Parmiddag

”Pool alltså?” säger Micke och sticker ner efterrättsgaffeln i den hemlagade äppelpajen.
”Mm”, säger jag från andra sidan bordet. Min fru, Sandra, tittar upp från sin pyttelilla bit paj och ler saligt.
”Och som vi har längtat! Tänk att få ligga på trädäcket där på sommaren…” kvittrar hon, och Anja, Mickes fru, instämmer. De börjar prata om hemgjord lemonad. Jag sätter på autopiloten, där jag varvar ja, nej, mm och åh. Det funkar i nio fall av tio på de här middagarna. Jag märker ofta att Micke gör samma sak. Hans honungsfärgade ögon vandrar från Sandra till Anja och tillbaka igen, som i en oändligt långsam tennismatch, och jag ser att blicken är ofokuserad. Jag undrar vad han egentligen tänker på. Äppelpajen är jättegod i alla fall. Min fru är väldigt bra på att baka. Ärligt talat är hon bra på det allra mesta. Hon lagar fantastisk mat, tränar tre gånger i veckan och ser alltid till att samtliga ytor i huset är kliniskt rena. Hon är lång och blond. En kvinna som folk vänder sig efter på gatan. En kvinna som klär i pärlhalsband. Jag har inte legat med henne på tre år och vi har aldrig pratat om det. Apropå det, hur har Micke och Anja det? Anja är också väldigt snygg, men hon har börjat släppa taget. Att döma av mängden vaniljsås på hennes tallrik så är hon antingen gravid eller så har hon fullständigt gett upp kampen om sin midja. Micke verkar tvärtom ha tagit tag i sin träning på sista tiden. Jag dröjer med blicken vid hans axlar och överarmar där han sitter mitt emot mig. Han ser stark ut. Snygg. Som en kille som brukar surfa på somrarna, vars solbränna aldrig riktigt går ur. Jag bestämmer mig för att börja lyfta skrot igen, löpsäsongen har äntligen börjat men det bästa är ju att komplettera med lite vikter. Vi kan kanske gå ihop… Jag märker att Micke betraktar mig med ett höjt ögonbryn och jag ler snabbt och tittar ner på min egen tallrik igen.
Äppelpajen får mig att tänka på trädgården, där vi har tre olika äppelträd. Ingrid Marie, Transparante Blanche och ett träd med blandade äpplen, både en rosa, tidig sort som jag inte minns vad den heter och Cox Orange som kommer sent på hösten. Cox Orange är fantastiska, iskalla, orangegröna, höstdoftande. Varken jag eller Sandra gillar Transparante Blanche, de är fina i några dagar men direkt efter det blir de genomskinliga och mjöliga, och sen ruttnar allihop i ljusets hastighet på gräsmattan. Om man skulle hugga ner det där gamla fula trädet och plantera något annat istället. Plommon kanske. Min mamma brukade göra kompott innan de sålde huset och flyttade till lägenhet. Plommonkompott med ovispad grädde... Eller ett körsbärsträd? Fast då måste man sätta nät när de börjar mogna, så att inte fåglarna äter upp alla bären. Eller, kanske…
Jag avbryts av en fot som långsamt smeker längs min vrist, upp mot knävecket och ner igen. Jag sitter kvar med blicken fortfarande fäst vid pajen, men med alla nerver klarvakna. Jag minns inte när Sandra gjorde nåt sånt här sist, dessutom helt oberört. Hon och Anja pratar fortfarande om badmode, Sandra har sett en snygg bikini på Åhléns och Anja funderar på om hon borde ha baddräkt i år. Foten fortsätter att smeka mitt ben. Jag sväljer. Då hör jag Sandra säga att hon ska fylla på mjölken, och så reser hon sig och lämnar bordet. Tåflirten fortsätter. Jag stelnar till. Anja sitter bredvid mig, det finns inte en chans i helvetet att hon skulle nå. Det innebär alltså… Jag lyfter långsamt blicken. Mickes ljusa lugg hänger ner över ögonen, han verkar väldigt upptagen av pajen, men han kan inte riktigt undertrycka leendet. Vafan? Jag känner hur det pirrar till, samtidigt som jag såklart förstår att han skämtar. Han har väl lika tråkigt som jag. Jag ler tillbaka och förväntar mig att han ska sluta nu när jag har förstått att det är han. Men han slutar inte, han möter min blick och fortsätter. Mitt hjärta slår snabbare, men det känns samtidigt som om blodet flyter trögt och varmt genom mig. Sekunderna dras ut mellan oss och jag vet inte hur länge vi skulle ha suttit så om inte Sandra hade ropat på mig från köket.
”Noel, kommer du lite?” Jag öppnar munnen för att svara men inget ljud kommer ut så jag stänger munnen och reser mig istället och skyndar mig ut i köket. Sandra står med en flaska Casa Rivas i handen. Jag lutar mig mot ryggstödet på en av köksstolarna för att dölja min erektion, och försöker se avspänd ut.
”Vaddå?” säger jag lite för snabbt.
”Jag tänkte om vi skulle öppna en flaska bubbel? Tycker du det? Fira att vi har börjat gräva poolen och så…” Det där osäkra uttrycket i hennes ögon, jag är så himla trött på det.
”Det är väl en jättebra idé, älskling”, säger jag och hon skiner upp. Jag gör mitt bästa för att le vänligt tillbaka. Ända sen dr Sophia Franzén såg på oss över sina guldbågade glasögon, och med knäppta händer förklarade exakt varför Sandra aldrig skulle kunna få några barn, har något hänt. I en vecka låg Sandra i sängen, alldeles stilla, och stirrade in i väggen. När veckan var slut klev hon upp, anmälde sig till kursen Genuin Italiensk Matlagning, började på pilates och uppdaterade hela sin garderob. Men det är något ängsligt över henne nu. Samtidigt som utsidan glänser mer än någonsin är det som om något har dött därinne. Jag önskar att jag hade lämnat henne innan utredningen hos Franzén. Nu känns det som att det är försent.
”Ska jag ta den där?” säger jag, och hon räcker mig flaskan och vänder sig om för att ta ner glas. Jag går tillbaka ut i matsalen medan jag tar bort folien från flaskan. Jag bryr mig inte om att ta bort ståltråden, utan skruvar bara upp den och låter korken glida ur flaskan nästan utan ljud.
”Snyggt”, säger Micke.
”Tack”, säger jag och känner att mina kinder är lite varma. Jag väntar på att Sandra ska komma in med glasen, och fyller dem varsamt så att ingenting bubblar över innan jag sätter mig ner igen. Anja ler förtjust när alla höjer sina glas. Sandra ser fortfarande ängslig ut och Micke håller kvar min blick lite längre än de andras när vi skålar. Det är som att han på något sätt har gissat min hemlighet, lagt märke till den del av mig som jag tränger bort helt på dagtid och som jag bara lever ut ibland på nätterna, på internet, medan Sandra sover. Eller driver han bara med mig? Micke harklar sig och ser på mig medan han sträcker lite på sig.
”Har du lust att visa mig poolen kanske? Ta lite frisk luft?”
”Visst, vi går ut med en gång”, säger jag och hoppas att det låter avspänt, naturligt. Jag fyller upp kvinnornas glas igen innan jag reser mig med en nick till Sandra och Anja, ”ni klarar en själva en stund va?” De skrattar och jag och Micke går ut i vardagsrummet. När jag låser upp altandörren känner jag hans hand snudda vid min korsrygg. Ett misstag? Jag öppnar dörren och den svala nattluften sköljer över mig. Det luktar sommarnatt, tungt och friskt på samma gång, och jag är tacksam över att det redan är mörkt. Vi går över den stora gräsmattan, och fram till det patetiska lilla hål som markerar var poolen ska ligga.
”Jaha, här har du den”, säger jag och visar med handen; ”den kommer att börja ungefär i linje med trädet där borta, och så fortsätter den ungefär fram dit.”
”Mhm”, säger Micke bakom mig.
”Och den grunda delen blir en och tjugo, den djupa…” den där handen igen, nu mot min rumpa. Det kan inte vara ett misstag. ”…två och en halv meter…” Jag tystnar när trycket från handen långsamt ökar. Det är som om marken gungar till under mig. Jag lägger min hand över hans och håller kvar den en liten stund innan jag vänder mig om. Micke ser på mig med ett ansiktsuttryck som säger mig allt jag behöver veta. Jag lägger händerna mot hans ansikte, smeker med tummarna över hans kindben och över hans lätt särade läppar innan jag drar honom till mig. Det är bättre än alla mina fantasier, det känns inte som någonting annat. Hela min kropp sjunger. Han smakar underbart, maskulint, och hans kyss är intensiv, hungrig, nästan desperat. Hans händer är överallt, mitt bröst, min rygg, min rumpa. Han pressar sig mot mig och jag flämtar. Hans stånd mot min mage. Mot mitt. Det känns som om jag ska svimma.
”Noel…” Jag känner orden vibrera mot mina läppar när han viskar dem. Jag vet redan vad jag vill göra, jag har tänkt på det så många gånger. Jag sjunker ner på knä framför honom i gräset och han smeker min nacke, rufsar till mitt hår. Han kan inte vara stilla när jag knäpper upp hans jeans, och han stönar dämpat när jag smeker hans kuk utanpå hans tajta svarta boxers. Jag drar försiktigt ner dem, med händer som darrar av förväntan, och tar den i handen. Micke drar ett djupt andetag. Han är stor, fin, omskuren. Jag vill aldrig att det ska ta slut. Långsamt för jag hans kuk mot mina läppar, drar med tungan längs med kanten på hans blanka ollon. Han smakar lite salt, lite bomullstyg, och jag vill bara ha mer. Jag slickar i ett enda långt drag från roten och upp till toppen. Hans händer krampar i mitt hår, jag sluter läpparna om hans ollon och tar in så mycket jag kan av hans kuk i munnen samtidigt som jag förstärker trycket med handen.
”Jag har tänkt…så mycket på dig…” viskar Micke ut i mörkret. Han är ännu hårdare nu, och jag älskar att känna det mot min tunga, mot mina läppar. Jag fortsätter att suga honom, hela hans kuk är blöt nu, den glider lätt in och ut mellan mina läppar, och jag känner smaken av hans försats. Jag är så jävla kåt men det finns ingenting jag hellre skulle vilja göra just nu. Micke skakar, det känns som om hans knän ska ge vika och han flämtar till.
”Jag kommer snart…” säger han med hes röst och jag ökar takten lite. Han är stenhård nu, varm, och jag stönar medan han gång på gång fyller hela min mun med sin kuk. Så trycker han sig mot mig ännu hårdare, innan han rycker till och i ett kraftigt pulserande kommer i min mun. Jag sluter ögonen, sväljer allt medan han kommer och kommer. Han är alldeles tyst men jag känner hans njutning genom händerna som öppnas och sluts i mitt hår.
Han sätter sig på knä mitt emot mig, och medan han kysser mig mjukt drar han ner min gylf och runkar min stenhårda kuk. Hans hand är varm, det är så skönt att hela magen drar ihop sig och jag måste blunda. Jag kommer nästan direkt i hans slutna hand och stönar ut min njutning mot hans hals.
Efteråt sitter vi kvar, fortsätter att röra vid varandra men långsamt nu, ömt, som om vi är under vatten.
”Det hade varit skönt med ett bad nu”, säger Micke och stryker undan en lock från min panna.
”Tveksamt om det blir någon pool”, svarar jag och kysser honom igen.