romanflickan

En julikväll i min ungdom.

Jag satt på ett kafé som vätte mot sjön och funderade över livsgåtan - kvinnorna. Klockan visade drygt nio och solen övergav horisonten, långsamt och motvilligt. Det var som om den önskade stanna kvar, önskade belysa någonting särskilt just denna afton. Dagen hade passerat i ett kvalmigt dis. Successivt avklädde värmeböljorna människorna i staden; mot kvällen hade flertalet slagit sig ner på uteserveringar. Girigt insöp männen och kvinnorna sommarens vin. De avfyrade då och då begärsblickar mot varandra och förväntningarna förstärkte den laddade atmosfären. Själv hade jag ingen nattens bundsförvant. Bara en månad tidigare hade jag knutit kärleksband med en flicka. Övertygade om vårt förhållandes hållbarhet hängav vi oss fullständigt. Kärleksstinn förbisåg jag hennes alla defekter och svagheter. Det är underligt – vi gör oss sådana illusioner innan kärleken träffar oss. Vi konstruerar kriterier för dess existens; det skall vara på ett visst sätt. Vi fantiserar. Vi drömmer om sagoförförelser och fulländade underverk. När det kommer till kritan är vi försvarslösa; stämmer kemin ter sig en handfast bondedotter som självaste sköna Helena. Jag ville hon vore drömmen om kvinnan, varelsen som utmanade tanken och eggade sinnena. När vi älskade förenades mitt kött inte med jordiska cellsammansättningar utan med själva kosmos himlakroppar. Samlagets vibrationer var utomskroppsliga, fullt jämförbara med de mest storslagna jordskalv. När verkligheten hann ikapp fantasin växte en snopen bitterhet. Kvar stod jag med en kaxig nittonåring som kört sönder bilen och bad om pengar.

Plötsligt avbröts mina grubblerier då jag av en händelse fick syn på en flicka som svepte förbi mig, på väg mot ett ledigt bord några meter bort. Hon var inte särledes vacker. Hon hade kort brunt hår som avslöjade en tämligen mager nacke. Hennes enkla vita linne kontrasterade en lätt solbränd hy och förde blickarna till hennes axlar som var tunna, på gränsen till taniga. Över axeln hängde en sliten handväska i brunt läder som slutade vid hennes slanka höfter. Ett par korta jeansshorts täckte övre delen av låren som också de var finlemmade. Flickan var alltigenom långsmal och uppvisade få traditionella skönhetstecken. Även om jag från min åskådarplats endast kunde betrakta hennes baksida förväntade jag mig på framsidan en liten byst och kanske ett något utmärglat ansikte. Innan jag hann återgå till mina tankar passerade en servitör förbi mig och serverade flickan ett glas vitt vin. Hon tog glaset i hand och drack. Det var tydligt att hon betraktade solnedgången och den skänkte henne ett sorts övermänskligt skimmer. I flera minuter satt hon och såg på skådespelet. Jag kunde inte slita blicken från henne. Äntligen, tänkte jag. Äntligen, en kvinna som ser. Det var ju henne jag hade eftertraktat. Flickan från romanerna som kunde erbjuda lite mystisk romantik, som förstod sig på att fantisera och förföra. Alla dessa slutsatser drog jag medan hon satt där och såg solen gå ner. Flickan undergick en transformation i mitt sinne. Nacken och axlarna var nu gracilt nätta. Jag attraherades. Sjön glittrade framför henne och jag föreställde mig dess reflektioner i hennes ansikte.

Då vände hon sig om som av en slump och fick syn på mig. Hennes ansikte var allt annat än andefattigt. Det gnistrade av dold intensitet som förmedlades genom de mörkblå, vackra ögonen. Kinderna var diskret rosiga av sommarvärmen och hela hon utstrålade fägring. Känslan av att hon rannsakade mig, övervägde huruvida jag var värdig hennes sällskap frigjorde energi inom mig. Hjärtat ökade slagfrekvens, små elektriska stötar for genom mina nerver och mina händer började att okontrollerat skaka. Hon bjöd mig till bordet med en liten nick. När jag nervöst slagit mig ner satt hon tyst med sitt vin i handen och såg utåt sjön. Jag iakttog henne. Hon tog ingen vidare notis om mig. ”Vad dricker du?” frågade jag tafatt. ”Chablis” svarade hon kort och återgick till att betrakta omnejden. Det kändes som om vi satt där en längre stund. Jag fick syn på ett ungt par vars lustar överväldigat dem. De två satt på en parkbänk under ett kastanjeträd en bit bort och kysstes skoningslöst. Det fanns knappt tid att andas mellan tungornas sammandrabbningar och flickans upphetsning var enkel att skönja. Hon hade knäppt upp sina jeans och pojkvännens händer letade sig fumligt ner i byxorna. Jag märkte att min bordskamrat också upptäckt paret och hon såg roat på. Pojken hade hittat en rytm. Flickan var bortom sig av vällust. Hon pressade sitt sköte mot den unga mannens fingrar. Trots avståndet förnimmde jag aktens djuriska dofter och när flickan äntligen kom pressade mitt stånd hårt mot benkläderna. Det älskande paret lösgjorde sig snabbt från varandra när de insåg att skymningsmörkret inte dolt deras akt och skyndade hand i hand från platsen. ”Följ med mig” fordrade min romanflicka med sensuellt eftertryck och jag kunde inte annat än att lyda.

Vi gick sida vid sida genom den angenäma natten. Vägen kantades av berusade flickor och pojkar som jagade varandra runt, runt. Vissa var mer eller mindre nakna och mot en husvägg blev en vithyllt blondin penetrerad av en grovhuggen man med grekiskt utseende. Hennes njutnings stön tycktes hänga kvar i luften, ekoartat, en lång stund efter det av vi passerat scenen. En vinglande kvinna klädd i en vit toga som glidit ned och blottade hennes bröst mötte oss på trottoaren. Hon slängde sig handlöst i mina armar varpå hon sjönk ur mitt grepp och hamnade på knä framför mig. Hysteriskt drog hon ner mina jeans och fattade min lem som bultade våldsamt. En ilning genomfor min kropp och hon gav mig en drucken blick innan hon omfamnade mitt kön med sina läppar. Känslan var obeskrivlig. Euforin var röd som mörkaste vin och min penis försvann djupare in i hennes mun, omslöts av behag. Romanflickan bredvid mig sparkade undan kvinnan som förpassades till natten bakom oss. Satyrer dansade på hustaken och himlen hade antagit deras expressiva färger. ”In hit!” ropade romanflickan och jag följde.

Jag befann mig plötsligen i ett mörkt rum. En ensam säng där flickan låg och väntade på mig stod placerad mitt i rummet. När jag närmade mig sängkanten grep hon tag i mig och jag hamnade på rygg. Hon ställde sig på knä i sängen och drog gäckande ner sina korta jeansbyxor. Flickan vände sig sedan om och svankade märkbart. Hon hade svarta stringtrosor som skar in i hennes sköte. Hennes kön var svullet av åtrå och de två blygdläpparna delades av det tunna, svarta tyget. Längst hennes ben rann en droppe saft som strömmat ur härligheten och doften var underbar. ”Lev ut våra fantasier...” närmast stönade flickan och såg på mig med de trollbindande ögonen. Hon drog av sig linnet och blottade de små, fasta brösten. Jag kom till sans. Bestämt greppade jag tag i trosorna och slet av dem. Flickan gnydde lätt. Tunga fördes mot slida och hon rös. Då hon rös var det som om själva luften omkring henne skakade. Hon vände sig om och grep tag i mig, klängde sig fast vid min brynja. Det var en alldeles egen sensation i att känna hennes små styva bröstvårtor smeka mina revben. I omfamningen satt vi en stund tills det att jag bestämt vände henne på rygg och gjorde mig beredd att förenas med henne.

Kropp mot kropp, kött mot kött gungade mot varandra i gudomlig extas. Så fort tillfälle bjöds kysste jag henne och hon svarade alltid lika innerligt. Flickan närmade sig höjdpunkten, så ock gjorde jag. Det var som om en plötslig omtänktsamhet överföll oss båda. Sexet blev ett samarbete där vi båda sökte skapa största möjliga eufori hos varandra. Vi dansade. Jag klämde hennes bröst i takt med varje höftens skjut och hennes stön var som ett själens balsam. Just vid det tillfället fanns inga bekymmer. Och nu brast allt. I ett enat tjut möttes jag och min romanflicka i en makalös orgasm.Vi föll båda ihop och innan jag förlorade mitt medvetande viskade hon:

”Du famnar en skugga, du älskar en dröm”.