Innan du börjar läsa, vill jag bara påpeka att det är här ren fantasi och att det är lättare att hänga med i berättelsen om du läst tidigare delar. Trevlig läsning!
Imo sparkade av sig sandalerna innanför dörren. Den ena hamnade ovanpå de andra skorna, och den andra på dörrmattan. Hon såg det, noterade det, utan att göra minsta ansats att ställa i ordning dem. Hon skulle säkert använda dem igen under dagen, och även om inte gjorde det så... än sen då? Imo hade varit ensam i radhuset i två dagar nu och hon nöjt av varenda sekund. Tystnaden som mötte henne när hon kom innanför dörren. Inget "Hej! Har du ätit? Gick du ut utan jacka? Varför tog du inte med dig posten in? Vad sur du ser ut, har det hänt något?" - inget tjat, inga frågor eller inga krav på uppmärksamhet. Imo älskade det här, som hon visste att hon skulle göra. Lugn. Tystnad. Frihet.
Idag hade hon jobbat ett tidigt pass i affären. 7-15. Varför hon skulle vara där så tidigt på morgonen greppade hon inte. Områdets lilla närbutik öppnade inte förrän 10 och kunderna brukade inte dyka upp förrän först vid 11, men Imo klagade inte. Inte alls. Hon funderade ett slag på vad hon skulle hitta på, klockan var inte mer än 15.30 och hon visste ännu inte om hon ville hitta på något under kvällen. I morgon väntade ett senare pass i affären, vilket tillät en sovmorgon. Imo sneglade på mobilen - skulle hon ringa någon? Nej. Inte än. Lägga sig i gräset, sola och fundera på det? Ja? Det spratt till i kroppen på henne och hon sprang uppför trapporna.
Inne på sitt rum drog hon fingrarna över sina kläder. Hon tyckte om ljusa färger, och hade nog alltid gjort det. Fastän hon fått höra att hennes mörka hår och markerade ögonbryn hade kommit mer till sin rätt om hon klätt sig annorlunda. Imo sökte i minnet och kunde först inte minnas vem som yttrat sig så om hennes yttre. Jo, vänta... hennes mor, så klart. Modern hade sagt att Imo borde sluta klä sig som om "en jävla flickunge". Det var förstås längesedan, men nu när Imo stod här, kunde hon konstatera att garderoben såg ut som om den alltid gjort. Vida kjolar, söta blusar. Spets och pastell. Förutom... hon sträckte sig in i underklädeshyllan för att nå, kände efter med fingrarna och drog till sist fram sin bikini. I svart. Imo rynkade pannan. Hon badade sällan, och kunde inte dra sig till minnes att hon använt bikinin. Hon drog tveksamt tummen över det mjuka tyget innan hon lade tillbaka det lilla plagget där hon hittade det. "Bättre att sola i något vitt. Så ser jag lättare om jag fått färg", tänkte Imo och fick fram en bekväm vit BH utan jobbiga byglar. Hon drog av sig toppen med reklamloggan från närbutiken och de neutrala, mörkblå shortsen hennes mor köpt till henne med tanken att hon kunde ha dem när hon jobbade. Ibland kunde hon också, lilla mamma. Imo log snett och fick på sig BH:n. Trosorna lämnade hon på. De var slitna efter för många tvättar, men Imo brydde sig inte. Ingen skulle se henne i gräset ändå. Kanske skulle till och med solen ta igenom det tunna tyget och ge henne lite färg på rumpan.
Hon tog med sig ett glas vatten från köket, solskyddet som stod vid hallspegeln och filten som alltid hängde över ryggstödet på soffan. Mamma och Hans hade inte blivit jätteförtjusta om de visste att hon använde just den filten utomhus... men de var inte hemma. Och dessutom - hennes mor hade ju visat henne hur man handtvättade nu, så gräsfläckar kunde hon klara av själv. Imo rodnade åt minnena från tvättstugan och drog upp dörren som ledde till radhusets lilla trädgård. Eller trädgård och trädgård, tänkte Imo - det var rektangulär gräsmatta, några stenplattor intill huset, en liten rabatt där inget växte och tjockt buskage runt alltihop, som skymde sikten in och ut om man stod mitt på gräset. Imo satte foten på stenplattan framför sig. Den var som väntat stekhet och Imo satte vattenglaset på golvet innanför dörren innan hon hoppade lätt över plattorna för att komma till det svala gräset.
Det fläktade lite och Imo kände sig upprymd igen. Hon hörde en gräsklippare på avstånd, barnskratt och ett svagt brus som kunde vara ljud från bilarna på stora vägen, men det kunde också vara vinden som drog igenom skogen som låg bortom radhusområdet. Imo gillade ljuden, men var glad att hon inte kunde se riktigt var de kom ifrån. I trädgården hade hon alltid känt sig fri, trots att det inte var många kvadratmeter stort. Här hade hon alltid kunnat leka ostört som barn och nu som lite äldre uppskattade hon "svalkande läsningen" – dvs. sitta med en bok i plaskbassängen - eller att bara sola. Blygsel existerar inte när man ensam och osedd... eller kåt.
Imo kom att tänka på Hans "hejdå" innan han och hennes mamma åkte. Hennes mor hade nöjt sig med att ropa "Hejdå" och "Nu sköter du dig när vi är borta!" från hallen, men Hans hade kommit upp till hennes rum efter att ha kört fram bilen. Hon hade inte hört när han närmade sig hennes rum, hon hade trott att han hjälpte hennes mor packa in det sista i bilen. Men när hennes dörr hade gnisslat hade hon tittat upp från vad-det-nu-var-hon-höll-på-med och det hade pirrat till i kroppen. Hans ljusa blick hade tittat ner på henne och den hade varit svårtolkad, men med en tydlig agenda - och såg ut som om den vill ha jakande svar på frågor som inte skulle behöva frågas. Hon hade blivit medveten om tystnaden, men innan hon hann säga något satte han fingret för munnen och signalerat att hon skulle vara tyst. Han hade tittat ner på henne och påmint henne om hur svag och liten hon var i jämförelse, utan att säga något. Han hade fört in ett finger under hennes axelband för att han ville att hon skulle minnas vem hon var. Han hade dragit ner det så hennes ena bröst blottats... så hon skulle återuppleva vad hon tyckte om. Imo var fortfarande osäker inför hur hennes kropp reagerade på hans händer och hon visste inte riktigt vad hon skulle göra av sig själv när hennes impulser sa åt henne att sjunka ner på knä framför honom och tillfredsställa honom. Eller vad han nu krävde av henne. Men Hans verkade veta det, och som om han kunde läsa hennes tankar då hade kastat en blick det bröst som kikade fram. Imo hade följt hans blick och sett hur hennes bröstvårta sakta hade styvat av förväntan, och innan hon visste ordet av kom hans hand in i hennes synfält och nöp tag.
Det pirrade i henne när hon mindes. Och hon mindes ofta, tänkte igenom allt från början till slut så fort hon var ensam. Hennes kropp ville alltid ha beröring när hon tänkte på hur Hans hade fått det att ila genom hennes kropp. En del smärta, en del njutning. Imo hade då, trots hans maning att förbli tyst, öppnat munnen för att kvida. Hon hade genast känt hans tumme i sin mun och några fingertoppar under sin haka. Tänk att han alltid lyckades vara sådär obegripligt snabb.
"Min söta, söta docka. Nu är du väl snäll när pappa är borta? För jag vill inte tänka på vad jag måste göra om du gör sådant du inte får. Jag vill komma hem till en snäll flicka, en flicka som har saknat pappa. Visst vore det trevligare?", hade han viskat och sett henne så djupt i ögonen att Imo velat vika undan med blicken. Det hade känts som om han såg rätt in i henne, eller igenom henne, som det hette. Efter det hade han tystnat, och Imo insåg inte förrän det var försent att han faktiskt ville ha ett svar av henne, trots tummen som gjorde det svårt för henne att svara honom. Hans hade greppat hårdare om sin haka och gjort en snabb "upp-och-ner"-rörelse med handen, som om hon nickat. Han hade lett belåtet.
"Och vem vet? Kanske kommer jag att tänka på min flicka och köper något åt henne när jag är borta? Det vill du väl?" Han fick henne att nicka igen och drog lite i hennes bröstvårta.
"Så bra. Och så kan du väl skicka ett sms till pappa varje kväll, så han vet att du mår bra?" Imo hade nickat en sista gång, nu för egen maskin, fått en puss i pannan och sen hade han lämnat henne. Och det hade sugit innanför trosorna - intensivt, nästintill förtvivlat.
Hon slog ut filten i gräset, satte sig och smörjde in armar, ben och mage med enkla, metodiska rörelser. Klockan var närmare 16, men solen gassade än. Hon hade hört något om att man skulle undvika att sola runt lunch, och sen ända fram till 14 på dagen om man var rädd om sin hy. Det var Imo och såg ingen anledning att inte utsätta sig för stark sol i onödan. Det var ju bara lite fräsch, klädsam bränna hon var ute efter. Och det skulle vara skönt att sola. Hon lade sig ner. Hörde att grannen slog upp sin altandörr och visslade. Sen några skrapande ljud. Imo hoppades att han bara skulle lämna något på altanen och gå in igen. Inte sätta på radion, inte väsnas, inte kika över häcken och fråga om Hans var hemma. Imo ville vara ifred, och ville varken genera honom eller sig själv med sin nästan-nakenhet.
Dagarna i närbutiken var sega och slappa. Varför de behövde en sommararbetare förstod inte Imo, men om de ville betala henne för att byta ut gamla varor, moppa golv och brygga nytt kaffe (som sen måste hällas ut) så var Imo förstås bara tacksam. Mannen som ägde butiken var av okänt utländskt ursprung, men var snäll och pratade bra svenska. Dessutom verkade han tycka att Imo gjorde ett bra jobb, trots att hon tog fler pauser än vad de kommit överens om och snattade tuggummi. Hans söner hade inte sagt mycket till henne än, och hon hade räknat ut att det vanligtvis var dem som hjälpte sin far i butiken. Nu var det möjligen sommarlediga, eller något liknande. Imo log för sig själv. Sen stelnade leendet på läpparna när hon kom att tänka på en händelse från hennes första dag där. Då hon hade släpat ut sopsäckar till containern på affärens baksida. När ägaren hade sett henne, hade han lett brett och kallat henne "duktig flicka". Det kändes fel när hon hörde det och hon visste att hon borde ha blivit sur, kanske till och med fräst åt gubben att hon minsann inte ville bli kallad "flicka". Men han menade inget illa, och Imo hade faktiskt tagit åt sig av berömmet. Tanken, nu som då, hade förstås snuddat vid Hans.
Imo andades djupt och tänkte på honom. Hans. Pappa. Hur han tagit i henne, hur hon velat slita sig loss och hur hon inte velat komma loss. Det kittlade under trosorna. Hon tänkte på hans krävande händer, hur de hade velat ha henne när hon kom hem berusad. Hur han vant hade hållit i henne, hur han faktiskt hade visat henne något mer, något hon inte visste att hon ville ha. Och hur bestämd han hade varit. Imo lade handen på sitt lår, på samma ställe som han hade lagt sin den där första gången. Huden kändes het. Det kittlade mjukt i hennes längs insidan av hennes lår, de ville ha beröring. Nu. Det var för skönt att ligga nästan naken under solen, känna vinden svepa över kroppen och det mjuka gräset under filten. Hon hade gott om tid och... hon lyssnade skärpt efter grannen. Hon hörde ingenting. Ja, hon var ensam.
Hon särade lite på låren så hon skulle komma åt. Trostyget kändes fuktigt och hon visste inte om det var svett eller upphetsning, men själva fukten - den kändes bra att ta på. Hon kände konturerna av sitt underliv mot fingrarna, hon gillade att låtsas som om det var första gången hon smekte sig själv när hon onanerade. Varför visste hon inte, men det var skönt och eggande att dra ut på rörelserna. Som om hon retade sig själv, eller som om något annan styrde hennes händer. Imo blev plötsligt obekväm med att se sin hand mellan benen och samtidigt buskaget bakom, och slöt därför ögonen. Hon började om, rörde handen långsamt och prövande. Det var ju ändå första gången hon onanerade utanför sitt rum, nog kunde hon få blunda och kopplade bot trädgården en stund.
I Imos huvud började hon växla mellan bilder, minnen och känslor. Känslan av att inte komma loss - att ha en hand om håret och en annan hand som tvingar sig på henne. Att bli tvingad, fast inte mena något allvar med sitt motstånd. Att vilja bli tvingad, att någon ta initiativ utan att fråga. Att bli tvingad av någon som inte bryr som om svar, kanske rent av någon som inte bryr sig om att hon är hon och utan bara någon... någon vars åsikt inte spelar så stor roll. Att det var rätt att tvinga henne. Imo gjorde små, cirklande rörelser över trostyget, nu på ett mer vant sätt. Hon fortsatte sitt tankespår med mannen som tafsade på henne på krogen - var han sån? Någon som bara ville känna på någon ung tjej på krogen? Kanske till och med ta med henne hem och tvinga henne till saker som hon inte hade något att säga till om, som smiskade henne trots att hon skrek eller förde in sina fingrar i henne trots att hon försökte mota bort honom. En sådan "någon", en sådan ville hon ha nu. Tankar som vanligtvis inte ville komma upp till ytan i Imo, kom upp nu. Hon fantiserade utan hämningar, och rörde händerna därefter. Ingen kunde ju se henne... eller? Imo började lyssna, utan att sluta ta i sig själv. När hon insåg att hon hörde något, ett prassel från buskaget, så fick hon en ond klump i bröstet. Imo flämtade till av nervositet, nu kände hon sig iakttagen. Hon öppnade ögonen en aning och kikade fram. Och precis som hon anat så såg hon andra färger än grönt mellan buskarnas blad. Någon stod där bakom och hörde henne, kanske till och med såg henne.
Det blev stilla och tomt i huvudet på henne. Handen stannade. Hon funderade på hur hon skulle klara sig ur det här. Om hon reste sig upp och gick in igen, kunde hennes publik i bästa fall tro att hon gick in för att fortsätta inomhus och sen låta det hela vara. Kanske, kanske också låta det falla i glömska... så småningom. Nä. Det var nog kört. Imo sög tag i sin läpp. Vad skulle egentligen hände om hon fortsatte? Ingenting, vem det nu var som kommit på henne att onanera i sin trädgård i sin ensamhet, skulle inte ge sig till känna. Det var hon säker på. Det enda sättet att göra det på var ju att säga något till henne och det vågade nog denne inte göra, för sa man något i vanlig samtalston så hördes det in till grannarna runtom. Och genom buskaget kunde man inte ta sig utan häcksax. Imo kände sig trygg. Vad gjorde det att hon blottade sig lite egentligen? Visst, det kanske inte var likt henne, och därför skulle ingen tro den som säger sig ha sett henne onanera här och nu. Imo log åt sig själv, sina ljusa sommarklänningar och sina vanliga flätor hon hade när det var riktigt varmt. Det här var egentligen helt perfekt.
Så hon gav sig hän igen. Lät fingrarna gnugga fram och tillbaka över det där benet som kändes precis över själva fittan, tryckte ner sin klitoris lite som om hon ville gömma den mellan blygdläpparna. Hon gav ifrån sig ett litet stön. Hon ville ha sex. Nu. Snart. Ikväll? Ja. I huvudet plockade hon fram vanligt upplägg på en fantasi - att hon var på krogen, fast hon inte fick, att hon drack och flörtade med äldre män, som hon inte fick. Hur en man tafsade på henne därinne så folk såg, och tänkte "dumma, fulla flicka" men ändå tittade bort när han drog med henne ut igenom utgången och in på parkeringen bredvid. Imo föreställde sig att någon följt efter dem ut och nu såg på hur mannen tryckte ner henne bakom två bilar och med våld drog upp hennes klänning och upptäckte att hon inte bar trosor. Imo plockade fram känslan av att vara blottad och utsatt, så som hon känt när Hans tagit henne i tvättstugan. Eller tagit, det hade nästan känts som en gåva eller en förbarmelse, trots att hon inte kommit. Han hade gett henne sex. Gett henne kuk. Och det skulle hon vara glad och tacksam för. Precis som om hon varit tacksam och kåt om någon ställt henne på alla fyra bakom den där bilen på den där parkeringsplatsen och tryckt ner hennes överkropp för att ser mer av henne. Hur kvällskylan hade nått hennes fitta, kylt ner hennes rumpa och letat sig in under klänningen. Hon visste att somliga väljer att inte ha trosor på krogen, men ingen trodde ju att hon skulle kunna vara en av dessa "somliga". Hon var ju så... spets och pastell.
Imos hjärtat rusade och det pirrade i mage, innanlår och inuti henne. Hon måste skynda på fantasin om hon skulle tänka klart den innan orgasmen kom. Hon måste... bara lite till. Tanken på att någon såg henne nu, såg den sidan av henne som hon sällan visade och oftast ville hålla gömd, gjorde det svårt för henne att hålla tillbaka. Hon förde ner handen under trosorna för att komma åt ännu lite bättre. Hon återgick till fantasin där hon stod på alla fyra och visade upp sig för mannen som tvingat henne med sig. Och för deras förföljare. De skulle se hur hon darrade och då tagit tag om hennes skinka för att känna på hennes hull. De skulle ha klämt onödigt hårt och sen spottat på sina fingrar och tryckt i dem i henne. Vevat runt lite och kanske skrattat åt henne dumma, lilla flickan som villigt stod kvar utan att hindra fingrarna. Fingrarna hade åkt ut och Imo hade velat stöna där på parkeringsplatsen, så som hon gjorde nu. Hon hade velat höra hur mannen ställt sig bakom henne och trängt sig in, lite för hårt som om han ville höra att det gjorde åtminstone lite ont på henne. Sen hade knullat henne utan att tänka på konsekvenserna, men ändå troligt varit medveten om att hon var för ung för behandlingen. Troligen också kallat henne saker med hon hade rumpan i vädret och med en man hon inte kände i sig. Horunge. Liten slampa. Gratisluder. Han hade stönat tungt och hon hade känt både lukt av gammal öl och ny skam. Och sekunderna innan han slutligen kände sig klar och drog sig ur henne hade han tryckt in tummen i hennes anus för att få henne att gny. Och när hon då snyftade till av den plötsliga smärtan skulle hon känna hur något varmt och kladdigt landade på hennes rumpa.
Imo bet sig i kinden när hon kom. Bilderna växlade snabbt för hennes inre syn - sperman på hennes skinkor, hennes skavda knän och synen av vittnet till förnedringen. Imo vred sig och lät förmodligen lite mer än hon borde, men hur mycket kunde hon inte avgöra. Det krampade i henne, först fortfort så det kändes sagolikt skönt och sen allt saktare till krampande kom med någon sekunds mellanrum. Imo behöll trycket över fittan för att få ut det mesta av orgasmen. Efteråt låg hon kvar, flämtade och lyssnade. Hon öppnade ögonen långsamt och kom tillbaka till verkligen. Personen som syntes genom buskaget fick bråttom och det kom prasslande ljud från ett par byxben som hade bråttom. Imo log för sig själv och andades ut. Hon vände på sig för att sola ryggen ett tag, och gjorde sen en minnesanteckning om att sms:a Hans.
Inga kommentarer ännu.