I rymden kan ingen höra dig stöna

I rymden kan ingen höra dig stöna



Andrepilot Wigg Peltar strök med handen över det välvda glaset och såg hur kondensen blev till rännilar med vatten som rann ner och bildade långa streck. Vattnet var kallt, bara just över fryspunkten.
Han kunde snart se in genom glaset och satte ansiktet nära samtidigt som han höll händerna på vars en sida om det, för att kunna se in ordentligt. Den senaste veckan hade han kommit hit ofta, men nu var det snart dags!

Han lät ögonen vandra över kroppen som låg där inne i kryotuben. En naken kvinna som snart skulle väckas. Hon hade en mask på sig med slangar som gick in i hennes näsborrar och mun. En vätska höll hennes lungor i gott skick och de rörde sig ett par gånger i minuten samtidigt som de fick en del syre den vägen för att bibehålla syreupptagningsförmågan, men det mesta av kroppens syrebehov fick kvinnan direkt genom de kopplingar som försedde henne med blod.

Hans blick flöt över de stora brösten som prydde hennes överkropp och de alldeles styva och knottriga bröstvårtorna, sedan ner över den platta magen och ner mot hennes underkropp.
Två stora slangar gick tydligt in mellan hennes ben som var lagom särade. Den ena försvann in mellan hennes blygdläppar och den andra löpte in i hennes analöppning. De var till både för att ta hand om eventuella restprodukter och dessutom för att med hjälp av olika sensorer hålla koll på kroppens allmäntillstånd. Hon hade ingen hårväxt mellan benen, ingen av besättningen hade någon form av hår, på grund av en hel massa praktiska skäl. De var alla flintskalliga, utan ögonbryn, ögonfransar, könshår. Inte ens näshår hade de, vilket ibland kunde ställa till med en del oanade besvär. De var helt anpassade till ett liv i rymdfarkosten de färdades i.

I femtio år hade de varit på väg och nu skulle hela besättningen väckas för att kunna göra en massa kontroller av all utrustning innan de sövdes ner igen för den sista etappen av resan. Det var i vilket fall som inte att rekommendera att ligga i kryosömn för länge. Wigg Peltar hade varit den förste att vakna och han hade varit igång i fyra dagar nu. Han var samtidigt deras läkare eftersom det inte gick att ha en specialist för varje område, det var därför han vaknat först.
Nu var det snart dags för förstepiloten, Hillevi Andreasson, som låg framför Wiggs längtande ögon. Hon var en klassisk blond skönhet med nordiska rötter.

Med ett diskret pip aktiverades systemen på hennes kryotub och Wigg drog efter andan. Som han hade väntat! Det skulle ta ca tio timmar innan hon var vaken, men han satte sig ner och tog en påse med biff/potatis, som han klämde i sig i lugn takt samtidigt som han såg hur maskinerna jobbade och hur värdena ändrades i takt med hennes återkomst från drömmarnas värld.

När det återstod en timme var hon uppvärmd och all kondens hade försvunnit. Wigg kunde nu se hennes kropp utan problem och han märkte att hans modifikation hade fungerat, för mellan hans ben så spände hans erektion som han ännu vägrade att göra något åt.
Deras liv på stationen var noga kontrollerat och det hade bestämts från högre ort att de skulle vara kemiskt modifierade till att bli så stabila som möjligt. Det innebar att de inte hade förmåga att känna ilska, kärlek, avundsjuka eller någon form av extas. De var mer som robotar som skulle utföra sitt uppdrag för mänskligetens intresse, något som Wigg hade reagerat på, men inte berättat något om, förutom förstepiloten då.

Hon hade avfärdat hans ide´ och hotat att anmäla honom, vilket skulle ha hotat hela expeditionen, så han hade inte tagit upp det igen. Istället hade han på den lilla tid han hade haft över innan deras avfärd, lyckats modifiera de kemikalier de skulle få i sig, så att de skulle tillåta dem att känna en del av de känslor de annars skulle bli berövade. Avundsjuka och ilska hade han inte brytt sig om men det var svårt att kemiskt skilja de olika reaktionerna åt, så det var med spänd väntan han inväntade förstepilotens uppvaknande.

Till slut lös alla lampor grönt och värdena var godtagbara och stabila. Locket till tuben gled upp och Wigg gick fram för att se henne ligga där alldeles naken framför sig. Med kemikalier i kroppen skulle han bara lösa sin medicinska uppgift och göra henne i ordning, men nu var det med ett bultande stånd som han sakta drog ut slangen från hennes könsorgan. Han såg hur blygdläpparna gled längs slangen och hur de sakta slöt sig när slangen gled ur henne. En tunn genomskinlig syrevätska rann ner mot hennes andra slang som han sedan försiktigt började dra i.
Den satt något hårdare och han fick ta i en smula mer för att den skulle komma ut ur hennes anus, men ut kom den. Hon rörde lite på sig och de mjölkvita brösten gungade till.
Han hade nu redan fått försats som kändes väldigt ovant, men han fortsatte och tog av kapten Andreassons ansiktsmask och hon kräktes upp samma genomskinliga syrevätska när han drog upp slangen från hans egen hals, några dygn innan.
Det var skönt att se att alla hennes reflexer verkade fungera!

Hon vände sig över på sidan i fosterställning och höll om sin kropp, medan den försökte vänja sig vid att andas själv och dessutom ta in alla nya sinnesintryck. När Wigg hade vaknat hade han varit ensam och själv fått genomföra uppvaknandet, med viss hjälp av medicroboten. Han hade då känt sig mycket ensam. Melankolin fick han försöka jobba bort på framtida modifieringar om detta fungerade bra.
Efter att hon hämtat sig och gjort de sedvanliga kontrollerna, där hennes reaktioner och funktioner testats, satte hon ner fötterna på golvet och försökte ta några steg.
Wigg var snabbt där och tog hennes hand för att hjälpa henne. Först då verkade hon lägga märke till honom. Hon tittade kisande mot hans leende ansikte och tittade sedan ner mot hans underkropp.

Hillevi log och tittade upp igen mot Wigg. Det fungerade, märkte hon när hon såg Wiggs reaktion i hans byxor. De hade alla varit berövade de här känslorna under de tio år de förberett sig för denna resan om man inte räknade med den tid de legat nedsövda. Wigg tittade oblygt på hennes kropp och hon fick först nu en ovan reaktion av att skyla sig. Märkligt nog kände hon ingen ilska över hans uppenbara olydnad.
De hade annars inte behövt det då den sexuella lusten och spänningen mellan könen hade varit avlägsnad, men hon insåg snabbt att det var som det skulle och sträckte i stället på sig, varpå hennes vackra bröst blev än mer intressanta för andrepiloten.

-God morgon, förstepilot! Sovit gott? Jag ber om ursäkt, Hillevi, men jag gjorde det! Jag tog bort de känslomässiga spärrarna. Jag ber dig att inte bli arg på mig, men jag kunde inte låta bli. De kan inte få undanhålla våra naturliga reaktioner! Inte när vi är så ensamma!
-Wigg! Det fungerar! Jag börjar få känslor jag inte haft på länge! Är du säker på att det kommer att fungera och inte ställa till något för uppdraget? sa hon och överraskade Wigg med sin positiva inställning. Hade hon egentligen velat detta?
-Du kan vara lugn! Jag har planerat så gott jag har kunnat. De andra sover i ett dygn till och vi har god tid på oss att……Ja, innan de andra vaknar, alltså! Sen går vi tillbaka på den ordinarie dosen och kommer vara som vanligt under hela uppdraget. Men nu är vi helt för oss själva, Hillevi! Jag har programmerat skeppsdatorn att inte registrera något som sker inuti skeppet, som inte har med säkerheten eller våra kollegor att göra. Vi kan röra oss var vi vill och göra vad vi vill!
-Åh, Wigg! Jag vet att du inte lyckades övertala mig till detta! Men jag är glad att du gjorde det! sa hon och lät händerna glida över hennes bleka hy. Hon kunde omöjligt frysa i den varma miljön, men hon märkte att hennes bröstvårtor var ordentligt hårda ändå. Hon lät händerna stiga och fyllde dem med sina stora bröst, för att sedan sakta smeka vårtorna med varsamma fingertoppar. Lustan brände i hennes kurviga kropp!

-Vill du ha något att dricka? frågade han artigt, fast hans kuk nu höll på att spränga tyget och hans ögon inte kunde släppa åsynen av Hillevis kropp.
-Kom! Strunta i drickan! Vi går till navet! sa hon och började stapplande gå mot den närmsta slussen.
Wigg följde givetvis med och stöttade henne när hon behövde det, men hon blev alltmer stadig och klarade sig själv. Ännu bättre gick det när de kom till navkanalen, där de började klättra och för varje meter de kom, blev allt lättare och lättare på grund av att de hade befunnit sig i ett spinnande hjul som gav dem gravitation, vilket deras kroppar behövde.
I navet där de utförde vissa viktiga uppgifter som krävde en fast plattform, rådde så klart tyngdlöshet, vilket var det Hillevi var ute efter. Snart kunde de båda hoppa flera steg uppåt och ta nu fart, för att snart sväva fram som superhjältar. I hennes nyvakna tillstånd skulle det underlätta det hon nu var inställd på och knappast ville vara utan, nu när hon hade chansen.

När de stannade vid slussen till navet var de fullt flytande och Wigg hade svårt att undvika att titta på Hillevis kropp som exponerade varje naken centimeter för honom, samt hennes nu böljande byst, som verkade uppskatta tyngdlösheten.

När de var inne och stängt slussdörren sköt Hillevi ifrån med fötterna mot en vägg och gled sakta ut i det stora rummet med armarna rakt ut och benen ihop. Hon skruvade sig sakta och när hon var vänd mot Wigg, gestikulerade hon mot honom att komma.
Wigg krånglade sig först ur sina kläder, det hade varit lättare att ta av dem innan, men han hade motivation nog att göra det här också, även om det tog några sekunder extra. Naken med ett styvt kön sköt han också ifrån och siktade in sig på förstepilotens väntande kropp. Hon tittade längtande på hans muskulösa kropp när han närmade sig henne.
Hängde man ensam i rummet kunde det vara svårt att komma in till väggen igen, men var man två så kunde man skjuta sig ifrån varandra för att komma någonstans och två var de nu. När deras kroppar möttes, klängde de sig fast om varandra och började kyssas ovant och länge. Bara en sådan sak var helt otrolig skön när man inte gjort det på så många år.
-Underbart!...Bra ide´, Wigg! flämtade hon fram mellan deras intensiva kyssar. Kyssarna och deras kroppar som möttes var för mycket för Wigg och han kände hur det nästan smärtsamt ilade till och hur det krampade i hans underkropp när hans orgasm oombedd infann sig.

Hillevi höll honom hårt och kände hur hans kuk kämpade rytmiskt och hur hans säd kom ur honom och vätte ner deras magar, men hon bara fortsatte att kyssa honom under tiden. När han andades ut igen och lugnat sig, var han fortfarande hård som sten, vilket hon kände när hon lade sin hand om hans lem och började onanera åt honom. Hon brydde sig inte om att handen blev klibbig av hans varma, klibbiga säd.

Wigg böjde sig framåt och sög in Hillevis ena bröstvårta i munnen. Under tiden han sög på den fick han en snabb bild av att det här nog var så nära han kunde komma sin tid i hans mors mage. Viktlös och trygg, hans stånd borträknat förstås!
Förstepiloten Andreasson tog tag i hans ansikte och kysste honom återigen på munnen och förde sedan ner hans ena hand mellan hennes ben. Direkt när han närmade sig hennes underliv kände han hur huden blev mjukare och mer känslig för hans beröring. Strax kände han hennes våta springa och med fingrarna smekte han henne så att han kom innanför de våta, mjuka läpparna, vilket fick Hillevi att hastigt dra efter andan av njutning.

-Åhhh, vad skönt! Jag hade glömt hur det kändes. Jag brinner! Jag vill ha in några fingrar i mig nu, Wigg!
Han var inte sen att lyda, och såg till att fingrarna var ordentligt våta innan han förde in dem i Hillevis våta slida. Hon slog nu armar och ben om honom ännu hårdare och han försökte stöta fingrarna så långt upp i henne som möjligt, men de insåg att fingrarna var bortkastad tid, när de hade någonting mycket mer lämpligt till hands.
Wigg knuffades från henne så att hon kunde sära fritt på benen och låta honom se hennes välkomnande kön. Kåt och påverkad av åsynen drog han sig mot henne och lät henne hålla fast honom, medan han styrde rätt kuken mot hennes väntande fitta.
Ungefär som att docka i rymden! Så fort han kommit in med ollonet innanför hennes portar, greppade de båda tag om varandra och drog sig så nära varandra det bara gick, med följden att Wiggs kuk begravdes i den villiga Hillevi.

Det var nästan att de började gråta av glädje och njutning när de bara sakta snurrade runt, så nära de bara kunde komma varandra, men till slut började Wigg att dra sig ur henne några centimeter och sedan stöta sig i henne, gång på gång, igen och igen och Hillevi bara tog emot och bara njöt!
Denna gången kunde han hålla ut längre och när han till slut var på väg igen, klappade han henne mjukt på kinden och satte högre fart tills han kom inne i henne, medan hon gnydde. Deras älskogsljud var det enda som hördes, bortsett från det dämpade ljudet av ventilationen i bakgrunden.

När han var klar sträckte hon ut sig med armar och ben åt alla håll i viktlösheten, medan han höll sig fast i henne. Sakta drog han ut sin kuk och tog hennes hand i sin för att sedan flyta bredvid henne, tillfredsställd och glad.
De bara lät sig ligga så i nästan femton minuter utan att säga ett ord till varandra, innan Hillevi började manövrera sig runt Wigg. På jorden var en sextionia ganska överskattad, men här kom den verkligen till sin rätt och Hillevi ville gärna ha sig orgasm nu, så hon grenslade Wiggs ansikte och med ett fast grepp om hans rumpa med händerna, så tog hon hans halvstyva kuk i sin mun.
Wigg var inte sen att sätta sin mun mot Hillevis fitta och börja slicka. Först smakade det bara sperma, men efterhand som han bearbetade henne med tungan, så försvann den smaken och han smakade bara hennes safter som nu rann frikostigt från det hungriga hålet.

Förstepiloten sög in Wiggs kuk i munnen med stor inlevelse och hon verkade gilla det, för hon lekte med tunga och varierade sig så gott det gick för att göra det så skönt som möjligt för sin pilotkollega, medan han effektivt jobbade med tunga och mun för att till slut få Hillevi till orgasmens brant.
När hon väl kom, kände han hur hennes kropps konvulsioner fick de båda att tumla runt i navets utrymme så att de stötte emot en och annan vägg. Hon nästan skrek ut sin återfunna njutning och kunde just nu inte se hur hon frivilligt hade kunnat avstå från detta i så många år. Detta var ju paradiset!

Wigg fortsatte att slicka henne och så fort hon var klar med sin orgasm, tog hon hans blanka kuk i munnen igen och började suga med nyfunnen glöd. Han kände hur hon verkligen försökte få honom så långt in i munnen och halsen som hennes kropp tillät och han var hård så det bultade i öronen på honom.
Det var med den största av ansträngningar som han lyckades hålla tillbaka sin orgasm i ett par minuter, men när han väl kom så skrek han av extas och pumpade stolt ut sin säd i Hillevis sugande munhåla. Förstepiloten visste rent instinktivt att man skulle undvika vätskor i tyngdlöshet, då de hade en enastående förmåga att finna de mest olämpliga ställen att krypa in på och kanske orsaka kortslutning. Nu förelåg ingen sådan risk för Hillevi tog tacksamt emot hela satsen i munnen till sista droppen och svalde sedan allt utan att blinka eller skämmas.
Hon log bara ett stort upphetsat leende efteråt och kramade Wigg när de sedan ändrat position.

Utmattade somnade de sedan i varandras armar och sov ända tills skeppsdatorn började pipa, vilket Wigg hade bett den göra. Det var nu inte långt kvar tills resten av besättningen skulle börja sin återupplivning. De sträckte på sig, nakna och obesvärade i det dämpade blåaktiga ljuset.
Normalt sov de i gravitationsdelen, men deras ansträngning hade gjort att de nu sovit gott även i viktlösheten, vilket inte alltid var det lättaste.

-Kom! sa den blonda förstepiloten. Jag vill ha ett sista knull i manöverkabinen, så jag kan föreställa mig det när jag sitter där och vi kör rutinkontroller!
-Absolut, kapten! Du behöver inte övertala mig!
Snabbt tog de sig till slussen och Wigg tog tag i sina kläder innan de började den långa klättringen mot tyngdkraften i den roterande delen av rymdfarkosten. Manöverkabinen hade inga fönster eftersom den hela tiden roterade, utan hade istället stora skärmar som visade vyer de själva bestämde från kameror placerade runt om och inuti skeppet. De tog sig in i det relativt trånga utrymmet och Wigg aktiverade snabbt skärmarna och såg till att kabinens egna kameror gick igång och visade deras egna platser där de nu gjorde sig bekväma, dock utan att det registrerades.

Förstepiloten Andreasson fällde ner sina armstöd, sköt tillbaka stolen och fällde samtidigt ner ryggstödet, innan hon sträckte armarna efter sin upphetsade andrepilot. Hans kuk stod återigen och inväntade återinträde i den varma atmosfären mellan hennes vackra ben.
Han kunde tydligt se att hon också var redo på hennes sköte som blänkte av väta. Han slogs dessutom av hur tyngdkraften påverkade hennes stora bröst igen, men kunde inte bestämma sig för vilket han föredrog. Viktlösa böljande eller erotiskt tungt gungande bröst!
Sak samma, det kvittade! Han dök ner mot dem och kysste hennes bröst och slickade de härliga knopparna innan han tog tag i sin kuk och styrde ner den mot den vackra springan.

Hillevi kände att hon ville ha ut så mycket hon kunde innan de sedan var tvungna att återgå till den vanliga dosen hormoner och annat som styrde deras biologi, tillsammans med resten av besättningen. Så hon drog Wigg till sig och skrattade förnöjt när hans penis begravdes i hennes slida. Vilken underbar känsla!
Wigg gjorde glatt sin plikt och började vilt att knulla sin vackra kollega och tittade lite i smyg på skärmarna som nu visade hur hans rumpa guppade och hur hans kuk gled in i Hillevi utan några problem. Han kom dessutom på Hillevi med att titta på det hela och tillsammans ändrade de sedan ställning så att kameran kom att få den bästa vinkeln för att fånga deras könsorgans vilda och våta interaktion.

De stönade båda högt och visste att detta var det sista tillfället de skulle få på mycket, mycket länge! Deras kön brann och de tappade nästan koll på tid och plats medan de hängav sig åt varandra i hennes förarsäte. Hennes ben brett isär och Wigg som vilt pumpade i hennes våta hål. Hon bet sig i läppen och greppade om sina bröst. Hade hon haft långa naglar hade det definitivt blivit märken i den vita huden!
Till slut kom hon och det blev en lång ihållande orgasm som fick hennes ögon att tåras när den fyllde hennes kropp med extas. Hennes njutning gick inte Wigg förbi, men han höll ut ett par minuter längre innan han släppte kontrollen och lät sin säd okontrollerat flöda in i Hillevis trånga fitta i omgångar.
De höll om varandra och såg till att ta till vara på den sista tiden de hade med sina naturliga känslor, tills datorn hördes.
-Skeppsdator aktiverar nu initieringssekvens 1a. Nivå 3 på EMD och fördelning av substans XZ78 utförd. Nästa nivå om trettio minuter!

Wigg blev med ens blek.
-Dator! Repetera substans!
-XZ78! Modifierad variant enligt styrdirektiv CV745427:43, utfö…..
-Avbryt! Avbryt! Avbryt! Verifiera!
-Sekvensen redan genomförd! Ej möjligt att avbryta!
-Wigg? Wigg? Vad är det fråga om? Vad händer?
-Det har blivit fel i styrdirektiven! Min modifierade dos….
-…..har gått ut i resten av besättningen! fortsatte hon med lika blek min och tittade ner mot golvet.
-Hur i helvete kunde det gå till! Jag var ju så noga! Allt var ju planerat!
-Vad kommer att hända nu?
-Vad tror du? Alla kommer att vakna och vara helt motståndslösa mot sina känslomässiga reaktioner! Vi kommer att få en kaninfarm här. Alla kommer att knulla med varandra tills det är dags för nästa dos med hormoner!
-Åh, herrejävlar! Vilken tur att du kopplat bort alla kamerorna! Vi måste försöka lösa detta så fort som möjligt och sedan skylla på ett fel på systemet. Tänk om….

-Skeppsdator aktiverar nu nödsystem Alpha! Skeppet är i god form och alla system aktiva.
-Alpha? Vad är det? frågade Wigg.
-Dator! Specificera nödsystem Alpha! kommenderade Hillevi och lutade sig över en manöverpanel så att hennes byst kom att pressas mot reglagen.
-En oplanerad systemändring gällande interna kameror tillsammans med ett försök att avbryta besättningens återuppvaknande har igångsatt ett nödsystem för att säkerställa alla systems nominella funktion. Alla system är nu återställda och samtlig information från skeppet skickas med telemetri tillbaka till skeppets startpunkt, jorden.
-Alla system är nu igång? Kameror också? frågade Wigg nervöst.
-Samtlig information sedan skeppets start har skickats och uppdateras hela tiden.
-Information från interna kameror från mitt uppvaknande till nu då?
-Den informationen var programmerad att inte sparas, men inhämtades automatiskt vid nödsystem Alphas aktivering och finns med i den återvändande informationen! kommenterade datorn sakligt.

Hillevi och Wigg tittade chockat på varandra och skylde sig därefter av ren reflex. Vad skulle de tro när informationen kom tillbaka till jorden? Allt de gjort med varandra skulle komma att dyka upp i den stora kontrollcentralen. Och Wigg som trodde att han hade allt under kontroll!
-Wigg! Det här innebär det jag tror det innebär, va?
-Förlåt mig, Hillevi! Det är mitt fel alltihop! Jag har klantat mig!
-Vi får försöka se det på den ljusa sidan! sa Hillevi.
-Vad finns det för ljus sida med detta? Det här är ju katastrof! Hela jordens befolkning kommer ju kanske få reda på det här med oanade konsekvenser för myndigheter och allt möjligt! Mänsklighetens största tekniska bedrift och vad händer? Du knullar loss i rymden!
-Vår lilla stund kommer snart att överglänsas av resten av besättningen som snart vaknar upp med hårda kukar och våta fittor. Alla kommer att drabbas lika hårt. Vad sägs om att vi går ner och väntar på dem och sedan sätter igång ett gruppknull jorden sent kommer att glömma! De kan behöva ett litet kärleksbudskap! Kanske det är där problemet är. Alla är så jävla känsliga och självupptagna. Får de bara pippa lite, så löser det kanske mer än vi tror?

Wigg satt en stund med huvudet i händerna och reste sig sedan.
-Ja, va fan! De kan ju inte stoppa oss, eller hur?