Bästa fotbollsträningen!

Bästa fotbollsträningen





-Okej, grabbar! Då kör vi! skrek tränaren och alla de vältränade, smärta killarna sprang lätt ut på planen för att påbörja fotbollsträningen. Tränaren gick bort mot en samling bollar som låg i ett nät och böjde sig ner för att hälla ut dem på gräset.
I en och en halv timme skulle de nu öva sig på att dribbla, skjuta, passa, lägga hörnor och annat som de måste bemästra och jag skulle sitta som så många gånger förr och titta på. De hade verkligen blivit bättre med åren och skulle, trots att de flesta bara var sjutton år, kunna hävda sig mot äldre killar enligt min åsikt.
De flesta av de andra föräldrarna hade jag hälsat på, det var alltid samma och oftast kvinnor av någon anledning. Men de satt ofta för sig själv och pratade, medan jag och de andra männen satt mer isolerat. Det var tråkigt, men jag såg inte att jag kunde göra så mycket åt det.
Samlade man mer än tre kvinnor på en plats börjar de antingen prata om sjukdomar, eller så blir de ovänner och snackar skit om varandra. Mycket märkligt enligt min mening, men tyvärr hade jag fått det bekräftat gång på gång!

Nåja, vi män pratade ju alltid om lumpen eller fotboll, så vi var kanske inte bättre? Men nu satt jag i alla fall och tittade på grabben, som var helt inne i träningen och inte skänkte mig en blick, vilket han så ofta hade gjort när han var liten och ville att hans pappa skulle se att han hade gjort något bra.
Åh, vilka minnen!

Men så plötsligt kom en ny kille inspringande på planen och han sökte direkt upp tränaren, som skakade hans hand och sedan med armen om hans axel, gick bort till killgänget, där alla skakade hans hand en i taget. Ny kille, alltså!

-Ursäkta? Är det ledigt här? frågade så en kvinnoröst och jag ställde mig instinktivt upp och tittade på kvinnan som frågat. Med tanke på hennes brytning och hennes höga kindknotor, drog jag direkt slutsatsen att hon kom österifrån.
-Ja! Javisst! Varsågod! sa jag och väntade med att sätta mig till hon gjort det. Något yngre generationer säkerligen hade struntat i, men som föll mig naturligt in.
-Tack! Jag heter Natasja och min son Alexander ska börja spela i laget! Din son spelar också här?
-Åh! Ja, det gör han! Det är han den långe där borta med pannbandet. Johnny heter han! Jag heter Mikael!
-Stilig som sin far, ser jag! sa hon utan att ändra tonläge.
-Oj! Tackartackar! Men han är definitivt strået vassare än farsan, minsann! sa jag och skrattade. Sedan tittade jag bort mot fotbollsmammorna och höll nästan på att skratta till när jag såg hur de satt med långa halsar, gapande munnar och tittade bort mot mig och Natasja.
Nu pratade de minsann inte, inte än så länge i alla fall, men snart gick nog skvallret! Själv var jag ensamstående och Natasja var verkligen en vacker kvinna. Jag skulle bedöma att hon var ca 45, alltså några år yngre än mig. Och hon såg ut att vara i bra form också, klädd i en ljusblå klänning med små blommor på. Hennes bruna hår hängde tjockt och frodigt ner över axlarna och hon hade en perfekt tandrad med vita tänder som tydligt syntes när hon log.
Det verkade hon göra ofta, för hon hade trevliga skrattgropar på de runda kinderna.

När skvallerdivisionen sett att jag sett dem, blev de plötsligt väldigt intresserade av träningen istället och pekade och hade sig. Jag vände mig mot Natasja igen.
-Är du från Ryssland? frågade jag.
-Nej, vet du vad! Jag är från Ukraina! sa hon med låtsad vrede.
-Hahaha! skrattade jag och var tacksam för att hon inte hade blivit arg över min potentiella förolämpning. Förlåt mig!
-Varsågod! Jag är från Ukraina, men har bott här i många år nu! Alexander är född här!
-Jahapp! sa jag och nu kändes det märkligt tomt i mitt huvud. Jag visste ju att det satt en skader höns längre bort som inte skulle låta något passera obemärkt och Natasja var ju en sådan vacker kvinna, att jag inte gärna ville framstå som en dummer, trots att jag lagt alla planer på att träffa någon ny på hyllan, sedan Johnnys mamma, tillika min fru, lämnade mig för en annan man.

-De verkar trivas! sa hon medan hon tittade på hur de trixade och knuffade varandra lekfullt ute på planen. Hon hade händerna på låren och satt rak i ryggen så att hennes byst framhävdes. Inte titta! Jag var väldigt noga med att försöka titta på hennes ansikte istället.
-Ja, de är ett bra gäng! De kommer ta väl hand om Alexander, även om de kommer att testa honom lite först!
-Hur då, menar du? Hon tittade oroligt på mig och jag såg hur hennes mun öppnades en aning och hennes tungspets kunde anas mellan tänderna. Shit, vad sexigt!
-Öhh! Jo, alltså att de kommer att hitta på lite bus med honom! Gömma en sko eller hälla filmjölk i hans duschtvålsflaska, eller kanske dra ner hans shorts vid något pinsamt tillfälle! Du vet, sånt killar gör! De kollar om han blir arg eller om han är cool och sedan när de vet, så blir han en i gänget! Typ som en en vigningsrit, eller så!
-Inget farligt, eller taskigt?
-Nej! Du behöver inte vara orolig! Det kommer att gå bra! Alexander verkar kunna ta för sig! sa jag just som han knuffade en kille åt sidan och tog bollen för honom.
-Skönt! Hon log mot sin son.

-För annars hade jag fått ge dem på käften! Jag är ju utbildad av KGB och de hade inte haft en aning om vad som träffade dem!
-Vaa? Är du? Hade du? Va? stammade jag fram.
-Haahahahahahaa! skrattade hon. Klart jag inte är! Jag ville bara driva med dig, kalla det invigningsrit om du vill! Natasja skrattade så att hon nästan grät och alla hönsen tittade förskräckt på oss!
-Äh, skit också! sa jag efter att ha gått på hennes oväntade skämt. Men jag kunde inte låta bli att skratta ändå!

Natasja sträckte sig efter sin handväska och råkade då stöta till mig med armen. Det gick en pirrning genom min kropp och jag förstod först inte vad det var som hände! Men sedan slog det mig! När jag hade suttit bredvid Johanna i skolan och hon av misstag lagt sin hand på mitt lår och jag nästan svimmade av lycka, då kände jag så här. Oj, vad jag hade varit kär i henne och hon visade mig aldrig något tillbaka.
Tack och lov märkte inte Natasja något när hon lyfte upp sin väska och tog fram något som var inslaget i aluminiumfolie. Hon vecklade upp det och jag såg att det var någon form av sockerkaka eller något.

-Varsågod! sa hon och höll fram den mot mig. Den var redan delad i bitar och jag tog trevande en av dem och tackade så klart. När jag bet i den, blev jag förvånad av hur saftig den var och hur söt den var! Jag log uppskattande och åt raskt resten av biten och slickade av mina fingrar, där det hade fastnat lite kaka.
-Det var gott! Tack så mycket! Väldigt söt!
-Varsågod! Klart man måste ha mycket socker! Hur ska man annars kunna se ut som en riktig kvinna? sa hon och sköt demonstrativt ut bysten ytterligare. Nu gick det fan inte att inte titta! Men jag hämtade mig snabbt och satt tyst.
-Eller du gillar kvinnor som ser ut som pinnar? Inga tuttar och ingen härlig rumpa?
-Nejnej! Jag gillar . . . . . .En kvinna . . . . Örhmmm! fick jag fram. Det gick inte så bra för mig nu.
-Kom igen! Vad gillar du hos en kvinna då?
-Nej, alltså, du har rätt! En kvinna ska så klart ha former! sa jag tillräckligt tyst för att mammorna inte skulle höra mig.
-Bra! Det var väl det jag trodde! Själv gillar jag din mage!
-Ursäkta?
-Ja? En riktig man har en bra mage! Annars gillar han inte de goda sakerna i livet och han har heller ingen bra fru som kan laga mycket och god mat åt honom!

-Tack, men jag har ingen fru! sa jag nästan lite dystert.
-Och jag har ingen man! Han är död! Han dog!
-Oj, förlåt!
-Ingen fara! Det var värre för Alexander!
-Shit! Ja, det kan jag tänka mig!
-Men vet du vad vi säger i Ukraina?
-Nej!
-Allt hänger ihop! Man föds, man växer upp, lär sig saker, knullar fram nya barn och dör! Det är inte märkligare än så här i livet!

Jag förvånades över hennes ordval och det roade henne, det kunde jag se!
-Vad hände med din fru! Dog hon med?
-Nej, inget så dramatiskt! Hon hittade en annan, bara!
-Det var inte bra! Det hade varit bättre om hon dött!
-U-Ursäkta?
Jag blev verkligen förvånad av hennes kalla kommentar.
-Det hade varit bättre för din heder!
-Måhända, men jag önskar henne verkligen inte ur livet!
-Annars har jag en kontakt på KGB! sa hon och för en mikrosekund så gick jag på det igen och hon gapskrattade igen, med den vanliga reaktionen hos den långhalsade fågelholksflocken längre bort.

Jag gapskrattade nu med! Hon var för jävla skön! Hon verkade kunna säga vad som helst och var förmodligen helt oförutsägbar!
När hon skrattade mot mig, kisade hon med ögonen och de runda kinderna såg så härliga ut. Hennes fylliga barm hoppade under klänningen och det var som om vi hade känt varandra i flera år. Nu fick jag nästan koncentrera mig för att titta på Johnny. Hon var så lockande och rolig.
Det var verkligen skönt att kunna känna så igen efter alla år av ensamhet, fast jag var också lite rädd, för jag kom ju också ihåg hur det kändes att få sina känslor obesvarade och det hade jag förstås ingen lust att råka ut för igen. Bäst att lägga band på sig alltså!

Samma sak verkade däremot inte ha slagit Natasja!
-Mikael?
-Ja?
-Gå ner till omklädningsrummen och vänta där!
-Varf . . .?
-Bara gör det! sa hon allvarligt och jag blev genast orolig. Visste hon något som inte jag visste?
-Men hur . . . . . .?
-Fyra-fem minuter! Gå nu! sa hon och log åt min förvirring. Johnnys träning var ju som alla andra gånger och jag var inte rädd att missa några minuter av den. Det hade ju så klart varit värre om det varit match.
Så jag ställde mig upp och sträckte lite på mig och började sedan lugnt gå ner för trätrapporna och bort mot omklädningsrummen. Där ställde jag mig och väntade vid en anslagstavla och det verkade inte som om de uppdaterade den direkt. Det satt gott om solblekta papper med inaktuella datum där.

Efter ca fem-sex minuter, så kom Natasja gåendes i rask takt mot mig och jag tittade på henne och ville nog faktiskt ha reda på vad det var som hände, men hon satte sin ena hand mot min bröstkorg och föste mig baklänges mot ett av omklädningsrummen och in genom dörren.
Det var damernas omklädningsrum, men det fanns ingen där idag. Just som jag skulle säga något, så började Natasja knäppa upp den övre delen av klänningen och nu såg jag hennes vita bh. Hon tog ett tag om bh´n och drog ner den så att hennes bleka vackra bröst hoppade fram med sina stora rosa bröstvårtor.

-Vaaa? jag gapade av förvåning.
-Kom igen! Ta för dig nu! Det tänker nämligen jag göra! Sa Natasja och omfamnade mig hårt. Tuttarna plattades ut mot min kropp och hon kysste mig hårt på munnen. Sedan satte hon sin hand rakt mellan mina ben och klämde om hela paketet.
-OOOAAAAHHHHH!
-Fåna dig inte! Fram med den, bara! sa hon och satte sig nu ner på träbänken, medan hon började dra i mitt bälte. Hon fick upp det snabbt och knäppte sedan upp knappen och drog ner kedjan. Hon drog ner mina byxor och kalsonger på en gång och jag bara lät det ske.
-Här är den! sa hon bara och gapade och tog kuken i munnen och började suga mig allt hårdare och hårdare.
-Natasja!
-Mghfff! stönade hon bara och jag insåg att hon hade svårt att prata ändå. Hon runkade mig samtidigt som hon sög och slickade min kuk. Snart var jag hård som sten och då reste hon på sig.
-Kan en liten Ukrainsk flicka få sig ett nummer nu? sa hon flämtande och drog upp klänningen för att dra av sig sina trosor. De hamnade i en hög på golvet och hon ställde sig vid en av bänkarna och satte så sin ena fot uppe på bänken.
Så drog hon upp klänningen och visade mig sitt ben och den runda rumpan. Hon böjde sig lite åt sidan och tog tag i ena skinkan och liksom lyfte den en aning för att jag skulle kunna komma till. Tvekande men ivrigt, ställde jag mig intill henne och försökte sikta in min kuk mot hennes fitta, men jag missade, vilket fick henne att fnissa.

-Var det så länge sedan?
-Mmmm! sa jag bara och lät henne ta tag om min kuk och sätta den mot rätt ställe. Jag kände tydligt hur hennes fitthår kittlade mig och sedan hur mitt ollon mötte något varm och vått. Då tryckte jag mig uppåt och värmen gled ner över min kuk i takt med att jag kom längre in i Natasjas underbart heta fitta!
-Åhh, guuuuuud! stönade jag och blundade. Som jag saknat det här!
-Kom! Knulla mig som en riktig man! Vi har inte mycket tid! sa hon tyst och jag började direkt knulla henne och tog dessutom tag om hennes ena hängande tutte med den ena handen. Vi försökte vara tysta, men vi stönade ändå och det lät ordentligt av min mage som slog mot hennes skinka och lår.
Det var som om jag var arton igen och gjorde något högst förbjudet! Adrenalinet rusade ut i mina ådror och fick mig att knulla henne ännu hårdare. Efter ett tag satte Natasja ner benet och jag gled ur det hala hålet. Hon lade sig ner på rygg med brösten som föll ner mot hennes kinder och hals, sen särade hon på sina ben och en brun burrig, våt triangel av hår, som delades på mitten av hennes rosa fittläppar som låg särade, välkomnade mig.

Ivrigt lade jag mig över henne och sökte lätt upp hålet jag nyss lämnat. Nu kunde jag knulla henne ännu hårdare och djupare och hon stönade hest, samtidigt som hon började smeka sin klitta med snabba flinka fingrar. Hon grimaserade ordentligt och bet ihop när det gick för henne några minuter senare och jag passade då också på att släppa kontrollen och spruta ut all min sperma inne i hennes varma kropp. Hon kramade mig extra hårt under tiden.
Samtliga våra muskler spändes och det var nog en syn som hette duga i det där omklädningsrummet.

Andfådda reste vi på oss så fort vi kunde och tittade på varandra. Jag gick fram till Natasja och gav henne en varm och innerlig kyss och hon besvarade den. Jag ville aldrig lämna hennes sida! Jag kände det och om jag tolkade hennes ansiktsuttryck rätt, så var hon inne på samma linje.
-Gå du först! Jag kommer om en stund!
-Igen menar du! skrattade jag. Hon knuffade mig skrattandes mot dörren och jag såg hur hon stod där på golvet med tuttarna ute och hennes trosor på golvet och med ett stort leende. Vimmelkantig och yr av lycka tog jag mig på något sätt upp på läktaren och tittade inte ens åt PMS-maffian, utan såg i stället stolt på min son, som gjorde bra ifrån sig idag på träningen, precis som sin gamle farsa!