Inskolningen

Inskolningen

Han hade framför sig en ganska ordinär lördagsförmiddag i februari.
Utetemperaturen låg upp mot fem grader varmt...Ovanligt för årstiden.

Johan bestämde sig för att ta en tur ned på sta'n.
Kanske handla lite kläder eller bara gå omkring och fönstershoppa.

Inne på det stora varuhuset styrde han kosan mot herravdelningen på andra våningen.
Kanske en ny kavaj och en snygg t-shirt att ha under.

I rulltrappan upp till andra plan hamnade han bakom en oerhört attraktiv kvinna strax under femtio.
Hon bar päls, en snäv kjol och ett par läckert högklackade stövlar i blankt, svart läder.

Johan som alltid känt en oerhörd attraktion till de här attributen nästan "fastnade" med blicken på kvinnan och han pirrade inombords av en stigande upphetsning.

När han kommit upp på plan två började ofrivilligt följa den vackra Gudinnan på avstånd.
Det skedde helt autonomt och han var viljelös inför det som skedde.

Kvinnan gick in i en exklusiv skoaffär och började studera varorna på hyllorna.
Johan följde henne in i butiken och låtsades intressera sig för utbudet av herrskor.
Han följde henne i smyg med blicken och drog vibrerande efter andan då hon plockade ner ett par stilettklackade, svarta pumps från hyllan och gick mot en av expediterna.

Johan hörde inte den lågmälda dialogen, men förstod att damen ville prova denna skomodell i de två storlekar hon tagit ned från skyltplatsen.

Expediten försvann ut på lagret och kom snart tillbaka med två kartonger och följde kvinnan till en skinnklädda bänk för att prova.
Johan plockad snabbt ned en sko från hyllan och satte sig på provbänken bredvid.

Han fumlade avsiktligt med sitt skosnöre medan han i smyg såg hur kvinnan tog av sig sina stövlar.
Nu var alldeles het inombords.
Ett par fantastiskt välformade vader och fötter i någon slags crèmefärgade, tunna nylonstrumpor med svart häl och tåförstärkning...och en svart söm som löpte upp längs vadens baksida.

Johan var alldeles varm i hela kroppen nu...Torr i munnen.

Kvinnan reste sig upp och promenerade prövande fram och tillbaka framför honom och betraktade skorna i den låga spegeln.
Vid ett tillfälle stannade hon till och han såg i spegelbilden hur hon fixerade hans blick.
Hon log återhållsamt åt hans upphetsade blick och satte sig åter för att byta tillbaka till sina stövlar.
Hon tillkallade expediten och förklarade att hon ville köpa skorna.
Hon öppnade sin handväska och tog upp en penna och en pappersbit.
Hon rafsade hastig ned något på papperslappen, reste sig för att få mot kassan.

Johan kände att han kanske passerat en gräns i sin upphetsning och vågade inte följa efter henne ut ur butiken.
När han efter en stund skulle resa sig för att gå, såg han att det låg en liten bit papper kvar på bänken där kvinnan suttit.
Han plockade upp den och betraktade vad som stod skrivet på den.

Det var ett kvitto från en butik i det stora hotellet vid torget.
På baksidan fanns ett rumsnummer och ett klockslag skrivet för hand.

Johan visste inte vad han skulle göra.
Klockan var tolv och tidpunkten på baksidan av kvittot låg fyra timmar fram i tiden.

Inbillade han sig bara att det var ett meddelande riktat till honom?
Var det samma lapp som kvinnan skrivit på eller var det ett kvitto någon annan hade tappat?

Han beslöt sig för att avvakta med att bestämma sig.
Ett glas öl på puben vid Järnvägsgatan skulle vara en bra tanketerapi, bestämde han sig för.

Efter ytterligare ett glas öl och tre timmar senare hade han bestämt sig för att ändå bege sig till hotellet klockan fyra.
Om det nu inte var kvinnan som bodde där kunde han ju alltid ursäkta sig med att han knackat på fel dörr.
En timme kvar och han befann sig bara två kvarter från hotellet.
Han började planlöst att promenera omkring för att få tiden att gå.
Upphetsningen inom honom var så stark att han gick som i en dimma.
Vad ville hon?
Han spelade upp scenarior för sitt inre, som snarare ökade upphetsningen än lugnade ner honom.

Fem minuter i fyra steg han in genom entrén till det fashionabla hotellet, som var byggt i slutet av 1800-talet.
Inredningen var i samma stil som från den tiden, med mörka träpaneler, pelare i marmor och tjocka, mjuka mattor.
Han begav sig mot hissen och steg in och tryckte på knappen för våning fyra.
Dörrarna gled igen med en tyst väsning och han kände hur han fördes uppåt i byggnaden.

Ett milt "dongande" ljud annonserade att han nått sin destination...Dörren gled upp och han klev ut i korridoren.
Han såg på lappen han plockat upp ur fickan.
Rum 449.
Han såg på de hänvisningspilar som hjälpande orienterade den besökande om var och åt vilket håll de olika rumsnumren var belägna.
Han fann den pil han sökte och följde dess riktning.
Han sökte bland de dörrar han passerade och fann till slut en tung ekdörr med numret 449 på i snirkliga mässingssiffror.

Han tvekade en stund innan han darrig i kroppen beslöt sig för att knacka på dörren.

Det dröjde en stund, men så öppnades dörren och innanför stod kvinnan från skoaffären.

Hon hade en snäv knälång kjol i skinn...samma strumpor, men nu med de nyinköpta pumpsen på fötterna, en vit blus som var öppen så att man såg hennes imponerande klyfta mellan brösten.
...En läderkorselette runt midjan som förstärkte hennes barm och ett par korta skinnhandskar..
Hennes mörkröda hör var uppsatt i en stram svinrygg och hennes vackra, men skarpa ögon såg rakt in i hans.

Han sträckte nervöst fram sin hand och presenterade sig:

Johan...

Hon ignorerade han försök till hälsning och vände sig om och gick inåt i den lyxiga sviten.

Johan stod fånigt kvar i dörröppningen.

Hon vände sig mot honom och tecknade att han skulle stiga in och stänga dörren efter sig.

Han gjorde som han blivit "tillsagd" och stannade en bit in i hallen.
Hon pekade med den behandskade handen på en punkt framför sig.
Han följde hennes anvisningar och ställde sig en meter framför henne i det gigantiska vardagsrummet.

Hon betraktade honom länge med sina fordrande ögon innan hon med en ganska mörk röst frågade:

Ålder?
23....
23, vad!?
Hennes röst fick en viss skärpa.

Johan ryckte frågande på axlarna...

-år...

Hon rörde sig snabbt som ett kattdjur och han kände den brännande smärtan när hennes örfil landade på hans kind.

Du behöver lära dig ett och annat, slyngel!

Hennes tonläge var inte högmält på något sätt, men skärpan i hennes röst gick inte att ta miste på.
Den här kvinnan tolererade inte tjafs.

När du svarar mig, så avslutar du alltid med Madame Yvonne! Uppfattat!?

Johan nickade stumt och en andra örfil fick hans huvud att omilt kastas åt sidan.

Nå!?
Ja, Madame Yvonne...

Hon log knappt märkbart och gick runt honom medan hon betraktade varje detalj av hans uppenbarelse.

Åter tillbaka framför honom spände hon sina ögon i honom.

Av med paltorna!
Va'!?

En ny rungade örfil.

Ja, Madame Yvonne.

Tafatt började Johan klä av sig plagg för plagg.

Hon visade honom en pall bredvid honom där hans skulle lägga sina kläder.

-Är du beredd att göras till slav efter mina regler och behov?

Johan darrade i knäna av upphetsning där han stod framför henne med sänkt blick.
Hans lem var så hård att den nästan smärtade.
Han önskade inget högre än att få uppfylla denna Kvinnas önskningar i minsta detalj.

Ja, Madame Yvonne, det önskar jag.

Hon toga tag om hans lem med vänstra handen och förde honom fram till det låga soffbordet.
Hon lade en av soffdynorna på bordskivan och beordrade honom att lägga sig på mage ovanpå i bordets längdriktning.
Han blev tillsagd att sära sin ben och armar.
Madame Yvonne försvann iväg, men var strax tillbaka.

Hon fäste hans armar och ben vid de fyra bordsbenen med läderremmar och avslutade med att hårt dra åt en rem över hans ländrygg och under bordsskivan.

Du skall få lära dig mina tio budord. För att de lättare skall få fäste i din lilla hjärna, tänker jag kombinera dem med smärta.
Du får ett rapp med ridpiskan för varje budord och repeterar sedan dessa för mig.

Ja, Madame Yvonne...

Han kände hur hela han vibrerade av en blandning av avgrundslös upphetsning och rädsla.

Så kom första rappet.
Hårt och svidande...Johan drog efter andan av chocken.

Jag är Madame Yvonnes ägodel.

Han repeterade.

Sen fortsatte det slag, för slag:

Hennes vilja är min lag.
Jag lovar att dyrka henne av hela min själ.
Hennes behov är mina.
Jag talar endast vid anmodan.
Mitt kön och min njutning överlåter jag åt Henne.
Jag ger Henne rätt att bestraffa och belöna mig efter eget behag.
Jag får inte idka självbefläckelse.
Jag skall alltid stå till förfogande.
Jag är ingenting utan Henne.

Smärtan var närmast outhärdlig, men redan efter ett par tre rapp upptäckte han något som han aldrig upplevt tidigare.
Smärtan från hans bakdel ljungade in genom kroppen och förvandlades till njutningsfullt svall som fann sin väg ut i hans hårda lem.
Han var i Hennes våld nu.
Trots att Hon tillfogade honom smärta, så växte sig upphetsningen allt starkare.

När inlärningen var över, lösgjorde hon hans armar och ben och beordrade honom att stå upp.
Han reste sig på darrande ben och hans kön nästan bultade av upphetsning.
Hans skinkor stramade efter den omilda behandlingen.

Det var första lektionen, pojk. Det får räcka för idag.

Han kände nästan en besvikelse...Han ville vara i Hennes händer konstant...Uppleva Henne varje sekund!
Hon tog hans hårda lem i sin behandskade hand och studerade den ingående.

Så...? Det här gjorde sig upphetsad?
Ja, Madame Yvonne, svarade han med spröd stämma.
Hmm, hon funderade medan hon satte sig på soffbordet...Kanske bör du ändå möjligen få en belöning för din uthållighet
Han tordes inte svara...

Hon öppnade det dragkedjeförsedda sprundet mitt fram på kjolen och blottade ett par sexigt rundade lår,
klädda i det crèmefärgade nylonet.

Kom hit!
Hon tog av sig handsken och sträckte sin hand mot honom.
Naglarna var långa, välvårdade och alldeles blodröda.

Hon särade lätt på sina lår.

Jag såg dina blickar i affären...Gillar du nylon, pojk?

Johan nickade förläget.

Ställ dig grensle över mitt lår och gnid din hårda lem mot det silkeslena och sköna...se, så!!! Men du måste hela tiden se mig i ögonen...Ok!?

Johan staplade fram....Böjde sina knän och lade undersidan av sin lem mot hennes lår.
Han såg henne upphetsat i ögonen.
Känslan från hennes kvinnliga rundhänt och det glatta, sköna materialet fick det nästan att svartna för ögonen..
Hon hjälpte honom på plats och han började gnida sig mot henne.

Det var sagolikt skönt.
Långsamt, långsamt lät han sin lem njuta av sina vildaste fantasiers eviga längtan...hon styrde honom med sin hand om hans skinka......Hon rispade lätt över den ömma huden med sina långa naglar.
Njutningen var fullkomlig!
Han ville aldrig att detta skulle ta slut!
Han blundade av njutning, men kände då vassa naglar borra sig in i hans lem.

Se mig i ögonen!!!!!

Han såg in i hennes stränga ögon och han gned sin lem mot hennes lår.
Han kände hur något växte i kroppen. En stor pirrande domning som steg och kittlade hans inre och sköt ut i hans lem...pung..ländrygg.

Får jag, Madame Yvonne?

Hon log lätt och nickade...hon sträckte sitt ben så att även hans pung kom att glida mot nylonet.
Kroppen var ett enda stort virrvarr av njutning och hans ben darrade där han stod grensle över hennes ben.
Så var det som om allt exploderade!
Det susade i hans öron...synen slocknade och han tömde allt han hade i en njutningsfull eruption av upphetsning.
Han föll ihop mot henne och hon smekte hans nacke ömt.

Essä, lille slav...Gör rent efter dig nu...så ska du få vila en stund.

Hon pekade på hans tunga med sin spetsiga pekfingernagel och sedan ned mot de spermastänkta strumporna.