Besök på sjukhuset

Centrallasarettet i Lundstad



-Hej, Mormor! Hur har du det idag? frågade jag och gav henne den lilla buketten blommor bredvid de tummade sladdertidningarna som av någon anledning just kvinnor gillar att läsa.
-Åh, det får gå, käre Hans! Man blir ju inte yngre! svarade hon och tryckte på knappen som skulle få dit en sjuksköterska. Efter någon minut dök två kvinnor upp, klädda i ljusblå byxor och vita sjuksköterskeblusar med pennor i fickan och vars en guldfärgad namnbricka.
Den ena av kvinnorna var lång, smal och såg ut att ha en imponerande byst innanför plagget, men verkade allt annat än trevlig. Hennes mun var hopbiten och det var tydligt att hon var trött på att bli pinglad för att fylla på vasar med vatten till alla som kom med blommor.
Hon hette Marika enligt namnbrickan.

Den andra sköterskan hette Jenny, var kortare och hade möjligen ett kilo för mycket, men inte så att det inte förhöjde hennes vackra former. Hon hade ett naturligt och trevligt leende som spred lite solsken i det annars gråa och trista rummet.
Hon log mot oss och tog fram en liten vas från ett skåp, medan Marika tittade på med armarna under brösten, vilket fick dem att se ännu större och imponerande ut.

Marika vände och gick ut utan att säga någonting, medan Jenny ordnade till blommorna och pratade lite med mormor innan hon gick ut. Men innan dess gav hon mig en lätt klapp på axeln, vilket förvånade mig. Jag kom mig inte ens för att säga något, skamset nog.
Min mormor var på sjukhuset för sitt dåliga hjärta, vilket ibland gjorde att hon kunde vara där i ett par veckor i stöten och jag hälsade gärna på henne eftersom jag inte hade så värst många släktingar jämfört med andra i alla fall. Hon hade tagit hand om mig mycket när jag växte upp och mina föräldrar var bortresta.

Vi fick pratat och skrattat och jag lovade att komma tillbaka om några dagar, vilket jag också gjorde.
Den här gången hade jag köpt alldeles knallröda tulpaner som jag trodde hon skulle bli nöjd med och dessutom några damtidningar, en korsordstidning och en liten bit choklad som jag visste att sköterskorna inte skulle tillåta om de visste, men mormor insisterade på att hon skulle må betydligt sämre om hon inte fick en liten bit någon gång då och då.

Lite motvilligt lydde jag henne.
Hon gillade blommorna och hon tryckte utan samvetskval på knappen igen. Båda sköterskorna kom efter ca en halv minut och Marika såg ont på mig. Jag hoppades för mitt inre att hon aldrig skulle ge mig en spruta. Jenny däremot kom glatt in och plockade fram en vas och såg till att mina blommor hamnade på bordet bredvid sängen.
-Vad fina de är! sa hon och lade händerna på mina båda axlar bakifrån.
-T-tack! fick jag ur mig och tittade häpet efter henne när hon gick ut ur rummet i sina sjukvårdskläder. Marika gick först med armarna nonchalant hängande vid sidorna. Det var ju inte sådant här trams hon hade blivit sjuksköterska för, kunde man se att hon tänkte.

Mormor pratade glatt och såg pigg ut, med en liten glimt i ögat, vilket gladde mig. Vi pratade lite längre än vanligt innan jag gick hem. Jag bodde själv och hade aldrig hittat någon att dela mitt liv med, vilket gjorde mig sorgsen.
Det var väl inte så att jag såg dålig ut eller hade dåliga vanor, utan jag var bara väldigt blyg och oerfaren. Läget var inte akut än för jag var ju inte så gammal, bara 28, men nog skulle jag nog vilja ha någon att vara tillsammans med.

På onsdagen nästa vecka gick jag till sjukhuset igen. Det var kanske sista gången på ett tag för mormors värden såg bra ut och hon skulle möjligen få komma hem om ett par dagar, vilket gladde henne, trots att hon hade det rätt bra på sjukhuset, med andra tanter och sköterskor som servade henne.
Denna gången blev det lite sommarblommor som jag plockat efter jobb. Hittade ett bra ställe där ingen kunde se mig och var rätt stolt när mormor fick se de somriga blommorna. Hennes ögon lyste liksom upp en aning, kanske minnen från forna dagar väcktes till liv?

Knappen trycktes in och den längre och välkonstruerade sköterskan Marika kom in. Hon fick ifrån sig ett dämpat hej och såg på mina blommor utan att bli imponerad. Tror att jag hade behövt bilnycklarna till en Porsche i hennes fall!
Hon tog vasen och fyllde den med vatten och ställde sedan ner den på bordet. När hon gjorde det lutade hon sig fram och jag såg hennes vackra klyfta mellan brösten, vilket fick mig att tappa andan en sekund. Marika satte inte i blommorna, så det gjorde jag och jag kunde se att mormor inte alls gillade den attraktiva sköterskan, men utan att göra det uppenbart.
Det viktigaste var ju att vi fick en stund tillsammans.
Återigen pratade vi en lång stund och återupplevde gamla minnen. Jag hoppades att min mormor skulle få leva länge till!

När jag var klar hos mormor gick jag ut från rummet och på vägen ut kom jag att gå bredvid den andra sköterskan, Jenny. Jag visste inte vad jag skulle säga, så jag bara saktade ner ett halvt steg och lät henne gå före, men hon vände sig lite mot mig och log.

-Hej Hans!
-H-hej! svarade jag, paff över att hon visste vad jag hette. Jenny, va?
Hon log vänligt och imponerat mot mig.
-Så du vet mitt namn med? Namnbrickan?
-Ja, så klart! svarade jag svagt.
-Du vet inte hur många som inte ens bryr sig om att titta på den för att se vad man heter, utan bara kallar en syster, som om man vore en enkel tjänare, eller så.
-Mmm, synd!

Vi gick nu bredvid varandra, hon hade en tunn jacka utanpå sina arbetskläder och jag hade bara jeans och en grå t-shirt på mig.
-Vad snäll du är mot din mormor!
-Äsch! Klart man vill hälsa på sin mormor!
-Visst! Men de flest kommer en gång för att bara vara artiga och sedan har de annat för sig och lämnar sina gamla till oss. Som om vi skulle kunna ersätta den glädje en familjemedlem kan ge dem!

Nu var vi utomhus och jag började gå mot busshållplatsen.
-Ska du in till stan? frågade hon.
-Ja! Min bil är sönder, så det blev att ta bussen idag.
-Men du tog dig hit i alla fall. Många hade skitit i det och väntat tills bilen var lagad! Jag förstår att din mormor gillar dig!
-Har hon sagt det?
-På sjukhuset får man höra och lära sig allt möjligt, Hans! Kom! Jag har min bil här borta!

Jag tittade mig omkring för att se att ingen tittade på när jag fick lift med en sköterska. Själv brydde jag mig inte, men hennes kollegor skulle kanske tycka att det var märkligt, men ingen tittade så klart.
Bilen var en ljus SAAB 9-5 med några år på nacken och i baksätet fanns två barnstolar i olika storlekar, då tittade jag automatiskt på hennes hand och såg att det satt en ring på vänster ringfinger. Varför gjorde jag det?
Jag hade ju inte haft några sådana tankar alls vad gällde Jenny, utan bara hängt på och pratat lite grann. Men på något vis var det skönt att få bekräftat att hon bara ville ge mig skjuts och inte göra mig bekymrad över hur jag skulle försöka imponera på henne.

-Vart bor du?
-Jordgubbsgatan 3! svarade jag och satte mig på passagerarplatsen där fram, tog på mig bältet och väntade på att hon skulle starta bilen. Den gick igång utan problem och hon började köra.

-Jag lovar att vi ska ta extra god hand om din mormor!
-Åh, tack!
-Vad jag förstår har du inte haft det så lätt!
-Huh?
-Vet du? Det finns så många människor som varit med om jobbiga saker, men som aldrig pratar ut om det och det är inte bra för en!
-Förlåt? Jag vet inte…vad menar du?
-Förlåt, men jag pratar kanske lite för mycket. Du bestämmer själv så klart hur du vill hantera saker!

Jag sade inget på en liten stund. Vad sjutton menade hon?
-Vad jag menar är bara att om man går och bär på sådant en längre tid, så blir det till slut omöjligt att bearbeta!
-Vilket?
Hon tittade lite sorgset på mig och såg förstående ut. Något inte jag gjorde!
-Dina föräldrar, din morfar och så!
-Vad är det med dem? Förvirringen var total, hon måste blanda ihop mig med någon annan!

-Att bli ensam i så unga år och ta hand om sin mormor, utan tanke på sig själv! Du måste ha varit så himla stark och lidit i det tysta! Du får inte berätta att jag fått reda på detta!
-Fått reda på vad? Jag tog inte hand om….
-Okej! Okej! Jag förstår, du vill inte tala om det! Vi pratar om något annat!
Jag tittade på henne en lång stund och undrade var i hela fridens namn hon fått allt detta ifrån? Var hon tokig? Hon verkade inte galen i övrigt och bilen körde hon utan problem.

-Oookej! sa jag. Din kollega verkar inte särskilt serviceminded?
-Marika? Haha! Nej, henne skulle man inte gärna sätta i en reception. Hon är inte glad alls och det blev inte bättre när jag…nej, det kan jag inte berätta!
-Vad? undrade jag, pigg på att höra något annat än tokigheterna hon just fått ur sig.
-Okej, men detta är hemligt! Förstått?
-Visst! svarade jag.
-Marika stötte på mig en gång och det gick inte så bra!
-Ojj!

Vi satt tysta en stund och jag vågade inte säga någonting.
-Kan du tänka dig? Jag gick in i vårt omklädningsrum när mitt nattskift var slut och skulle byta om och sticka hem till barnen. Då kommer hon i trosor och ett litet linne som inte lämnade något åt fantasin. Hon ställer sig hos mig och pratar, ovanligt trevlig för en gångs skull.
Flera gånger lade hon handen på mig, eller råkade trycka ena bröstet mot mig. Hon verkade inte märka det, men jag såg att hennes bröstvårtor var stenhårda och…..förlåt, du kanske inte vill höra på detta?
-Örhhm! Jag…öhh…kanske det är bra att få det ur dig? Var det inte så du sade?
-Joo! Okej! Hursomhelst tyckte jag att hon verkade upphetsad med styva vårtor, glansig blick, rodnande kinder och lite väl närgången. När jag tog av mig mina kläder såg jag hur hennes ögon svepte vid min nakna kropp. Vände jag mig om, så tittade hon på min rumpa! Det var rätt jobbigt! Till slut var jag tvungen att säga åt henne att lämna mig i fred! Hon har aldrig förlåtit mig för det!

-Hoppsan! Kanske hon tog illa upp för att du trodde att hon stötte på dig?
-Nog stötte hon på mig alltid! Hon har haft flera relationer med tjejer på sjukhuset. Det ryktas om att hon gillar att vara på undersökningsrummen med sina flickvänner. Speciellt de med benstöden på britsarna, som är till för undersökning av kvinnor. Jag ryser alltid när jag är i de rummen!

Bilfärden fortsatte under tystnad ett tag. Vad fan skulle jag säga?
-Du hade rätt, Hans! Jag tycker det känns lite bättre sedan jag fick det ur mig. Är du säker på att du inte vill lätta ditt hjärta och berätta hur du fick kliva upp och ta en vuxens ansvar som barn. Hur du tog hand om din mormor och till och med gick och handlade mat som du köpte för pengar du tog i hennes handväska när hon var utom sig av sorg?
-Men va f…! Jag har inte….
Men jag tystnade tvärt när jag såg hennes ögon tåras och hur hon började hulka av gråt.
-Stackars, dig! snyftade hon.

Nu var jag riktigt förbryllad! Vad i helvete skulle jag ta mig till?
-Hördu! Förlåt! försökte jag.
-Det är inte ditt fel att du haft det som du haft det! Ödet ville annorlunda och du kämpar fortfarande med att ta hand om din mormor som har det svårt! Hans! Du måste få leva ditt liv! Du kan inte leva i förnekelse!

Va? Hon måste nalla av medicinerna!Jenny körde in på en uppfart och lade huvudet på ratten och snyftade.
-Vart är vi? frågade jag.
Förvånat tittade hon upp och föll sedan i gråt igen.
-Vi..vi är hemma hos mig! snyftade hon fram. Jag glömde…förlååt!

Det här höll inte.
-Vad kan jag göra för dig?
-Åhh! Jag skäms så! Det är jag som är sjuksköterska och ta hand om folk som behöver min omtanke och min expertis, så bryter jag själv ihop och beter mig som ett litet barn! Du måste tycka att jag är en fullständig katastrof! Buhuuu!
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till, men klart var att hon just nu inte var i stånd att köra bil. Som det nu var så var det nog bäst om hon fick hämta sig lite först. Hon verkade också inse det och gick ut ur bilen och bort mot dörren. Tvekande följde jag med och hon lämnade dörren öppen, så jag klev nervöst in i hennes hus.

Jenny gick bort till diskbänken i köket och satte igång vattnet innan hon tog fram ett par tabletter ur väskan som hon sedan svalde och sköljde ner. Hon satte sig ner på en stol och började torka tårarna ur ögonen, noga med att inte titta på mig.
Kinderna var flammiga, näsan rann en aning och ögonen var röda. Det tog ett par minuter innan hon hämtade sig och återigen tittade på mig.

-Hans! Jag vet inte riktigt vad som tog åt mig! Jag brukar vara rätt härdad, men din mormors historia om hur du fått växa upp bekom mig verkligen och jag beundrar ditt mod och din beslutsamhet!
Mormor? Vad i hela friden hade mormor hittat på? Mina föräldrar levde och hade det bra och min morfar hade jag inte ens träffat eftersom han dog innan jag föddes. Och nu satt jag här med en rödgråten sköterska som inte ens hade lyckats köra mig hem.

Efter någon minut reste hon på sig, snöt sig och gick sedan bort till mig och kramade mig hårt. Nu kändes det om möjligt ännu mer märkligt, men jag omfamnade henne tillbaka. Det kändes i vilket fall som trevligt att få hålla om en vacker kvinna, även om omständigheterna var ytterst oklara.
Jenny släppte mig inte och höll mig hårt, som om hon ville dra åt sig mitt lidande, jag kramade henne lite extra hårt jag med. Snart lyfte hon sitt ansikte från min axel som hon nu vätt med tårar och tittade allvarligt och sorgset i ögonen.

Hon var nog ett par år äldre än mig, men jag var längre. Hennes ögon var blanka, men väldigt vackra att titta in i. Så slöt hon dem långsamt, särade knappt märkbart på sina röda läppar och sträckte sig lite uppåt mot mig.
Reflexerna tog genast överhanden hos mig och jag lutade mig framåt och nedåt med huvudet och mötte hennes mun med min, utan att tänka på vad jag gjorde. Hennes läppar var väldigt varma kände jag när de vidrörde mina och vi kysstes.

Jenny gav ifrån sig ett dämpat stön och tryckte sig mot mig och lät sin mun ivrigt kyssa min. Nu öppnade hon sin mun och började låta sin tunga vara med också, vilket jag också inte var sen att göra. Jag vet inte vad som skulle ha kunnat hindra mig, men världen utanför var i alla fall nu långt borta och det enda som fanns hos mig nu var smaken av tårar som runnit ner och hennes saliv som jag nu inte kunde undgå på grund av det intensiva kyssandet, inte för att jag ville vara utan eller så, dock.

Jennys andhämtning genom näsan blev allt snabbare och snart började hon flämta genom våra kyssar och jag kände hur upphetsningen spred sig som en eld i mitt underliv och jag hårdnade. Hade jag tur skulle sköterskan inte märka det, men hon tog tag med ena handen om den nedre delen av min rygg och tryckte sig ännu hårdare mot mig så att vi nästan tappade balansen.
Hon fnittrade till, men fortsatte att begrava sin tunga i min mun och låta våra munnar leka med varandra, tills hon plötsligt stannade upp, höll mig en liten bit ifrån sig och log mot mig.

-Ta av dig! Ta av dig med en gång! viskade hon och släppte mig.
Tveksamt böjde jag mig ner och tog av mig skorna, medan hon drog sin sköterskeblus över huvudet och sedan drog ner sina byxor. Hon slet sedan av sig sin tighta kortärmade tröja innan hon väntade på mig i bara sina underkläder. De var inte sexiga eller påkostade, men åsynen av den kurviga kvinnan med en markerad bulle frampå trosorna och stenhårda bröstvårtor under den heltäckande bh´n, var nog det mest upphetsande jag någonsin sett i mitt liv.

Så fort jag fått av mig allt utom de alldeles uttänjda kalsongerna, flög hon på mig igen, där mitt i köket och slog armarna om mig och kysste mig hårt och hett. Jag besvarade kyssen och kände hur hon redan svettades på ryggen och hur varm hela hon var.
Jennys händer smekte min rygg och snart åkte en hand ner mot min rumpa. Den gled innanför kalsongerna och greppade om min skinka, vilket överraskade mig. Nu kunde inte jag vara sämre, så jag lät min högra hand glida upp mot hennes vänstra bröst och slöt handen om det mjuka varma behaget.
Vårtan kändes tydligt i min handflata och jag pressade ut tutten mot hennes bröstkorg, återigen flämtade hon. Tydligt otålig, tog hon tag i sin bh och drog den rakt uppåt så att de ljuvliga brösten sträcktes ut och sedan återtog sin vanliga form när hennes armar kom ner igen.

På den sekunden såg jag hur vackra de var. Runda och fylliga, inte så utskjutande, men vackert välformade. Hon var fräknig upptill på bröstkorgen av solande, men de upphörde gradvis ju längre ner man kom och hennes bröst var nästa alldeles vita med rätt stora bröstvårtor som såg ut att ha varit med om en amning eller två.
När jag lade mina darrande händer på hennes varma bröst, kände jag hur den alldeles blanka, tunna huden nästan klistrade sig fast mot mina handflator. Jenny lutade sig framåt och öppnade munnen för att återigen kyssa mig.
Det blev lite trångt, så jag släppte hennes bröst och lät dem plattas ut mot min egen bröstkorg, samtidigt som vi kysstes upphetsat och jag tryckte min erigerade lem mot hennes mage så att hon skulle känna hur upphetsad jag var.

Vi slutade kyssas och vi andades nu hastigt båda två. Jag tog tag i hennes troskanter, men hon tog över och drog snabbt ner dem till knäna, för att därefter lirka sig av dem med benrörelser, samtidigt som hon flämtande tog tag i mitt huvud och kysste mig igen med ivrig, sökande tunga.
Det här var rena paradiset!

Snart slutade vi att kyssas och Jenny började fumla med mina kalsonger nu. De hängde upp sig på min hårda kuk, men gled därefter ner till anklarna. Då lät jag min ena hand glida ner för hennes mjuka mage och snart kände jag hennes sträva könshår. Jag fortsatte och märkte hur värmen stegrade sig, ju närmre hennes underliv jag kom.
När fingrarna gled ner mellan hennes ben, blev håret vått och klibbigt. På några sekunder hade fingrarna hittat rätt och passerat in mellan de varma och mjuka läpparna i hennes fitta.

Jenny gnydde till och sköt fram underlivet mot mig så att jag kom åt ordentligt med fingrarna, under tiden hon fortsatte att kyssa mig. Jag hade gärna velat se mina fingrar glida runt i det våta, men nöjde mig just nu med den underbara känslan.
Så släppte hon mig med ett utdraget stön och lade sig ner på golvet. De fina brösten gled ut åt sidorna och jag såg hennes mörka triangel av hår mellan benen och hur hårstråna klistrade sig kring mittpartiet av den nedre delen av triangeln, där vätan kom ifrån och där det varma hålet väntade mig.

Ivrig och med bultande kuk gick jag ner på knä och särade på hennes ben så att jag nu såg de delikata, tunna läpparna delade på sig och välkomna mig. Jag lutade mig framåt och nedåt, medan jag styrde min kuk mot hennes sköte. Jenny tog sina bröst i händerna och smekte dem i förväntan. Hon bet sig lite i läppen och lutade huvudet bakåt när hon kände mitt ollon vidröra hennes fitta.

Så fort jag sökt mig rätt, började jag lägga lite vikt bakom, vilket fick mig att sakta sjunka in i Jenny till hälften. Jag drog mig ut så att bara ollonet snuddade vid slidmynningen, innan jag återigen lade mig ner över henne och nu kunde fullfölja hela vägen in i hennes våta och härligt varma fitta.
Jenny slog nu armarna om min rygg och drog mig mot sig. Hon slog även benen om mig och verkade vilja bli ett med mig. Ljuden hon gav ifrån sig var en blandning av njutning och faktiskt lite gråt.

Det slog mig nu att hon faktiskt var gift och hade barn, men att jag nu låg ovanpå henne, djupt begravd i hennes varma inre i hennes kök. Däremot kände jag ingen skam eller ånger, utan bara en djup och innerlig kåthet och jag tror Jenny kände likadant, för hon manade på mig att stöta i henne, vilket jag mer än gärna gjorde.
Kuken var redan nu våt av fittsaft och den gled lätt in i henne gång på gång. Jenny famlade med händerna om mig och tog emellanåt tag om mina skinkor och begravde sina naglar i dem under tiden jag knullade henne så att brösten for omkring.

Det var ingen hejd på hennes flödande fittsafter och det lät när jag knullade henne hårt och snabbt på golvet. Jenny gnydde nu och lät sin högerhand glida ner längs magen för att lägga ett par fingrar mot sin klitta, för att slutligen få en riktigt kraftig orgasm som fick hennes fitta att bli trång och pulserande runt min ådriga kuk.

-Ohhhh, yeeesssss! stönade hon med slutna ögon och kroppen skakandes i små ryckningar när orgasmen sköljde genom hennes kropp. Jag fortsatte att knulla, vild av åsynen av den upphetsade sköterskan under mig. Hennes löst uppsatta hår låg nu i slingor på golvet och hennes kinder var rosiga och blanka.
Så fort hon var färdig, tryckte hon upp mig från sig och jag blev ett ögonblick orolig att hon inte ville mer, men hon bara tog sig upp och vände på sig så att hennes bak kom att vändas mot mig.

Hon hade en fin feminin rund bak, säkert för stor för modevärlden, men perfekt för en upphetsad man med en längtande kuk. Jag såg svettdroppar på hennes rygg och lade sedan mina händer på de mjuka skinkorna och tittade ner. Det första jag såg var hennes lilla anus, en liten stjärnformad krater som jag märkligt nog blev generad över att titta rakt på, så jag tittade lite längre ner och såg då hennes blanka, våta blygdläppar som stack ut en aning bland det våta könshåret.

Jag böjde mig ner och sträckte ut min tunga. Jag lät den glida nerifrån hennes klitoris och upp till hennes slidmynning, där jag lät den glida in ett par centimeter i henne. Jenny skakade lite otåligt på rumpan och jag ställde mig snabbt upp på knä bakom henne och utan att hålla om kuken, lät jag ollonet finna sin väg mot värmen igen.
Jenny stönade högt när jag långsamt gled in henne bakifrån och jag såg hur min kuk försvann in i värmen. Sedan började jag snabbt att knulla henne och tog ett bra tag om hennes höfter för att kunna styra händelseförloppet som jag ville.

Ännu en gång såg jag hur hon sträckte sin hand mot sitt sköte för att ytterligare stimulera sig medan jag pumpade hårt i hennes härliga hål. Vilken vändning allt hade tagit! Det var länge sedan jag mådde så bra och jag såg till att tänka på allt annat än hur jag knullade Jenny, för att kunna hålla ut så länge som möjligt.
Kuken for in och ut i Jenny och vi stönade båda två, utan en tanke på omvärlden. Hon fick sin andra orgasm efter en bra stunds ihållande knullande och det dröjde sedan inte länge tills jag inte heller kunde hålla tillbaka.

Min rygg spändes, benen darrade och jag grimaserade när jag sprutade min sats långt inne i sjuksköterskans underbara slida. Jag ville inte sluta komma, jag ville inte lämna Jennys kropp, men när jag var klar lade hon sig ner på golvet och andades kraftigt. Min kuk var fortfarande inne i fittan, men jag kände hur den gled sakta utåt i takt med att den krympte.
När den till sist lämnade Jenny, lade jag mig på rygg bredvid henne och tittade mot hennes ansikte.
Hon log mot mig.

-Tack! sa jag.
-Varsågod, Hans! Hur mår du?
-Joo, bättre! Det var underbart!
-Tror du att det får dig att kunna bearbeta din plågofyllda historia?

Jag tänkte en stund.
-Jag känner att jag är en bit på vägen! Kanske jag kan komma till insikt om vad jag gått igenom så småningom!.......Hjälper du mig?
Jenny var tyst en stund.
-Ångrar du dig? frågade hon.
-Jag? Nej! Du då, Jenny?
Hon tänkte en lång stund.
-Hans! Om du mår bättre av det här och jag kan hjälpa dig att prata ut, så kan jag hjälpa dig, eftersom jag så gärna vill få dig att må bra och din mormor att kunna känna frid. Hon kanske inte har så jättelångt kvar, vem vet? Men det måste gå snyggt tillväga! Överens?
Jag nickade ivrigt!

Vi tog på oss och pratade märkligt nog om småsaker, som om händelsen inte påverkat oss i någon större grad. Hon såg ut att vara lite stolt när hon sedan lämnade mig hemma hos mig. Vi kom överens om vilken tid jag skulle hälsa på mormor nästa gång och hon skulle då följa med mig hem, för att minimera risken med att bli påkomna.
Hennes medmänsklighet stod tydligen över hennes moral gentemot hennes man, fast kanske han var likadan? Jag brydde mig inte, jag ville bara få vara med Jenny så länge jag kunde och hoppades att hon inte skulle börja fråga ut mig om för många detaljer.
Det var nog bäst att synka lite med mormor, som skulle vara kvar ytterligare en vecka.

När jag besökte henne hade jag denna gång med mig en mycket större bukett blommor än vad jag brukade. Sköterskan Marika himlade med ögonen och begav sig av på jakt efter en annan vas som skulle rymma allihop. Jag såg inte till Jenny just nu, utan var nu ensam med mormor.

-Så det gick som planerat! Jag märkte nog det på Jenny, jag! sa den gamla tanten och log pillemariskt.
-Du är inte klok, mormor! sade jag med ett glatt leende. Men det var lite väl magstarkt med mamma och pappa!
-Hon behövde något extra, Jenny! Hon är inte lättfotad, ska du tro! Marika däremot skulle varit ännu svårare….jag tror hon dansar moturs! viskade hon som om det vore en stor hemlighet.
-Ja, jag vet! svarade jag, också viskandes. Men varför, mormor?
-Äh! Du behöver det! Jag har inga pengar du kan ärva och något vill jag att du ska komma ihåg av mig när jag lämnar denna jord en dag. Spela dina kort rätt nu, Hans, så kan du få ha det lite trevligt! Hon är väl en kär tös?

Ja, vad mer är det att berätta? Jenny mötte mig på parkeringsplatsen och såg omtänksamt på mig när jag klev in i hennes bil och vi begav oss hem till mig. Ytterligare något steg mot att bli ”helad” av den omtänksamma sjuksköterskan!
Tack, mormor!