HÄXAN del 4

FÖRORD AV FÖRFATTAREN: En liten brasklapp till er läsare. Den här delen innehåller inte mycket sex utan tjänar mer som en brygga över till det. Jag vill skriva berättelser och väva in olika saker i dem. Tycker personligen mer om sådana berättelser so inte är "right-on" utan kan trappa upp tills ett sexmättat crescendo kommer. Bara som en brasklapp alltså. Fortfarande vänner? Men så bra då!

--------------------------------------------------------------------

Telefonen ringde på Chiaras sängbord. Klockan var kvart i sju.
- Hej... rösten var Lenas. Hur är det, Chiara?

- Jo, bra... själv då...?

- Jo... litet omtumlande... så mycket grejer som hände igår. När jag ser mig i spegeln är det knappt jag känner igen mig själv, Chiara. Det är som en annan person än den jag minns tittar tillbaks på mig. En mycket snyggare person.

- Du.... Chiara...

- Mmm...

- Det där som hände mellan oss... kan vi hålla det för oss själva...?

- Självklart... kändes det bra efteråt?

- Superskönt! Men vill liksom inte att det ska komma ut på stan... det är liksom en privatsak. Sen det där med eran betjänt... WOW! Är han alltid så där eller?

- Så gott som... men jag tänkte ta ett snack med honom. Han kan inte bara rusa in så där. Oavsett han blir kåt eller ej. Hade morsan sett det så hade hon exploderat. Tro mig, du vill inte se henne då.

- Han verkade ju ha hur mycket som helst i den där pungen. Vi var ju alldeles kletiga över hela fejset efteråt.

- Mmm men så är han också - italienare. Det är så dom är förstår du, Lena. Potenta utav bara fan. Så även min älskade far. En lång stunds tystnad följde, nästan för lång tyckte Chiara.

- Lena... är du kvar?

- Jo... Chiara... jag vill inte att du blir arg på mig nu då vi blivit vänner och allt.... men................ (suck!)....

- "Men".. vaddå?

- Lova att inte bli arg nu, Chiara. Jag vill innerligen ha dig till min vän efteråt. Lova det.

- Ehhh... okej... jag lovar.

- Jag fick ju skjuts hem med din pappa igår men... färden gick inte till mitt hem utan till en otroligt vacker utsiktsplats. Där.... (lång tystnad) där förförde han mig och hade sex med mig.

- .... ?!? Vad är det du säger, Lena???

- Alltså... din far... han är inte typen man säger "nej" till direkt. Han är en sån som tar det han vill ha. För att göra saken värre är han otroligt sexig och maskulin... förlåt mig, Chiarra men... jag kunde inte säga nej... det var sååå skönt... snälla hata inte mig nu (snyft!) Chi- Chi...ara...

- Satana, dannazione merda!!! Mille diavolo!! PAPÀ!! Papà! Vieni qui, veloce come il diavolo!

- Chiara?! Snälla...

- Ingen fara, Lena... det här har hänt förr... ingen skam vilar på dig, kom ihåg det. Jag älskar dig, vi hörs! (klick!).

- Mamà! Mamà! Vieni veloce! È successo di nuovo!

- Nu har han gjort det igen! Vanessa kommer rusande och finner sin dotter med knutna nävar och alldeles högröd i ansiktet.

- Jag dödar honom snart, mamma! Skiter i Vita Rådet! Är så förbannad nu att jag kan explodera! Jag kan snart inte ta hem någon tjejkompis förrän han sätter på dom!! Det här måste få ett slut! NU!!

- Vem?

- LENA! Al diavolo! Lei ieri ho avuto una casa! Hon jag tog hit igår!! Jag gjorde det för att hon varit min värsta fiende på skolan och äntligen hade vi blivit vänner! Jag bjöd henne på makeover så hon ser inte ut som samma tjej utan en skönhetsdrottning! Jag gjorde i alla fall som DU lärt mig, mamma, att FÖRSONAS! Och vad får jag tillbaks?!? JO DETTA!!

- JÄVLARS SKIT! GIO!! GIO!!!! Kom nu. Dags att sona dina synder - IGEN! Giovanni kommer coolt lunkade samtidigt som han knyter slipsen. Över hela ansiktet har han en förnöjsamt, självsäkert stekar-leende.

- Vad är på gång mina duvor?! Får man en puss innan man går till jobbet?

- Giovanni, vad sa jag igår? Vad var det du inte förstod med "bara-sjutton-år-och-lika-gammal-som-din-egen-dotter"??? Vanessa drog till Gio med en örfil som nästan fick honom att lätta från golvet. När han kom till sans såg han sin dotters högröda ansikte. Med ens insåg att nu var det banne mig skarpt läge.

- Nej, Chiara... inte som förra gången... Chiara... snälla rara Chiara... du... du får inte använda dina krafter på det här sättet... tänk nu Chiara... tänk nu...

- Som DU gör menar du...? Med andra huvudet?!

- Chiara... andas in djupt och så... bara lugna och fina, Chiara... Giovanni darrade betänkligt på rösten. Pekfingret darrade medan han talade.

- Laura... Valentina... Gina.... e´ Isabella... Allegra... Claudia... Alba... Rosa... Franca och Francesca... behöver jag nämna fler?? Fan ta dig, Pappa! Du har gjort vårt hem till en parodi. Snart är vi som Kardashians för fan!! Fattas bara att också du byter kön till kvinna så är den här dysfunktionella familjen komplett!!!

Chiara lyfte från golvet och började rotera i luften. Hon sträckte ut sina händer som det slog blå gnistor ur fingertopparna på. Hennes ögon är glödande röda. Hon ser nästan som någon demon som frammanats ur helvetet.

- Snälla Chiara... inte igen... förra gången kostade över tjugotusen Euro!! Snälla.... Sn......

- Den här gången kommer notan att stanna på mycket mer PAPÀ!

- Chiara... jag ber dig, behärska dig! För din egen skull, behärs.... Vanessas förmanande stämma hjälper föga.

Ett vrål hörs som kunde spräcka trumhinnor. Samtliga fönsterrutor på våningen spricker och glassplitter regnar över dem som en snöstorm. Fönsterramarna stänger och öppnar sig själva med ljudliga smällar. Fönstren hoppar ur fönsterbladen på sina ställen och landar utanför med en ljudlig krasch. Tavlor och speglar faller ner till golvet med ett brak. Möbler börjar dansa i luften, borden snurrar runt och åker in i väggarna med ett öronbedövande brak.

Pappa Giovanni åker in i väggen och hänger upp och ner som en spyfluga på väggen medan han sprejas av glassplitter. En bordsskiva kommer flygande emot honom och landar med fruktansvärd kraft mot hans arm. Det hörs ett krasande läte då benen krossas i överarmen. Mamma Vanessa söker stå emot men sveps baklänges mot den motsatta väggen där hon sitter som fastnitad. Luigi kommer inrusande men gör strax en baklänges volt i luften. Turligt nog landar han på gräsmattan utanför och inte stentrappan. Han söker ringa polisen men mobilen slits ur hans händer och krossas mot stenväggen i tusen bitar.

Chiara landar, tar sin skolväska och går iväg, mörk som ett åskmoln i ansiktet.

Stolar och bord landar mot golvet med ett öronbedövande brak. Inte ett fönster är helt i hela kåken. Tapeter och mattor är sönderrivna i trasor som om någon skurit upp dem med rakkniv. Vanessa tar sig för pannan medan hon ser ut över förödelsen. Giovanni är alldeles blodig över hela ansiktet av glassplittret. Han håller om sin brutna arm med ett smärtfullt ansiktsuttryck och reser sig mödosamt upp. Vanessa är nu så förbannad att hon plockar upp en planka som lossnat från en fåtölj. Hon drar till honom rätt över kinden så han stupar som en klubbad oxe. Hon slår ännu en gång fast ovanpå huvudet. Giovanni Balzano räknar nu pippifåglarna som flyger runt hans skalle.

Vanessa ringer en byggfirma, samma som totalrenoverade deras herrgård innan de flyttade in. När de kommer undrar de samfällt om de haft påhälsning från någon supporterklubb som inte gillade samma lag som de. Eller om IS eller Al Quaida haft årsmöte i huset.

- Skit samma, svarar Vanessa. Gör det ni ska bara så blir vi glada. Hon hoppar sen i bilen och söker följa vart Chiara gått. Om hon kan få henne att hoppa in i bilen och prata ut en stund. Chiara själv står lutad mot en björk och gråter så hela kroppen skakar. Det vill aldrig ta slut.

Plötsligt vitnar allting runt om henne. Träd, vägar, hus, gator, fåglar och djur. Allting försvinner. Plötslig ser hon en hord av människor sitta på ömse sidor om henne. Hon befinner sig i något som liknar en rättssal. Alla närvarande ser oerhört respektingivande ut. Det är kvinnor såväl som män, distingerade och potenta. En röst som får rummet att skaka hörs.

- Chiara... Balzano. Du vet nog varför vi kallat dig hit. Chiara faller på knän med huvudet nästan mellan benen. Hon darrar i hela kroppen.

- Ja, Övermästare. Jag har brukat mer av kraft än vad tillbörligt var och nöden krävde.

- Ja, det har du. Nästan av den storlek vi bara använder i händelse av.... KRIG! Det har vi, tack och lov inte behövt göra på över tvåhundra år! Vi skulle vilja att den freden fick fortsätta... jag förmodar att även du är av den åsikten... Chiara?

- Ja, vördade Övermästare, det är jag.

- Så här är det, Chiara. Vanligtvis utdelar vi ett tioårigt straff för den här arten av överträdelse. Den tillhör den översta graden av övertramp. De flesta i Rådet är överens om att det det rådligaste i nuläget vore en åtgärd innan du hinner göra mer skada. Du är dessutom fortfarande en tonåring med allt av humörsvängningar som det innebär. Vem vet om du river hela huset nästa gång menstruationen kommer t ex?!

- Jag tänker inte fråga dig om bakgrunden till det hela. Den vet vi om helt och hållet och funderar på att ta itu med din lille far snart. Samtidigt vet vi att du är bärare av en avsevärt högre portion av kraften än vad dina föregångare någonsin har haft i din släkt. Chiara, du har fått mycket. Men av dem så får mycket, krävs också mycket. Du måste lära dig att behärska och kontrollera kraften. Du ska vara den som styr kraften och inte tvärtom! Hör du vad jag säger, Chiara Balzano!!!
Övermästaren ryter så salen skakar. Chiara darrar i varenda muskel. Tårar rinner nedför hennes kinder.

- Ha nåd med mig, vördade Övermästare... jag är ännu en novis... ingen mästare eller ens en lärling... allt jag vet har min mor och mormor lärt mig. Jag har alltid haft i sinnet att göra gott med det jag kan.

- ... och ändå.... kan du orsaka sådan förödelse... "novis". Förstår du då varför vi såg det nödvändigt att kalla upp dig? Du är som en vandrande vätebomb, flicka lilla! Du måste lära dig behärska och kontrollera gåvorna och kraften. Sedan kommer vi nog att ha stor nytta av dig, Chiara. Stor nytta. Om det råder inget tvivel.

Chiara låg platt på golvet med ansiktet mot golvet. En stor pöl av tårar hade redan bildats. Det var alldeles tyst i salen. Endast hennes gråt ekade runt väggarna. En äldre kvinnas röst hördes plötsligt.

- En sak talar dock till ditt försvar, Chiara. Ditt goda HJÄRTA. Vi har följt dig sedan du var liten flicka och lärde dig de första stegen både fysiskt men också i magin. Du har jämt gått på den rätta stigen. Vi har rannsakat ditt hjärta fler gånger än du vet och bara funnit goda intentioner hos dig. Det du gjorde igår mot Lena Lindström genljöd i hela den här salen. Du skulle ha varit här och hört tonerna som ljöd! Det var en himmelsk musik ska du veta. Vi kunde se flera fjättror och bojor lossna från hennes leder. Inte bara det utan hon kommer i sin tur att sätta andra fria. I och med det har syftet med din gärning fullbordats.

- Sedan Tim Granfelt, rösten tillhörde nu någon annan i Rådet. Hade vi haft poängsystem i det här rådet så hade du haft full pott, Chiara. Att du sedan gått och fått känslor för grabben gör inte saken sämre. Han är definitivt en rätt kille för dig, det kan vi säga. Vi har redan sett hans framtid och den är ljus, utan tvivel ljus. Han kommer att ge dig stor glädje, Chiara och om du önskar det också flera vackra och mäktiga barn som kommer att följa i ditt fotspår. Han är en man utan svek i sitt hjärta. En sådan du behöver efter alla... förlåt, "drumlar" som kommit i din väg innan.

- Chiara Balzano! Res dig upp!
Chiara reser sig och torkar av tårarna med sin skjortärm.

- Följande dom förkunnar vi över dig idag..... en lång stunds tystnad följer. Man kan nästan höra en knappnål falla nu.

- FRIKÄND! Men... det är en villkorlig dom. Kommer vi på dig med liknande då är det tio år. Har du förstått det flicka lilla? Gör dig själv en tjänst och kom igång nu. Tjugosju är en aning sent att börja trots att man ännu är ung. Chiara nickar och torkar av tårarna ännu en gång.

- Tack snälle vördade Övermästare och tack alla ni goda i Rådet... tack, tack, tack!!

- Vi kommer att tilldela dig en mentor, Melchior. Han kommer att stå vid din sida och lära upp dig under den närmaste tiden. Han kommer att vara förklädd till bilmekaniker hos er. Vi har sett till att din far kommer att anställa honom utan minsta knussel. Men minns då att du från den dagen har en som kollar dig 24/7. Förstått?!? Vad han säger åt dig att göra - det GÖR du, begrips?! Chiara nickar. Gott så!

Chiara nickar och bugar sig djupt och blundar. När hon vaknar till står hon ännu lutad mot björken. Hon tittar på klockan. Inte en sekund har gått. Hon har ännu gott om tid att hinna till skolan. Det är en Chiara som skrider med lätta steg nu. Hon trycker upp den tunga entrédörren med axeln och går in. Lena kommer fram och slänger sig, till allas förvåning, om hennes hals.

- Förlåt mig, Chiara... förlåt...

- Det är ingen fara, Lena... ingen fara alls. Hon tittar en stund på Lena.

- Lika snygg som igår. Kände de igen dig idag?

- Näeee... ingen kände knappt igen mig. Kan du fatta det?!

- Ja, det kan jag faktiskt. Som dom säger i Lancôme reklamen - "för att du är värd det", Lena.

- Skulle vilja kyssa dig, Chiara...

- Varför gör du inte det då?

Bägge tjejernas läppar möts. De stannar länge i den kyssen och smeker varandras hår. Någon enstaka lärare passerar och tittar förvånat på dem bägge. Det tisslas och tasslas oupphörligen. De forna fienderna kysser varandra helt öppen och ogenerat. Lenas polare håller på snacka käkarna ur led.

- Tack, Chiara... återigen... TACK!

- Ska vi åt samma håll? Lena nickar sedan flätar de varandras händer och går hand i hand till lektionssalen. Två toppensnäckor glider in till klassens sus.

- Har vi ännu en ny tjej i klassen?? utbrister Morgan.

- Nej, det är den nya... Lena svarar Chiara med hes röst. Hon som bestämmer över sig själv från och med nu.

- Så fan heller att hon gör! Hon är MIN TJEJ! Nu kommer du hit kärring!

- Nu bestämmer du, Lena, minns det. Du är inte i hans släptåg mer. Du är snygg och du är stark. Du behöver inte hans bekräftelse. Agera utifrån din nya look. Du äger du ÄR! viskar Chiara i hennes öra.

Hon nickar och går till sin bänk och sätter sig.

- Hörde du för fan inte vad jag säger, Lena?! Kom hit och sätt dig! Ta din fitta och kom hit, säger jag!

Lena vänder sig om och ger honom långfingret. Morgan söker resa sig upp men sitter fast på stolen. Han kämpar så han är blå i plåten men han kommer inte upp.

- Jävla italienska hora! Vad har du hittat på nu då?!? Chiara tittar på honom som om han inte vore klok. Han får ett nästan desperat uttryck och ser nästan ut som en hund som gjort på mattan.

Jag kommer själv en aning försenad in och sätter mig bredvid Chiara. Hon ger mig en innerlig kyss innan läraren Clas kommer in. Det är kemi på schemat. I vanlig ordning vet jag att Morgan tänker hitta på nåt jävelskap och jag har på känn vad. Vi sitter med gasolbrännare och ska testa olika metallers reaktioner med olika ämnen. Jag och Chiara jobbar ihop och i vanlig ordning går det som en dans. Hon är snabb på att fatta och omsätta kunskap. Det går ruskigt snabbt. Clas kommer fram till vår bänk och berömmer oss. Det är då jag känner hur det börjar kännas extra varm om baken. Jag kikar bak och ser en pall där en gasolbrännare står på full låga. Det ryker om min jacka. Ett gapskratt hörs nerifrån. De slår med nävarna i bänkarna av skratt.

- Såg ni nördjäveln!? Ha! Ha! Ha! Ha! Han hinner inte avsluta meningen så far en eldslåga stort som ett eldklot upp ur hans lilla gasolbrännare. Den sveder bort större delen av hans hår och halva delen av hans begynnande skägg. Det osar bränt hår i hela klassrummet.

Morgan ger till ett gällt skrik och hoppar upp och borstar runt i håret och runt ansiktet. Först sitter hans kompisar tysta men sedan brister de ut i ett grymt asgarv. Han pallar inte med det utan stegar genast ut ur lektionssalen trots Clas protester.

Jag tittar igen på Chiara som låtsas vara upptagen av kemin men ser ett jättestort flin över hela hennes ansikte. Innan lektionen slutar låter Clas meddela att rektorn vill att Lena Lindström kommer till hans kontor. Han verkar bekymrad och kliar sig under hakan i skäggstubben. Lena tittar frågande på honom och sedan på alla andra.

- Varför? Jag har inte gjort nåt?!?

- Det är nog inte Du som gjort något, Lena, utan någon annan. Någon som inte borde göra saker men gör dem ändå. Någon som brutit mot lärarnas hederskodex. All kontakt mellan lärare och elever måste ske med respekt och aktning för den egna integriteten. Sker det inte så har man inget på skolan att göra. Mer vill jag inte säga.

Chiara är märkligt hemlighetsfull och förtegen. Hon säger inte ett pip och låtsas inte om någonting. Inte ens ett leende. På rasten efteråt lägger hon armen om min hals och vi hånglar länge sittande på en fönsternisch i korridoren.


Lena går sakta uppför korridoren till rektorns kontor, som om hon var på väg till en avrättning. Hon knackar på och hör rektorns röst.

- Kom in! Ja, så bra, Lena att du kom! Det här är Sara Hederström, jurist från Brottsoffersjouren. Hon är även sekreterare hos BRIS. Ja, du kanske undrar varför vi skickat efter dig? Det är så att någon elev, som alldeles förståeligt föredrar att vara anonym, skickat oss en ljud- och filminspelning med ett mycket graverande innehåll. Förutom att du, Lena, är en av de som förekommer i nämnda inspelning, så finner vi det nödvändigt att ha en pratstund om detta. Kom ihåg att det som sägs här, stannar här. Du har fullt beskydd från alla tänkbara instanser och om det krävs har du rätt till juridiskt stöd.

Nu är Lena alldeles vimmelkantig. Hennes knogar kramar hårt om armstödet. Hennes underläpp darrar betänkligt.

- Seså, unga damen, vi vill inte dig något illa. Vi är inte ute efter dig på något sätt men förstår att du har blivit gruvligt utnyttjad av en person här på skolan som du är i beroendeställning till.

- Lena, Sara tar till ordet, vi talar om Reinhold Gunnarsson. Nu sitter Lena och skakar medan tårarna rinner i strida strömmar nedför hennes kinder. Sara räcker henne en näve servetter. Lena får inte ett ljud ur sin strupe. Hon flämtar ljudligt då hon kippar efter andan.

- En tjej på sjutton år ska inte behöva uppleva att en man på femtio plus tvingar sig på henne med allsköns hot om trakasserier för att få det han vill ha. Vad jag förstått gjorde han dig med barn också vid ett tillfälle. Stämmer det, Lena? Lena nickar medan hon störtgråter och böjer sig framåt med huvudet nästan vid knäna. Det finns ingen hejd på det hela. Det blir tyst. Lena torkar tårarna med servetterna men det kommer bara mer.

- Det började vid friluftslägret till Sälen under förra höstterminen. Jag var ihop med hans son. Vi var hemma till hans familj där Reinhold är far i huset. Jag märkte att han tittade besynnerligt på mig som att han mäter mig uppifrån och ner och runt brösten. Så... en kväll uppe i Sälen kryper han ner i min sovsäck utan nånting på sin underkropp. Han för sin handflata över min mun och börjar sakta penetrera mig. Jag var så rädd att jag trodde hjärtat skulle hoppa ur min bröstkorg. Jag insåg att skulle jag klara mig så var det bäst att göra som han ville.

- Följande natt kom han på nytt och då tvingade han till sig sex hela den natten. Jag fick inte en blund i ögonen den natten. Låg sedan och skakade i min sovsäck. Följande vecka kom inte mensen. Den gick långt över tiden och jag insåg att jag var med barn. Paniken jag kände går inte med ord att beskriva. Jag kände dessutom att jag inte kunde berätta för mina föräldrar då de höll honom mycket högt i anseende och aldrig skulle ha trott mig.

- Ingen på skolan skulle ha gjort det heller för så har han duperat er att han kan göra precis vad han vill. Han fuskar med betygsättning och är oerhört partisk. Det är inte dom rätta som får högsta betyg av honom utan de som fjäskar och lismar för honom. Han ville ha fortsatt sex och hotade med att berätta vilken hora jag var för sin son. Vi hade inte haft sex vid den tiden. Han sa han skulle berätta för mina föräldrar hur jag hade förfört honom och lurat honom att ha sex med mig. Han påstod sig ha video där jag bara ber honom knulla mig mer och mer. Så jag gjorde honom till viljes. Det har pågått nu i över ett år.

- Vid ett toalettbesök en åtta veckor efter övergreppet fick jag missfall. Det smärtade så obeskrivligt jag skrek högt och när jag reste mig låg en blodig klump nere i toan. Tre veckor senare kom min mens tillbaks. Min fråga till dig, Axel är varför lät ni det gå så här långt?! Har du ens närvarat på en av hans gymnastiklektioner? Han går omkring och tafsar och kladdar på varenda tjej! Han klämmer på baken och brösten och för ner handen i underdelen på oss. Det finns inte en han inte gjort det på. Protesterar någon så är det hundra armhävningar. Axel... jag kanske inte är den enda... förstår du....? Varför?!

Lena brister återigen i gråt. Sara reser sig och kramar om henne. Hon blickar ilsket mot Axel som ser ut som han önskar han vart liten som änna' tesched nu.

- Axel, du kan räkna med en anmälan mot också dig från mig. Ha du det väldigt klart för dig.

- Lena, Reinhold Gunnarsson har fått sparken med ögonblicklig verkan. Ishockeyklubben har också meddelats och tagit beslutet att utestänga honom från alla former av medverkan. Skolan har gjort en polisanmälan och han kan se fram emot säkert fyra fem år i fängelse. Träder fler tjejer fram och berättar blir det mer.

- Vi har anlitat en psykolog med speciell kännedom om övergrepp av det här slaget. Han kommer att kontakta dig imorgon. Vi måste tyvärr berätta för dina föräldrar om vad som skett. Lagen kräver tyvärr detta eftersom du ännu inte är myndig.

Lena faller till golvet och håller gråtande om Saras midja stående på knäna.

- Nej! Inte mina föräldrar!! Snälla skona dom! Snälla....!!! Pappa kommer att mörda Reinhold!! Jag lovar! Han kommer att göra det. Snälla inte föräldrarna... är det något pappa hatar mer än något annat så är det pedofiler... han kommer att gå i taket - fullständigt!

Lena släpper inte taget om Sara. Hon sliter och skakar i henne under tiden hon vädjar till dem.

- Lina vi tänker skjutsa hem dig nu. Du får ledigt resten av veckan. Inga krav på läxor eller annat. Vila upp dig.

- Men inte föräldrarna! Ni vet inte vad ni gör!!! Farsan har fyra bröder som var och en väger över hundra kilo och allt är inte fett på deras kroppar. De kommer att gå bärsärkagång, fattar ni inte det?!? De hänger honom i nån björk efter att ha mosat honom!!

Sara har messat skolsköterskan som kommit in. Hon fiskar upp en spruta och kör den i sidan av halsen på Lena som faller ihop som en hösäck. De sätter henne i en rullstol och kör hem henne.

Det är slutet av dagen också för mig och Chiara. Jag övertalar henne att komma hem till mig. Hon ler brett och säger hur kul det ska bli att få träffa Iris igen. Vi går ihoptryckta intill varann. Tillvaron känns helt och håller okej... nä... SUPER-OKEJ! Chiara charmar mamma helt och hållet som snart sitter och skrattar åt hennes skämt och anekdoter från livet i Italien. Mamma säger att hon just ska till att laga lasagne då Chiara skiner upp.

- Får jag hjälpa till! Jag kan farmors recept i huvet. Du kommer att älska det!

Chiara rotar runt bland kryddhyllan. Hon öppnar burkarna, sniffar, en del skakar hon på huvudet men andra ger hon ett förtjust leende åt. Hon sätter en kastrull med passerade tomater på ena plattan medan hon bereder köttfärsen i en stekpanna. Hon river ost och blandar den med parmesan, oregano, basilika och salt. Sedan en skvätt vinäger och en hel del farinsocker samt en citron som hon klämmer ur. Det hela får puttra en stund. Chiara tar av sig förklädet och kysser mamma på kinden. Hon tittar förvånat på.

- Iris... skulle jag få be om en tjänst? Mamma nickar och ler. Skulle jag få sova över här? Det har... ehhmm.... skett en olycka där hemma. Det är en massa hantverkare och reparerar huset. Bjälkarna bar tydligen inte som det skulle och det... ehhhmm.. blev ett ras. Mitt rum är drabbat och alla andra rummen i huset.

- Jamenvisst... men du vet att jag är kristen så jag vill att ni har skilda rum då... har du några problem med det Chiara?

- Inte alls Ines. Inte alls.

Det klingar till sms upprepade gånger på Chiaras mobil. Det ringer också men jag ser hon klickar bort det. slutligen får jag en glimt då hon håller i den och pratar med mamma. "Vanessa", "Vanessa", "Vanessa", "Vanessa". "Var är du? Ring!". Slutligen kommer ett sms: "Din mamma söker få tag på dig. Ring henne nu!/Melchior".

Chiara fattar mobilen och ringer hem. Hon är väldigt lågmäld, viskar nästan, stönar emellanåt.

- Ledsen Iris men det blir inget med att sova över. Måste hem och klara upp en del saker. Tack för all gästvänlighet du bjuder på. Ciao.

Utanför står Luigi och väntar med BMW:n. Hon hoppar in i den och drar iväg.