Mannen som kunde

Mannen som kunde - The horny remake

I begynnelsen varde gudomlig vila. Ur det mörka intet fejkade hjärnan drömljuset...
...NEJ DET HÄR ÄR INGEN SATANS BIBEL!

Jag hade vaknat på fel sida igen (vänstersidan). Ursinnigt stormade jag in i badrummet för att utföra morgontoalett. När jag såg mig i spegeln kunde jag omöjligt tolerera en sådan tyken blick & passivt aggressivt kroppsspråk: en dansk skalle splittrade min hemska dubbelgångare i tusentre bitar. Det blödde lite grann och en skärva hade satt sig i skallbenet. När jag förstod att en operation var nödvändig blev jag tvärparanoid, och övervägde möjligheten att bära kepa på offentlig plats. Detta för att dölja min skada för männen i vitt. Fattar du eller?
- Den som rör min skalle é finito! Gapade jag stolt men ingen hörde.
Jag klippte mina tånaglar och rökte dem utan nämnvärd finkänslighet. Sedan följde vaskning utav panna samt armhålor. Min skallighet mår även bra utav en klick matfett då och då, asså det framhäver skalpens naturliga lyster. Sist men inte minst, så klädde jag mig i min lila manchesteroverall med matchande moonboots. Fräsch och blank grabbade jag tag i en pepsi, och sedan lämnade jag lixom min lägenhet i mjölbaggarnas förvar. De är förresten de ärligaste representanterna i min umgängeskrets du vet. De har aldrig ljugit och jag respekterar sånt som fan, typ lika mycket som trogna novell-läsare.

I trapphuset lurpassade fastighetsägaren på mig. Jag hade skitit i hyran för andra månaden i rad nu, och stämningen var lite ansträngd i och med detta. Men helt ärligt, att betala för tak över huvudet är fullkomligt absurt. Mannen gnatade och repeterade foglighetens dygd och toleransnivåer kontra ansvarsplikter. Jag ville visa honom att jag inte var slagen utav min sociala livssituation så jag agerade resolut och kompromisslöst: jag slog ihop klackarna och gjorde fascisthällsning! Men oj då, jag missbedömde helt avståndet mellan oss båda; min styva arm penetrerade mannens pratglada pratkvarn och slungade honom baklänges utför trappan. Han skrek och grimaserade i fallet men ingen annan än jag hörde honom. Han slog sig fördärvad stackarn, och jag skyndade mig ner för att blåsa på såren och tårka tårarna. Den avsvimmade kroppen inspekterades från både fram och baksidan. Rackartofsen var tyvärr lika död oavsett hur man vände och vred på honom.
- Gud vad pinsamt. Mumlade jag och stoppade på mig den avlidnes plånbok. Jag gömde kroppen i utrymmet under trappan. Överst placerade jag en filt så att ingen kadaverodör skulle stiga till mitt våningsplan. Fattar du?

Precis när jag skulle smyga ut genom porten hördes en ringsignal från olycksplatsen. Jag rös utav välbehag när jag insåg att även en splitterny mobil skulle ”ärvas” utav lilla mig. Alla vännerna i telefonboken skulle jag kunna kontakta och trösta efter att dödstragedin blivit allmänt känd. Maxat cool! Jag plockade upp den lilla vibratorn och lät den reta örat. Det kändes störthärligt och jag besvarade samtalet med myndig och släpande röst och så. Det lät som ett honkön i andra luren så jag spillde 0 tid på formaliteter. För jag innehar en gammaldags heterosexuell läggning som ofta gör sig påmind. Jag drog min bästa raggningsfras någonsin i den stunden. (Har du inte testat den så kör hårt när tillfälle ges, ok?)
”Skulle herrn i fråga kunna få belägra era ödemarker?” Hon gillade min poetiska ådra men förstod inte alls vem jag var. Hur skulle jag kunna klandra henne du vet? Asså, jag var redo att spilla säd i Venus namn. Låt mig vara helt uppriktig med den intentionen kära läsare, jag svär. Aaaaa, det fanns lixom ingen anledning för oss 2 att inte träffas brådskande. Jag tjatade mig till hennes hemadress och sedan bar det av dit lite käckt.

Kvinnan var orolig för Gösta-Hjalmar som fastighetsägaren hade hetat i sitt förkortade liv. Jag lugnade henne mellan 4 ögon, varav ett blinkade förföriskt. Efter mycket framfusighet och många komplimanger visade kvinnan till sist ett självbelåtet leende. Detta var mitt klartecken och jag bar in henne i sovrummet för ett utbyte av sedvanliga kroppsvätskor. Hon slet av mig min excentriska overall med sådan frenesi att dragkedjan gick sönder. När vi intagit position 1: puppybareback, förklarade hon att en fruktansvärd slemhosta satt käppar i hjulet för hennes sexliv de senaste månaderna. Jag skulle alltså inte bli chockad om kudden behövde vridas ur efter avslutad akt. Jag accepterade graciöst att hennes rosslingar avlossades likt korta salvor från en MG 42. Hennes sjukdomsyttringar ekade känslosamt och storartat i det sparsamt inredda rummet. En värdig hyllning till livet bedrevs helt utan skygglappar. Vi bytte strax till position 2: 87:an med förankrat ankellås och kvartsnellson.
- Varför kallas det för 6 när man bara är 2 personer som gör det? Yrade jag i min njutnings feberrodnad.
- Jag älllllllllskar filosofiska män!
Hon fick orgasm utav mitt kommande skitsnack, men det redovisas inte här på grund av platsbrist. Såååå typiskt mig att tappa kontrollen mitt i akten; det var när hon tänkte provsmaka min wurst som olyckan var framme. :(
Det där gapet med pedantiskt inordnade gulgaddar fick min lem att göra romersk hällsning! Ollonet slungades uppåt med kraften hos ett baseballträ med strike. Kvinnan hann inte ducka och hennes ena öga trängdes ut ur sin håla när det nyfikna organet penetrerade helt fel hål. När jag sansat mig och dragit ut den var det för sent för ursäkter. Hon seglade ner död i sängen och på golvet bredvid låg ögat och stirrade anklagande på mig. Jag ojade mig och kunde inte för allt i världen förstå varför all denna otur drabbat mig. Shit! Var det dråp jag ägnade mig åt på en daglig basis? Sicken fucking snobb hobby! Jag var ju gröngöling på området ju, jag kände inte ens till motivet till morden och dessutom vart jag skitskraj. Skulle man komma att försöka sätta dit mig för det inträffade kanske? En perukprydd paragrafryttare - beväpnad med klubba och lagboken skickligt införlivad i anus - skulle säkerligen försöka i vart fall. Jag skrek men ingen hörde mig. Jag förbannade just denna ingen. Låter det orimligt? Fuck it i så fall läsarn. Jag skrek återigen, ty två skrik är mindre ensamma än ett.

Nästkommande dag bultade det på dörren till mitt place. Jag kände på mig att det var en gris maskerad i uniform, men jag tänkte samarbeta om bemötandet höll stilen. De var 3 till antalet och deras agerande stank utav könshormoner och våldsnormer. Man brottade ner mig på mattan till mitt eget kök utan förvarning! Helt galet du vet. Jag skrek ju för glatta livet och till min stora förvåning blev jag hörd. De bad mig nämligen att hålla käften. Ja, tänk vilken ironi. Nu när frihetshälsningen hade kunnat rädda mig så tvekade jag i användandet utav densamma. Handklovarna satt tajt på plats och det var för sent att bemöta gripandet med civilkurage och svennemod. Hur skulle mina små insektsvänner i skafferiet fungera ihop med hyresvärden när jag satt fängslad? Man skulle gasa mina trogna vänner helt kallblodigt!
Jag började skaka okontrollerat, sedan kom snyftningarna, och sist men inte minst slemhostan.
Snutarna visiterade mig och fann i vänsterfickan ett illa tilltygat öga som gjorde dem äcklade. - Jag vet. svarade jag melankoliskt. Vänsterfickor är bra äckliga allt som oftast.
Hujedamig! Tvi! Tvi!

Slut