre. Jag kände att jag redan hade varit en rätt så usel värd och att stanna kvar inne på toaletten i avvaktan på att superståndet skulle lägga sig, skulle förmodligen vara detsamma som att få höra ytterdörren slå igen och så skulle det vara ”that´s it” med min och Lisas bekantskap. Så jag försökte i stället hjälpligt dölja ståndet i byxorna, genom att låta skjortan hänga utanför, men resultatet blev inget vidare.
Men så slog jag mig för pannan och förbannade min dumhet och mitt löjliga sätt att tänka. Det är ju för tusan Lisa som sitter där ute. Lisa som jag skrivit snuskiga mail till i över ett år och som skrivit minst lika snuskiga mail till mig. Vem om någon skulle jag våga vara öppen mot om inte hon? Så varför inte helt enkelt gå ut till henne och tala om precis hur saker och ting ligger till, eller kanske står till – och då inte bara om mitt stånd, utan om allt – tankar, känslor and you name it. Tout de la rubb!
-Där är du ju – sa Lisa leende när jag kom in i vardagsrummet. - Jag trodde nästan att du hade spolat ner dig. Jag har hällt upp vin till dig och nu får du se till att dricka ikapp. Jag har redan hunnit med tre glas.
Trots att Lisa inte kunnat missa utbuktningen i mina byxor, eftersom hon tittade rakt mot den, så visade hon inte med en min att hon hade sett den. Jag blev inte så lite förvånad och hade förväntat mig ett uttalande i stil med: ”med tanke på bulan i dina byxor, så förstår jag att du inte runkade trots allt” eller ”jag har alltid uppskattat män som reser sig när det är kvinnor närvarande” , men hon bara log när jag satte mig och höll upp sitt glas.
-Skål för att vi efter miljontals mail äntligen sitter i samma rum.
Lisa sluddrade lite och jag misstänkte att hon hade druckit mer än de tre glas hon sa hon hade gjort. Men skit samma. Lisa var här och om det blev lite struligt tidigare, så var jag nu verkligen inställd på att göra hennes besök så lyckat som möjligt.
-Skål Lisa. Underbart att ha dig här.
Vi drack upp och Lisa fyllde genast på våra glas. Kanske även hon, bakom sin lugna och behärskade fasad, var lite skärrad av vårt möte och såg i vinet ett sätt att kunna hantera situationen?
-Du? Kommer du ihåg den gången vi mailade en hel dag om kukar? Jag tror det var under tiden jag var ihop med Jessica? Du kommer väl ihåg Jessica?
-Jo visst gör jag det. Det var hon som var sjuksköterska och lesbisk och aldrig varit med en man.
-Nä just det och då kan du kanske ana vad hon tänkte när vi bara pratade kuk hela tiden du och jag?
-Men jag har för mig att hon på nåt sätt gillade det ändå? Hon hade i varje fall inget emot det, vad jag minns?
-Hon överlevde – sa Lisa skrattande och flyttade samtidigt närmare mig i soffan. - Och nu när vi ändå rör oss i de regionerna, – fortsatte hon med blicken riktad mot utbuktningen i mina byxor – kanske det inte vore mer än rätt att du plockade fram den där ”Herrn” du pratat så mycket om? Jag ser att han verkar ivrig att komma ut ur sitt fängelse och där tycker jag inte han skall sitta inspärrad. Släpp kukarna loss, det är sommar – eller släpp i alla fall loss din kuk.
Nu började jag på allvar känna igen Lisa. Rapp i käften och frispråkig och med en humor som jag lärt mig tycka så mycket om. Kanske var det vinet som fått igång henne, eller så började hon känna sig bekväm i mitt sällskap?
-Men jag måste först berätta och samtidigt be om ursäkt för innan när jag försvann in på badrummet.
-Ja nåt konstigt hände. Du såg ut som om du sett ett spöke och det enda spöke som finns i rummet är ju jag – sa Lisa leende och la handen på mitt lår, vilket inte precis minskade intensiteten i mitt stånd, som var så kraftfullt vid det här laget, att jag tror jag hade kunnat bära henne på det.
-I så fall är du det mest förtjusande spöke jag någonsin sett och du har rätt – något konstigt hände och kan du gissa vad?
-Du kom på att du hade lovat din fru att städa badrummet?
-Nej den detaljen är inte aktuell just nu, nej det var en insikt som plötsligt slog mig.
-Att du var kissnödig? - fnittrade Lisa och förde upp sin hand längs låret så att den kom att nudda vid min ståndaktige förkämpe.
-Inte det heller. Jag kände bara att jag behövde några minuter för mig själv för att samla tankarna.
-Så det hade inget att göra med det stånd du hade innan du gick på toa? - sa Lisa och log spjuveraktigt och flyttade handen så att den kom att ligga rakt över min hårt beprövade Herre.
-Du har minsann ögonen med dig, din lilla busunge – sa jag och kände att jag rodnade mitt i all den kåthet som börjat byggas upp igen i min sexhungrande kropp. Hur många gånger hade jag inte fantiserat om att ha Lisa hos mig med handen runt min svällande mandom och nu var det bara ett stycke byxtyg som skiljde den fantasin från verkligheten. Fast i fantasierna hade Lisa för det mesta varit naken och det var hon inte nu – i alla fall inte ännu.
-Så här ligger det till – fortsatte jag fast besluten och ivrig att få bekänna mina tankar och känslor. - Under det år vi skrivit till varandra har du som sagt kommit att bli en mycket betydelsefull person i mitt liv, vilket jag tror och hoppas du förstått?
Lisa sa inget utan tittade allvarligt och uppfordrande på mig, samtidigt som hon sträckte sin fria hand efter vinglaset på bordet.
-Och för en stund sedan slog det ner som en blixt i mig vad jag verkligen känner.
-Och det är att att det var ett misstag att bjuda hit mig och att du insett att du nog trots allt är homosexuell?
-Snälla Lisa, jag försöker vara allvarlig.
-Förlåt – sa Lisa ångerfullt och böjde ner huvudet som i skam, samtidigt som hon kramade min kuk utanpå byxorna.
-Åh du är omöjlig, men jag älskar dig. Det är det jag försökt säga hela tiden.
Om man tänker sig att man kan frysa tiden, få den att stanna upp som ett snapshot, så var det väl ungefär det som hände efter min kärleksförklaringen till Lisa. Tiden verkade stå stilla. Gick det en minut, en timma, en evighet eller hade tiden verkligen stannat? Jag visste inte. Vad mig anbelangar kunde tiden till och med upphört att existera. Lisa satt blickstilla med handen över mitt stånd medan hennes ögon utforskade mina med en intensitet som om hon läste mina innersta tankar och även penetrerade mitt undermedvetna. Jag höll andan.
-Är det han eller du som älskar mig? - frågade Lisa tyst och klämde till runt mitt stånd.
Frågan fick tiden att åter ticka igång i sina något så när normala banor och mig att börja andas igen, men den fick mig också att ifrågasätta det jag tidigare varit helt övertygad om – nämligen att jag älskade Lisa. Gjorde jag verkligen det, eller var det min kåthet som gjorde det? Något skamsen var jag tvungen att tillstå, att under den tid hon och jag skrivit till varandra, hade det primära i vår kontakt varit av sexuell natur. Visst hade vi utväxlat många mail med helt annat innehåll, men hela tiden hade det funnits en sexuell underton som löpt likt en röd tråd genom konversationerna. Åtminstone sett ur mitt perspektiv.
-Nå Johan?- sa Lisa leende, samtidigt som hon släppte taget om min kuk. - Hur ligger det egentligen till? - fortsatte hon, fortfarande med blicken stint riktad mot mina ögon.
Lisas blick var öppen och rättfram om än något grumlad av det vin hon druckit och jag fick en klump i halsen. Jag ville ju så gärna säga att det var jag, inte ”Herrn” som älskade henne och kanske på så sätt bättra på mina aktier. Men jag kunde inte ljuga för Lisa. Jo i och för sig hade jag nog kunnat det, men jag ville inte. Hela min och Lisas relation var byggd på förtroende och ärlighet och skulle det finnas en chans att den skulle fortsätta, var det bästa med all sannolikhet att fortsätta med ärligheten. Jag sa:
-I över ett år har du på ett eller annat sätt varit en del av mitt liv. Du kommer kanske ihåg hur det började med att du kommenterade en novell jag skrivit och sen rullade det på. Exakt när jag insåg att det var något speciellt med dig, minns jag inte, men jag skulle tro att det var rätt tidigt och sedan dess har den känslan förstärkts undan för undan. Visst har det funnits stunder jag tyckt du har varit jobbig och oresonlig, men på det hela taget har du bidragit till att berika mitt liv på ett mycket positivt sätt.
Lisa satt tyst och allvarlig, med händerna sedesamt vilande på knäna och lyssnade. Jag fortsatte:
-Jag har upplevt att vi har kunnat skriva till varandra om allting, men ibland har min respons på det du skrivit inte fallit dig i smaken. Jag tänker närmast på de gånger du har velat få mig att ta ställning och jag, i min tur, har velat på grund av min rädsla för konflikter.
Lisa log och det var ett leende som jag visste skulle etsa fast sig i minnet hos mig för all framtid.
-Vad vill jag nu ha sagt med det? Jo det här med att älska. Tro mig om jag säger att den bild av dig jag byggt upp under vår ”bekantskap” förstärktes mångfalt när jag såg dig kliva av tåget. Jag hade mina fantasier och förhoppningar om dig, men ingen fantasi eller förhoppning i världen hade kunnat överträffa verkligheten. Du är en skönhet Lisa – varken mer eller mindre – och jag förstår att du är mycket eftersökt i ditt jobb som modell. Att du sen också har humor, är kvicktänkt och är en hejare på att skriva om sex, gör inte helhetsbilden av dig sämre. Hade jag kunnat säga att jag älskar dig av hela mitt hjärta, hade jag gjort det, men jag är rädd för att jag måste erkänna att så inte är fallet trots allt. Jag har låtit min sexlust styra och jag är man nog att säga att det jag såg allra mest fram emot, då vi bestämde oss för att träffas, var att få dig i säng. Förlåt Lisa. Jag skäms.
Nu var det sagt och det kändes som en befrielse att få säga det. Innerst inne visste jag att jag med största sannolikhet hade saboterat alla möjligheter till en fortsatt In Real Life – bekantskap med Lisa. Kanske vi skulle kunna hålla fortsatt kontakt via mailen – kanske inte? Men hur det än skulle komma att utveckla sig, så var jag glad och lättad att inför Lisa ha fått bevisa min ärlighet och uppriktighet.
Lisa satt tyst en stund, sen böjde hon sig fram och gav mig en lätt kyss.
-Tack Johan – sa hon. - Du har bevisat för mig att du är precis den person som jag hela tiden vetat att du var och det du berättat för mig ändrar egentligen inte på någonting. Jag var nyfiken på dig och kände att det enda sättet att stilla den nyfikenheten var att åka hit och nu har vi träffats. Det kan hända att jag, genom mina mail, gett dig en bild av en slampig tjej som hoppar i säng med vem som helst lite till höger och vänster, men den bilden är inte den helt sanna. Visst har jag haft mina ”äventyr” och visst gillar jag sex och visst skulle jag hur lätt som helst kunnat hoppa i säng med dig och knulla hela natten om så var, men hade det varit rätt? Du är gift, har barn och jag gillar inte otrohet. Kramar, kyssar och lite hångel kan vara ok, men inte mer. Jag har ett förslag. Ordna upp ditt liv och skilj dig från din fru. När du gjort det och om du fortfarande vill ha mig, även om det bara är på det sexuella planet, så finns jag för dig. Det är ett löfte från min sida och jag håller alltid mina löften.
Något omtumlad av Lisas ord, frågade jag försiktigt om jag fick tänka på saken.
-Självklart – svarade hon enkelt.
Med det satte Lisa punkt och ämnet var utagerat. Resten av kvällen fortsatte vi dricka vin och samtala om allt mellan himmel och jord, utan att vidare beröra vår relation. Lisa sov på soffan den natten och nästa dag tog hon tåget hem till Helsingborg. Som avsked kramade hon och kysste mig och sa:
-Kom nu ihåg Johan. Jag finns där för dig. Om och när du är redo.
Och där slutar tyvärr min och Lisas relation. Bara några dagar senare fick jag ett ganska så frostigt och kortfattat mail från Lisa, där hon berättade att jag inte kunde räkna med någon fortsatt mailkontakt med henne och inte heller några fler IRL-träffar.
Inga kommentarer ännu.