Förord av författaren:
Kära läsare här på sexiganoveller.se. Detta jag nu skriver är en berättelse med sexuella inslag men med betoning på berättande. Ni som söker snabb stimulans och snabb utlösning ska kika någon annanstans istället för att läsa och bli förbannade. Det finns andra sådana alster här som ger er sådan stimulans. MEN söker du något som sakta och successivt bygger upp en erotisk atmosfär då är kanske den här storyn något för DIG. Jag har haft den här skvalpande i mitt system under ett års tid drygt men aldrig kommit mig för att sätta mig ner och skriva den klar. Som vanligt så får storyn eget liv och går sin egen väg och jag följer på. Är du felfinnare så lovar jag dig att du kommer att hitta sådana, syftningsfel och grammatiska fel och fan och hans moster. Men om du kan lyfta på hatten och ha överseende med detta så tror jag du kan tillgodogöra dig den här historien.
Med vänligaste hälsningar och respekt
ZANZIBAR
----------------------------------------------------------------
Hej, mitt namn är Carl Swedin, jag är författare på heltid till vardags. Måste få berätta för läsarna på forumet om en märklig historia samtidigt som jag vill bekänna mina… ehh… synder.
Det började med att jag fått skrivarblockering och behövde ta an vilopaus. Fick lust att söka mig till det omvittnat vackra Provence i Frankrike och få litet sol på köpet. Mina tidigare alster hade rört sig runt facklitteratur, arbetarromantik och politiska tidskrifter. Utan överdrift kan jag väl säga att ingen blir fet på det. Så jag testade andra vägar och började skriva om det jag gillar bäst i den här världen – kvinnor. Vägen ledde mycket snart till erotik och ren porr. Till en början tänkte jag att jag fått något hjärnsläpp men jag märkte snabbt att jag hade en naturlig fallenhet för att skriva om sex, erotik och porr. Märkte dessutom att det fanns fan så mycket mer pengar inom den genren. Givetvis högg man huvudet av mig på kultursidorna i den fina morgon-pressen. Erotik och sex tycks som något som är okej att verka på i hemlighet om man aldrig erkänner det öppet. Alla gör det men ingen erkänner det. Trots detta vittnade försäljningsbarometern om att läsarna tyckte något helt annat. Försäljningen rakade i höjden.
Det trevliga med den här biten var att konstformen läses av… kvinnor. De slukar erotiska berättelser för de har oftast mer målande fantasi än männen. De kan göra bilder av det som sker på ett sätt som lämnar männen långt efter. En annan trevlig sidoeffekt var att läsarna väldigt gärna ville komma i kontakt med författaren. Han som skrev så de fick ändlösa orgasmer om kvällarna vid kudden medan gubben snarkade nere på soffan. De frågade efter mig på Facebookchatten, var jag bodde mobilnumret, osv men det uppgav jag aldrig. Istället träffades vi ute på stan. Oftast var det otroligt attraktiva kvinnor som läste mina alster. Det slutade ofta i min förläggares extralägenhet nere på stan som oftast var tom förutom vissa enstaka helger. Jag fick fitta så gott som varannan dag och det var inga förbindelsekrav eller kontrakt involverat. Dessa kvinnor ville bara ha skönt och kravlöst sex och det bjöd jag dem gladeligen på. Ofta stod de och ringde på dagen därpå för påfyllning.
Naturligtvis fick jag inga ”likes” av makarna och pojkvännerna till dessa kvinnor. De funderade varför deras älsklingar var så totalt utkörda och inte längre orkade ha sex om kvällarna. De lyckades lägga ihop ett plus ett, något som i deras fall måste räknas som hyfsat intelligent med hänsyn till de skrala förutsättningarna. De hängde och blängde i hörnen på mina boksigneringar, gapade och ställde till så att min manager funderade på att hålla signeringarna i slutna sällskap. Jag bad honom skita i dem och tog det med ro. Vid ett tillfälle var jag tvungen att tillkalla polis då sex grova karlar stod i bakdörren till bokaffären med baseballträn men det var det mest dramatiska. I övrigt lade sig det mesta med tiden. Livet går vidare.
Trots allt så hade det tärt mer på mig än jag vid handen ville medge. Det ställde till det så att jag tappade inspirationen och inte längre kunde skriva. Att navigera undan svartsjuka, kränkta äkta män och pojkvänner tog på krafterna.
Jag ville till värmen med lika varma människor. Så jag sökte i en resebroschyr efter något mysigt Bed & Breakfast i Provence. Valet föll på ”Auberge De Jeunesse Cassis", ett sådant med utsikt över turkosblått hav invid Cassis, i Provence-Alpes-Côte d’Azur. En liten ort med bara dryga sjutusen invånare. Passade mig helt perfekt, jag hade flera innestående arvoden att vänta på mina senaste bokutgivningar. Språket var inga problem eftersom jag pratade franska sedan tonåren utan problem.
Landade på flygplatsen i Marseille och ringde. I luren svarade en kvinnoröst som presenterade sig som Madame Juliette Durand. I en hövlig ton noterade hon att jag fanns i boken över gäster och att jag var så välkommen att njuta av Provence gästvänlighet. En röst kan säga otroligt mycket om en kvinna och jag fann värmen i röst och hennes dialekt attraherande. Hon var lätt hes på ett sexigt sätt. Min taxi anlände efter vad som tycktes vara en evighet. Chauffören var korsikan och hörde väl inte till de allra pratsammaste den här planeten har producerat. Han bara satt och svor och grymtade över trafiken från Marseille. Väl framme kom Juliette ut till bilen och insisterade på att få bära mina tunga väskor.
– Stopp och belägg, madame! Aldrig att en kvinna ska tvingas bära det där tunga, sa jag och log. En rodnad spred sig runt hennes kinder samtidigt som hon log det vackraste leende jag sett på år och dag. En pärlemorgnistrande tandrad bländade nästan mina ögon. Hennes överläpp formade nästan en pilbåge där kanterna går uppåt i mungiporna. Jag har alltid varit mycket svag för den sortens läppar. En del kvinnor ska egentligen le för deras skönhet kommer fram på ett sätt som omvärlden annars går miste om. Det här var ingen dussintjej, det var något mycket unikt över hela hennes väsen. Jag blev så tagen att jag förvånat stannade upp och bara stirrade in hennes glittrande, smaragdgröna ögon. Juliette kunde knappt vara fyrtio, hon såg så oerhört flickaktigt ung och fräsch ut att det helt enkelt måste det bara stå ”upptaget” på framsidan annars är nåt fel. Vi stod för någon sekund och bara stirrade in i varandras ögon då hon generat fnissade till.
– Monsieur Swedin, så ni generar mig … (harkel!) Vänligen följ mig ska jag visa er till er stuga en bit bort. Ni kommer att älska utsikten! Ja, jag älskade vyn av de franska höfterna som vaggade rytmiskt framför mig där hon dansade fram med fjäderlätta steg. Hon var oerhört tillmötesgående och bjöd på sig själv med en stor portion självdistans och humor. Det är något med det varma Medelhavsklimatet som formar människor till ångande heta kärleksvarelser. ”Stugan” visade sig vara en trerummare med altan och utsikt över havet. Den hade gott och väl kunnat härbärgera fler än mig utan problem. På bordet stod en korg med baguetter, ostar, grönt och en flaska vin.
– Från mig så ni ska trivas hos oss. Visst var det tre månader vi kom överens om, monsieur Swedin? Ni har i alla fall betalt i förväg. Ni är så ordentliga, ni svenskar, sa hon och log. Om ni ursäktar behöver jag gå till trädgården och pyssla litet. Välkommen på middagen i eftermiddag, monsieur Swedin. ”Espérons que vous avez un agréable séjour en Provence”.
– Merci Madame Durand!
– Ni kan kalla mig, Juliette, monsieur Swedin.
– Och ni får gärna kalla mig Carl, madame.
– Hi, hi… oui… Carl är det… A plus tard, monsieur Swedin… förlåt… Carl.
Det doftade helt underbart av kvinna efter hon gått iväg. Juliette var en kvinna som satte sig på ens näthinna och sinne. Det fanns en värme runt henne som var som ett betvingande kraftfält av hyperintensiv, erotisk magnetism. Hon såg ut som den där typiska bilden man har på en fransyska, ljusbrunt, lockigt hår som böljade i en hästsvans bakom ryggen. Oerhört sensuellt kurvig, nära timglasfigur, vackert mandelformat ansikte, stora läppar och en liten söt perfekt formad näsa. Till slut de två plirande, livliga ögonen som sjöd av livslust. Hon var klädd i rutig skjorta där de yppiga brösten innanför såg ut att hålla på att lida kvävningsdöden. En liten diskret knut satt längst ner som en rosett på ”presenten”. Vackra magmuskler vittnade om hälsa och vigör och tror jag inte att naveln t o m var piercad! På sig hade hon jeans som slutade en bit ovanför fotknölarna. Ett set av rödlackerade tånaglar kikade fram i hålet framtill av ett par diskreta tygskor. Hon ursäktade sig under tiden uppe i stugan med att hon var litet smutsig av allt trädgårdsarbete hon sysslat med och bjöd mig in mellan hon torkade bort en jordfläck från nästippen med handryggen. Så erotiskt fransyskorna till och med fick det att se ut.
Jag bytte om till litet ledigare och somrigare kläder efter att ha tvättat av mig resan. Sprejade sedan litet somrigt doftande parfym. Juliettes närvaro fyllde mig redan med förhoppning om en alldeles totalt njutbar tillvaro framöver. Kvinnor är min stora inspiration här i livet och jag hyser ingen bitterhet gentemot dem överhuvudtaget. De har gett mig stunder där jag befunnit mig så mycket längre upp än sjunde himlen. Mina kollegor och vänner har ofta varit kvinnor och flera av dem har jag haft en stadig sexuell relation med. De har varit med på att vi haft det utan krav på att binda oss med varann, bara knulla, inget annat. Ingen av dem har varit särskilt svartsjuka heller utan har varit färdiga med sina bagage och stått stadigt med fötterna på jorden. Jag håller mig dock ifrån Drama Queens. Min tjugoåtta-åriga blonda redaktör och jag firar numera varje utgivning i sängen. Hennes pojkvän är på FN-tjänst så hon är svältfödd på sex. Liselotte är grym i sängen och vi har otroligt skönt vid varje tillfälle.
I stort har jag en annorlunda, okomplicerad och chosefri kontakt med kvinnor. De har inget behov av att bevisa något på det vis vi män tycks ha. Det gör att man kan ha en vidöppen relation och prata om precis ALLT. Ingen prestige, ingen prestationsångest, ingen tuppfajt, bara att chilla och ha det skönt.
Det är här min bekännelse kommer fram… jag hade egentligen kunnat utelämna den här detaljen men för att lätta mitt samvete berättar jag den för er läsare. Om Juliette var vacker är det inget emot vad hennes dotter var. Det ska inte existera sådana skönheter som den flickan, det trotsar alla principer och lagar. Kanske någon däruppe inte hade igen skönhetskorken ordentligt vid skapelsetillfället så det blev en överdos. Ärligt talat blir jag sällan chockad av skönhet, jag har sett det mesta, det lovar jag. Jag har älskat med bildsköna kvinnor som borde ha frontat Cosmopolitan eller Vogue. Jag har haft kuken begravd i de mest utsöka fantastiska, ljuvliga, köttiga fittor som existerar på den här jorden. Kvinnor som fått männen att vrida nackarna ur led så fort de visat sig eller passerat på gatan. De har varit toppexemplar och alla har varit i min säng. Ofta har de slutat som flickvänner till rika eller kändisar. Paparazzifotograferna älskar dem, tro mig, vi har fått springa ifrån sådana oftare än du kan tro.
Men… denna artonåriga überbabe var dock mer än jag kunde svälja. Hon var en ren änglavisitation mitt på ljusan dag. Långa slanka ben och en klanderfri kropp, cirka en och åttio lång och ståtlig som en gasell. Smala, utsökta armar och halvblont lockigt hårsvall som slutade med en diskret vit rosett vid ryggslutet. Ett runt och docksött ansikte med stora topasblå ögon som såg ut att de ville veta ALLT som en flicka skulle ha nytta av senare i livet. Två röda tjocka läppar som hon bet i kanten av nervöst då hon kom till stugan för att be mig komma och äta med henne och mamma Juliette. Hennes händer kröntes av långa pärlemorlackerade naglar, likadant vid tånaglarna som gnistrade bakom sandalremmarna.
Hon neg artigt i dörröppningen:
– Bonjour M. Swedin. Sandrine heter jag och är Juliettes dotter. Förlåt att jag stör… men… mamma ville att ni skulle äta middag med oss så vi fick bekanta oss med varandra. Jag har aldrig träffat en svensk förr. Ni ser inte direkt ut som jag föreställt mig att en svensk skulle se ut, monsieur. Hon log brett och bara det var… för mycket.
Det kändes som om jag fått en käftsmäll av en jätte. Så jävla tagen var jag av flicksnärtan. En sekund till och någon får sopa upp resterna av mig för jag har sett… något som skulle ha varit förbjudet för mina ögon att se. Sandrine tittade roat på mig för hon tillhörde den där sällsynta kategorin som inte till fullo inser hur gudalikt underbart vackra de i verkligheten är. Hon fnissade och ställde sig i dörröppningen med korsade ben vägande på ena foten. Hennes tunna blommönstrade bomullsskjorta vittnade under tyget om att hon ärvt mammas behag fast i ännu större grad. Det var två par kramgoa meloner som med möda trotsade tyngdlagen där inunder. Jag kom nästan att tänka på filmstjärnorna från femtiotalet, Marilyn Monroe t ex. Fick anstränga mig för att det inte skulle vara övertydligt att jag satt och läskade mig i hennes bröst.
– Ni måste skynda er för maten kallnar och… jag får egentligen inte vara här för mamma… inte länge i alla fall. Hon är mycket överbeskyddande, förstår ni monsieur Swedin. Så… snälla skynda er så slipper jag att få skäll.
– Ja nog fan förstår jag bakgrunden till det, tänkte jag betaget. Jag hade satt dig i bankvalvet och slängt nyckeln hade jag varit farsgubben din. Maken till extrem kukretare hade jag aldrig stött på. Jag kände blodet rusa ut i kuken så att jag fick fullt sjå att söka dölja det på bästa möjliga mån. Halspulsådern pumpade och jag svalde oupphörligt. Sandrine var väl inget mer annorlunda än att också hon märkte mina hänförda blickar trots mina patetiska försök att dölja det. Hon log roat och precis samma slags leende som mamma Juliette hade hon också begåvats med. Hon knep ihop ögonen då hon fnissade precis som om hon hittat på något riktigt busstreck.
När jag lät vänta på mig sträckte Sandrine till sist ut sina händer och grep om handleden så jag kom på fötter. Hennes varma händer var silkeslena trots de långa naglarna som skrapade till mitt skinn då och då. Det gick stötar nerför min ryggrad och till pungen. Kuken reste sig ännu värre. Fan, jag vill allt annat än att äta… jag vill rulla i höet med den här fantasiskönheten!
Hon drog mig i ena armen medan hon fnittrade på som en galning. Jag fick lägga band på mig själv för att inte krama om hennes päronbak där vi gick längs den smala stigen som ledde ner till huset. Sandrine var så vacker, så vacker, så vacker. Min gud vilken syn för ögonen hon var! Och bara arton ljuvliga år……!?
Mamma Juliette gav Sandrine en allvarsam blick då hon kom med mig bakom. Hon hängde generat med huvudet och det vackra blonda hårsvallet svepte sig som en mantel över axlarna.
– Jag var tvungen att hjälpa honom på traven mamma… hon fnittrade som en tok och gav mig en blick som gjorde att jag var tvungen att vända bort blicken för en stund.
– Ni får ursäkta Sandrine, Carl, hon är impulsiv, min lilla skatt.
– Ingen fara Juliette, Sandrine var otroligt vänlig och trevlig. Du måste vara stolt att ha en sådan välartad dotter. Juliette log igen det där makalöst vackra leendet.
– Vi brås nog på varann antar jag, sa hon. Sandrine, servera vår gäst nu är du snäll.
– Oui, mama… Sandrine vaggade med rytmiskt vaggande steg till köket och kom tillbaks med mat som doftade alldeles kopiöst gott. Under middagen bombarderade bägge kvinnorna mig om mitt författarskap, om Sverige och svenskar. Ivrigast var förstås Sandrine och trots mamma Juliettes förmanande blickar ville nyfikenheten inte lägga sig. Jag var något spännande och exotiskt som klivit in i deras värld. Maten smakade fantastiskt. Jag menar att den som inte kan laga mat i regel inte är någon bra älskare heller, det hör ihop. Här blev det godkänt med god marginal. Till efterrätt serverade Juliette färska vindruvor hon plockat samma dag och en ost som som var av det bästa slaget. På det en stor flaska rödvin av finaste sort. Bägge kvinnorna satt intill varandra på tjocka kuddar i den flätade korgsoffan med benen instoppade under baken. Jag väntade mig nästan att det skulle börja blomma runt om dem för deras skönhets skull.
– Monsieur Swedin, jag vet riktigt bra badställen där man får vara ifred. Jag kan visa…
– Sandrine, lugna ner dig en liten smula nu!
– Men mamma… jag vill bara vara artig och gästfri… och… jag tänkte…
Obeskrivligt vackra Sandrine hängde återigen med huvudet. Lockarna låg som en förförisk slöja framför hennes omåttligt vackra ansikte. Hon var dock inte en som hörde till de dystras skara utan det bodde en liten spjuver där innanför. Försiktigt kikade hon på mamma och log till sist med hela ansiktet varpå hon fick en retfull knuff av Juliette. Det syntes tydligt vilken vänskap som ändå rådde mellan mor och dotter trots förmaningarna.
– Monsieur Swedin bor hos oss för att han ska kunna skriva sin bok. Vi får inte störa honom så mycket. Han behöver få vila sig och hämta nya krafter. Han har arbetat mycket sista tiden och behöver lugn och ro, inte ett fnissigt yrväder runt om sig.
– Snälla ni… ingen av er ”stör” mig särskilt. Jag trivs redan oerhört i ert sällskap bägge två. Nu log båda två emot mig och det var svårt att inte slänga sig på dem och klä av dem på fläcken och sedan göra väldigt fula saker med dem.
– Vad för slags litteratur skriver du, Carl? Juliette tittade forskande på mig och Sandrines ögon var stora som golfbollar av nyfikenhet. Jag skruvade och vred mig för jag visste inte riktigt hur pietistiska bägge var. Frankrike är ett land som bebos av katoliker och moralen är på sina ställen hög. Du får nästan väga orden på guldvåg ibland. Ett felaktigt ord och du hamnar utanför på stört.
– Madame Juliette… jag vet inte hur jag ska formulera mig här… ehhh… jag har skrivit poesi, politiska kommentarer och arbetarromaner. Men det gick inget bra för mig med det så jag bytte genre och började skriva om… om…
– … om vad, monsieur Swedin, frågade Sandrine nyfiket medan också Juliette tittade nyfiket.
– Jag skriver om kvinnor…
– … men så bra, monsieur Swedin, flikade Sandrine in. Det behövs verkligen…
–… och om SEX…
– Sandrine, det där hörde du inte… okej!? Håll för öronen nu… eller gå till ditt rum… nu. Sandrine satt trotsigt kvar i soffan med korslagda armar. Hon gav inte mamma Juliette ens en blick.
– SANDRINE! Dottern skakade trotsigt på huvudet och satte sig i spjärn i soffan med korslagda armar. Hon gav sin mor en ilsken blick som vittnade om att hon banne mig inte skulle flytta sig en millimeter. Mamma Juliette höll för dotterns öron medan hon fortsatte fråga.
– Ehh… Carl… vilka läser sådan litteratur… egentligen? Juliette log och blinkade med ögat.
– Kvinnor gör det. De är min största inkomstkälla och orsaken till att jag kunde resa bort en stund hit till er underbara kvinnor! Nu log bägge kvinnorna i soffan. Juliette knuffade till Sandrine och hon knuffade tillbaks.
– Men ni fransmän är väl inte nya inför det här?! Erotiken föddes ju praktiskt taget i ert land. Nu fnissade Sandrine och gömde ansiktet i en kudde invid. Juliette tog en vindruva och rullade den sexigt runt läpparna innan hon tuggade i sig den. Sedan kastade hon en kudde i huvudet på Sandrine som snabbt returnerade den. Det pågick en del verksamhet där innanför det vackra huvudet nu men så är det alltid i initialskedet med kvinnor. De belastas fortfarande av kyskhetskravet och får hänge sig åt sexlekarna i skymundan. En del pantade skithuvuden använder fortfarande ”hora” som tillmäle och förhalar deras frigörelse ytterligare. Ofta sker det när de av någon anledning inte fogar sig efter deras patriarkala vilja. Då förblir det på det viset.
– Har ni skrivit något på franska? Juliette såg på mig med nyfikna ögon.
– Oui, madame, det har jag, men det säljs kanske inte på ”er” bokshop utan via Internet.
– Internet? Har ni någon bok med er… jag menar nu…? flikade Sandrine in och fick en allvarsam blick av mamma – igen.
– Jag kan hämta en om ni ursäktar mig en stund. Jag stegade iväg och hämtade det mest uppkåtande alster jag någonsin skrivit, min absoluta kassako. Lika bra att inmuta revir på en gång kanske. Jag känner ingen kvinna som kunnat lyssna igenom en berättelse jag skrivit och inte känt sig upphetsad efteråt. Den kvinnan som står emot det finns inte.
Hursomhelst så handlade den här boken om vackra pigan Eleonore som dras mellan den vackre drängen Erik och Carl-Johan, den rike grevens son. dessa två suktar lika hett efter hennes fitta. Carl-Johan har dessutom rätt till hennes kropp som varande godsägarens son. Skulle Erik gifta sig med henne så har Carl-Johan första tjing på bröllopsnatten med andra ord. Erik tjatar att de ska rymma och bege sig till storstan där ingen känner dem och slå ihop påsarna där. Eleonore är kluven, visst… Erik är snygg men fattig som en kyrkråtta. Carl-Johan är kanske inte lika bildskön men rik och har socknens största kuk enligt hennes vänner. Detta skapar bryderier för Eleonore som dras mellan romantiken och livslång kärlek och sin längtan efter att riktigt fyllas av en stor kuk. I sin enfald tror hon att Carl-Johan ska gifta sig med henne så hon får flytta in på herrgården och bli fin dam. Det har redan hans mor bestämt sagt nej till, han är menad för finare kvinnor än den lilla ”byslinkan” som hon uttryckt det till hans stora förkrosselse. Grevesonen kan inte tänka på annat än henne dagen i ända.
– Här är den, sa jag och sträckte fram den till Juliette som försiktigt rörde vid den. Hon läste baksidespresentationen och blängde emellanåt till mot Sandrine som läste från sin hörna men sökte se så oskyldig ut som möjligt. Då ingen av dem ens vågade öppna den tog jag tillbaks den och frågade om jag fick läsa något kapitel för dem. Bägge två log och nickade. Jag visste vilket kapitel som alltid fångat kvinnor och gjorde allt för att ta fram min skådespelarröst. Läste uttrycksfullt delen där grevens son klär av Eleonore och för första gången smeker henne fasta kropp. Den passagen har alltid eggat kvinnor till vansinne. Efter en stund kom vi in på ett än mer laddat kapitel där grevesonen tränger in i stackars Eleonore för första gången. Man hade kunnat höra enknappnål falla, så tyst var det. Jag såg hur bröstkorgarna reste och sänkte sig häftigt på kvinnorna i soffan. Juliette hällde upp ett glas vin och läppjade medan hon lyssnade fascinerat. Sandrine höll om sig med en stor kudde hon begravt hakan i medan hennes blå ögon gnistrade i skenet av stearinljusen som brann runt om. Det hände saker där och jag vet att Sandrine började bli fuktigt kåt nu, det behövs inga skyltar för mig att se sånt.
– Mon Dieu, vad ni är skicklig på att berätta, monsieur Swedin, utbrast Sandrine, ni får mig alldeles varm inombords! Juliette reagerade inte utan satt tyst, begrundande och läppjade vinet.
– Läs litet mer, vädjade Juliette, du har fått mig klart fascinerad, Carl Swedin från Sverige. Jag visste inte att ni kyliga svenskar var så bra att beskriva kärleken. Och du, Sandrine… eftersom det redan är för sent för mig att säga ifrån och du prompt vill trotsa mig så får du väl sitta kvar och lyssna du med. Men se till att du kommer i tid till skolan i morgon. Sandrine log det där spjuveraktiga leendet igen och fick återigen en kudde kastad på sig.
Jag fortsatte till kapitlet där Carl-Johan tar hem Eleonore och knullar henne för kung och fosterland. Han gör henne nästan gravid men till sin smala lycka får Eleonore mens en vecka senare och alla kan pusta ut. Nu har bägge kvinnorna krupit ihop och håller om varandra. Sandrine lutar sitt huvud mot mamma Juliettes axlar och blundar. Jag ser Juliette skruva på underlivet, hon byter ständigt ställning ända tills hon sitter bredbent med benen vitt isär och vickar dem utåt sidorna. Bägge utbrister ”Oh! Mon Dieu!!” på de ställen där grevesonen kör kuken långt upp i Eleonore.
Slutligen slår jag ihop boken till deras uppenbara besvikelse.
– Läs mer, monsieur Swedin! utbrister Sandrine. Det var det bästa jag någonsin hört och ni är formidabel på högläsning. När de reser på sig ser jag en mörk fläck i skrevet på Sandrines shorts. Juliette har kjol som inte avslöjar lika mycket. Hon slickar sig om läpparna, uppenbarligen tagen av min berättarteknik. Juliette söker återfå behärskningen men utan framgång. Hon famlar efter något och försöker verka oberörd men du lurar inte mig kvinna.
– Stackars Juliette, tänker jag, hur länge sedan är det du fick ett hederligt botten-knull? Sandrine ursäktar sig och kilar hastigt iväg till toan och borstar tänderna . När hon återvänder får jag en lång kram följt av den sedvanliga pussen på ömse sidor av kinderna. Jag känner hur hennes hårdnade bröstvårtor ritar cirklar på min bröstkorg.
– Ska bli så kul att få ha er här, monsieur Swedin, viskar hon i mitt öra. Berätta gärna mer för mig hur det går. Visst får Erik henne?
– Inte så säkert, Sandrine men kärleken segrar väl alltid i slutet, eller hur?! Hon ler brett, nickar och skrider lätt som en älva till sitt sovrum. Jag hjälper Juliette att duka av. När jag råkar röra vid hennes arm ser jag hårstråna resa sig och skinnet knottras. Det är tyst, så där tyst det bara är innan… en man och en kvinna har… SEX. Laddningen går inte att ta miste på. Det råder en hypererotisk laddning över hela rummet. Man skulle kunna skära ut en bit och ta med den i fickan.
Forts följer!
Inga kommentarer ännu.