Mamman som började om!

Mamman som började om!





-Lycka till, Mamma! Du har väl inte glömt raka muttan? Hihi!
-FELICIA! röt jag till min dotter och kände hur jag blev alldeles röd i ansiktet. Men hon bara skrattade och verkade riktigt nöjd med att ha gjort mig förlägen.
Hon var sjutton år gammal och visste alldeles för mycket om vissa saker för sin ålder, enligt mig. Hon använde denna kunskap för att chocker mig, det visste jag, men det kom ändå som en överraskning när hon presenterade det ena snuskigare än det andra.
-Jag ska på en simpel dejt! Inget mer! Var snäll och använd inte sådana ord! Du verkar bara burdus och ouppfostrad!
-Jaja! Men ha det så bra ändå, mamma! Älskar dig!
-Tack, gumman! Jag vet!
-Och jag har lagt lite glidmedel i handväskan ifall han vill knulla dig i röven!
-FELICIAAAAA!!!!

Vad skulle jag ta mig till med ungen? Hon var visserligen väldigt snäll och jag litade på henne, men hon fick ju mig att bli alldeles fördärvad ibland. Nu gick hon och hon skulle sova över hos sin kompis, Eva-Britt, märkligt namn på en sjuttonåring, och jag skulle ha huset för mig själv, trots att jag sagt till henne att det bara var en simpel dejt.
Så nu hade jag tre timmar tills jag skulle vara färdig och nervositeten kom krypande. En dejt! Jag som inte varit på en dejt sen…………sen jag träffade Göran, Felicias pappa. Han hade tyvärr gått bort och det hade ju bara varit jag och Felicia sedan dess.
Men nu tyckte framför allt Felicia att det var dags för mig att träffa någon igen, själv var jag inte så säker. Visserligen hände det inte sällan att män uppenbart stötte på mig, jag tränade ändå flera dagar i veckan och hade en rätt snygg kropp för en fyrtioåring om jag fick säga det själv. Fast det skrämde mig i alla fall att gå ut med någon.

Kanske ett avslappnande bad skulle hjälpa……och ett glas vin! När jag sett till att dörrarna var låsta, gick jag upp på övervåningen och in i mitt sovrum. Vårt sovrum! Göran och jag hade sovit där! Älskat där! Gråtit där!
-Förlåt mig, Göran! Förlåååååt! grät jag fram och satte mig ner på sängen med ansiktet i händerna. Jag skulle inte kunna genomföra detta! Jag fick ringa återbud! Nej, SMS:a! Jag kunde inte prata med någon just nu när jag grät.
Men då, som om någon var där, öppnades dörren till garderoben och jag tittade storögt dit. Vad var det som hände? Det hände inget mer, bara dörren som glidit upp. Den hade kanske legat på låset så att den öppnades av en ren händelse, men min egen tolkning var så uppenbar och självklar!
Göran var här! Han visade på ett så uppenbart sätt som möjligt att jag skulle gå vidare. Att jag inte behövde känna mig ledsen. Innerst inne visste jag att han hade velat det, men utan någon form av konfirmation hade jag känt mig usel i själen.
Men detta! Jag började nu storlipa och tårarna flödade frigörande när så mycket släppte inom mig! Saker som ansamlats och tagit så hårt p mig utan att jag insett hur mycket jag gick och bar på. Det här var som om ett berg, snarare än en sten hade trillat från mitt hjärta.

-Tack, Göran! Tack! Tack! snyftade jag när jag över huvud taget kunde få fram orden. Jag tittade uppåt och knäppte mina händer, fast jag egentligen vet att det inte kunde finnas något där, men den kraftiga känslan var ändå starkare än mitt sunda förnuft just nu!

Efter ett tag hämtade jag mig och det var som om jag bara vägde tio kilo när jag reste mig. Osäkert gick jag bort till spegeln och tittade på hur jag såg ut. Risigt hår, skrynkliga kläder, rödgråtna ögon och osminkad. Det här gick verkligen inte an!
Dags för en dusch! Och vin! Skit i duschen, jag har tid att ta ett bad istället!
Med bestämda steg gick jag in i badrummet och satte igång att fylla badkaret med varmt vatten. Sen tog jag flaskan med vin som jag tagit med upp och hällde upp ett stort glas och höjde det!
-Skål, Göran! Tack igen! Jag vet inte om du är där, men jag ber dig att titta bort de stunder i livet då jag………Åh, vad jag önskar att det kunde vara du! Jag saknar dig såååå!

Nu grät jag floder igen och var tvungen att sätta mig ner på toalettstolen, men jag hämtade mig snart igen och fick tillbaka mitt nyvunna självförtroende. Jag ställde mig framför den stora spegeln i badrummet och tog av mig min tröja. Sen drog jag ner mina träningsbyxor och klev ur dem. Nja, några celluliter, men inte alls så mycket som det hade kunnat vara. Så var det dags för t-shirten, brösten hölls på plats i den trygga bh´h.
Jag vände lite på mig och tittade över min kropp. Överlag nöjd, men jag hade verkligen velat ha lite smalare armar och lite tightare mage.

Så tog jag ett djupt andetag och knäppte upp min bh. Det var alldeles tyst och det hördes tydligt när den vadderade bh´n slog i golvet. Mina tuttar hängde ner, det ena någon centimeter mer än det andra, men de var ändå vackra. Det gjorde inget att de var stora, män gillade det, hade jag lagt märke till.
Jag satte händerna under dem och lyfte upp dem samtidigt som jag pressade ihop dem så att bröstvårtorna nästan möttes. Jag nöp mig lite i bröstvårtorna och märkte hur de drog ihop sig, ovana vid beröring. Så länge de hade berövats sin uppmärksamhet!

Tvekande drog jag nu ner mina trosor. Mina tanttrosor! Sen tittade jag på hela min nakna kropp och vände och vred på mig under det obarmhärtiga skenet från belysningen. Jag var på det hela stora nöjd, men något måste göras åt den rejäla buske jag tydligen odlat mellan mina ben.
En bikini-ansning fick det bli. Bara så att jag kände mig lite fin överallt, även där det inte syntes.

Jag satte vinflaskan och glaset intill badkaret innan jag klev ner i vattnet som brände min hud. Det gjorde ont, men var samtidigt skönt. Det fick mig att glömma min sorg för en stund. Sorgen jag ständigt bar med mig. Fast nu kände jag hur min frihet började återvända. Mina onödiga bojor till en man som varit borta länge, började lösas upp. Tack och lov för att den där dörren glidit upp!
Det var ett tecken och nu började jag mitt nya liv!

Efter ett par rejäla klunkar vin, satte jag igång bubblorna och njöt av att känna hur det strömmade vatten och luft mot min kropp. Det var som om jag var viktlös när jag blundade, fast visst hjälpte nog vinet till lite grann!
Under tiden jag låg där, funderade jag mycket på hur jag mådde nu och vad det var jag ville egentligen. Ville jag ha en gubbe i huset? Ville jag ha det besväret? Hade jag blivit en surkärring som ville ha allt på mitt eget sätt?
Jag visste inte, men dejten i kväll var ett första steg i alla fall. Henrik som han hette, hade stött på mig i säkert tre år, men alltid på ett raffinerat och humoristiskt sätt. Aldrig att jag hade upplevt honom som jobbig eller så, han hade väl på sätt och vis nött ner mitt försvar under åren och jag kunde ju inte förneka att han gjorde mig smickrad och att han faktiskt såg väldigt bra ut.
Han var skild före detta militär och hade en son som var något år yngre än Felicia. Numera jobbade han som säljare av huslarm, något som tydligen lönade sig i dessa tider med kriminella och svaga myndigheter som lät tjuvarna gå allt som oftast.

Jag kom plötsligt på sig själv med att ha legat och tänkt på Henrik i flera minuter. Det hade jag aldrig kunnat göra annars! Alltid tyngd av dåligt samvete!
-Jag älskar dig, Göran! Kommer alltid att göra! Det vet du! så startade mina tårar igen, men denna gången slutade det när jag tog ett glas vin igen. Nä, nu fick det var nog! Inget mer vin! Jag kunde ju inte vara berusad när jag skulle ut och äta, eller hur?

Beslutsamt satte jag mig upp och såg då hur vattnet rann av mina bröst och hur det strilade från mina bröstvårtor. Sedan tog jag en rakhyvel från badkarskanten och manövrerade mig uppåt tills jag satt på den lilla avsatsen, så att mitt underliv nu kom nära ytan. Med den andra handen tog jag flaskan med raklödder och sprutade ut en rejäl klick med vitt lödder rakt på allt håret.
Så böjde jag mig fram efter att ha satt ifrån mig flaskan och lade handen rakt ner i löddret så att det trängde upp mellan mina spretande fingrar. Jag kände när jag kom ner till håret och jag började gnugga in det i min buske.
Det var verkligen inte igår jag vidrörde mig här annat än när jag var tvungen. Jag strök håret åt sidan och började dra rakhyveln där jag ville ha bort hårstråna, men allt eftersom jag skiftade sida, märkte jag hur jag blev allt mer upphetsad ju närmre mina läppar jag kom.

Med bultande hjärta fortsatte jag och flämtade nästan när jag höll undan de känsliga inre blygdläpparna för att kunna komma åt att raka bort de sista hårstråna mellan mina ben. Det var fortfarande lödder runt min fitta och det nästan brände i min nu nakna hud.
Herregud! Så skönt det var! Nu när jag kunde vidröra mig utan skulden. Åh, Göran! Om det bara vore din hand som nu gled över den nakna kullen och ner mellan mina läppar!

Efter så lång tid, kunde jag verkligen inte längre hålla tillbaka och jag började smeka mig hårt och målmedvetet. Min fitta brann, rann och längtade! Mina fingrar gjorde så gott de kunde. De smekte och sökte, men till slut var jag tvungen att få en dem.
Först ett och sedan två, för att slutligen låta tre fingrar glida in i min törstande heta eld. Jag lutade mig på ena armbågen och lyfte upp min kropp mot taket, medan jag flämtande och stönande fingerknullade mig tills det gick för mig.
Hade Felicia varit hemma, hade hon definitivt hört mig komma, men det tänkte jag inte på där och då. Fittan slöt sig kärleksfullt om fingrarna i sina sista spasmer och jag sjönk tillfredsställd ner i vattnet så att nästan bara min näsa var ovanför ytan medan mina fingrar mjukt gled ur mig.
Det varma vattnet kändes underbart och jag log. Jag log brett och lyckligt!

Men efter en stund klev jag upp ur vattnet och torkade mig. Jag speglade mig hela tiden och tittade ofta på mitt rakade underliv, som såg så främmande ut. Huden runtom hade en rodnad och det kändes väldigt naket och annorlunda. Det var skönt att jag inte hade någon tid hos läkare den närmsta tiden, även om jag visste att många kvinnor faktiskt rakade sin mus.
Hårfönen fick göra sitt jobb och när håret var torrt, klädde jag på mig och sminkade mig sedan. Inte för mycket, utan lagom. Håret kom sist. När jag var klar, kände jag mig som en ny person. En person som nu kunde ge sig ut på ett sökande i en stor värld som bara väntade på mig..

Henrik ringde på dörren och jag öppnade med andan i halsen. Han hade en bukett tulpaner till mig och var snyggt, men ledigt klädd i ljusa kläder. Hans leende kändes vänligt, men jag anade en nervositet bakom det. Skönt att jag inte var ensam om det.
-Hej!
-Hej, Henrik! Tack! sa jag och tog emot blommorna. Snabbt slet jag fram en vas och satte ner dem, innan jag gjorde honom sällskap igen vid entrén.
-Ska vi?
-Absolut! sa han och vi gick ut på trappan och jag låste dörren bakom mig. Vi hade kommit överens om att gå ut och äta. Själv kunde jag inte tänka mig att ta hem honom. Huset var alltför förknippat med Göran, även om han hade givit sitt ”medgivande”.
Vi sa inte många ord till varandra under tiden vi gick och det var rätt skönt. En del människor vet man att man inte behöver prata med hela tiden. Henrik var en sådan. Han liksom väntade på rätt tillfälle och lyssnade när jag pratade. Rent instinktivt kändes det bra och jag gillade det hela.

Efter att ha strosat runt en stund i staden och löst berättat lite om oss, hittade vi en restaurang, där vi gick in och blev anvisade ett bord. Det var så skönt att få göra något själv. Något för endast min skull. Även om jag älskade Felicia så behövde jag nog ta hand lite om mig. Felicia var för övrigt bättre på att ta hand om mig än vad jag själv var och jag fnittrade till lite när jag tänkte på vad hon hade sagt.
Tänk om hon visste att hennes mamma hade rakat sig mellan benen, som hon hade föreslagit på skämt!

Henrik lade märke till mitt sinneslag, men var gentleman att inte fråga. Han antog helt korrekt att jag skulle berätta för honom om det var något han skulle veta. Hursomhelst så åt vi och allt verkade toppen. Maten var bra, vi behövde inte vänta, vinet var gott (jaja, jag vet att det kanske blev lite mycket idag).
Men bäst var ändå Henriks sätt att vara. Han var uppenbarligen väldigt tålmodig. Kanske var det ett resultat av hans förra yrke? Han ställde rätt frågor och jag märkte att jag blev alltmer smickrad av uppmärksamheten, men samtidigt att det nästan bara var jag som pratade. Fast jag tror nog att jag behövde det.

När vi ätit och var mätta, bad Henrik om notan och när jag protesterade, så lät han mig betala min del av maten. Det gjorde mig glad. Han hade redan visat sin generositet och det var glädjande att han faktiskt lyssnade på mig och inte bara körde över mig i sin iver att visa sin artighet. Det tyckte jag var mer artigt!
Väl ute i den varma kvällsluften, började vi så gå hemåt i sakta mak. Henrik fortsatte att fråga mig om saker. Han hade inte växt upp här och ville gärna veta allt om stadens alla små gränder och kullarna i parken. Jag som sprungit omkring här sedan jag var barn, kunde berätta mycket och det fick många fina barndomsminnen att dyka upp igen.
Hur kunde han få mig att må så bra?

Men till slut tyckte jag att det faktiskt borde vara min tur att ställa lite frågor till honom. Han var kanske inte lika pratglad och jag fick prova mig fram lite. Han pratade tydligen helst inte om sitt jobb som militär, han ansåg väl kanske inte att det var ett ämne som passade sig nu när vi skulle ha trevligt, men jag märkte ändå att han hade ett stort intresse av sådana saker.
-Men Henrik! Ni fick väl lära er en massa om överlevnad och sådant? Kan man egentligen klara sig idag utan alla hjälpmedel?
-Tja! Allt går! Det gäller bara att lägga gamla vanor åt sidan och inte låta negativa tankar förstöra ens uppfinningsrikedom! Har man en del baskunskaper, så kan man överleva! Har man mer kunskaper kan man ju till och med leva så! Kolla på alla människor som fortfarande lever av det naturen ger!

Det här var ju saker jag aldrig ens tänkt på, det enda jag visste var att spänstiga killar på TV alltid fick för sig att hänga i linor utför berg och äta stora vita larver!
-Men hur bor man, då?
-Det är den enkla biten! Det svåra är födan!
-Så du kan göra dig en plats att sova här och nu?
-Visst!

Vi hade kommit till ett skogsbryn som låg efter den stora parken. En äng gick över i en vacker bokskog och jag märkte att vi var ensamma här.
Henrik gick med raska steg rakt in i skogsbrynet, utan att bry sig om sina kläder. Själv blev jag förvånad och trippade tveksamt efter. Han var tydligen en handlingens man! Snabbt hade han hittat ett par träd med klykor i rätt höjd så att han kunde lägga dit ett nedfallet smalt träd och så samlade han snabbt ihop lite smalare pinnar som han lade som ett slags snedtak.

Rädd för att detta skulle ta för lång tid gick jag bort till honom och tog honom i handen. Han tittade på mig och jag ledde honom tio meter längre ner, där solen lyste på det höga gräset. Där trampade jag snabbt ner gräset och lade mig sedan ner. Också jag struntade i mina kläder.
Henrik lade sig smidigt bredvid mig och nu låg vi båda två på rygg och tittade uppåt. Vi hade händerna knäppta på bröstet och vi sade inget på en lång stund.

-Är du säker? frågade han mig sedan. Han kände mig redan!
-Ja! Det har gått alltför lång tid, men jag är redo nu!
-I din takt! sa han förstående.
-Trodde det var militären som var bra på att hålla takten?
Vi skrattade båda två och han tog min hand. Just nu ville jag verkligen inte tänka på Göran, men det var ju självklart helt omöjligt. Men det var inte med skam som jag förde Henriks hand upp mot mitt ena bröst. Jag kände att jag hade full kontroll och att jag gjort allt och mer därtill för att Göran skulle varit nöjd med mig.
När den starka handen sakta klämde om bröstet försvann mina tankar på det ovidkommande och Henrik smekte sakta bägge mina bröst genom tyget. Efter någon minut rullade jag över på sidan och kysste honom. Han hade visserligen varit tålmodig med mig, men nu törstade han efter mig och kyssarna var ivriga och heta.

Min hand gled ner mellan hans ben och det gick inte att ta miste på den hårda bulan som bildats där. Med ens frigjorde jag mig från blusen och han drog snabbt av mig bh´n. Nu kysstes vi flämtande och jag tryckte mina nakna bröst mot hans bröstkorg.
Då greppade han min rumpa och välte över så att jag hamnade på rygg. Han reste sig upp på armarna som om han hade gjort en armhävning och tittade ner på mina tuttar.
-Så vacker du är! flämtade han och dök ner med huvudet och kysste mina bröstvårtor. När de var våta av hans saliv, styvnade de ännu mer i den friska luften. Han växlade mellan dem och sög gärna på dem.
-Jaaaa! Åh, Henrik! stönade jag, men blev plötsligt rädd för att jag kanske stönat fel namn, men det hade jag inte. Jag tog det som ett tecken på att jag faktiskt nu verkligen var fri och släppte därmed alla hämningar.

Mina händer sköt ner mot hans byxor och jag fumlade visserligen, men snart kände jag hans hårda kuk i mina händer.
-Åhhh, guuuuud! Såå sköööönt! fick han ur sig. När han var fri, drog jag snabbt ner mina egna byxor till anklarna med trosor och allt. Jag hade hittat ett par som inte fullt lika tantiga, men det var ju inga leopardmönstrade stringtrosor i genomskinligt tyg, direkt!

Henrik började söka sig neråt med huvudet.
-Det behövs inte, Henrik! Jag är redo för dig!
-Jag vill gärna! sa han bara och jag lät honom. Hans läppar kysste mig hela vägen ner och det kändes oerhört upphetsande att känna dem på mitt rakade venusberg och sedan runt de känsliga läpparna mellan mina ben.

-Ååååååååh! Mmmmmmmmmmm! stönade jag när hans tunga mötte min fitta och han började slicka mig sakta och rytmiskt. Ojojoj, vad jag gillade det! Min kropp började rycka som om jag redan var på väg att få en orgasm, men han fortsatte säkert i två-tre minuter, innan jag drog honom uppåt och han styrde sig in i mig med ena handen runt kuken.
När ollonet gled in mellan mina brinnande läppar och in i mitt savande hål, kändes det som att komma in i himlen.
Henrik stannade upp och när mina fingrar släppte lite om hans axlar, fortsatte han och gled sakta in i mig, hela vägen tills det tog stopp.

-Nnnngghhhhhhh! stönade jag mellan sammanbitna tänder och njöt. Henrik andades tungt med vidöppen mun och bara tog in stunden av hetta runt hans kuk, innan han började att röra sig in och ut i mig. Fittan smekte honom och han verkade ha full kontroll över sin kropp när han ökade takten och nu knullade mig allt fortare och fortare.
Jag kände hur mina tuttar började slå upp mot min haka och jag tog dem i mina händer och smekte hårt mina bröstvårtor. Henrik verkade gilla när jag gjorde det och jag till och med slickade på dem.

-Åhhh, din elaka varelse! stönade han och ökade takten än mer. Jag bet nu i den ena bröstvårtan och när han såg den klämmas mellan mina tänder, blev han alldeles glansig i ögonen och tappade uppenbarligen all kontroll han hade.
Flämtande ryckte han till och jag kunde verkligen känna hur min fitta blev alldeles varm när hans sperma sprutade in i mig. Han fick flera härliga konvulsioner och tömde sig djupt inuti min våta grotta. Han stönade och gnydde, han var verkligen stark också, fick jag erfara.
Så slappnade han av och drog sig ur mig för att därefter lägga sig vid sidan om mig i det höga gräset. Just nu var jag lycklig. Ingen skam, bara tillfredsställelse!

-Lessen att det gick lite fort, men jag har inte…………Det var länge sedan!
-Du! Det gör inget alls! Jag vet hur det är, för det var länge sedan för mig med! sa jag.
-Tack!
Henrik verkade lättad.
-Du Henrik?
-Jaa?
-Vad sägs om att vi försöker ta igen lite?
-Menar du att du vill träffa mig igen?
-Klart jag vill, dumsnut! sa jag och fnittrade. Henrik vände sig mot mig och kysste mig flämtande. Vi älskade inte mer där och då, utan vi tog på oss och han följde mig hem. Nu pratade vi ännu lättare och friare. Det hade verkligen varit rätt för mig, det här! Det kunde jag känna.
Han gav mig en puss på kinden innan vi skiljdes åt och jag tror vi flöt på moln båda två!

När jag kom in smådansade jag genom huset och slängde av mig kläderna lite här och var, vilket sannerligen inte var likt mig och sedan när jag var helt naken, sprang jag upp för trappan och in i mitt sovrum. Den tidigare känslan av tabu hade försvunnit och nu kunde jag lägga mina ben åt sidorna och känna luften mot mitt sköte.
Men för att vara på den säkra sidan, lade jag min hand över fittan. Det kändes fortfarande ok, så jag började nu att mig. Kvickt gled fingrarna in mellan läpparna och jag kände hur halt det fortfarande var där. Visst hade det gått över lite väl fort innan, men även om jag förstod varför så ville jag ändå ha en orgasm, så jag fortsatte att smeka mig. Jag begravde fingrarna långt upp i min fitta och fortsatte därefter att smeka min klitta, som var svullen och hyperkänslig.

Med hjälp av minnesbilderna från vårt knull innan, känslan av Henriks hårda stake som pumpade inuti mig, så dröjde det inte länge innan jag kom. Det var en härlig och långdragen orgasm, som om kroppen ville tala om för mig att den ville ha mer av sådant här. Jag gnydde och kved, för att sedan slappna av och bara ligga och le.
Göran var inte längre ett bekymmer, eller rättare sagt, ett hinder för att jag skulle kunna leva vidare. Tvärtom så hade jag nu fått en ännu bättre situation, där jag fortfarande kunde älska honom än mer. Henrik skulle aldrig kunna ersätta honom så klart, men han kunde ge mig en fortsättning!

Efter duschen tog jag på mig och lade mig återigen på sängen. Nu var klockan relativt mycket, men jag ville ändå kolla så att allt var bra med Felicia, så jag ringde henne.
-Hej, mamma! Gick det bra på dejten? sa hon fnissandes. Trodde hon att hennes mamma var ute för första gången i sitt liv? Det var nog dags att sätta henne på plats.
-Jodå! Dejten gick fint! Jag gjorde som du sa, jag rakade fittan, det var bra, för sen knullade jag skiten ur honom i det höga gräset innan skogen! Men rumpan för nog vänta till senare, när vi känner varandra lite bättre! sa jag alldeles oskyldigt
Det blev alldeles tyst i luren, en duns, sen hörde jag Felicias kompis skrika hennes namn högt och det var uppenbart att hon hade svimmat.
Kanske jag tog i lite mycket?