Jag ser dig inte

"Sam?", Anna såg osäker ut.
Sam vände sig om när han hörde röster utanför rummet.
"Anders!" Anna hajade till när hon hörde sin mammas röst. "Anna är borta!"
"Mamma, Jag är här!" Paniken kom över henne när hon förstod vad hon gjort. "Förlåt!", pep hon och grep hårdare om Sams arm.
"Det är ok.", andades han.
Hennes mamma kom in i rummet tätt följd av hennes pappa. Anna kom på att hon bara hade ett handduk på sig och lika dant med Sam...
"Det är han!", sa hennes mamma och pekade på Sam.
Annas lillebror kom in. "Vad skriker ni om?" Han tände lampan och kisade mot ljuset. "Vem är han?" Han tittade bort mot sängen och drog efter andan "men lägg av! Har ni knullat?"
"Det räcker, Emil!", sa deras mamma "gå och lägg dig."
"Aldrig i livet!", var hans svar.
"Emil!", röt deras pappa.
"Okej, okej." Anna hörde honom lämna rummet.

Sam förberedde sig på att Annas mamma skulle skrika på henne. Men hon placerade bara pekfingret och tummen på näsryggen och väste: "jag var i samma rum som ni."
Han märkte hur rädd Anna blev. Han såg att hennes mamma förberedde sig för ett nytt anfall och det gjorde honom arg.
"Jag förstår inte hur du kunnat vara så ansvarslös!", sa hon.
Anna hajade till. "Så nu är jag en människa också? Det kan du väll komma ihåg tills imorgon, i övermorgon eller kankse till och med tills nästa vecka?", skrek hon.
"Lugna dig lite...", sa hennes pappa.
"Gå bort från honom!"
Anna släppte Sams arm lite och sänkte huvudet.
Sam svalde sin ilska och sa dovt: "jag borde gå." Även om det tog emot att lämna henne ensam med sin arga mamma.
"Ja det borde du!"
Anna rörde lite vid sams hand men han tog sina kläder och gick bara ut ur rummet.

Anna lyssnade inte på sin skrikande mamma. Hon väntade bara tills hon var klar utan att säga något. Sedan lämnade dom henne ensam i rummet utan att hjälpa henne med att byta lakan i sin säng. Hon fummlade efter lakanen för att försöka byta dom själv.
Hon la sin hand på sängen och då kännde hon hur den blev kladdig. Hon suckade, drog handen mot kudden för att få bort sperman och la sig ner på madrassen på golvet.
Hon la handuken åt sidan och drog täcket intill sig. Det ömmade mellan benen och när hon blundade kunde hon se Sams ansikte och önskade att han aldrig gått. Det svala täcket kändes mysigt mot hennes varma kropp.
Hon hörde att dörren öppnades och hon gömde sig under täcket.
"Hur är det?", frågade sam.
"Hur?" Hon ricktade blicken mot hans röst. Hon var nästan mållös.
Han kom mot henne och satte sig på kanten av sängen.
"Med dina föräldrar."
"Jag lyssnade inte.", sa hon.
"Det kankse du borde göra."
"Hmm..." Hon satte sig upp och täcket föll ner.
"Jag tänkte gå ut för att sedan komma in igen och fråga dig en sak. Men jag blev rädd för att dom skulle låsa dörren så jag stannade i köket och väntade tills dom slutat skrika." Han skrattade "Nu känner jag mig som en stalker."
"Vad var det som du skulle fråga?", ville hon veta. Hon log för sig själv i mörkret.
"Jag ville fråga om du ville gå på en dejt med mig."
Anna trodde inte sina öron.
"Ursäkta.", sa hon "får jag sätta mig bredvid dig?"
Han började skrattade igen. Tyst och länge. Hon trodde att hon gjort bort sig.
"Kom då.", sa han sedan.
Hon satte sig bredvid honom och lutade huvudet mot hans axel.
"Jag vill gå på en dejt med dig." Hon kände sig dum när hon sa det men det känndes ändå bra på något vis.
Han la sin högra arm om henne.
Anna hade helt glömt att hon var naken. Hon kände att han hade kläder på sig igen.
"Ska jag hämta dig här utanför klockan fyra imorgon?" Det lät så klyschigt men hon älskade det ändå.
"Det blit bra."
Han kysste henne och gick mot dörren.
"Vi ses i morgon."


Tacksam för kommentarer och kritik bara det förs fram på ett ordenkligt sätt :)