Grannsamverkan 17 (Andra sommaren)

*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***
Hej, det är vi igen, peterochlena. Hen-Sara har lockat oss tillbaka ut på banan efter några månaders time-out. Vi lovar inget om hur länge vi kommer att stanna, det beror på flera saker.
Som vanligt är det en fördel att ha läst några av de tidigare avsnitten för att lära känna personerna och kunna hänga med i handlingen. Det gäller framför allt del 16, skriven av Hen-Sara, den är verkligen ett måste, eftersom den här delen är en direkt fortsättning av den!
Hoppas ni får en trevlig lässtund och att er fantasi spelar er sköna spratt under tiden.
/P&L
*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***

Jag hade egentligen inte alls behövt åka med när Anna flyttade till nytt hus i småstaden där hennes syster bodde. Det fanns folk där borta så det räckte för att bära möbler. Och när jag såg Annas lilla bil köra förbi och försvinna i fjärran så snart vi kommit ut ur stan slog det mig hur konstigt det kändes att jag inte åkte med henne utan satt i förarhytten på flyttbilen tillsammans med de två flyttgubbarna. Eller flyttpojkarna, snarare. Dani och Arjan.

Och Anna hade väl egentligen inte behövt flytta alls, kan man tycka. Hon hade lätt kunnat hitta någonstans att hyra in sig för att vara hos systern under den korta tid hon av allt att döma hade kvar att leva. Några veckor, kanske någon månad, det var vad det handlade om, hade man sagt.

Men kanske var det en del av hennes sätt att lösa sina, eller snarare våra, relationsproblem. Eller vad man nu ska kalla det. Något år efter hennes makes tidiga död hade jag förra sommaren blivit den förste hon så att säga släppt inpå livet, och vi hade under en tid många härliga stunder tillsammans, Anna och jag. Men vi svalnade. Först, och kanske mest, jag. Anna ville nog en tid att det ”skulle bli vi två”, men jag var inte lika mycket inne på den linjen. Antagligen för att jag förstod att det skulle begränsa mitt sedan förra sommaren osannolikt rika sexliv. Begränsa det kraftigt. Så jag blev mer och mer defensiv i vårt förhållande. Och vi ebbade ut, eller hur man ska uttrycka saken. Det var inga gräl eller så, intensiteten bara avtog efter hand. Och nu flyttade hon. Huset var sålt. Nytt hus var köpt, med en bra slant tillgodo. Små ställen har ju andra huspriser än lite större städer som min. Och nytt jobb var ordnat på nya orten. Men först hade hon tagit sig ledigt i ett halvår för att hjälpa svågern att vårda systern.

Ett tag var vi på väg att bilda en riktig sexkvartett tillsammans med grannen Kristina och hennes Bosse. Jag hade lekt sexlekar med både Anna och Kristina, både två och två och alla tre tillsammans. Och en gång mynnade en parmiddag ut i klädpoker och orgasmer. Men det blev bara den enda kvällen med alla oss fyra tillsammans på det sättet. Bosse önskade sig ivrigt mer av partnerbyte, ville knulla med Anna, medan han kunde se Kristina ta sig an mig i sängen bredvid. Anna, som runkat Bosse till sprut under pokerkvällen, kom efter mycket funderande fram till att hon inte ville gå så långt som att låta Bosse ”komma in”, som hon sa. Och det gjorde nog Bosse mer besviken än han ville visa. Kristina också, det rubbade hennes planer, tror jag. Jag tyckte jag kunde höra det på hennes ton när vi pratade. Så det blev svalare på den fronten också under hösten och vintern, även om hon och jag faktiskt hade gett varandra några brusande stunder då också, när ingen märkte det.

Men så hade det spruckit mellan Sara och hennes undersköna partner Tone också. Spruckit igen. Vilket jag tyckte var synd, för ett par seanser jag hade haft med de två unga kvinnorna hade verkligen gett mig fantastiska minnen. Minnen för livet, som det brukar heta. Och sen blev det något strul med deras gemensamma lägenhet så de fick lämna den. Med viss tvekan lät jag Sara flytta in i gästrummet i min villa mot en ganska snäll hyra. Men med Sara som inneboende var det inte lika fritt fram för lekarna med mina grannar. I viss mån kompenserades det av att Sara då och då, ja ganska ofta faktiskt, delade säng med mig. Ung och kåt som hon var. Och jag, gammal och kåt, tackade och tog emot. Vi gav varandra sköna stillsamma orgasmer under många mörka nätter den hösten och vintern. Och även om varken Anna eller Kristina, eller Bosse för den delen, sa något så förstod jag att de nog hade sina misstankar om att Sara och jag ”höll på”. Att dessutom Bosse kastade ett eller annat öga åt Saras håll kunde jag inte undvika att lägga märke till.

Och så gick tiden, och nu var det vår, och Anna flyttade till ett litet hus alldeles i närheten av sin sjuka syster i den lilla staden dryga tre timmars bilfärd bort. Jag bar möbler tillsammans med flyttgubbarna, Annas svåger och ett par grannar. Åt flyttpizza och fick en starköl till den. Kramade Anna farväl och bänkade mig åter i förarhytten på flyttbilen. Lite vemodigt kändes det. Som ett slags skilsmässa.

Jag dåsade till och sov nog i bortåt två timmar. Vaknade till av de två flyttkillarnas skratt, men öppnade inte ögonen.
– Det är sant, jag svär, hörde jag den yngre av de båda försäkra. Han som hette Arjan, eller hur det nu stavas.
– Jag knullade henne... det var i slutet av förra sommarn... inne på toan på kaféet... först sög hon mig... men sen tog jag henne hårt rakt upp mot väggen... körde blankt... hon var kåt som fan... jo, det är säkert... sprutade rätt upp i henne... och hon kom så hon skakade...

Jag smålog för mig själv i mitt hörn. Grabbsnack. Kåtskratt och skryt om erövrade tjejer. Det kunde varit jag själv för fyrtio år sedan. Inget nytt under solen, tänkte jag och fortsatte blunda och lyssna med ett halvt öra.

– Jävligt fin kropp, vet du... hon jobbar uppe på sjukhuset... jag tror hon heter Sara... rätt ny i stan... fast jag har inte sett henne sen dess... det är synd... konstigt att hon bara försvann...

Jag kunde inte ha blivit mer vaken bakom mina slutna ögonlock. Sara? Den Sara? Min Sara? Hade hon... inne på en toalett...? Kunde det vara möjligt? Skulle vi vara buksvågrar, den unge flyttkillen och jag? Först kändes det som ett stick i mitt ego, men – tro det eller ej – strax efteråt kände jag att kuken började resa sig lite. Minsann om jag inte satt och blev lite kåt av tanken. Tur att killen inte visste att Sara bodde hemma hos mig i alla fall. Och att vi knullade. Om det nu var den Sara han pratade om.

Resten av färden satt jag vaken och stirrade ut i mörkret. Tyst. Lät tankarna fara omkring. Killarna pratade lite till, och mina misstankar mot Sara stärktes en del. Sista biten in mot stan var de tysta, de också.

Jag klev av vid en avtagsväg, tjugo minuters uppfriskande promenad hemifrån. Annas hus var helt mörklagt, såg jag. Mina nya grannar skulle inte dyka upp förrän en vecka senare. Vilka de var hade jag ingen aning om. Inne hos Kristina var det också släckt. De skulle väl upp tidigt och jobba, tänkte jag. Och i mitt hus var ytterbelysningen vid entrén och ett svagt ljus bakom persiennen i gästrummet allt som syntes. Så tyst jag kunde smög jag in och stod en stund i hallen, höll andan och lyssnade. Det verkade som om huset sov. Klockan var lite över elva.

Jag navigerade mig i mörkret ned till källarplanet och försökte placera fötterna så trappan inte skulle knarra. Det lyckades nästan. Efter en uppfriskande lång och lagom varm dusch svepte jag en handduk om höfterna och tog mig i mörkret upp till köket. I skenet från belysningen över diskbänken tog jag fram en iskall flaska bubbelvatten från kylen. Jag hade precis satt mig vid köksbordet och pyst upp den gula plastkorken när jag blev skrämd halvt från vettet. Med en duns och ett dämpat skrik snubblade en vitklädd varelse in genom köksdörren, fick i sista sekunden tag i bordet och lyckades med ett nödrop - bokstavligen - undvika att falla pladask.

Jag andades ut. Sara. Iklädd en vid, knappt lårkort vit sovtröja. Hon sjönk ner mitt emot mig och tog sig jämrande om högra foten.
– Jag sparkade lilltån rakt i tröskeln, kved hon. Fan vad det gör ont, tänk om den är bruten.
– Ska jag blåsa, frågade jag retsamt.
– Ja gör det, sa hon leende, blås du. Eller sug på den om du hellre vill det. Bara du tar bort det onda.

Hon lade upp benet på bordet och sträckte foten mot mig. Jag tog den försiktigt mellan händerna och blåste några gånger på lilltån. Så lät jag tungan vispa lätt runt den, väta ner den, blåste igen.
– Is, sa jag och reste mig upp. Det är det du behöver.

Jag ordnade till en plastpåse med is. Hon lyfte ner foten och baddade den varligt med påsen. Sittande med högerbenet vikt så att foten vilade på stolssitsen avslöjade hon att hon... ja, säkert inte avsiktligt, alltså... eller kanske... men jag såg i alla fall att det där vita linnet verkade vara hennes enda klädesplagg. Tio sekunder senare blev jag tvungen att justera min handduk.
– Väckte jag dig, frågade jag. Eller satt du i mörkret och bara väntade på att få göra din pampiga entré?
– Jag halvsov, sa hon. Men jag kom ner för jag ville höra hur din dag har varit. Var det jobbigt?
– Nejdå, inte farligt, svarade jag. Vi var flera som bar möbler, så det gick rätt lätt.
– Alltså, inte jobbigt på det viset, sa hon med ett snabbt leende. Jag menade att... om det var svårt... ja, när du åkte ifrån Anna... du vet...

Jag slog ner ögonen och satt tyst några sekunder. Snurrade vattenflaskan i mina händer. Kände hennes blickar på mig. Och såg samtidigt en liten glimt av hennes numera kortsnaggade könshår under kanten på linnet. Jag drog en hand genom mitt fuktiga hår.
– Jo, svarade jag. Det var... kändes konstigt... fast jag vet inte om...
– Säg inget mer, sa hon snabbt. Du behöver inte berätta... stackars min Peter... jag tror jag vet hur du känner...

Sara lutade sig fram och satte ner fötterna på golvet. Hon lade en hand på min arm, och jag kände hur en fot letade sig upp längs mitt smalben. Den strök sakta upp och ner. Liksom tröstande. Och skönt. Pirrigt. Jag lät min vänsterfot fot glida längs hennes andra ben och var noga med att inte komma åt hennes ömma tå. Vi satt så en stund.
– Tack, mumlade jag. Tack för att du... förstår mig...
– Kanske behöver du tänka på annat en stund, sa hon tyst. Säg till om du inte vill... säg stopp...

Så lät hon foten glida längre upp, över knät, upp på låret. Jag kände ilningarna när hud smekte hud och såg henne i ögonen, rakt i de nästan svarta ögonen. Stora, kåtmörka ögon, tänkte jag. Under handduken fylldes jag med blod, blev hård. Hennes fot rörde sig sakta upp och ner längs låret och sände rysningar genom hela min kropp. Hon lirkade foten under min handduk, knep tag om ett hörn av den med tårna och drog den sakta åt sig. Jag lyfte mig lite från stolen så att hon kunde dra bort den helt. Strax återvände hennes fot och fann min resta kuk. Och alldeles efteråt dök andra foten, den skadade, upp på andra sidan. Och så fick jag uppleva en härlig variant av fotmassage. Långsamt, långsamt lät hon fötterna vandra runt mitt kön, experimenterade, smekte under pungen, längs låren, runkade med en fot på var sida om kuken så hon liksom grep om den med hålfötterna, masserade ollonet med tårna medan hon höll emot med andra foten...

Jag kom på mig med att jag praktiskt taget satt och höll andan och bara njöt av lustvågorna som strålade ut från mitt underliv. Hade förstås inte en tanke på att säga stopp. Jag släppte ut ett djupt andetag och lyfte en egen fot, tryckte den varligt upp mellan hennes lår, de mjuka, fasta. Hon drog upp linnet och lät knäna falla isär så jag kunde fortsätta trycka mig uppåt ända tills hennes varma kön vilade mot min häl. Och hon pressade emot. Jämkade sig långt fram på stolssitsen så att jag kom åt att låta foten glida upp och ner längs hennes fitta. Lättare och lättare gled den, medan jag kände hennes safter väta ner fotsulan mer och mer. Jag ansträngde mig för att kunna massera berg och klitta. Gled, gled...

Jag sträckte mina händer över bordet och tog hennes i ett fast grepp. Så startade vi en dragkamp där vi kunde trycka våra kön hårdare mot varandra. Och vilka underverk hon kunde göra med sina bara fötter! Som en ballerina dansade hon fram en orgasm åt mig där under bordet. Och på sin sida tryckte hon sig hårt och rytmiskt mot min framsträckta fot som jag försökte få att cirkla över hennes klitta. Vi måste ha varit en syn för gudar där vi satt mitt emot varandra vid mitt köksbord, hållande varandras händer hårt ovanför bordet, med fötterna på varandras kön under det medan vi med bakåtlutade huvuden högt stönande ut vår vällust i det svaga ljuset från diskbänksbelysningen.

En stund senare hade Sara och jag intagit vår efter-sex-favoritställning uppe i min säng, dubbelsängen som stod kvar sedan min ex-fru Lenas tid. Jag på rygg och Sara på min högra sida med huvudet mot min axel och sitt högra ben böjt, vilande över mina. Jag drog in en kudde mellan axeln och hennes huvud för att göra det bekvämare för henne och strök med fingrarna längs hennes nakna rygg.
– Tänker du på annat nu, sa Sara tyst.
– Mmm, sa jag och nickade. Det hjälpte mycket... men påminn mig inte...
– Nej, jag ska inte, sa hon snabbt och låg sedan tyst.

Hennes hand rörde sig sakta i cirklar över mitt bröst och min mage. Naglarna rispade skinnet lite grann. Jag slöt ögonen och bara njöt och sa inget på en lång stund jag heller. Kände hur kuken hela tiden låg liksom i ett slags beredskapsläge, inte hård, men inte slak heller. Jag fick ett plötsligt infall.
– Känner du en kille som heter Arjan, frågade jag rakt ut.

Hennes hand stannade på mitt bröst. Jag tyckte det kändes som om hon stelnade till lite.
– Varför frågar du det, sa hon efter några sekunders tystnad.
– Nja, bara för att jag tror du kanske gör det, sa jag och försökte låta neutral.

Man kunde kanske tro att mitt ego borde vara lite kränkt, men jag var konstigt nog i stället obeskrivligt surrande kåt av att vänta på vad hon skulle svara. Om det nu verkligen var henne flyttkillarna pratat om... Fast kuken svällde av förväntan i alla fall. Det var tyst i ytterligare ett tiotal sekunder, och så började hon berätta.

Och jodå, hon visste vem Arjan var, och hon berättade om deras möte. Först tvekande, men sedan med mera flyt, som om hon bestämt sig för att det fick bära eller brista. Med ett inre småleende och med sprängande hård kuk höll jag henne om ryggen och lyssnade till hennes version. En version där det var hon som varit den mest aktiva, där det var hon som hade förfört honom inne på den där kafétoaletten. Det var inte riktigt samma rollfördelning som jag lyssnat till i flyttbilen, men jag trodde mer på hennes version.
– Hur har du... visste du... hur... avslutade hon.
– En liten fågel viskade, sa jag. Vet du om att du är en riktig... en riktig...

Jag kom inte något bra ord för vad hon var, men med kuken hård som i ungdomen vred jag runt henne på rygg och trängde mig ner mellan hennes ben. Stående på knä fick jag tag om hennes knäveck och lyfte henne upp mot mig. Med en enda bestämd stöt trängde jag mig in. Helt in. Och hon var redan våt. Som tur var. Hon hade minsann legat och blivit kåt hon också. Lite långsammare drog jag mig tillbaka för att genast stöta hårt igen. Med armarna under hennes knäveck tokknullade jag henne så hårt och snabbt jag bara orkade. Först spärrade hon upp ögonen och såg lite skräckslaget på mig, men sprack snart upp i ett leende och fattade tag med båda händerna om min rygg, så långt hon nådde. Tryckte mig mot sig när jag trängde in. Och jag fortsatte, såg henne sluta ögonen, såg vällustrynkan mellan hennes ögonbryn, såg hennes bröst med de hårda vårtorna gunga i takt med stötarna, hörde smaskandet från våra kön, hörde henne andas häftigt genom halvöppen mun, hörde mig själv flåsa högt...
– Herregud... ååh-hå-håå... oh my god... Peee-eter... stönade hon.

Jag kände hur hon spände kroppen, tryckte fittan upp mot mig, pressade in naglarna i min rygg, juckade, juckade vilt, nästan tjöt...

Och så skakade hela hennes kropp. Hennes mage gick som i vågor. Hon släppte taget om min rygg, fångade upp sina flygande bröst och klämde hårt om dem. Jag såg vårtorna stå ut som mörkt rosa bär mellan hennes fingrar. Och fittan knep om kuken. Kramade och kramade. Hårt. Rytmiskt. Och jag släppte min laddning, stönade högt och länge, försökte fortsätta stöta men fick kämpa ordentligt för att hålla takten medan mina ben skakade.

Jag föll nästan ihop över henne och låg kvar så en stund medan jag hämtade andan. Så drog jag ut min kladdiga kuk och rullade över på rygg. Sara låg kvar. Hon blundade och andades långa tag genom näsan. Så reste hon sig på armbågen, lutade sig över mig och lät sina läppar småpussa min panna, kinderna och läpparna innan hon föll tillbaka och kröp intill mig i favoritställningen. Hon strök med handen över mitt svettiga bröst och harklade sig.
– Vad var det här, frågade hon med svag röst. Vad var... varför... så här har du väl aldrig...
– Min överraskning till dig, svarade jag. Som svar på den du berättade om. Som straff, kanske...
– Verkligen inte så mycket till straff, skrattade hon. Mer belöning i så fall. Det var... ååh... du var så...

Hon avbröt sig och borrade in näsan under min haka och drog djupa varma andetag mot mitt nakna bröst. Vi låg så några minuter. Så satte hon sig upp.
– Måste sova, tyvärr, sa hon. Ska upp och jobba, du vet. Om du inte vill få en överraskning till, förstås...
– Jaså, har du varit ute på fler äventyr, skrattade jag.
– Man vet aldrig, log hon. Vi får ta det en annan gång. I morgon kanske. Nu sover vi.

En puss på min svettblanka panna fick jag. Så försvann hon till gästrummet. Stängde dörren om sig, hörde jag. Lång dag, hann jag tänka. Innehållsrik. Omtumlande. Underlig. Och så somnade jag. Med våra dofter kvar i näsan.

Jag hörde när Sara smög till duschen på morgonen. Medan hon var upptagen där hann jag laga frukost. Müsli och fil. Rostat bröd. Marmelad. Kokt ägg. Kaffe. Apelsinjuice. Jag satt redan på plats vid köksbordet när hon kom smygande ner och lätt haltande kom in i köket.
– Så fint du har gjort, sa hon. Mmm, gott, gott!
– Hur är det med tån, frågade jag medan jag hällde upp kaffe.
– Öm och lite svullen, sa hon. Men det var det värt. Men hur ska jag hinna...

Hon såg lite uppgivet på min framdukade frukost.
– Det är lugnt, sa jag. Jag kör dig. Ät du. Du vet vad jag har sagt om extra kilon.

Och så fick det bli. Kaffet var fortfarande varmt när jag kom hem igen och kunde ägna min dagliga halvtimme eller så åt dagstidningen. Klockan var bara åtta. Och kvart över nio när jag väcktes av den ilskna melodin från mobilen upptäckte jag att jag låg i soffan i vardagsrummet med tidningen i en slarvig hög över mig. Jag fick lyssna till melodin en god stund innan jag pallrat mig ut till köket där jag hittade mobilen på diskbänken. ”Kristina” stod det på displayen.
– Ja, svarade jag sömndrucket. Hej Kristina...
– Hej Peter, sa hon lite forcerat. Är du vaken? Kan jag komma in och prata en stund?
– Visst, sa jag. Kom du. Jag är uppe. Är du ledig nu, förresten?
– Har lovat att ta kvällsskift, sa hon. Jag kommer genast.

Jag hann bara nätt och jämt samla ihop tidningen innan Kristina i sin gamla urtvättade Messi-tröja knackade på altandörren. Ingen behå under. Hårda bröstvårtor avtecknade sig genom det silkiga tyget. Sådana detaljer hade jag tagit till vana att snabbt lägga märke till. Kanske borde man skämmas, tänkte jag, men det var svårt att låta bli ändå. Hårda vårtor, alltså. Vad betydde det? Kanske kylig luft bara, men... Jag släppte in henne och erbjöd kaffe som hon tackade ja till. Jag satte igång en ny sats i bryggaren. Medan den puttrade färdigt försvann topparna på tyget. Kylig luft, alltså.
– Gick flytten bra, frågade hon. Och hur var det med Annas syster?
– Hon var väl som förut, svarade jag. Jag träffade henne inte. Och flytten gick bra. Vi var många som bar...
– Och Anna, fortsatte hon. Hur var det med henne?
– Som vanligt, antar jag, sa jag. Vi pratade inte så mycket. Mycket att bära och så...
– Så det är... över... mellan Anna och dig nu då, frågade hon långsamt.

Kaffet var klart så jag fick osökt en liten tankepaus medan jag hällde upp i muggarna.
– Det är väl det, sa jag dröjande. Jo, det är det nog.
– Är du ledsen, frågade hon.
– Jag vet inte riktigt, sa jag. Lite konstigt är det. Men vi har ju legat lågt en tid, så det kom ju inte som en blixt precis... men... konstigt... och ovant...

Vi drack av vårt kaffe. Jag märkte att Kristina tog ny sats. Riktigt borrade ögonen i mig, tyckte jag.
– Men du har väl redan hittat tröst på nära håll förstås, sa hon lite vasst.
– Eeh... du menar... vad tänker du på då... stammade jag.
– Jag menar syster Sara, din unga inneboende, sa hon. För ni ligger väl med varandra? Eller har jag fattat helt fel?

Jag flydde till kylskåpet och rotade fram ett par gamla kanelbullar som jag satte in i mikron. Gav dem tio sekunder och försökte under den tiden tänka ut hur jag skulle svara. Jag kom inte på något. Jag lade en nyvärmd bulle framför henne.
– Du måste inte svara inte om du inte vill, sa hon. Jag vet ändå.
– Har Sara sagt... sa jag.
– Det behöver hon inte, sa Kristina bestämt. Det märks på henne. Och på dig också.

Vi tog varsin tugga på bullarna. De kändes faktiskt riktigt färska. Nästan nybakade. Jag sköljde ner med en klunk kaffe. Kristina också.
– Varför undrar du det egentligen, frågade jag.

Hon svalde lite mer kaffe och såg plötsligt ledsen ut, tyckte jag. Spänd och ledsen.
– Det sprack ju, det där partnerbytet jag försökte få till, sa hon med en suck. Anna ville ju inte, och nu är hon inte kvar, och ni är ju inte heller... jag tror Bosse hade behövt det. Eller... både Bosse och jag hade behövt det... du vet ju... det fungerar inte alltid sådär alldeles hundraprocentigt mellan oss längre... jag tror att han... men det gör det samma... jag ville... jag tänkte sysselsätta honom med sex hemma... så jag hade kollen... jag har försökt hitta på olika saker... så han inte...

Jag satt tyst och bara lyssnade. Kanske var hennes ögon lite tårblanka. Hon såg ner i bordet. Tog ett bett på bullen. Tuggade. Svalde lite kaffe igen. Så såg hon upp på mig. Tittade nästan bedjande, fick jag för mig.
– Tankarna bara snurrar, sa hon tyst. Kan inte slappna av...
– Du... började jag.
– Ligg med mig, avbröt honhastigt. Gör så att... hjälp mig att slappna av... kan få tänka på annat... nu... nu genast... snälla Peter...

Jag reste mig och tog hennes hand.
– Kom, sa jag. Vi lägger oss. Så får vi se.

I sovrummet blev vi stående innanför dörren. Jag höll om henne och hon tryckte sig hårt emot mig. Vi stod så en lång stund och vaggade sakta, kände varandras värme genom kläderna. Hon drog en djup suck och borrade in ansiktet mot min hals. Jag strök henne över ryggen, kände hennes ryggrad tydligt genom det silkiga tyget i Messi-tröjan. Så drog jag mig tillbaka en liten bit och tog tag i tröjans nederkant. Jag såg henne i ögonen, och med en fråga i blicken lyfte jag tröjan en aning. Hon nickade lätt och sträckte armarna i luften. Oändligt sakta - tyckte jag själv - drog jag upp den över hennes huvud och armar och lät den falla till golvet. Hennes bara bröst visade upp hårda vårtor. Den här gången kan det inte vara den kyliga luften, hann jag tänka. Hon gjorde samma manöver med min t-shirt. Så lutade hon sig fram och lät läpparna smeka mitt bröst och suga till runt en av mina bröstvårtor. Jag kände hennes tunga virvla till innan hon lutade sig bakåt igen.
– Du smakar salt, sa hon.
– Jag har inte hunnit duscha, sa jag lite skamset. Det är nog därför. Jag kan gå...

Hon lutade sig fram och drog ett djupt andetag vid min armhåla.
– Mmm, sa hon. Stanna kvar du. Det är något visst med din doft. Och jag har duschat, så du behöver inte vara orolig.

Så drog hon av shorts och trosor i en enda rörelse och stod helt naken framför mig. Kanske hade hon lite mindre kött på benen än senast jag såg henne så. Inte för att hon haft några överflödiga kilon att tala om förut heller, men i alla fall. Jag böjde mig ner och smakade av hennes båda hårda vårtor.
– Du är fin, viskade jag. En härlig kvinna är du. Och du smakar och doftar alldeles nyduschad.
– Dina shorts, sa hon. Ta av dem. Jag måste se dig.

Jag lydde, drog av dem och stod naken - men oduschad - framför henne. Så kände jag hennes händer på min nästan färdigresta kuk. Hon drog ett pekfinger längs hela undersidan, upp till ollonet. Jag rös av välbehag. Fick gåshudskänsla på underarmarna. Och kuken blev snart färdigrest. Hon böjde huvudet lätt bakåt och lät sina läppar möta mina. Våra tungor möttes i en försiktig inledande dans.
– Vi lägger oss, sa hon. Du ligger på rygg.

Jag lydde, och genast klev hon upp och grenslade mig med sina knän i min midjehöjd. Så vandrade hon med små rörelser på knäna uppåt så att fittan hamnade ovanför min mun.
– Smaka på mig, sa hon med uppfordrande röst. Slicka mig. Hela vägen.

Jag drog in en kudde under huvudet och höjde huvudet så att jag kunde nå henne med tungan. Slickade brett ända nerifrån mellangården upp till klittan och förbi. Kristina var rakad. Helt och hållet. Och alldeles nygjort. Hon hade gjort sig så slät som det bara går att få en mogen fitta. Med en hand på vardera skinkan tryckte jag henne försiktigt ner mot mig. Slickade igen, nu med hårdare tryck. Läpparna var öppna. Tungan nådde lätt djupare in i fåran. Vått. Syrligt. Nyduschat. Jag gjorde om resan. Ännu våtare nu. Hon rörde lätt på höfterna, roterade underlivet i små, små cirklar. Jag slickade igen och avslutade med att suga in klittan och låta tungan spela över den. Jag kände hur hon darrade till av den beröringen.
– Ta brösten, nästan väste hon.

Jag lät händerna lämna hennes stjärthalvor och smekte mig uppåt, fyllde händerna med hennes bröst, lät fingertopparna smeka runt i de knottriga vårtgårdarna, nöp lätt i de hårda vårtorna, rullade dem mellan tummar och pekfingrar, kände bröstens tyngd i kupade händer, tryckte upp och lät dem lyfta som en pushupbehå, lekte, lekte, väl medveten om att hennes bröst var ovanligt känsliga för beröring. Samtidigt slickade jag vidare och ägnade mer och mer uppmärksamhet åt klittan.

Kristina började ge ljud ifrån sig. Små gnällande vällustiga ljud i takt med tungans behandling av klittan. Och hennes kropp vred sig. I allt större rörelser. Hon njöt, ingen tvekan om det. Och jag med, för den delen. Att ta en kvinna till orgasm är en njutning även för mannen, tänkte jag. Fast bakom Kristinas rygg stod min kuk besviken och vibrerande av kåthet utan att få någon uppmärksamhet alls.

”Hela vägen”, hade hon sagt. Och hela vägen blev det. En slutspurt med tungan virvlande runt klittan fick Kristina att ordlöst ropa ut sin orgasm. Hennes underliv skälvde mot min mun, benen darrade och jag kände hur något varmt flödade längs min haka och hals. Hon tryckte sig hårt ner mot mitt ansikte, och gav mig, om jag ska vara ärlig, en lätt kvävningskänsla innan jag med kupade händer under hennes bröst lyfte upp henne på raka armar. Jag höll henne så tills hennes puls och andning var normal efter vad jag hoppades hade varit en fontänorgasm. Hon flyttade sig bakåt så att hennes knän kom i höjd med min midja igen. Hon stannade när min hårda kuk petade henne i ryggen.
– Vad hände med ”kära nån”, retades jag. Har du glömt?
– Det var större än ”kära nån”, sa hon och strök tillbaka håret. Och jag har fortfarande inte kommit på något som passar att säga då. Därför blev det bara stön och rop.

Hon reste sig upp på knäna och fortsatte krypa bakåt tills hon satt på mina fötter. Så lutade hon sig fram och knäppte händerna runt min hårda, otåligt väntande kuk. Efter ett par prövande drag böjde hon ner huvudet och sög in ollonet i munnen. Med kuken i ett stadigt tag mellan de knäppta händerna lät hon huvudet guppa upp och ner över ollonet samtidigt som hennes tunga hittade på tricks runt det. Jag stönade och tryckte mig mot henne, juckade så mycket jag vågade. Med ett ploppande släppte hon ut kuken ur munnen.
– Hela vägen, sa hon. Det blir hela vägen för dig också. Bara så du vet.

Och så dök hon ner igen. Och hon måste ha tränat, för hon fick hela min kropp att länge vibrera av ilningar innan jag till slut med något primitivt urtidsljud signalerade att jag sprutade i hennes mun. Hon svalde och svalde och lät sitt huvud allt långsammare röra sig upp och ner för att krama ut allt jag hade innan hon släppte mig.
– Ostron, sa hon och slickade underläppen. Men med en liten bismak av någon annan krydda. Jag undrar varifrån den har kommit.

Hon satt kvar på mina smalben. Och händerna var fortfarande knäppta runt min kuk som var våt av hennes saliv och min egen sperma. Hennes ögon var fästa på kuken, och med tummarna smekte hon små cirklar under mitt ollon. Och det som slaknat lite styvnade igen.
– Jag måste bara få känna dig i mig innan jag går, sa hon lågt.

Så flyttade hon sig i läge och lät kuken nosa i springan som fortfarande var våt och halkig. Eller som kanske hade blivit det igen medan hon sög mig. Sakta, sakta sjönk hon ner över mig och jag kände förhuden pressas tillbaka och ollonet bana sig väg in i det våta. Ända ner sjönk hon, ända tills våra kroppar tog emot. Vi stannade i det läget, och jag kände hur kuken liksom levde sitt eget liv djupt därinne, pulserande, vibrerande. Hon kramade den, utan att röra sig varken upp eller ner. Så lutade hon sig fram och satte händerna på mina axlar.
– Bara en liten stund... mumlade hon.

Oändligt sakta reste hon sig för att åter sjunka tillbaka. Red mig så några härliga gånger, innan hon åter sjönk ner och blev stilla med kuken helt begravd i sin varma fitta.
– Jag hade aldrig tänkt säga det här, viskade hon. Och du får inte... använda det... inte säga det till någon... du ger mig så härliga... alltså, vi funkar så bra ihop... jag har det aldrig så här bra med Bosse... jag får aldrig fontän... vad det nu betyder... jag vill inte...
– Säg inget mer, sa jag. Jag har det alltid... underbart med dig också... redan från första gången du dök upp med din hårtrimmer... hoppas du förstått det...

Hon log. Så började hon rida igen. Jag kunde inte hålla tillbaka ett stönande.
– Hela vägen, frågade hon småleende. Följer du med mig hela vägen en gång till?

Jag nickade och lät återigen mina händer finna hennes bröst, Kristinas superkänsliga lena bröst med de hårda vårtorna. Jag vet inte om det är helt okej, men mitt ego hade vuxit av hennes ord. Tävlingsinstinkten... bättre sex än med Bosse... och nog kändes väl kuken större och mäktigare...

Hon red nästan som i trance, tyckte jag. Lagom fort och perfekt tajmat möttes våra kön, inte ett snedjuck någon gång. Och vi behövde ingen extra stimulering för att nå fram. Eller jo... jag lekte med hennes bröst förstås, om det räknas. Men vi tog oss hela vägen, lyckades nå målet båda två på samma gång, alldeles precis på samma gång. Och Kristina hittade inga ord åt orgasmen den gången heller. Vi fick nöja oss med att flåsa och stöna högt och tvåstämmigt. Efteråt blev hon sittande kvar ovanpå mig. Kuken låg på min mage, halvslak och kladdig.

– Jag skulle vilja att vi knullade så här... du och jag... inför Bosse, sa hon tyst. Så som jag hade tänkt vi skulle göra... med dig och Anna. Men nu blev det ju inte så. Jag tror det skulle ha tänt Bosse att se hur härligt du gör det med mig... kanske inspirerat honom... fått honom att anstränga sig...

Som vanligt kom jag inte på något bra att säga. Jag teg, medan jag smekte hennes mage och bröst med händernas baksidor.
– Men kanske att vi kunde göra ett försök till, fortsatte hon med lite mer bestämd röst.
– Jamen Anna... började jag.
– Nej, nej. Jag tänkte inte på Anna, avbröt hon. Jag tänkte på Sara. Du med mig och Sara med Bosse. Vad tror du? Vill du?
– Jamen... alltså... jag vet inte... ni jobbar ju... tror du verkligen att hon... stammade jag.

Hon böjde sig fram och pussade mig på pannan och log ett brett leende.
– Ni två knullar redan varandra, och jag är ju hennes chef, så hon får väl göra som jag säger, sa hon bestämt. Och Bosse också. Du kan fråga henne när hon kommer hem.

Så reste hon sig upp och tog på sina shorts och Messi-tröjan.
– Bosse och jag har till och med förberett henne lite skulle man kunna säga, sa hon. Gå nu och duscha, du har en del safter att tvätta bort. Vet du om att du har klösmärken på ryggen, förresten? Jag hör av mig.

Så försvann hon småspringande nerför trappan, och jag låg kvar med kuken på magen. Sara var redan beredd på detta, hade Kristina sagt. Varför hade hon inte sagt något då? Igår kväll? Eller i morse vid frukosten? Varför är det alltid jag som får veta saker sist av alla, tänkte jag. Och klösmärken... Vad är klockan?


*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***
Om du orkat läsa ända hit blir vi glada om du tar dig tid att skriva en liten kommentar och berätta vad du tyckte om novellen.
Sätt gärna betyg också. Bra betyg gillar vi bäst...
/P&L
*** *** *** *** *** *** *** *** *** *** *** ***