Fototur på stranden

Fototur på stranden


Sommar!
Kvällen var varm och vinden smekte skönt.
Solen hade någon timme kvar på himlen med det varma ljuset som jag gärna ville fånga.
Så jag kollade en extra gång gatt jag hade vad jag behövde i min kameraväska innan jag gick ut till bilen och körde ner mot Ängelholms strand.

En vidvinkelzoom, en fast 50:a, ett 70-200 zoom och så klart kamerahuset. Kvittar vilket märke det är på grejerna. Det är bara amatörer som tjafsar om sådant, det är ju bilderna som räknas, inte vem som tillverkat sakerna. Slutmålet måste alltid vara bilden!

Parkeringen var tom, kanske för att det var något fotbollsevenemang på en kanal och något folkkärt artistprogram på en annan kanal, som lockade mer än den underbara sommarkvällen. Folk var kanske trötta och satt nu och åt pizza eller räkor.
Jag klagade verkligen inte, utan såg genast hur ljuset föll in mellan sanddynerna och hur det vassa grässtråna kastade långa skuggor. Hmm, vidvinkel eller tele! Jag tog telet och försökte hitta spännande vinklar och fascinerande skuggor.

Det var väldigt tacksamt och jag fick många bra bilder, även om jag vid datorn senare skulle plocka bort en del av dem som inte riktigt höll måttet, för det tog hårt på lagringsutrymmet eftersom jag plåtade i råformat. Jag hade två hårddiskar på vardera 3 terabyte, alltså 3000 gigabyte, för att kunna hålla backup på alla mina bilder.
Min värsta mardröm vore att mina bilder försvann. Hellre då att kameran blev stulen, sådant går alltid att ersätta, även om det är sura pengar.

Nu såg jag att en särskild ljusstråle letade sig in mellan två högra sandåsar och jag såg bilden!
Fan, det här får jag inte missa, tänkte jag och bytte till 50:an för ännu bättre skärpa. Om jag bländar ner några steg så kommer jag att få maximal skärpa. ISO´t var redan på 100 och jag fick tänka på att hålla extra stilla för telezoomen hade bildstabilisering, till skillnad från 50:an.

Men nu kom det en tjej gåendes från vänster, rakt in i min bild och sätter sig sedan ner i sanden med ansiktet ut mot havet och den sakta nedgående solen.
Helvete!

Det ser inte ut som om hon tänker gå därifrån heller. Kan jag säga till henne att akta sig? Det är ju en allmän plats, så det skulle verka väldigt märkligt.
Men….hur blir det om jag tar med henne? Blir bilden sämre?
Jag är ju ingen människofotograf, utan gillar bäst stilrena naturbilder. Men kanske.
Jag tar upp kameran, tar ett par bilder och tar med henne i kompositionen, innan hon ser mig.

Shit! Där såg hon mig! Jag tar ner kameran och vet inte riktigt vad jag ska göra. Att sticka skulle verka misstänkt och det är bara vi två på stranden. Jag klättrar ner från min position och tänker bege mig längre bort, men jag får väl i alla fall hastigt förklara mig, tycker jag.

Hon rör sig inte bortsett från huvudet som följer mig.
-Hej! säger hon med en tydlig accent som antyder att hon är från göteborgstrakten.
-Hej!
-Ute och fotograferar?
-Ja! Du kom nog med på den sista bilden, hoppas det inte gjorde någonting! sa jag ursäktande.
-Får jag se! sa hon och såg allvarligt på mig, vilket gjorde att jag antog att hon inte var så glad över det och nog skulle be mig radera bilden. Nåja, det går alltid att få fram bilden igen om jag inte formaterar kortet eller skriver över datan med nya bildfiler.

Jag knappade fram bilden och vände kameran mot henne så att hon kunde se sig själv sittande mitt i ljusstrålarna med ansiktet mot havet. Hon tittade en bra stund på bilden och jag stod nervöst och tittade på henne.
Hon var barfota och hade slitna, snygga jeans på sig. Hon hade en vit stickad tröja med ett linne under och det rufsiga, långa, blonda håret lekte kring hennes vackra ansikte i vinden.

-Fin! Jag andades ut.
-Tack!
-Får jag titta på resten?
-Visst! sa jag efter någon sekunds tvekan, som om jag hade något i kameran som hon egentligen inte fick se. Det hade jag inte, men mina bilder är personliga och jag vill gärna gå igenom dem först och fixa till de som jag tycker är bra innan jag visar upp dem.
-Trycker jag här?
-Det är bara att pila åt vänster om du vill backa bakåt!

Tjejen satt en god stund och bläddrade igenom mina strandbilder, det hade nog blivit ca 50 st än så länge. Sen kom mina bilder från skogen i lördags som jag ännu inte lagt över i datorn och hon tittade noga på dem också, innan hon lämnade tillbaka kameran med ett litet leende.
-Fina! Du har bra känsla! Du gillar det rena och känslosamma!
-Tackar! Jo, jag föredrar lugna bilder. Sport och vimmelbilder lämnar jag med varm hand åt andra.

Jag gjorde mig redo för att vandra vidare, tacksam för att hon inte tagit illa upp, men då tittade hon på mig, så att jag inte kunde börja gå.
-Vill du ta några bilder till på mig? Om du har lust så klart!
-Ähh! Jag är ju ingen porträttfotograf precis! försökte jag komma undan med.
-Skit i det! Jag ser ju att du har bildsinnet och du vill kanske öva och bli bättre?
Paniken svepte in över mig! Jag var inte alls van vid att ta bilder på människor och visste inte vad man säger, eller hur man gör.

-Om du vill kan jag så klart ta några bilder, men de kommer nog inte bli så värst bra!
-Tycker du inte jag gör mig bra på bild?
-Öhh..joo, alltså jag menade….
-Äh, jag driver med dig! skrattade hon. Kom igen nu! Ta några bilder när jag sitter här och tittar ut mot havet! Tänk inte på mig, utan bara på kompositionen och ljuset, vetja´!
Hennes avslappnade sätt lugnade mig och jag satte ner kameraväskan och började försöka titta på henne med bilden i åtanke. Hon satt stilla och verkade inte bry sig om mig, så jag gick runt lite tills jag hittade lite vinklar där hon kom att bli en naturlig del av miljön och jag märkte att jag fick tänka om mot mitt vanliga sätt att bedöma situationen.

Utan att jag nästan märkt det hade jag tagit ca 50 bilder till, bara på henne. Jag visade dem för henne och hon såg rätt nöjd ut.

-Du ser! Du kan! Det är inte så svårt, eller hur?
-Det är ju du som gör det lätt! Jag hade nog aldrig vågat annars!
-Kom! Nu vill jag ha lite bilder när jag går mellan dynerna och solljuset faller in från sidan, tror du det kan bli bra?

Jag tittade mig omkring och såg det hela framför mig. Det skulle nog kunna bli bra!
-Om du kommer mellan den höga dynen där och sedan går mot den där grästuvan som växer fritt där borta. så kommer vi nog få ett vackert ljus, tror jag! sa jag och började plötsligt känna lite iver över den nya möjligheten till vackra bilder. En vacker kvinna skulle säkert kunna göra bilden lite mer intressant.
-Ok! Vi provar, la! sa hon och småjoggade bort till den plats jag föreslagit.

Med något ökande puls kollade jag inställningarna på kameran. Jag höjde till ISO 400 för att vara mer säker på att inte få rörelseoskärpa, sedan gav jag tecken till henne att börja gå.
Mycket riktigt föll ljuset nu in på henne och kastade en fin skugga som jag också gjorde till en del av bilden. När hon kom fram, ville hon titta på resultatet. Hon nickade till de flesta bilderna och stoltheten växte hos mig.

-Kan vi göra det en gång till? sa hon och väntade inte ens på mitt svar innan hon drog av sig den stickade tröjan och lade den bredvid mig och sprang sedan bort till startpunkten.
Jag nickade till henne och hon började gå igen. Lite långsammare den här gången och jag gjorde ett ännu bättre jobb med att följa henne och samtidigt hålla koll på bildens helhet i sökaren. Väl framme igen, tittade vi igenom de nya bilderna och då såg jag att linnet hon hade på sig inte lämnade så värst mycket åt fantasin.
Det var inte så att den var genomskinlig, men det tunna tyget i vinden gjorde att plaggen smet åt om hennes överkropp och tydligt avslöjade de feminina kurvorna av hennes bröst och dessutom de styva bröstvårtorna inunder.

Jag höll andan och väntade på hennes reaktion. Visst måste hon också lagt märke till det?
Men hon bara gick igenom dem och såg nöjd ut.
-Nu vill jag ha några bilder när jag sitter på den lilla kullen där! Tror du inte att det kan bli bra om du är lite bakom och tar mig snett bakifrån? sa hon på sin klingande göteborgska.
-Visst! Absolut! sa jag ivrig att få hennes uppmärksamhet på annat håll.
Hon gick bort till den lilla kullen och satte sig ner i sanden med armarna om de uppdragna knäna så att jag sedan kunde gå runt henne och få en hel del fina bilder, lite i motljus med det blonda håret genomlyst som en gloria på visa bilder.
Det här skulle säkert bli bra, tänkte jag.

Så släppte hon sina knän och sträckte ut benen, satte händerna i sanden bakom sig och spände ut bröstkorgen och nu drogs tyget åt om hennes överkropp, vilket fick de ståtliga brösten att framträda tydligt igen. Det var knappt jag vågade fortsätta ta bilder, men hon verkade vilja det, så jag fortsatte att knäppa iväg bilder på henne.

-Vad säger du? Blir det bra? sa hon och ställde sig upp.
Jag kände att jag nog var tvungen att påpeka att hennes bröst framhävdes lite väl mycket, men ämnet gjorde mig nervös.
-Öh, förlåt! Men dina…din bryst…linnet gör att….alltså jag bara menar…! stammade jag svagt ur mig och gestikulerade vagt åt hennes torso i hopp om att hon skulle förstå vad jag menade.
Hon såg lätt förvånad ut och tittade ner mot sina bröst, sedan log hon i mjugg.
-Du är inte lite fräck du, va? Okej, kör du bara! sa hon, tittade sig omkring och drog sedan snabbt av sig linnet så att hennes runda bröst nu syntes i det varma solljuset. Jag blev naturligtvis alldeles stum och stirrade på de underbara behagen med de mörka, knottriga knopparna. Hon missförstådde mig!

-Då fortsätter vi! Om du har tid alltså?
Jag visste varken fram eller tillbaka. Skulle jag förklara misstaget, eller försöka rädda situationen på något annat vis? Nej, det var nog bara att köra på som gällde, så jag bara nickade och backade bak till en bra position.
Hon stod vänd mot mig, vikten på det ena benet och tittade allvarligt på mig under ögonbrynen och händerna bakom ryggen. När jag hämtat mig från chocken började jag ta bilder, men jag kände att jag inte hade någon kontroll på det tekniska. Jag visste inte vilken bländare och tid jag hade, utan hoppades att de tidigare inställningarna skulle duga.
Troligtvis var jag nu lite darrigare om händerna än innan.

-Bra! Mycket bra! Om du vänder dig lite och tittar mot träden där borta! sa jag i hopp om att kunna återfå lite av kontrollen.
Nu hamnade hennes ena bröst i skugga och blev en perfekt siluett med den hårda vårtan som blickfång. Hon var duktig på att hitta egna poser och vi tog bilder från flera vinklar och med olika objektiv. Bland annat satte hon ner fingrarna i framfickorna på jeansen och spände armarna framåt så att hennes tuttar klämdes mellan dem och bildade två perfekta ovaler.

Min kuk blev inte mindre hård nu och jag kände hur det började droppa försats från ollonet inne i förhuden. Skärpning!
-Kan jag komma gående längs stranden?
-Ja för fan! svarade jag.
-Jag tar av mig lite till om det inte gör något?
-Öhh….nej! Alltså, det är okej! Gör du det!
Jag tänkte definitivt inte stoppa henne om hon frivilligt tänkte ta av sig byxorna och gå i bara trosorna om det var det hon ville. Jag bara hoppades att det inte skulle komma någon och störa det som nu blivit den bästa fotostunden i mitt liv.

Hon knäppte upp knapparna i de slitna jeansen och drog ner dem till anklarna och klev ur dem. Dra mig baklänges! Hon hade inga trosor! Hon hade en perfekt liten triangel av hår mellan benen och verkade inte särskilt blyg heller, utan bara sprang bort en bit på stranden, där vågorna lugn slog in.
-Blir det bra härifrån? ropade hon och jag bekräftade med en vinkning. Då började hon gå lugnt och sexigt, tittandes ut mot havet och ibland ner mot fötterna. Det här skulle bli bilder att komma ihåg, insåg jag och försökte lägga fokuspunkten på henne så att jag inte fick oskarpa bilder.

Nu hade jag nästa slutat komma med förslag på vad hon skulle göra. Dels var hon så duktig själv och dels så ville jag inte riskera att hon skulle ta en pose hon inte gillade.
När hon kommit fram till mig så ställde hon sig och sköt ut höften åt sidan med armarna rakt upp så att brösten blev ännu mer uppnosiga och vackra. Hon ställde sig brett isär med benen och verkade inte bry sig om att jag kunde se henne i all sin prakt.

Efter några minuter poserande, lade hon sig ner i sanden på sidan så att hennes ena bröst låg i sanden, hon höll över det andra med sin högerhand och det var till och med sexigare när man inte såg riktigt vad som fanns där, så jag såg så klart till att jag fick riktigt många bilder.
När jag tittade på kamerans display såg jag att jag var uppe i 667 bilder. Shit!

Som om hon förstod vad jag tittat på, log hon och sade:
-Har du fått tillräckligt med bilder nu?
-Jag klagar verkligen inte! Hoppas bara att du kommer bli nöjd med dem!
-Det blir jag säkert! Så! Nu vill jag nog bort från strandkanten! sa hon på ett sätt som gjorde det självklar att fotograferingen var avslutad. Så jag tog ner kameran och lade den i kameraväskan. Hon gick bort till sina kläder och lyfte upp dem, men tog dem inte på sig, utan bara gick upp bland de gräsbevuxna dynerna.
Jag bara följde efter, vi måste ju prata om hur hon skulle få bilderna.

Väl uppe bland sandkullarna där vi inte var så synliga hade hon fortfarande inte börjat ta på sig, utan lade ut jeansen och tröjan på sanden som om de behövde torka, sedan gick hon bort till mig, spritt språngandes naken och såg på mig.
Jag fattade noll!

-Sätt ner väskan! Jag lydde.
Hon tog det sista steget fram och gav mig en kyss på munnen innan hon tog tag om mitt huvud och drog fram det mot sina bröst. Jag viftade med armarna som om jag höll på att förlora balansen innan jag lät mitt ansikte känna de mjuka kullarna mot kinderna.
-Vad gör du? viskade jag fram i hennes barm och slöt ögonen.
-Schh! Jag gör precis det du tror jag gör. Jag förför dig! Ta av dig!

Alla tankar på andra människor som skulle kunna komma försvann och jag lyckades på något vis få av mig mina kläder och brydde mig inte en sekund om att jag nu var naken med ett sprängande stånd som stod rakt upp.
Hon tog mig i sin famn igen och den ena handen gled ner och greppade hårt om min kuk, samtidigt som jag smekte hennes bröst med min högerhand och lät den andra glida ner till hennes rumpa och gripa tag i den ena skinkan.
Det här var heltokigt och alldeles oförutsett. Sådant här händer bara inte, möjligen i dåliga sexnoveller;-P

Hon drog mig med sig när hon satte sig ner på sina kläder och snart låg jag över henne samtidigt som vi kysstes. Jag kände att hennes hand släppte min kuk och hur hon smekte sig själv mellan benen innan hon återigen greppade tag om min kuk och drog mig mot sig. Hon styrde mitt ollon mot sitt hemligaste och naturinstinkten fick mig automatiskt att börja söka och pressa mig in i henne. Hennes slida var våt och så fort jag kommit rätt gled jag med några småjuck ända in i henne, vilket fick mig att tappa andan av hänförelse.

Hon lade händerna på min rumpa och visade mig takten hon föredrog och började därefter att smeka mig över ryggen när jag såg till att hålla rytmen med vilken jag stötte mig in i hennes varma hål. På håll hördes lite trafikljud och skratt från en fest långt borta.
För övrigt hördes bara våra dämpade stönanden och vågskvalpet från havet. Solen var nu definitivt på väg ner och jag såg till att titta ner på min modell för att försäkra mig om hur vacker hon var och att jag faktiskt just nu fick älska med henne.
Jag tyckte nog att det var för bra för att vara sant! Hon tittade på mig och hennes bröst rörde sig av stötarna.

Det var ingen uppvisning i erotiska konster, inga fontänorgasmer eller vilt sprutande jättekukar, ingen analsex eller annat spektakulärt.
Hon fick en orgasm efter att vi en längre stund låtit våra kroppar förena sig med varandra och känslan av hennes slida som drog ihop sig om min pumpande penis fick också mig att bringas till orgasmens rand, men våra gnyenden var svaga och skulle inte höras så värst långt.
Med sammanbitna tänder och min kuk stenhård i hennes våta kön, lät jag min sats flöda upp i henne. Hon som så naturligt men ändå helt otroligt nog hade styrt upp det hela till detta underbara crescendo.

Vi låg tätt tillsammans en kort stund, en minut eller så. Min kuk omfamnades fortfarande av hennes varma sköte under tiden. Men vi insåg att vi inte kunde ligga kvar så där, så vi reste på oss. Jag först så klart och min kuk lämnade slak, men stolt sin erövring.
Vi såg oss lite fnittrande omkring, men vi var fortfarande ensamma. Vi tog på oss kläderna och tittade sedan på varandra och jag kände att min nervositet var som bortblåst.

-Hur kan jag tacka dig? Det här var det bästa jag varit med om!
-Du behöver inte tacka alls! Jag hade det lika trevligt. En skön sommarkväll som den här får man vara lite tokig! Skicka mig några bilder bara!
-Absolut! Men jag vet inte ens vad du heter!

Hon letade lite i sina bakfickor och drog fram ett lite slitet visitkort som hon gav mig.
-Anna, heter jag!
Eftersom hon presenterade sig, så tittade jag inte ens på kortet, utan stoppade bara ner det i min egen ficka.
-Jesper! sa jag.

Vi tittade lite på varandra. Två personer i tjugo-tjugofemårsåldern, som just haft en trevlig stund när lusten fallit på. Tänk att det blev så här! Från att ha varit en distraktion i mitt fotograferande, till den viktigaste personen i mitt liv! Just nu, i alla fall!

-Ja, hejdå, Jesper! sa hon.
-Hejdå och tack i alla fall, Anna! svarade jag och gick fram och gav henne en kyss på kinden som nu belystes av de absolut sista strålarna från den röda solen. Därefter började jag gå med min kameraväska mot parkeringen en bit bort.
På parkeringen stod det bara två bilar, min Honda och en svart Passat. På bakrutan stod det ”Johansson´s Foto” och av någon anledning trevade jag efter Annas visitkort och läste på det i det avtagande ljuset.

Fotograf Anna Johansson! Inte konstigt att hon hade varit duktig på att skapa bilderna. Hon hade styrt mig som en marionett, vilket jag inte hade något emot, skall sägas!
Framför allt kände jag prestationsångest över mina bilder, som hon skulle titta på med professionella ögon, men sedan dränktes den rädslan av känslan av min kropp emot hennes, min lem inne i henne. Hon hade valt detta!

Jag såg henne aldrig mer, men hon tackade för bilderna i ett mail och sade sig hoppas att jag inte tagit illa upp! Men, nej då! Anna! Jag känner mig fortfarande så smickrad och hedrad att jag inte vet hur det skall kunna toppas.
Ha det bra!