Gympaläraren Lena

Följande text erinar sig ett år tillbaks när jag gick i sjuan. Det är ett oförglömligt minne jag kommer att ha med mig hela livet ut.

Det var en fredag. Våran sista lektion hade precis påbörjats och glädjen i klassen var enorm med tanke på att ett höstlov skulle vara aktivt nästa vecka. Okoncentrerade och allmänt stökiga gjorde att våran lärare Lena fick ett ohyggligt svårt jobb. Genomgången tog minst en kvart och jag skulle komma att vara en av de mest inblandade. När tystnad slutligen bryter ut uppmuntrar hon oss att koncentrera oss samtidigt som hon påpekar att hon har rätt att dra över på lektionstid.

Hursomhelst.
Basket var det vi skulle köra. Efter en övertygelse från samtliga elever blir det killar mot tjejer. Tjejerna är överraskande duktiga och vi killar är i princip nära på att förlora våran manliga heder. Inte för märkbart, men märkbart favoriserar Lena tjejerna i form av peppningar. Jag sätter dit ungefär två bollar. Det står 2-2 och matchen börjar gå mot sitt slut. Lena ropar att "sista målet vinner" och vi killar börjar bli nervösa. Jag får bollen utanför straffområdet och skjuter ett ganska lamt skott. Bollen studsar - som den så ofta gör i basket, precis på den cirkel som skyddar korgen och till tjejernas lycka kommer den utanför. Nu skulle istället nästa läge hamna hos Hanna, som friställs helt och hållet av Beatrice. Jag kommer bakifrån och drar i hennes tröja så mycket jag kan och hon tappar balansen och blir liggandes. Jag drog en lättnads suck.
"Får man göra sådär!?", skriker hon tittandes på Lena.
Lena som redan fått kritik för att ha tagit tjejernas parti nickar och matchbilden blir helt annorlunda. Det är knuffar, dragningar och båda lagen gör allt för att vinna. När Hanna tillslut får utomordentligt skott läge igen hamnar jag återigen i rampljuset.
"Sista minuten sen slutar vi!", ropar Lena.
Hanna dras omkull av mig, och hon vänder sig om helt förbannad och utdelar en kraftig pungspark. Jag sätter ner händerna mot pungen, medveten om vilken smärta som jag snart skall få uppleva. Men inte nog med det, hon knäar mig en gång till och sekunden efter låg jag liggandes på marken med smärta. Det kom som en stöt och jag kunde inte röra mig. Runt om mig samlades en ring och jag kunde tänka mig Lenas oroliga blick fladdrandes över mig. Hon vinkar sedan av att alla får gå utan att säga ett ord till Hanna. Tjejerna ler belåtet och är mycket glada över sin triumf. Efter en kvart lyckas jag ta mig upp och ostadigt gå in i duschrummet. Mina obalanserade ben tar mig till toaletten där jag slutligen sätter mig. Omklädningsrummet är tomt och Lena känns som bort sprungen. För en sekund inbillar jag mig att jag är ensam på hela skolan. Gud vad fel jag hade.

När mina krafter slutligen var återställda kollade jag på schemat för att säkerhetställa att detta var sista lektionen gympasalen användes i. För säkerhetsskull la jag mina kläder under en av bänkarna ifall någon skulle få för sig att sno dessa. Jag tog av mig kläderna, satte på mig en handduk och klev in i duschrummet. Det var en behaglig känsla när varmt vatten öste ner över min kropp och smärtan jag tidigare upplevt var så gott som bortglömd. Jag skruvade ned värme styrkan en aning och kunde höra tjejerna i sitt rum med en svag nyans. Rösterna kände jag knappast igen men de skrattade vilt och skrek med sina till gjorda ljusa röster. Mina tankar avbröts av hur dörren till duschrummet plötsligt öppnades. Mitt hjärta började och klappa och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag vågade inte titta ut utan drog för draperiet långsamt och stängde av vattnet. Ljudet av fötter mot det marmor lagda golvet ekade samtidigt som en våg av nervositet öste över mig. Mitt hjärta klappade och jag tänkte att om jag skulle kunna vara tyst och hoppas på att personen tog någon av de andra fyra duscharna skulle denna pinsamma situation gå omärkt förbi. Under draperiet såg jag två ljusa fötter stå riktade mot mitt håll. Jag beredde mig för det värsta och kände hur en kall kår for genom min rygg. Skuggan av en hand som förde sig mot draperiet blev allt tydligare och efter bråkdelen av en sekund stod jag öga mot öga helt naken mot min gympalärare. Efter att hon konstaterat att det var jag drog hon snabbt blicken ned mot min snopp för att sedan titta upp igen. Hon var en ganska smal typ, väldigt platt och allmänt en ganska barnslig kropp. Rumpan var det ända som var unikt med hennes kropp men det var sällan hon visade mycket. Ofta hade hon klumpiga byxor kombinerat med en vit Nike tröja. Hon var blond, aningen fräkning och hade en ljus stämma. För att sammanfatta det hela var hon inte speciellt märkvärdig, men en sådan här situation hade jag bara kunnat drömma om. Det var ofta jag satt och tänkte på liknande saker innan jag slog mig till sömns, men verkligheten var en helt annan upplevelse och när jag nu stod öga mot öga med en av mina sexigaste fantasier ville jag bara sjunka under marken.
"Oj...För-förlåt jag trodde inte att någon var här. Tjejerna tar jämnt så lång tid på sig och jag brukar använda killarnas omklädningsrum", stammade hon. Jag såg rädslan i hennes blick utan att tänka på min utstrålning och vad för slags signaler jag sände ut. När jag tänker tillbaks på det hela måste jag sett minst lika chockerad ut. Jag försökte få ur mig något men hela jag var låst och trots att jag öppnade munnen stannade min röst nere i halsgropen. Hon bröt tystnaden och drog för draperiet samtidigt som hon sakta började gå ut.
"Du, hur gick det men pungen?", frågade hon till sist.
Plötsligt förändrades allt. Nu var JAG tvungen att svara. Vem ställer en sån fråga?
"Jag har inte ont längre."
"Vad bra", sade hon med en röst som lät glad.
"Det måste göra ofantligt ont. Själv har jag ju ingen pung men jag kan tänka mig smärtan."
Kuken reste sig plötsligt upp. Jag slog om till kall vatten i hopp om att få en lugnande reaktion. Jag drog ihop benen och ollonet pekade snett utåt. Jag försökte att täcka den med händerna och kände suget för att runka.
"Asså skulle det vara lugnt om jag bara tog en snabb dusch här? Jag har sjuka barn hemma och tycker att det är äckligt att lukta svett."
Hon började sakta röra sig tillbaka självsäkert som om jag redan svarat ja.
"Visst."
Ett av de mest viktigaste svaren i hela mitt liv. Jag kände mig stolt på något vis. Kuken hade aldrig varit så här hård i hela mitt liv.Jag såg hur hon ställde sig i duschen, och skuggan av hur hon tvålade in sig står i mitt huvud än idag. Jag kunde inte hålla mig. Sakta började jag dra förhuden fram och tillbaka, stirrandes på konturen av hennes kropp. Vilken befriande känsla, att sitta och runka till min lärares skugga. Snabbare och snabbare ökade jag takten, samtidigt som jag stirrade upp i taket. Det är en vana jag har. Ollonet nästan bad om att bli sönder runkat. Plötsligt drog hon, som så många gånger upp mitt draperi, stirrandes på mig. Läget var helt förändrat, jag såg ilskan i hennes blick. Vad hade hänt? Hade hon besvärats av min tillfredsställning? Jag drog snabbt ner blicken mot hennes snippa, för att sedan titta upp igen. Hon höll en kall ögonkontakt.
"Vad fan håller du på med?", skrek hon.
"Du vet att jag kan anmäla det här va? Sitter du och runkar när jag står och duschar!? Ska jag ringa till dina föräldrar?"
Jag förstod ingenting. Hade hon rätt att anmäla mig plötsligt?
"Jag förstår att Hanna sparkar dig på snoppen, du är ju pervers! Jag har ärligt talat lust att göra detsamma. Ska vi göra en deal, ska vi det?"
Så rädd som jag var nickade jag bara till svar. Jag hade gråten i halsen och tänkte på hur besvikna och upprörda mina föräldrar skulle bli. Och ifall det kom ut i skolan, nej jag hade inget val.
"Sära på benen", bad hon mig.
Osäkert ställde jag mig upp, gjorde som hon befallde med kuken i vädret. Vattnet var avstängt och jag började mer eller mindre nästan frysa.
"Ut med händerna!"
Jag vägrade. Nu hade det gått för långt. Vad skulle hon göra?
"Vem kommer dom tro på, dig eller mig? Gör du inte som jag säger inom tre sekunder ringer jag hem."
Hennes ondskefulla röst finns fortfarande kvar i mitt huvud. Hånleendet, och den där föraktfulla glimten i ögat. Jag gjorde som hon sa. Och så såg jag hur hon tog sats, tryckte ut benet och sparkade på min pung. Vilken smärta. Drabbad åter. Jag föll ihop på golvet. Vilken olycksdag. Dock så fann jag den där överlägsenheten hos henne tillfredställande. Det där övertaget hon hade.
"Det är det som är bra med att vara kvinna förstår du. Inget dinglande, ingen smärta. Vad jobbigt att ha kuk."
Jag minns hur hon skrattade, och sedan gick ut. Och hur jag tittade på hennes rumpa som gick så sexigt. Hon tittade aldrig bakåt, utan allt hon sade var:
"Och man säger att killar har övertag över tjejer."

Visserligen låter historien otrovärdig. Men det kan jag garantera att den inte är. Året 2012 kommer alltid att vara förknippad med denna situation. Nyfikenheten, tankarna och Lenas spark. Hur hon tittade på mitt könsorgan. Något jag annars bara kunnat drömma om. Förövrigt så stannade den situationen mellan oss. Jag vågade inte berätta för någon eftersom det skulle komma fram att jag runkat för en lärare. Men stämningen mellan mig och Lena är mycket spänd och jag säger numera aldrig emot henne i rädsla om att hon ska avslöja inför klassen vad som hände.