HÄXAN del 6

Alltså... jag måste vara världen mest lycklige kille. Jag insåg det häromdagen då Chiara fullständigt överföll mig och, måste jag medge, knullade skiten ur mig. Jag var som en livlös trasa efteråt. Hon kom och lyfte min arm och skrattade till, för jag var alldeles lealös. Kuken kändes svullen som en falukorv. Jag var totalt uttömd på kraft.

- Chiara... jag vet inte om jag kan hålla jämna steg som dig. Du är ju som en tornado!!

- Tänke säga "skyll dig själv" men jag... nä förresten det gör jag inte: - Skyll dig själv! Dejtar man en italienska så får man jobba - ordentligt!

Chiara såg att jag menade allvar och fattade tag under min haka och såg mig rätt i ögonen. Hon lade sina bägge händer på ömse sidor av min panna vid tinningarna och blundade. Jag kände en sådan rush av kraft komma över mig på nytt. Det var som om jag druckit en back med energidryck! Hon öppnade sina ögon och log. Sedan kysste hon mig innerligt.

- Tim. Det finns ingen annan än du för mig. Jag insåg efter några dagar med dig att våra öden sammanflätades med varandra långt innan vi ens var födda. Du och jag är menade för varann. Du är också den jag kommer att få barn med. Det vet jag redan. Jag är... DIN. Kort och gott din. Tyvärr finns det ingen ånger- eller returrätt på mig. Det är redan för sent för det. Ledsen.

Hon höll handen och gnagde på lillfingernageln. Strök med andra handen utanpå byxorna. Kuken växte genast.

- Se där... jag behöver bara röra så är du redo igen. Är du redo för ännu en omgång? Jag är det.

- Men... morsan är ju hemma...

- Mmm... men hon hör ingenting och kommer inte att ha ett ärende hit till ditt rum. Klä av dig! Eller ännu hellre... strippa för mig, Tim! Kom igen och strippa. Seså upp med dig och ställ dig framför mig! Vagga med höften och se sexig ut för mig... så ja! Du kan ju det! Bravo!

- Gå nu ner på knäna och säg... att du älskar mig...

Jag såg länge in i hennes underbara ögon. Ville dra ut på det hela och retas med henne samtidigt. Sen sa jag hest.

- Jag älskar dig, underbara, vackra Chiara Balzano... jag är kär i dig bortom allt förnuft och sans. Jag är förlorad i dig!!

Hon såg in i mina ögon och jag kunde se underläppen darra. Utan att släppa hennes blick förde jag hennes ben isär. Hon hade inga trosor på sig. Kände värmen av hennes fitta långt innan mina fingrar nådde målet. Hon flyttade sig närmare sängkanten för att ge mig bättre åtkomst av godsaken.

- Om du älskar mig... ät då av mig... drick mina safter... njut av mig som om du njöt av en delikatess...

Jag slickade och sörplade av hennes safter. Hon kastade bak huvudet och grävde in sina fingrar i mitt hår.

- Smakar jag gott?

- Jaaa... jag vill bara ha mer... och mer kom det.

Fittan började rinna och blygdläpparna blev stora. Fittan såg ut som en ros och jag slickade och sög på blygdläpparna. Chiara gnuggade sitt kön mot min mun. Det gick i vida cirklar. Jag stoppade in fingrarna som hon lärt mig och vidrörde G-punkten. Nu började hon flåsa som hon alltid gör då jag börjar med det. Allt gick som ett klockverk. Min tunga vidrörde nu klitoris samtidigt som mina cirkelrörelser runt G-punkten blev allt snävare tills jag kände det hårdna i mitten. Jag tryckte först mjukt sedan hårdare på punkten. Slutligen tappade jag med fingrarna, först lätt sedan allt hårdare. Reaktionen var ögonblicklig. Hon drog upp sina ben och tog spjärn med fötterna i sängkanten. Hennes nävar knöts om sängöverkastet. Hon fnyste genom näsborrarna och kippade efter andan om vartannat. Ett högt bröl hördes ibland då hon kastade bak huvudet. Slutligen hördes det....

- Oj... jag klarar inte av dig.... du får nog akta huvudet... det kommer att forsa den här gången för du gör det så förbaskat bra, Tim!!! Du vet precis var mina erogena zoner är.... AAAAAAAHH! EEEEIIIYYYYYAAAAAAAAAAHHH! Jag.... jag koomeeeeeeer!!

Jag hann, trots förvarningen, inte undan riktigt så jag fick första duschen rätt i synen. Nästa likaså. Sen föste jag undan huvudet och en båge for rätt igenom rummet och landade på min anslagstavla. Den följdes av ännu en båge och en till. Efteråt verkade hon totalt slut men Chiara är Chiara. Snart var hon på fötter och drog mig till min fåtölj i ena änden av rummet. Hon drog upp kjolen till magen och grenslade mig framifrån. Sakta förde hon in kuken sedan lade hon sina händer bakom min nacke och lutade sig bakåt.

Först juckade hon sakta. Jag hörde hennes "mmmm" hela tiden. Men Chiara är Chiara. Det är gasen i botten. Hon är absolut inte "lagom" hon är en Formel 1 racer förkroppsligad! Hon är en hottad racer i kvinnoform. Innan jag hann blinka juckade hon mig hårt och målmedvetet. Ibland stannade hon till då jag var djupast inne i henne och stönade lågt ifrån magtrakten. Sedan var hon igång igen. Det fanns ingen hastighetsbegränsning på den här tjejen. Hon var en kronisk lagbrytare på den punkten. Strax bytte hon ställning och lär mig knulla henne bakifrån medan hon höll spjärn i armstöden. Hon skötte juckandet, jag satt bara och tog emot godsakerna. Jag sa att jag inte kunde hålla emot längre.

- Varför håller du på med sånt trams?! Jag vill ju att du ska komma och inget ska spillas någonstans. Jag vill ha allt i mig. Jag vill känna värmen från din sats inuti mig. Kom nu!! Spruta hårt inuti mig! Så hårt att jag känner det är allvar för dig. Att jag är sexig för dig och att jag får den att stå så fort jag är med dig.

- Okej då.... då.... nnnhhhaaahhh.... k-k-k-komm-eeeeer... j-j-jjaaaag!! Åhh helvete! Den här gången är det mycket, Chiara, jävligt mycket känner jag....

- Ja, ge mig det! Ge mig allt!! ALLT VILL JAG HA!!

Hon såg mig i ögonen och gjorde en gest med fingrarna. Jag tror banne mig jag sprutade i henne under tio, femton minuters tid Det var rena syndafloden som forsade ut kukröret!! Jag såg förundrat på kuken som bara pulserade och aldrig ville sluta spruta nån gång. Jag förstod snart då ett jättebusflin spred sig över hela hennes ansikte.

- Ditt busfrö!!

- Förlåt.... men det var såå himla skönt... jag gillar stora sprut och med mig kommer du alltid att få sådana. Gör det nåt? För mig gör det inte det. Nu log hon litet skyldigt med alla tänderna synliga och ögonvitorna glimmande.

- Du visst är toan där i den dörren som gränsar till ditt rum?

- Jo, det är min egen så att säga.

- Tur för mig, eller hur?! Har du dusch i den? Jag nickade. Ännu bättre! Chiara gav mig ett av de där suveränt, underbara leendena jag aldrig tycktes kunna bli mätt på. När vi båda vaskat av oss sa hon att vi kanske borde gå tillbaks till skolan. Rektorn hade en pålysning att göra till alla elever. Kändes ödesmättat för han hörde ju inte direkt till de talträngdas skara. Snarare väldigt fåordig men när han väl talade gjorde man klokast i att lyssna för då var det uttänkta och väl avvägda saker som kom fram.

- Men hej, Tim! Har gjort litet smörgås du kan äta innan du går till skolan. Jag är bara hemma på lunch nu. Hör ju inte till vanligheterna. Du, skulle inte du kunna bjuda in den där vackra och trevliga italienskan du är med nån gång? Jag gillar henne allt mer. Hon är så vansinnigt rar och trevlig. Henne får du inte släppa, Tim. Lova mig det. Vad du än gör så släpp inte den där tjejen. Jag har på känn att hon kommer att betyda mycket för dig.

Jag blev alldeles ställd för på sidan om henne stod ju Chiara och log med hela ansiktet. Då förstod jag. Hon gav mamma slängkyssar och låtsades krama om henne i luften bakom. Morsan kunde inte se henne helt enkelt.

- Har du sett Gabriella förresten? Hon har varit helt puts väck sedan igår. Nu såg jag Chiara ge upp ett uttryck av fasa. Hon tog sig för munnen men gjorde en rörelse i luften.

- Här är jag mamma... Gabriella kom in och kramade om henne.

- Var har du varit, Gabbsan?

- Jag har tittat på teven hela tiden.

- Oj... måste kolla om jag håller på bli dement... sa morsan.

- Måste kila, mamma. Jag gav henne en puss på kinden och drog iväg. Utanför står Chiara och drar med handen för pannan som att det var i grevens tid.

- Hade glömt bort din syster sedan igår då jag var så kåt. Förlåt mig, Tim. Måste hålla reda på vad jag gör framöver tror jag.

- Hur är det på Morganfronten då, Chiara? Är han för evigt oförbätterlig utan chans till någon bättring eller upprättelse?

- Vet inte men jag tror att han sakta håller på att landa och mjukna. Jag vill då verka för att han kommer i land och blir "normal" om du förstår vad jag menar?

- Du, "normal" finns inte i hans ordbok tror jag.

- Det finns gott i alla, Tim. Det kommer du att lära dig med tiden. Man behöver bara vänta olika länge. För en del går det fort. För andra tar det tid, ibland så länge att man vill ge upp. Har hänt mig flera gånger innan.

Vi kom strax fram till skolan. Den så sedvanliga välkomstkommittén av hockey-busar stod inte på bron och kramade sina nävar förväntansfullt. På det stora hela verkade det hela på väg att klinga av. Det var stora Riksprov på gång och ingen ville "flunka" på dem. Vi hade haft en skolminister som varit officer i armén och trodde han kunde jämföra oss med högpresterande elever i Kina och Syd-Korea utan vidare. Han var förvisso i opposition nu men hans strama synsätt verkade nya regeringen ha anammat. Vad den drömmande idealisten inte verkade kunna se var den enorma självmordsstatistik som följde dem som inte nådde upp till sina respektive länders förväntningar. Nåja, det om det. Fuck PISA!!

Jag och Chiara gick hand i hand in till aulan och satte oss. Skolansvarige i kommunen satt på en stol tillsammans med en rad andra stenansikten till politiska företrädare och såg bistert på åhörarna. Eftersom det snart var valår passade han givetvis på att berätta hur mycket socialdemokraterna betytt för skolan. Vad konkret dessa satsningar var kom däremot aldrig fram. Men bra var det ju tydligen. Näste man att ta till orda var rektorn. Han redogjorde i rätt svepande termer att det skett ett övergrepp på skolan. Antar att han gjorde det för att skydda personens integritet ifråga. Övergreppet var grovt och hade polisanmälts. Domen skulle falla och verkställas innan jul sade man. Skyddsombudet på skolan hade i enlighet med övriga lärarkåren fattat beslutet att stänga skolan under en tid framöver. Detta tills att allt hade rett ut sig. Vi slapp dock inte studierna utan schemat lades ut på skolans internetsida varje vecka. Vi skulle dessutom skicka in våra svar. Antingen brevledes eller skriva in det med en förklaring på ett fält i det digitala frågefältet.

Utanför satt Morgan med händerna för ansiktet och grät. Hans farsa hade druckit oavbrutet sedan rektorn kickat ut honom från skolan på direkten. Tillvaron hemmavid liknade ett skyttegravskrig och morsan hade flyttat hem till sin syster en bit upp i landet. Hon hade uppmanat Morgan att följa henne eller komma senare. Pappa Reinhold var rasande och hade redan slagit sönder stora delar av bohaget.
Räkningarna stod upp ur hans brevlåda tillsammans med inkassokraven. Han sket i allt och drack sig bort in i dimman. En dag hörde grannarna hur det small i kåken där han bodde. Man hade sett ett ljussken. En av de mest oroade och vågade grannarna knackade på. När inte någon öppnade gick han och hämtade en kofot och bröt upp dörren. Där inne låg Reinhold Gunnarssons livlösa kropp. Det var blod över hela köket. Huvudet var bortskjutet. Grannen gick ut och spydde medan en annan ringde ambulans och polis.

Morgan Gunnarsson flyttade med mamman uppåt landet till samma stad som hennes syster bodde i. Han kom in i en helt annan krets där han inte hade en suck att kunna dominera. Det resulterade i att han tog sig i kragen och började studera på allvar. I höstas gick han ut som färdigutbildad civilingenjör från Chalmers.

Efteråt flytten upphörde allt. All mobbing och alla slagsmål. Det var som om någon flippat till en strömbrytare. Ingen fick reda på att det var Lena som Reinhold förgripit sig på. Hennes far var visserligen rasande men hann aldrig ge Reinhold en omgång innan han själv fann det bäst att lämna det här jordelivet. Man göt i alla fall en liten bronsstaty till hans minne som förvarades i ett skåp inne i gymnastiklärarens kontor. Apropå honom så var det en helt annan typ av människa som ömmade särskilt för elever som inte kunde göra lika bra ifrån sig som de andra. I alla fall två av dessa barn är idag med i svenska landslaget fast i olika sporter.

I takt med att jag och Chiara växte så växte även relationen tills vi var tajtare än tajta. Det var så skönt att veta att man har en tjej som verkligen säger en sanningen. En som man inte behöver oroa sig för går bakom ryggen eller har en affär med någon annan. När du är med en sådan människa resulterar det att du själv blir lika transparent. Sedan, varför hålla på att ljuga när man vet att hon redan kan läsa en som en öppen bok? Jag har den absolut bästa kvinna en man kan ha. Hon är mitt allt och jag använder inga klichéer här för det är dagens sanning. Jag älskar henne bortom sans och förnuft.

Vi fortsatte att knulla som vildar och med tiden var det hon som fick svårt att hålla jämna steg med mig. Den glädje och det sex vi hade var få förunnat idag. En mera renhjärtad och genomgod kvinna än Chiara Balzano existerar inte... och vet ni? Hon är min! Hon säger det själv.

Chiara ville aldrig att jag skulle ha kondom. Hon ville köra "naturellt". Ibland är det bara så att saker och ting klickar trots att man har skydd. Så en dag kom hon fram och sa att hon hade en sak hon ville berätta för mig.

- Tim..... hon såg mig i ögonen med en tårfylld blick. Hon log brett då hon slutligen sa - Jag är med barn, Tim! Du ska bli pappa! Och vet du... det är... trillingar!!! Fatta! Tre stycken! På en gång!!!! Två flickor och en pojke är det. Kommer du ihåg att jag sa att jag visste att jag skulle få barn med dig? Du såg litet klurigt på mig då som att du inte riktigt ville tro det men nu händer det!

- Har du berättat för föräldrarna?? De kommer ju att hala upp mig i nacken vid flaggstången!!

- Inte då... jag vill bara att du följer med mig då jag berättar det för dem.

- Oj, oj, oj,oj!! Vad ska jag säga, Chiara... jag är ganska så byxis just nu.

- Inte då...! I morgon tar du på dig din nya kostym. Luigi hämtar dig strax innan. Det här kommer att gå som en dans ska du se. Gör det inte det så får jag väl "trolleri-trixa". Men jag tror inte det behövs. Pappa gillar dig i alla fall och mamma ska vi inte snacka om. Hon vill ju stjäla dig från mig!

Kvällen kom och vi satt tillsammans i familjens vardagsrum och njöt av italienska delikatesser. Chiara klingade med skeden på sitt vinglas och reste sig upp.

- Älskade mamma och pappa. Som ni vet så har jag och Tim varit tillsammans i fem och ett halvt år. Han har kommit och gått här ibland oss och ni har väl nästan vant er vid att ha honom här. Du, pappa har sagt att du gillar honom, rätt?!? Pappa nickade medan han drog ett djupt bloss på sin cigarr.

- Nu är det så här... att ni vet att vi som italienare är rätt så... vad ska jag säga, mamma? Amorösa? Vi är riktiga livsnjutare och tar för oss av allt det goda livet har att bjuda på...

- Okej, Chiara... är det här jag ska börja gråta? sa Vanessa.

- Inte än mamma... men snart. Jo, förstår ni... jag och Tim...... Chiara torkade en tår som trillade nedför kinden. Vi... ska bli... föräldrar!! Giovanni höll på att svälja cigarren och trilla av stolen i samma svep.

- Va?! sa de samfällt.

- Japp! En sak till.... det är TRILLINGAR!!! Lika bra att börja rejält när det ändå blir av, eller hur?!

Vanessa reste sig upp och sträckte armarna i vädret. Hon skrek högt av glädje och dansade runt, runt, runt. Sedan sprang hon över till mig och Chiara och kramade om oss.

- Vi får fixa det där med förlovning... du vet.. pappa är katolik... och så.. sen får vi ta det andra senare... okej? Är ni lyckliga nu?!

Vi båda satt och grät glädjetårar medan vi kramade om varandra.

- Det är därför siffran "tre" har snurrat runt inom mig en längre tid, Chiara. Nu förstår jag vad det betyder. Du kommer att bli en sån underbar mor, det känner jag på mig starkt. Ni kommer att bli toppenföräldrar. Tim har alla möjligheter att börja på BMW när han vill. Giovanni ser till det.

Sju och en halv månad senare var lyckan total. En mycket matt och tagen Chiara låg med tre välskapta bebisar på magen. Jag fick alltid ta en av dem då båda brösten redan var upptagna men med vällingflaskan kommer man ju också långt, eller hur?

Jag skulle kunna berätta så mycket mer t ex om Lena som gifte sig rikt med en skeppsredarmiljonär. Hon lever idag det bästa tänkbara liv man kan föreställa sig. Minnena från övergreppet är som bortblåsta. Bättre kan det inte bli.

.....................................................................

Slutord från författaren: Stort tack kära läsare för både kritik som beröm. Jag har skrivit i ett sträck under den bästa sommar vi haft på hela tvåhundrasextio år! Dag som natt har jag suttit klistrad vid tangentbordet med undantag för ett dopp i sjön invid mig där jag bor eller en segeltur med båten.

Det har varit härligt att inte veta vad man ska skriva men då man väl sätter sig så blixtrar det bara till. Jag ljuger inte om jag säger att det i snitt blivit en sju till tio timmar för varje novell eller del av en sådan. Det kanske kan ge kritikerna en vink om att det inte är något som görs på en "handvändning". Men jag gillar det jag gör och märker att jag mår mycket bättre och är mer kreativ om jag inte alltid går och läser i kommentarsfältet. Då behåller jag min kreativitet plus glädjen för det är tveklöst kul att skriva. Kanske därför jag fortsätter efter alla dessa år. Det har blivit säkert över tvåhundrafemtio stycken noveller för mig inalles. Någon räknade ut att det motsvarade upp till tre noveller per vecka i (då vid tillfället) tretton år(!!!)

Att man sedan fastnar i klichéer? Ja, det är ofrånkomligt. Livet är byggt på en massa vanor och rutiner som också de till sist blir klichéer. Även sex tenderar att bli det om man vägrar att förnya sig. Att komma med något nytt inom ämnet sex är inte lätt. Det man kan skriva har redan sagts, ibland torftigare, ibland bättre. Det finns en mängd med olika tekniker och samlagsställningar, Kama Sutra, Tantrasex, BDSM osv. Allt går runt, runt och blir kanske det också... en "kliché". Vad som avgör det är tycke och smak och där finns det lika många åsikter som det finns människor på jorden.

Nu är min semester snart slut och snart börjar samlandet till stacken återigen. Då brukar det inte bli så mycket tid över till att skriva. Jag tackar alla som sett en glädje att hänga med i min fantasivärld under denna semester. Stort tack till er!

Hälsningar: Zanzibar