Grannsamverkan 22 (Lena minns...)

*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***
I en kommentar till förra avsnittet efterlyste en läsare kortare noveller (medan andra verkade nöjda med de längder vi brukar ha...)
I det här avsnittet testar vi därför som omväxling att berätta en nästan fristående kortare historia. Det är dock inte vår vanlige ”hjälte” Peter som är historiens ”jag” den här gången, det är hans exfru Lena.

Vill du känna till lite mer om karaktärerna i vår ”såpa” föreslår vi att du söker på ”grannsamverkan”. Då ser du listan med alla avsnitt, både Hen-Saras och våra.

Som vanligt hoppas vi att du får en stunds underhållande läsning, och att du låter din fantasi fylla i allt det vi inte förmått beskriva i ord...
P&L

*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***



Han gick inte fort, mannen med rollatorn. Hans unga något överviktiga ledsagarinna med de omsorgsfullt trashade jeansen hade därför gott om tid att ägna sig åt sin mobiltelefon medan de sakta kom mig till mötes. Han såg upp på mig en sekund precis när jag med mina två matkassar tog ett par steg åt sidan för att släppa fram dem. Hon verkade inte lägga märke till mig alls. Två minuter senare kom min buss, och från bussfönstret såg jag dem igen ett hundratal meter längre ner på gatan. Han strävade på med samma kroppshållning som förut. Hennes fingrar rörde sig frenetiskt över mobilskärmen.

Inte förrän jag ställt in maten i kylskåp och skafferi och hunnit brygga några koppar mörkrostat kaffe klickade det till. Det hade varit något bekant med den gamle mannen, och utan att jag funderat på det stod det plötsligt klart för mig vem det var.

Det var Sten.

En gång hade vi knullat.

Jag blev stående alldeles stilla, med kaffemuggen halvfylld i ena handen och kannan i den andra. Herregud, tänkte jag, så gammal han har blivit... måste vara... en bra bit över 70... men han måste ha råkat ut för något också... stroke kanske... han som alltid var så... vältränad... skötte om sig...

Jag satte mig vid köksbordet och lät blicken vandra ut genom fönstret, bort mot den taggiga skogsprofilen i fjärran. Tjugofem år är en lång tid, men konstigt nog hade jag klara minnen av den där kvällen i början av 90-talet. Jag kunde se dem framför mig, nästan som på film...

Det var en torsdag. Min man Peter hade åkt på en tvådagarskurs med jobbet i Malmö på morgonen och skulle inte komma hem förrän tidigast på fredag kväll, men mer troligt på lördag förmiddag. Min närmaste arbetskompis Liisa hade tjatat med mig på after work på kvällen tillsammans med flera från vår arbetsplats, både från vår avdelning och från andra. Hon tyckte jag skulle passa på att få lite... egentid skulle man kanske säga idag, när katten så att säga var borta. Trots att jag var ganska ny på jobbet och inte var så överdrivet entusiastisk tackade jag ja, och blev dessutom inbjuden till en liten förfest hemma hos Liisa. Det blev bara hon och jag, visade det sig. Vi delade en flaska vitt, och var nog lite fnittriga när vi kom till krogen.

Jag vet att jag hade ett par ganska nya blåa stretchjeans med hög midja, som det skulle vara då, med en kort klänning över, blå den också, i en annan nyans. Skorna har jag inget minne av, men under hade jag vita sloggitrosor och matchande behå. Ingen utstyrsel för en vamp direkt, men jag minns att jag kände mig uppklädd i alla fall. Och lite fnittrig, som sagt.

Klockan kvart över sju, lite försenade, trängde Liisa och jag oss in vid ett bord där det redan satt ett par killar som Liisa kände och ett par tjejer till. Alla i åldrarna 30-40. Och så Sten då, 50 ungefär, från personalavdelningen, lönechef.

Vi hade hög stämning vid vårt bord, vi åt någon kötträtt, drack mer vin, gjorde små gästspel vid andra bord, försökte överrösta musiken och föra samtal. Och allt oftare råkade jag hamna bredvid Sten, den femton år äldre mannen, som visade sig vara en charmerande ny bekantskap. Vid något tillfälle minns jag att Liisa gjorde miner åt mig över bordet och försökte mima något som jag inte lyckades tyda. Jag var, måste jag erkänna, en aning i gasen. Både av vinet och av det manliga sällskapet.

Det hade hunnit bli ganska sent när jag kände Stens hand på mitt högra lår och hur han sakta lät den glida upp och ner medan vi pratade. Min första impuls var att flytta bort den, men jag lät honom hållas. Jag kände mig härligt uppvaktad och inte så lite förbjudet småkåt. Och påverkad av vinet, förstås. Situationen var ovanlig för mig och jag skrattade nog lite extra nervöst, gissar jag. När jag trodde att de andras uppmärksamhet var på annat håll smög jag ner min högerhand under bordet och smekte hans lår tillbaka. Efter bara några sekunder tog han tag i min hand och förde den upp till sitt skrev. Han såg mig rakt i ögonen och tryckte handen mot sin kuk. Jag minns att jag ryckte till lite, att jag fnittrade till och slog ner ögonen och att jag med hårt bultande hjärta kramade till om den. Den kändes stor. Och den var hård. Alldeles hård.

Jag höll kvar min hand någon sekund innan jag drog den åt mig och tog mitt vinglas. Handen darrade lite. Jag kände att jag var varm om kinderna och att jag blivit våt där nere. Klockan närmade sig elva. Och fredag var också arbetsdag. Och hemma finns ingen Peter som väntar, tänkte jag och kände ett litet stick av dåligt samvete.

Det var flera som började bryta upp och vinkande lämna lokalen. Liisa också, tillsammans med en av de två killarna som suttit vid vårt bord.
– Hem till mig? hörde jag Sten viska i mitt öra.

Jag kan inte riktigt förklara varför, men utan ett ord reste jag mig upp och följde honom ut. Han bodde helt nära krogen, och vi bytte inte många ord på vägen dit. Mitt huvud surrade av tankar medan vi gick. De vanligaste var ”kåt, kåt, kåt, kåt...” Samvetet var vid det laget ordentligt blockerat av min surrande fitta.

Inne i hans hall slog han armarna om mig och kysste mig. Jag kände hans tunga bana sig väg in mellan mina halvöppna läppar. Jag drog häftigt efter andan och lät mig svepas med av kåtruset. Den hårda kuken kändes tydligt mot min mage. Hans händer gled längs min rygg ner till rumpan, och han tryckte mig lätt mot sig. Jag svarade genom att höja mig på tå och skjuta fram höfterna så att jag nådde att gnida underlivet hårt mot hans stånd.
– Du är väl gift... mumlade han i mitt öra. Är det ett problem?

Hans händer vandrade längs min rygg. En hand fann mitt ena bröst och kramade det varligt. Jag kände mina ben darra lätt under mig. Fortfarande pressade han kuken hårt mot mitt venusberg och jag anade hur stor den var. Jag svalde. Lät hämningarna fara. Släppte alla förnuftiga tankar...
– Nej, sa jag tyst.

Min kåthet gjorde mig ivrig. Jag hittade hans bälte och fumlade upp spännet. Rev med ryckiga rörelser upp skjortan. Drog ner dragkedjan i hans jeans. Lät en hand smyga in och hitta kuken. Smekte den utanpå de tunna, tajta kalsongerna. Otåligt drog jag ner dem tillsammans med jeansen. Nästan andäktigt utforskade jag sedan hans nakna resta kön. Hans stora, varma, hårda, lena kön. Med båda händerna om skaftet drog jag tillbaka förhuden och fick se hans ollon blankt och blodfyllt kröna kuken. Jag var så tänd att jag knappt kunde andas.

Han hjälpte mig att knäppa upp de få knappar som behövdes för att jag skulle kunna dra den lilla klänningen över mitt huvud. Medan han klev ur sina jeans krånglade jag mig ur mina. En liten stund stod vi bara stilla och såg på varandra. Han med öppen skjorta och med kuken lyft, jag i mina vita bomullsunderkläder. Med ena handen knäppte han upp min behå bakom min rygg. Jag lät den glida framåt över armarna och släppte ut brösten i frihet. Jag kände hur jag fick gåshud över hela överkroppen och att bröstvårtorna drog ihop sig ytterligare. Han drog av sig skjortan. Snart kände jag hans händer kupas om brösten, kände fingertopparna smeka vårtgårdarna och skicka rysningar genom hela min syndiga kropp. Ja, jag minns att jag tänkte precis så: min syndiga kropp. Och mina syndiga händer fann kuken igen, höll om den, smekte den, lät naglarna lätt rispa pungen, lyfta den, hitta och massera kukens förlängning under den, det som jag visste fungerade så bra på Peter. Han stod alldeles stilla och lät mig hålla på. Sten, den äldre chefspersonen, lät mig, den nästan nyanställda underordnade, leka med sin stora blodfyllda kuk med sitt silkesmjuka skinn. Den äldsta kuk jag någonsin vidrört. Eller mognaste, kanske... Och alldeles definitivt den största.

Så lossade han mina händer, lyfte mina armar och fick mig att slå dem om hans hals. Med ett bestämt tag om mina skinkor lyfte han utan svårighet upp mig, högt så att våra kön möttes. Kuken fann sin väg in mellan mina särade lår och blev liggande mellan dem, tryckt mot min springa. Den nådde långt in, förbi mellangården, jag kände ollonet röra vid anus. Jag slog mina ben runt hans höfter och tryckte mig mot honom. Klängde mig fast med armar och ben. Med små steg bar han mig mot sovrummet. För varje steg kände jag min våta springa gunga till och glida mot hans kuk. Kände hans håriga blygdben gnidas mot mitt. Kände det lätta trycket mot klittan. Märkte att mina safter smorde honom och fick honom att glida allt lättare. Jag vibrerade av kåthet, blodet susade i öronen, hela min kropp skrek ”knulla mig, ta mig, kom in i mig...”

Han satte ner mig i sin breda säng och vred sin kropp över mig. Jag lyfte mina knän och lät dem falla isär, skrevade så mycket jag kunde, försökte lyfta upp fittan mot honom. Och han mötte mig. Med smidiga rörelser styrde han kuken mot min öppning, fick den att hitta vägen utan hjälp av händer. Jag kände det runda blodfyllda ollonet pressa sig in mellan blygdläpparna. Och med små puffande rörelser fick han det att sjunka allt djupare i mig. Sakta, sakta kände jag kuken fylla mig, längre och längre in. Den töjde ut mig, fick slidväggarna att svida innan de vande sig. Och det kändes som om den aldrig tog slut, att den bara trängde allt djupare in i mig. Utan att jag styrde det med egen vilja försökte fittväggarna förgäves försvara sig mot intrånget genom att krama hårt om kuken, som om de ville stoppa den i sin rörelse.

Han fyllde upp mig helt, hela min våta knullfärdiga fitta ända in till bottnen. Aldrig förr hade jag haft något så stort i mig. Det gjorde ont, det riktigt sprängde, men det var obeskrivligt skönt samtidigt. Jag kved, gnällde, njöt. Så kände jag hur han drog sig tillbaka, sakta, retfullt sakta. Den stora kuken fick fittväggarna att njuta länge av återtåget innan den försvann helt ur mig. Jag tittade upp på honom, storögt, undrande.
– Kondom, sa han. Gå ingenstans.

Han tog fram en ur nattduksbordet, bet upp plastomslaget och räckte det hoprullade lite oljiga innehållet till mig.
– Hjälper du mig, log han.

Jag satte mig upp. Han stod på knä i sängen mitt emot mig mellan mina särade ben, med kuken rest, våt och blank av mina safter. Omsorgsfullt trädde jag på honom den genomskinliga kondomen. Rullade ut den i hela dess längd och strök flera gånger med oljiga händer längs hela kuken, prövade att det skyddande tunna skalet smet åt och smidigt följde med medan jag sakta rörde händerna upp och ner. Jag gjorde en riktig sexakt av påklädandet och tänkte med ett litet hugg i hjärtat att jag kopierade de grepp jag brukade använda när jag gjorde samma sak med Peter. Exakt de grepp vi tillsammans lärt oss gav njutning åt oss bägge. Och de fungerade på Sten också. Jag fick honom att stöna och kuken att rycka i mina händer.

Så sjönk jag tillbaka på rygg och drog honom med mig, ner över mig. Med knäna högt uppdragna såg jag till att styra honom rätt och kände hur han fick brått att borra sig in i mig på nytt, lika stor, lika hård. Jag pressade emot och kände den ljuva smärtan när han bottnade. Så började han pumpa i mig, helt sakta först, men med långsamt ökande tempo. Hela tiden hörde jag hur han andades tungt och hur han med viskande röst berömde min härliga kropp, mitt vackra hår, mina blanka ögon, mina slanka sexiga ben, min platta vältränade mage, mina välformade fasta bröst, min våta kramande fitta...

Och fast jag anade att han med avsikt bredde på väl tjockt sög jag i mig det han sa, kände att hans ord gav mig en kick, fick egot att växa, fick mig att önska och nästan tro att han menade allt han sa. Jag minns inte riktigt vad jag svarade, bara att jag stönade i takt med hans stötar och flera gånger mumlade något om hur stor han var i mig och hur hans kuk fick mig att rysa av vällust.

Jag kan omöjligt minnas alla detaljer, men han fick hela min otrogna kropp att sjuda och koka, gav mig extatiska krampryckningar, flera efter varandra. Men jag minns att våra kön länge, länge stötte hårt mot varandra i ett fullkomligt rasande tempo och att mina orgasmer var så kraftiga att jag knappt märkte när hans kuk fyllde kondomen med sperma där inne i mig.

Han drog sig ur och föll nästan ihop bredvid mig, svettig och flåsande. Och jag fick sakta tillbaka så mycket sans att jag blev medveten om hur öm min fitta var, alldeles utknullad, eller hur man ska beskriva det. Vi låg kvar bredvid varandra en stund och sa inte mycket. Egentligen minns jag bara att Sten mumlade mer beröm i mitt öra, hur skönt han hade haft det och hur fantastiskt bra jag knullade.

Jag tror inte jag sa någonting alls då. Jag märkte att verkligheten började hinna ikapp mig. Samvetet som fått hålla tyst och stå tillbaka under kåtruset gjorde sin röst hörd igen. Och den riktigt dånade, som en domedagspredikan minst, och fick förtrollningen att brytas, fick mig faktiskt att känna mig lätt illamående. Jag letade upp toaletten och fixade till mig så att det inte syntes alltför tydligt vad jag nyss varit med om. Jag tror faktiskt att Sten såg lite skamsen ut när jag hastigt tog på mig jeans och klänning igen och ringde efter taxi. Vårt avsked var lite ansträngt, minns jag.

Jag stod länge i duschen när jag kommit hem. Gjorde mig omsorgsfullt ren i underlivet. Mer än nödvändigt ren. Jag kröp ner naken mellan den äkta sängens lakan. Låg och kände på min ömmande fitta. Tänkte skamset på Peter. Och oss. Och om någon märkt att jag gick iväg med Sten. Och vad det i så fall skulle leda till... Jag sov väldigt lite den natten

Detta att ha after work på en torsdag och arbetsdag på fredag kändes inte som en bra idé när jag kom till kontoret vid åttatiden på morgonen. Jag stängde dörren om mig och försökte okoncentrerat ta mig an de ärenden som låg på bordet och väntade. Vid nio knackade det lätt på dörren och Liisa kom in. Hon stängde dörren bakom sig och slog sig ner på besöksstolen. Hon spände ögonen i mig.
– Nå, fick du också knolla igår, sa hon med sin lätta finska brytning.

Jag kunde inte låta bli att fnissa till. Liisa går verkligen rakt på sak när hon talar. Och ”fick du knolla” lät inte så allvarligt i hennes mun tyckte jag. Inte som ”var du otrogen”...
– Inga kommentarer, sa jag och lyckades nästan ta på mig en allvarlig min.
– Nå jo, sa Liisa med ett leende, nog fick du knolla allt, det får alla som går hem med Sten.

Jag fick veta att Sten fått med åtminstone ett halvdussin av de mest nyanställda hem vid olika tillfällen. Och att det blivit ”knolla” varje gång.
– Han knollar tills det går för han, sa Liisa. Sen är han nöjd. En gång bara. Kommer aldrig tillbaka. Men kuken hans är stor. Konstigt att han aldrig får det att gå för dom han knollar. Eller gick det för dig i går?
– Inga kommentarer, sa jag igen.

Berättar man allt man är med om på det här kontoret, tänkte jag. Hur vet hon om Stens erövringar fått orgasmer? Är detta allmänt känt på hela arbetsplatsen? Kanske har hon själv knollat Sten?

Jag bestämde mig för att aldrig avslöja att han i alla fall fått mig att uppleva en av de kraftigaste orgasmerna jag någonsin haft, så långt i alla fall.
– Och du då, sa jag i ett försök att smälta in i skvallret. Gick det för dig igår?

Jag fick en beskrivning på säkert tio minuter av Liisas ”knollande” under natten. En beskrivning som innehöll alla detaljer. Verkligen alla. Faktum är att hon fick min ömmande fitta att bli våt. Lite grann i alla fall.

När hon gått surrade mina tankar runt det faktum att jag tydligen blivit uppraggad av kontorets Don Juan. Inte bra, tänkte jag, antagligen inte bra för min image... hur kunde jag vara så... fast han hade i alla fall knollat mig till orgasm... vad nu det kunde betyda... och Liisa verkade ju i alla fall inte bry sig särskilt...

Sten kom och satte sig vid mitt bord vid lunchen. Han hade ett nästan skamset uttryck i ansiktet, tyckte jag. Såg liksom äldre ut också.
– Jag ska inte bli sittande länge, sa han snabbt. Jag ville bara att du ska veta att... om du kommer ihåg det jag sa igår... jag menade det... verkligen... ärligt... och gör det nu också...
– Du var också... fin... stammade jag. Men det ska inte bli... får inte bli någon fortsättning...
– Jag förstår dig, sa han efter några sekunders tystnad. Jag förstår precis. Du gör helt rätt... fast jag hade gärna... jag är ledsen om jag... men... ja, tack för allt då... eller hur man säger...

Han gick. En slokörad Don Juan. Kanske inte helt förtjänt av sitt rykte.

På lördag morgon fick jag mens. Och vid tolvtiden kom Peter hem och såg lite avslagen ut. Som om han inte hade sovit så många timmar. Helgen och de följande dagarna flöt på i lite... ska vi säga avvaktande stämning oss emellan. Jag fick höra hur hans kurs i Malmö hade varit. Och jag berättade en nästan helt lögnaktig historia om hur mitt after work hade varit. Och sex under mensen brukade vi aldrig ägna oss åt. Inte den här gången heller.

På onsdag kväll var jag inte blodig längre och då hade vi ett superknull, Peter och jag. Vi hade inte kommit överens om något särskilt, men det var som om vi plötsligt ansträngde oss extra mycket båda två för att ge varandra njutning. Och vi lyckades. Två gånger om. Två sprakande, magiska gånger.

Det är inte många samlag under ett långt äktenskap som man kommer ihåg särskilt väl, tror jag. Inte jag, i alla fall. Men den onsdagen är ett av de tillfällen jag minns. Och de minnena kan jag fortfarande använda för att få det att pirra där nere när jag behöver det. Det fungerar varenda gång. Till och med bättre än mitt one-night-stand med Sten. Och fast vi inte är gifta längre kommer jag nog aldrig att berätta för Peter om Sten.

Sten med den stora kuken, tänkte jag. Han som nu är tvungen att hasa sig fram med hjälp av rullator under överinseende av en assistent som mest fingrar på sin mobil. Så konstigt det kan bli...



**********************************************
Vi blir som vanligt glada om du vill ta dig tid att skriva en kommentar till oss.
Betyg är också kul att få – för det mesta...

Och om du är nyfiken på något som hände under Peters kurs i Malmö kan du läsa ett litet stycke av ”Grannsamverkan 14”. Strax före mitten hittar du det.
**********************************************