Haja vilken stor haj: En saga i grått

OLOG


ANN SATT på bussen och läste ’Femtio nyanser av honom’. Det var sen eftermiddag och dagen på jobbet hade gått väldigt bra. Hon hade äntligen löst ett 24 år gammalt mordfall, dagen innan det skulle ha bli preskriberat. Ann lade ner boken och gick igenom fallet i huvudet för kanske 400 000-ende gången. En man vid namn Andreas Krud, skjuten med en dödlig giftpil i benet, mitt i centrala Stockholm. Fallet hade inte varit det enklaste att lösa då det hade varit extremt svårt att få tag på mördaren. Hon hade jobbat som kriminalutredare i 5 år nu, och all den tiden hade hon lagt ner på det mystiska giftpils-fallet. Det var något djupt barbariskt över det, och Ann hade gång på gång under sina fem år fått sin tro på mänskligheten ifrågasatt. Hon kände tårarna komma igen vid tanken på den stackars Andreas Krud vars liv inte hade nått mer än 40 års ålder. Utanför bussfönstret var det mörkt och ruskigt, regnet bildade små strilar som rann längs fönstret.
Bussen stannade och en kille i 25-årsåldern klev på. Han la sitt blåa Access-kort lite hastigt mot automaten samtidigt som han höll i mobilen i andra handen, och det lät ”blipp blipp”, men det konstiga var att det lyste rött på plattan. Han såg ut att gripas av mild panik. ”Stopp nu ett bra tag” sa busschauffören till killen. ”Inte accepterat.”
”Vafan, det lät ju blipp blipp, det betyder att det är godkänt”, sa killen förtvivlat. Men busschauffören gav sig inte, utan genomskådade hans plankningsförsök. ”Du spelade upp det från mobilen, din skojare. Get off my bus.” Killen slokade med öronen men gjorde som han sa och bussen rullade vidare.

Ann kom hem till sin tvåa i Vasastan och la ifrån sig portföljen på soffan. Hon satte på en kanna kamomillte och lyssnade av telefonsamtalen. Du har: Ett nytt meddelande. Från Kristopher Grå; hennes extremt heta och hemlighetsfulla chef. Men han var mycket sparsam med komplimanger och hon fruktade vad som dolde sig bakom den lilla röda lampan på telefonapparaten.

”Ann! Jag kom precis in till kontoret. Såg att Krud äntligen får vila i frid. Bra jobbat, Ann, ser fram emot presskonferensen imorgon.”

Ann pustade ut. Det var ingen utskällning eller syrlig kommentar invävd i härskarteknik! Hon måste alltså gjort nåt rätt med Krud-caset så här efter 5 år. Men meddelandet verkade inte vara slut där, utan lampan lyste fortfarande som att Kristopher hade suttit tyst i några minuter.

”Och jag uppskattade din pennkjol idag. Du passar i grått.”

Pip. Ann satt tyst ett tag. Vad i hela… ? Kristopher Grå, den heta och hemlighetsfulla chefen med dyra kostymer och mörklockigt hår, hade han just… flörtat? Med Ann? Lilla nätta, prydliga Ann med rådjursögon och hårklämmor? Det verkade som det. Hon log smått för sig själv. I alla dessa år hon jobbat på Polismyndigheten hade hon aldrig ens övervägt möjligheten att ha en affär med chefen, eller jo, hon hade såklart dagdrömt om det i smyg. Han hade något extravagant över sig, som en monark eller en grekisk gud. Men han var också den brutala, iskalla och hänsynslöse chefen på kontoret som alla var rädda för. Kristopher Grå…

Hon skakade på huvudet och slog undan tankarna på Herr Grås hårda ”tjänstevapen”, sedan gick hon och hällde upp ett glas Foot of Africa som hon smuttade på medan hon vandrade runt runt i lägenheten. Åh, vad hon älskade det vinet. Fruktig, mycket frisk smak med inslag av ananas, päron och citrus. Ann brukade servera det vid cirka 8°C som aperitif eller till rätter av fisk- och skaldjur, och det kostade endast 179 kronor! Tänk vilka små guldkorn man kunde hitta om man verkligen sökte noga. Efter det tredje glaset kände Ann hur det snurrade till i huvudet. Det liknade den känslan hon hade haft i huvudet när hon i fem år hade försökt att hitta mördaren i giftpils-fallet. Det dem hade på mördaren var att det rörde sig om en man i 30-årsåldern, vit, välbyggd, normallång, men med en sjuklig fäbless för gift och giftpilar. Till slut hade en 26-årig man vid namn Thomas Viggiam dömts. Han hade påkommits med en oerhört stor giftsamling i huset, som han själv hävdade var för ”privat bruk”. Ann mindes att när hon hade gripit honom hade han suckat ledset och sagt ”ni har tagit fel kille, fru polis”. Han hade nekat till mord men hade samtidigt inget alibi för mordkvällen. Det hade känts lite fel och taskitgt men som polis måste man ibland strunta i magkänslan och gå på kalla fakta istället.

Hon gick in i badrummet och började klä av sig. Hon hade på sig en beige blus från MQ som spände snällt över hennes mjuka mangobröst. Under hade hon en spetsbehå utan bygel från Twilfit. Hennes grå pennkjol från Gant föll till marmorgolvet medan hon betraktade sig själv i spegeln; hon var kanske inte ”het” men definitivt attraktiv. Hon drog av sig de små stringtrosorna från Lindex och tappade upp ett jättebra bad. Det ångade om vattnet och hon tog fram ett nytvättat badlakan ur skåpet. Det skulle bli härligt att bada efter en lång och tuff dag. Dessutom hade hon löst ett mordfall! Med belåten min sjönk hon ned i det heta vattnet och slöt ögonen.
Kristopher Grå. Hon kunde inte släppa telefonmeddelandet och hans namn for runt i huvudet som en ilsken helikopter. Han hade spanat in henne idag, det var ett faktum, och hon kände hur det började bränna i rosen. Som hon hade spanat in honom! Hans starka och fasta kroppsbyggnad, efter hård träning i Polishögskolan, och hans runda hockeyrumpa och händer stora och ådriga som kastrullock. Sex, tänkte Ann och började smeka sjöstjärnan omsorgsfullt. Hon föreställde sig att Kristopher satt i badet med henne och plaskade i vattnet. Stänk stänk! Badkaret var så fullt att det rann över och hans starka muskulösa armar var runt hennes rygg och midja och glödlampan flimrade romantiskt i taket. Hon pillade mer ihärdigt i rosetten och hon kom efter en stund. Ute i köket visslade tekannan.












NÄSTA DAG

ANN KOM in till kontoren runt åtta dagen därpå. Det var en viktig dag med många möten och säkert en massa media också som ville veta det senaste om Case Krud. Hon sörplade i sig det blaskiga kaffet som kommer ut ur kaffeautomaten när man trycker på knappen, och slog sig ned vid sin skrivbordsplats. Hon började gå igenom dagens agenda.
”Ann!” Hon hörde Kristopher Grås röst bakom sig och hennes hjärta stannade i en minut.
Hon svängde runt kontorsstolen och log mot honom. Han hade en gråsvart ullkostym och vit skjorta under, som spände sexigt över hans breda bringa. Han kom gående mot henne och lutade sig mot hennes skrivbord. Han doftade svagt av muskigt rakvatten och pengar.
”Kristopher”, svarade Ann. Hon hoppades att han skulle uppskatta den lite kortare kjolen hon valt idag.
”Du gjorde ett bra jobb igår. Skönt att sätta punkt på Krud-fallet. Nu kan du fokusera på annat.”
”Tack.”
”Men det är en sak jag måste tala med dig om. Kom förbi mitt kontor runt 3 idag.”
Det där är typisk Kristopher. Han frågar aldrig, han beordrar. Och man har inget annat val än att lyda. Och bara av att höra ordet ”Kom” blev Ann lite våt i snippan. Het hetare hetast!
”Självklart, Kristopher.”
Han tittade henne i ögonen och log ett skitsnabbt leende. Hans käkben var skarpa som ninjasvärd.
”Vad…?” sa Ann med ett trevande leende och la huvudet på sned. Hon försökte att inte vara så himla uppenbar men det enda hon tänkte på var sina fantasier i badkaret natten därpå.
Kristopher Grå skakade på huvudet och skrattade.
”Det var inget. Lycka till idag, Ann.” Sedan försvann han iväg i kontorslandskapet igen och Ann satt kvar på kontorsstolen. Det skulle bli en lång dag och den lilla hästfittan var redan dyngblöt.

Ann gick igenom en del pappersarbete i väntan på att klockan skulle bli tre. Hon gjorde inte ett så bra arbete då hon med en minuts mellanrum oavbrutet tänkte på Herr Grås styva tyrannosaurus. Klockan kvart i tre märkte hon att hennes kärleksvatten bildat en stor, blöt fläck som nästan täckte hela kontorsstolen i bomull. Hon fick panik i fem sekunder och sen chillade hon ner lite, ingen skulle se fläcken ändå. Hennes trosor var bokstavligt talat plaskvåta då hon reste sig från stolen. För bekvämlighetens skull drog hon av sig dem i sitt bås och slängde dem i återvinningscentralen vid kaffemaskinen innan hon med femtio steg vandrade till Kristophers kontor. Hon stod utanför och bara andades osammanhängande i tio minuter innan hon började knacka på dörren. Dörren öppnades väldigt långsamt och hon såg hans ögon genom springan. Han tittade på henne med en mystisk blick.
”Ann Staas” sade han ”Välkommen till mitt enkla kontor”
Ann imponerades över att han kunde hennes fullständiga namn. Hon klev in och såg att kontoret var allt annat än enkelt. Det var lika stort som hela hennes lägenhet, prytt med gulddekorer som i Versailles. I ett stort akvarium längst vänster vägg simmade något som såg ut som en haj. Väggarna var prydda av smakfulla tavlor av Da Vinci och Monet. Hans skrivbord var i marmor och minst fem meter långt, och på det stod olika antika föremål. Ett Fabergé-ägg, och en stor, väldigt gammal bok stod inglasad på höger sida av rummet, med säkerhetskameror riktade mot sig. Kristopher såg hennes blick på den.
”En Gutenberg-bibel” sade han självbelåtet när han såg hennes mun som förvandlats till ett stort O. Ann var imponerad. Hon visste inte att man fick ha kontor som såg ut såhär på polishuset.
”Du förstår väl Ann” sade han, nu lugnt och med en stadig blick på henne. ”Att du är här för att få lite beröm över dina senaste framsteg”
Ann log och fick ett fnitteranfall som varade ett tag. Kristopher däremot var seriös och reste sig från ormskinnsfåtöljen, gick mot henne och stannade inte förrän hans skospetsar rörde vid hennes. Han var så nära henne nu att hon kunde se varenda por i hans ansikte. Sen tryckte han upp henne mot väggen så hennes rygg slog emot en miljon år gammal kinesisk sidengobeläng. Det gjorde ont. Han tog plötsligt tag i hennes huvud och kysste henne, en brinnande het kyss. Ann som hade övat hemma tryckte in sin tunga snabbt som en ål i hans mun och sedan gick allt så snabbt. Hon började knäppa upp hans skjorta långsamt med fångades i passionen och det slutade med att knapparna sprätte från hans skjorta som måste vara värd flera hundratusentals kronor. För dyr. Han lyfte upp henne på marmorbordet och nu var Ann så våt att det rann längst benen. Kristopher såg lite äcklad ut men fortsatte ändå. Han hade aldrig sett ett fruntimmer så upphetsat förut. Mellanbocken Bruse stod styvare än någonsin i byxorna på honom. De slet av sig sina kläder och plötsligt var de helt spritt språngande nakna. Som man ska vara! Kristopher hoppade upp på marmorbordet och ställde sig med varsitt ben på sidan om hennes midja. Ann satte sig upp och tog ett fast grepp om den stora stygga vargen och började dra upp och ner som om det vore en marackas. Kristopher stönade i 30 decibel av njutning medan Ann rörde Pappa Björn (hans p*nis) med sin sträva katt-tunga. Hon tittade upp i Herr Gås ögon och såg hans njutning. Pupillerna hade ”försvunnit upp” i ögonhålorna så att endast vitorna syntes. Han var bara kåt som en jävla bock.
”Nu… !” stönade han fram och reste sig upp och småjoggade mot hennes mellangärde på marmorbordet. Han lade sig ner ovanför henne och tryckte in trollstaven målmedvetet.
”Digedigedingdingding här glider kingen in” rappade han sådär långsamt och felbetonat som Lorentz medan han förde in sin stora hästkuk i hennes trånga men våta springa. Det var så fruktansvärt skönt för Ann att hon kom efter bara tre sekunder. Hon skrek rätt ut. Han tog henne i en ställning som kallas Missionären, ganska classic men skön. Den ser ut på det sättet att Ann låg underst med benen runt hans rygg, han låg över henne i en vinkel som gjorde det möjligt för honom att genomföra samlaget. Men det dög inte för någon av dem. De båda hade nämligen en fetisch som kallas BDSM vilket innbär att man gör så att det gör ont på den andra men det är samtidigt skönt. Kristopher drog ut Mr Snopp ur henne och gick mot glasmontern som innehåll den gamla bibeln, och i lustens hetta slog han sönder glaset och tog Johannes Gutenbergs verk med sig tillbaka till stenbordet, han pressade in sin påle i henne igen och började daska boken mot hennes överarm. Det var extremt skönt för båda. Hon kom igen.
Återigen ploppade baguetten ut och Ann han tänka att det var ett jävla spring härinne innan han riktade sin kuk mot hennes mun.
”Now, let me cum in your mouth”, sa han på engelska. Ann som inte kunde engelska fattade först inte vad han sa men kroppsspråk och gester räcker förvånansvärt långt som kommunikation. Det finns t.ex. dem som varken kan höra eller prata och de kan ju kommunicera trots det. Hon satte sig upp lika fort som en snabb Bugatti på det fem meter långa marmorbordet och tog ett stadigt tag om spaken med höger hand. Hon lät tungan ”slidea” längs hela längden en (1) gång innan hon började suga raskt på hans styva handbroms. Hon stannade ibland på mitten för att sedan möta med gasen och växla upp i hastighet. Med vänster hand masserade hon sina rattar - inte stora som Airbags men större än dragkulor. Han brummade som en Volvo 240 av välbehag.
Hon accelererade ytterligare och förde sakta upp ett finger i hans avgasrör, en chansning; alla är inte into anal men att avgöra av Kristopher Grås vilda blick verkade det vara ett vunnet race. Hon lokaliserade destinationen, prostatan, och gnuggade resolut men inte för offensiv.
”AAAAH” tutade Mr Big Man och hans vita bränsle sprutade ut över Ann Staas ansikte, bröstkorg och mage. De föll båda ner på det fem meter långa marmorbordet i en gemensam ”orgasm-suck”.
Hajen i akvariet iakttog det hela betänksamt.


NÄSTA DAG

DAGEN DÄRPÅ gick Ann extra tidigt till jobbet. Morgonmötet var klockan 08.30 men hon var där redan klockan 5. Hon behövde tid att tänka lite. Hon drog passerkortet vid polishuset och steg in. Hon tryckte på ”svart kaffe” i kaffeautomaten och ställde dit sin egen take-awaykopp hon designat på hemsidan www.designacup.com, vilket var den enda hemsida som levererade egendesignade koppar till Sverige för ett rimligt pris. Kopparna kom i olika storlekar, och man kunde själv välja färg och grafiska motiv. Ganska skönt att kunna vara lite kreativ i den annars så gråa vardagen tänkte Ann. För första gången sedan hennes och Kristophers heta möte tänkte hon på något annat än hans gigantiska förlängningssladd. Hon steg in i hissen med tankarna på de fantastiska muggarna, och hon vandrade längst korridorerna utan att tänka. Plötsligt vaknade hon upp ur tankarna. Hon stod utanför Kristopher Grås kontor. Benen hade fört henne dit som av magisk kraft. Utan att med tankekraft kunna kontrollera vad hennes kropp gjorde, lyfte hon på handen och knackade en långsam melodi på dörren. Dörren öppnades och där stod han, Kristopher. Han tittade henne djupt i ögonen innan han tog hennes hand och drog in henne på rummet. Ann skakade av välbehag.
”Jag visste att du skulle komma” sade han brummande
”Hur visste du det?” viskade Ann, och hennes röst darrade som hundra fiolsträngar.
”Man kan säga att jag har ett… sjätte sinne” sade han, nu så lågt att Ann blev tvungen att sätta örat tätt intill hans mun för att kunna höra honom.
”Jag tänkte att vi skulle testa en ny grej idag, Ann” sade han och visade henne in. Alla de antika föremålen låg i en cirkel runt marmorbordet, som var helt tomt. Fyra rep var fästa i golven med hjälp av fyra stora, rostiga ankare.
”Gillar du att bli bunden?” frågade han med ett snett grin som sträckte sig från ena örsnibben till den andra. Ann nickade och darrade av upphetsning. Detta var hennes hemliga fantasi.

Sedan gick allt av bara farten. Kristopher kastade ner henne till kakelgolvet med hjälp av en så kallad Ippon Seoi Nage, ett judogrepp, genom att med höger hand greppa tag om hennes trenchcoat-krage och låta vänster hand haka fast under hennes vänstra arm och sedan – i ett snabbt sving med hela överkroppen – böja sig ned, snurra runt och slänga henne till golvet över axeln. Det gjorde som tur var inte ont för hon landade på en några hundra år gammal persisk matta. Hon låg under honom en stund av chock. Hon visste inte att han var så bra på kampsport. Men sen, bara för att visa att hon också hade gått polisträning, kickade hon ut benet så att Kristopher tappade balansen och i ett blixtsnabbt ögonblick hoppade Ann upp på huk och pressade ner honom mot marken och tog ett stadigt polisgrepp på ena armen.
”Ann – ” började Kristopher lätt obehagad av situationen. ”Det är inte såhär det ska gå till! Det är faktiskt jag som ska vara dominant.” Ann släppte honom genast och kände sig lite dum – hon var väl lite arbetsskadad. Som plåster på såren började hon knäppa av sig kappan med en väldig fart.
”Nej nej nej…” suckade Kristopher. ”Det här funkar inte. Vi får börja om.” Han rättade till kostymen och pekade på ekporten. ”Gör om allt igen från början. ”
Ann trippade rosenkindad bort till de tunga portarna och ställde sig utanför kontoret igen. Andra gången gillt! Tänkte hon och knackade på för andra gången. Kristopher öppnade dörren oändligt långsamt och sa med en lågmäld baryton: ”Nämen, Ann, vilken ära att du gästar mitt enkla kontor.”
”Nöjet är ömsesidigt”, svarade Ann förföriskt. De struntade i brottningen denna gång, okommenterat men ändå självklart, eftersom Kristopher hade börjat klä av sig sin ullkostym med sexblicken spänd på henne. Ann följde efter och trädde av sin trenchcoat. ”Var ska jag hänga den?”, viskade hon, rädd för att förstöra stämningen. Kristopher blundande irriterat i 2 sekunder men svarade ”det går bra på Venus de Milo-statyn i hörnet”, och hon gjorde som han sa. När hon vände sig om såg hon att han hade tagit upp ett par rep som han svingade som ett lasso. Han fångade in henne i ett swisch och drog henne till sig. Han greppade hennes lilla melonhuvud med sina kastrullock till händer och placerade en mjuk kyss över hennes mun. ”Redo?” frågade han stilla. Ann nickade. Som på en given signal började han grovhångla och slita av henne kläderna, flera plagg i taget, så de flög runt i rummet som en tornado. Hon blev helt flummig. När hon var naken och i rätt position mellan ankaren knöt han fast henne med stor precision; ett rep runt vardera handled och ett rep runt anklarna men även ett bara runt midjan – antagligen för att han inte ville att ett ankare skulle stå i onödan. Men Ann var bara spänd och sprängkåt, hon hade aldrig blivit bunden förut. Hon kände tyvärr kärleksjuicen börja sippra ut igen, men det var ju inget hon kunde rå för. När Kris hade klätt av sig på överkroppen såg hon att han hade en tatuering på ryggen. ”Venenum” skrivet i gotisk skrivstil. Märkligt, tänkte hon. En annan tatuering på underarmen som var någon töntig döskalle. I svanken hade han en i snirklig skrivstil, ”Tout va mourir”. Märkligt igen, tänkte Ann, men eftersom det knep av kåthet mellan benen brydde hon sig inte om dem + hon kunde såklart inte franska heller. Kristopher började knäppa upp kostymbyxorna och satte sig på huk över henne med öppen gylf. ”Vill du klappa på ormen? ” sa han och lutade huvudet åt sidan. Han såg livsfarlig ut, men det var ju bara hett. ”Om den lovar att inte bitas”, svarade Ann lekfullt. Kristopher såg lurig ut. ”Den är giftig.” Sedan tryckte han in en Zika Ascher-scarf i hennes mun så hon inte kunde få fram ett ljud. Sedan böjde han sig ned för att slicka henne, och lät tungan slingra runt nere i ormgrottan och hon väste av välbehag. Hans egen snok ryckte i brallan och till slut var han tvungen att släppa lös den. Medan han förde in basilisken i Hemligheternas Kammare kramade han henne som en boaorm och bet i hennes axel så det blev ett litet märke. Han var fullkomligt galen, men Ann var ju med på leken och hon skulle ljuga om hon sa att hon inte njöt. Mellan stötarna viskade Kristopher olika saker i hennes öra, först bara något märkligt som lät som hittepå-ord men som senare skulle visa sig vara flytande ormspråk, men det förstod hon givetvis inte då. Då blixtrade det bara av njutning för henne, när hans Nagini stimulerade varenda vrå av henne, när hans magiska trollstav förtrollade hennes flammande bägare, hans Nimbus 2000 mot hennes gyllene kvick… ”Du är … mitt… gift… baby”, viskade han till henne. ”Min giftpil… i dig… i din kropp… förgiftar… dig… ” fortsatte han maniskt. Men hon var så nära att komma så hon tänkte inte riktigt på det. Hon stirrade i stället på väggen bakom Kristophers sexkropp och betraktade de antika föremålen grundligt. Och där. Mitt på väggen, mellan en Dali och en inglasad rostmacka med ett Jesusansikte på, hängde den. En giftpil. Identisk med den som dödade Andreas Krud – om någon så visste ju Ann hur den var formad och på 1 sekund såg hon att det var en likadan. Alltså, en på pricken likadan, och de var extremt ovanliga. Hon hade antagit att den var hemsnidad, men nu hängde det ju en här, på väggen, och mitt i orgasmens annalkande hetta började hon gripas av panik. Tänk om…?
Mer panik hann hon inte få förrän telefonen ringde. Telefonsvararen satte igång. De avbröt inte samlaget men lyssnade på meddelandet, som var från hennes kollega Penny som hade hjälpt henne med Krud-fallet.
Vad som hon skulle får höra nu skulle ändra precis allt.

“Hallå….? Hallå…? Ann? Det är Penny här. Jag måste prata med dig, ärendet är akut. Kommer du ihåg Case Krud? Det finns detaljer som hmm… jag inte berättat. Viktiga detaljer. Thomas Viggiam har ett alibi för mordkvällen. Ett säkert alibi. Det är nämligen… jag. Jag är alibit. Den där sommarnatten.. Thomas var hemma hos mig tillsammans med sin nära vän Antonyo Pleek-Höstkrans. Vi älskade den natten. Hade sex, alltså. Jag ville inte berätta något eftersom de är… så unga. Jag tyckte det var pinigt. Snälla ring så fort du hör detta” Bliiiip.

Ann kände hur Kristopher Grås kropp spände sig över henne. Han vände sitt huvud mot henne och hon såg rakt in i hans kalla, isgrå ögon. Hon förstod nu. En mördares ögon.
“Vad gjorde du… den där sommarkvällen..?” viskade Ann Helene Staas med ögonen så vitt uppspärrade att det kändes som att de skulle tränga ur sina djupa hålor.
“Jag tror du förstår, Ann” viskade Kristopher yrvaket.
“Men… Varför?” undrade Ann och skakade på huvudet fyra gånger. Kristopher drog ur jättepandan ur Anns zoo och började vandra fram och tillbaka på marmorbordet.
“Jag älskar makt” började Kristopher “Jag har alltid älskat makt. Mitt mål är att vara kejsare över hela världen.”
“Är du galen, Kris?” frågade Ann, både fundersam, nyfiken, äcklad och skräckslagen.
“Men, du förstår, Ann” avbröt Kristopher henne “Att om man ska vara ensam kung på jorden måste man eliminera allt motstånd. Alla männsikor måste dö.”
“Är ditt mål… Att döda alla människor… på jorden?”
“Från Tokyo till Beijing” skrattade Kristopher vansinnigt “Hittills har 70 personer mist livet på grund av mina små Kristopher-attacker”
Ann drog efter andan. 70 personer var ganska många, men långt ifrån varenda person på jorden, tänkte Ann. Tur att han inte hade hunnit så långt i alla fall.
“Det var jag som mördade Olof Palme” sade han slugt. “Och nu är det din tur”
Ann blev rädd i tre sekunder. Sedan bestämde hon sig. Det var som om magisk kraft spred sig från hennes hjärta och ut i fingertopparna. Hon tänkte på alla de människor som Kristopher Grå hade bragt om livet, och ilskan vällde upp i henne. Plötsligt såg hon någonting som hon aldrig trodde att hon skulle få se: hon såg 70 stycken spöken, nämligen alla oskyldiga människor som Kristopher hade dödat. De stod samlade runt bordet och tittade på vad som hände framför dem. De var genomskinliga och alla grät i floder. Ann tittade på Kristopher för att se om det var hon som hade blivit helt cocobello eller om han också kunde se dem. Han såg helt chockad ut. Det betydde att det som hände var på riktigt.
“Ann… Vi ska hjälpa dig!” sade en spök-man som såg exakt ut som Andreas Krud.
“Hur?” sade Ann anndlöst.
“Ta min hand” sade ett spöke. När Ann såg hans ansikte såg hon att det var Olof Palme i egen hög person. Ann sträckte ut en fjättrad hand och tog tag i Olofs. När de fick handkontakt sprängdes plötsligt kedjorna runt hennes händer och fötter bort. Hon ställde sig darrigt upp och med andra handen roffade hon till sig Kruds hand.
“Du hade kanske kunnat döda mig förut, herr Grå. Men nu är vi sjuttioen personer mot en” Ann log “Dina odds ser inte så bra ut”
Kristopher föll ner på knä och såg upp i alla sina offers ögon. Till sist tittade han på Ann.
“Please, Anne… I love you… Please”
Om Ann hade förstått engelska kanske hon hade skonat honom.

EN VECKA SENARE

Polisen Pelle Brickman hade precis kommit hem från semestern i Peking. Skönt att jobba igen, tänkte han och skrattade länge. För att fjäska för chefen Kristopher Grå hade han köpt två stycken Caffe Latte påväg till jobbet, en till honom själv och en som han tänkte leverera i egen hög person till herr Grå. Kanske också få sig en liten chit-chat med bossen. Sånt kunde leda till löneförhöjning. Han tog trapporna i fyra snabba steg och knackade på kontoret. Ingen öppnade. Bossen var väl sen till jobbet, som vanligt. Han suckade högt om bestämde sig för att vänta på kontoret tills Kristopher skulle återvända, kanske bläddra lite i Gutenberg-bibeln. När han öppnade dörren möttes hans blick av ett stort kaos. Rummet var helt förstört. Fyra, rostiga ankare på golvet. Ett upp-och-nedvänt marmorbord. Ett trasigt gammalt ägg, en jävla röra helt enkelt. Bossen skulle bli sur när han såg att det hade varit inbrott. Det enda som faktiskt verkade vara helt oberört var det stora akvariet. Pelle närmade det sig långsamt, och när han var tio centimeter ifrån glaset såg han något konstigt på botten av akvariet. Han kände igen vad det var direkt. Det var ett människoskelett, fortfarande inte helt uppätet än. Köttslamsor vajade som sjögräs ifrån vissa av benknotorna. Pelle tittade närmare på kraniet, och i ögongloberna vilade fortfarande ett par iskalla, grå ögon.
Hajen i akvariet iakttog det hela betänksamt.