En kärleks historia - del 12

Sara
"Jack! Jack!", skrek jag exalterat när jag kom innanför dörren.
Han stod i köket och kokade pasta.
"Vad är det?", sa han irriterat.
"Nej... Vad är det med dig?"
Han suckade tungt och vände sig mot mig. "Jag kan inte ens koka spagetti rätt!"
Jag puttade undan honom och rörde upp all pasta som bränts fast i botten.
"Hur kan du inte kunna göra pasta?"
"Ja säg det." Mumlade han och kollade ner i golvet. "Vad var det du ville?"
Jag blev plötsligt lika upprymd igen. "Bebisen sparkade!"
Hans blick riktades genast mot mitt leende ansikte. "Skojar du med mig? Det är ju sjukt." Han log mot mig och irritationen var som bortblåst.
"Jag vet.", sa jag.
Han bara stod och stirrade på mig tills jag tittade tillbaka. "Vad är det?", frågade jag.
"Du", sa han "kommer bli världens snyggaste mamma."
"Ah, säkert.", sa jag och kysste honom. Han tog mig i sina armar och kysste mig länge.
"Jag älskar dig.", sa han.
"Jag älskar dig med."

Jack
Vi var påväg från det ultraljudet då Sara äntligen gått med på att ta reda på om det är en tjej eller kille. Det kändes fortfarande overkligt att det ens är mitt och Sara's barn, men det var ännu mer overkligt när barnmorskan sa att det skulle bli en pojke.
Den kvällen låg Sara i mina armar och sov. Vi var i sängen och en film spelades fortfarande från datorn som stod på stolen bredvid.
Jag la min hand på hennes mage och tänkte på bebisen i Sara's famn och jag som omfamnar henne.
Sedan lutar jag handen mot hennes kind och tänker på när vi ligger nakna under täcket och när jag hela tiden säger hur mycket jag älskar henne, dör det gör jag.
Om Sara hade sagt att hon ville göra abort och aldrig skaffat barn så skulle jag vilja vara med henne ändå. Om hon sagt att det här barnet var det första av tio eller att hon ville flytta djupt in i skogen och aldrig prata med någon mer, så skulle jag ändå aldrig tänka tanken att lämna henne.
Jag var säker på att jag var mer orolig för förlossningen än Sara var. Hon säger alltid att det ordnar sig medan jag altid tänker på hur maktlös jag egentligen kommer vara. Jag kan inte göra någonting för henne. Inget alls. Det känns nästan som den gången då jag såg såren på hennes armar. Jag kände mig maktlös och jag är säker på att samma känsla kommer tillbaka på bb.

Sara
Jag vaknade till att Jack smekte min kind.
Kan kysste mig och viskade: "jag älskar dig."