Innan du börjar läsa, vill jag bara påpeka att det är här ren fantasi. Trevlig läsning!
-
Imo sträckte på sig och öppnade ögonen. Ljuset från fönstret stack i ögonen, och det tog ett par sekunder innan de vande sig så pass att hon kunde titta på klockan - 12.44. Kroppen kändes tung av sömn och huvudvärk, och trots att hon mycket väl visste att det här var självförvållat, kände Imo sig ynklig. Hennes tankar for iväg till gårdagens lilla episod i vardagsrummet, vilket gjorde att hon blev sittande i sängen... och bara gapade för sig själv.
Minnet började lägga pussel, sådär som det kunde göra ibland dagen efter hon druckit. Krogen - mannen som tafsade på henne - promenaden hem - Hans hand innanför hennes trosor. Nu kunde hon inte minnas varför saker utvecklat sig som de gjorde igår. Var det hon som hade satt igång det hela? Var det rent av så att hon gav honom "grönt ljus" när hon hade tryckt sig emot honom och kallat honom det där som han vanligtvis bara kallade honom i hemlighet. Pappa. Hennes underliv ömmade fortfarande lite.
Imo smög ut från sitt rum och in i badrummet. Hon drog igen badrumsdörren så tyst hon kunde. Hon ville absolut inte att Hans skulle höra att hon var vaken. Inte än, hon behövde vara ensam, tänka igenom och smälta vad som hade hänt. Hon var ju inte dummare än att hon förstod att det skulle kunna komma att förändra allting… och hon kunde ju inte komma undan på något sätt - de bodde för guds skull under samma tak. Hur skulle hon kunna möta hans blick? Eller för all del - sin mammas blick?
Mamma skulle vara hemma om drygt två timmar. För att sova, eftersom hon hade ännu ett nattpass framför sig. Imos mamma hade jobbat inom långvården så länge Imo kunde minnas, och verkade inte ha några planer på att sluta med det. Faktum var att hon hade börjat jobba mer och senare igen, trots att Hans alltid arbetat vanliga 8-16-dagar. Imo rynkade pannan, tog en hårsnodd ur badrumsskåpet och drog ihop håret till en hästsvans. Varför var mamma hemifrån så mycket? Egentligen?
Imo lyfte blicken och såg på sig själv i spegeln. Hon var lite blek, men ögonen var klara trots tröttheten. Imo satte händerna på det breda handfatet och satte ansiktet så nära spegeln att hennes nästipp kom emot spegelglaset. Hon tittade länge medan det stod totalt still i huvudet. Någonting var annorlunda i hennes blick, men vad var det…? Imo sköljde ansiktet. Hon var bara bakfull och behövde skärpa till sig. Så hon puttade undan gårdagens festkläder med foten, fick syn på mammas kjol och knölade snabbt ner den i tvättkorgen. Syns inte, finns inte. Hon plockade ner de tunna pyjamasbyxorna från tvättstället och drog på sig dem. Magen kurrade. Vågade hon gå ner i köket och bara snabbt ta en macka? Och sen smita tillbaka till sitt rum och gömma sig där ett tag till?
Imo släpade stegen bort mot trapporna som ledde ner till undervåningen. Hon hörde ett fräsande ljud och kände sen lukten av mat. Hans gjorde frukost. Eller lunch. Imo fick panik, började släta ut håret med händer och funderade på om hon skulle hämta morgonrocken som hon aldrig använde. Så hon kunde... skyla sig lite.
"Imo? Det finns pannkakor om du är hungrig!"
Hans röst lät lätt sjungande och äckligt pigg. Imos hjärta slog dubbla slag. Fan. Ett "ta tjuren vid hornen"-läge, ett läge att visa att man har lite stolthet, trots man har inte har någon. Hennes fötter började gå mot köket, fastän hon inte ville. Under pyjamasbyxorna och trosorna vaknade plötsligt hennes fitta till liv, som om den hade lyssnat efter hans röst hela tiden.
Imo gick in i köket utan att titta på Hans. Han i sin tur sa glatt god morgon och hon tittade inte upp för att ta reda på om han såg på henne. Hon mumlade till svar och slog sig ner på en stol vid köksön som fungerade som matbord. För en utomstående skulle denna situation se helt normal ut - en förälder som steker pannkakor till sin skamsna, bakfulla tonåring. Om någon skulle titta in i köksfönstret nu skulle inte hennes hängande huvud eller Hans ryggtavla vara en märklig syn. Tanken stack i Imos hjärna, som en flisa i en fot. Ingenting var ju normalt nu. Imo höjde blicken lite när Hans tilltalade henne igen. Hon kunde ju ändå inte komma undan nu.
"Så hur känns det idag?"
Imo såg på honom och han såg på stekpannan. Hur det känns? Ja, just igår hade känts väldigt bra. Nu var det olidligt, men det kunde hon ju inte svara.
"Det är okej... lite trött"
"Du somnade verkligen som en klubbad säl, när jag kom upp för att titta till dig hade redan slocknat. Men ja, det var ju lite mycket för dig igår"
Imo försökte höra om han hånande henne, men det lät inte så. Hans röst lät saklig, fastän de visste båda varför hon somnat så gott. Imo kände hur det kittlade innanför trosorna och skruvade på sig.
"Vill du ha lite kaffe till pannkakorna?"
"Eh, ja."
"Då kan du slå på kaffebryggare. Jag tycker egentligen du är för liten för kaffe, men å andra sidan är du ju för liten för öl med, så det får väl vara okej idag" Hans vände sig om och flinade åt henne. Imo förstod piken och flinade tillbaka, fastän orden "för liten" ekade i huvudet på henne. Han hade med avsikt betonat dem, och nu när han ställde tallriken med de färdiga pannkakorna framför henne så var det allt hon hörde.
Imo knäppte på kaffebryggaren och började ta åt sig av pannkakorna. Hon var hungrig, och kanske var det inte mer än rätt att han stekte lite pannkakor till henne efter igår. Hans verkade inte ha en tanke på att han haft sin hand innanför hennes trosor för knappt 12 timmar sen, han pratade istället på om någon som skulle komma och kolla ventilationen under dagen, och det var typiskt att bostadsrättsföreningen planerade in sånt på lördagar.
"Som om man inte skulle ha bättre för sig på lördagar!" Hans skrattade torrt, Imo sneglade på honom medan hon åt. Vad jättevuxen han lät nu… men han såg nog rätt bra ut för sin ålder. Hon drog sig till minnes att en av hennes vänner hade kommenterat det, men hon hade själv inte riktigt tänkt på det förrän nu. Kanske var det till och med så att hennes vänner kunde bli avundsjuka på det hon var med om igår. Imo svalde hårt, såg på hans händer och tänkte att hon inte skulle ta reda på det. Inte ett ljud till någon, det var självklart.
Hans ställde en kopp kaffe framför henne. Imo tog den, sa tack och la en sista pannkaka på tallriken. Hans fortsatte prata på i samma normala ton som tidigare, tystnade då och då när han tycktes få syn på något intressant i den uppslagna tidningen hade framför sig. Några tuggor till, sen kunde hon fly upp till sitt rum igen. Imo kände sig förvånad över hur lätt det gått hittills. Ja visst, stämningen kändes lite jobbigt, men det hjälpte att Hans inte verkade ta notis om det överhuvudtaget. För honom såg det här ut att vara vilken lördagsförmiddag som helst. Så då kunde det få vara det, vilket innebar att hon lätt kunde hålla sig på sitt rum tills det var dags att möta världen utanför ytterdörren igen. Och apropå det, så borde hon höra av sig till vänner för att be om ursäkt för gårdagen och höra vad de planerade ikväll. Imo gjorde en minnesnotering.
"Du har inga läxor över helgen?" Hans fråga kom lite plötsligt.
"Nja, men de flesta av betygen är satta nu, så det är inte jätteviktigt med läxorna nu" Imo drack av kaffet och log, men Hans besvarade inte det leendet.
"Sa du precis detsamma som 'Ja, jag har läxor, men jag tänker inte göra dem'?"
Imo svor för sig själv. Vad nu då? Hon hade ätit upp och ville gå, måste han börja krångla nu? Sen när blev hennes läxor så viktiga för honom?
"Ja, men alltså... det jag lämnar in nu har ingen inverkan på betygen, så det spelar ingen roll." Imo svepte det sista av kaffet och reste sig innan Hans hann säga något. Han visste ju också att det bara var någon vecka kvar till sommarlovet. "Tack för maten, jag lägger mig och vilar lite". Hon reste sig och vände ryggen till.
Imo började gå mot trappan. Frukosten var avklarad! Hon kände sig oerhört tacksam över att Hans inte andats ett ljud om incidenten i soffan, men precis när hon skulle sätta foten utanför köket så...
"Imo. Vänta lite här nu." Han lät så bestämd att det ryckte lite i maggropen på henne. Hon vände sig om.
"Jag tror inte vi har pratat klart om det här. Kom hit." Imo gick långsamt emot honom. Vad ville han nu? Och vaddå "hit"? Hon gjorde en ansats att sätta sig på stolen hon suttit på förut, men då pekade Hans på golvet framför sig.
"Hit"
Imo kände sig förvirrad. Det lät som om han kallade på en hund? Vad höll han på med? Vad ville han komma med det här?
Han vände sig emot henne när hon var alldeles framför honom.
"Sätt dig."
"På golvet?" Imo tyckte hon lät som en idiot. Menade han allvar?
"På golvet" Hans nickade mot golvet vid hennes fötter. Imo sjönk sakta ner tills hon satt på knä med benen vikta under sig. Luften tycktes darra. Han såg ner på henne, log på ett sätt Imo skulle beskriva som "belåtet".
"Så Imo, du har alltså läxor - ja eller nej?"
"Ja" Imo skruvade på sig. Än sen då? Vad hade han med det att göra?
"Och jag gissar att du har planer ihop med dina vänner ikväll?"
"Ja, något blir det" Imos röst hade blivit svag. Hans böjde sig lite över henne.
"Det kommer inte på fråga om du inte gjort dina läxor. Man roar sig efter man gjort det man ska, belöning efter arbete, så att säga. Efter - inte innan. Det tycker jag... som din pappa." Han fattade tag om hennes haka på samma sätt som igår. "Håller du inte med?"
"Jo." Imo ville skruva på dig, gnida låren lite mot varandra. Det hettade däremellan.
"Och det var någon som kom hem berusad igår. Jag känner mig väldigt tveksam till att släppa ut dig ikväll, du borde som sagt ha utegångsförbud"
"Men... kom igen?" Imo röst var fortfarande svag, och hon hann säga det där utan att tänka sig för. Vad höll hon på med? Visst, hon ville inte vara fast här ikväll. Hon hade väl egentligen inget emot att ta det lugnt och kanske läsa lite ikväll, men hon ville undvika Hans.
"Det där duger inte. Be mig om lov." Hans släppte hennes haka och lutade sig bakåt.
"Får jag vara ute ikväll? Snälla." Hans låtsades fundera innan han sa:
"Nae, fortfarande inte bra nog. Sätt dig närmare och be pappa om lov igen." Imo gjorde som han sa. Tittade upp på honom, på hans jeansskrev. Hon bet sig lite i läppen medan hennes hjärta tycktes dunsa mot bröstkorgen. Hennes blick hade stannat på jeansskrevet - ville han att hon skulle...?
Imo ville resa sig upp och gömma sig någonstans i huset, för att sen ringa vem som helst som kunde rädda henne från det här. Det var vad hon borde göra, men hennes ben rörde sig inte. Allt hon hörde var sin egen puls och Hans andetag ovanför henne.
"Snälla pappa, får jag gå ut ikväll?"
"Se där, du kan ju" Han lät överlägsen, och knäppte upp översta knappen på jeansen. "Dra ner gylfen, Imo".
Imo tänkte inte och tvekade inte, utan hävde sig upp på knäna för att nå, och gjorde sen som han sa. Hon förstod vad det var det här skulle leda och hade inte helt lust att avbryta det nu. Det var lite spännande. Under gylfen syntes ett par ljusa boxershorts. Imo kunde känna Hans hand i sitt hår, precis som igår. Skillnaden var att han inte håll så hårt om det nu. Imo tänkte för sig själv att han inte behövde göra det.
Hans andra hand tryckte ner det ljusa tyget. Imo hade inte sett en kuk, ett stånd, såhär nära förut. Framför allt inte en vuxen mans. Hon stirrade fascinerat, kände sig fortfarande lite rädd, men kunde inte sluta titta. Den såg alldeles för stor ut. Kanske inte i jämförelse med andra kukar, det visste ju Imo ingenting om, men för stor för hennes mun. Imo höll munnen lite halvöppen, som om hon avsiktligt försökte "ögonmåtta" för att se om det han förmodligen ville ha av henne... var fysiskt möjligt. Imo svalde ljudligt av nervositet. Hans skrattade till som om det roade honom.
"Gapa större"
Imo gjorde det och kände hur handen om hennes hår tryckte henne mot honom. När hans ollon snuddade vid hennes läpp öppnade hon instinktivt munnen ytterligare lite till. Imo gjorde inget försök över att rycka sig loss när han gled in i munnen på henne. Hans kuk kändes len och hal i hennes mun, som de lite dyrare godisklubborna hon brukade få av sina morföräldrar. Hon kände hur hans kuk vidrörde det mesta i hennes mun - insidan av hennes kinder, tungan och gommen. Det spände lite i käkarna av den onaturliga positionen.
"Om du vill gå ut ikväll, så se mig i ögonen och sug, flicka lilla."
Imo såg upp på honom och sög tag om honom med munnen. Och nu då? Vad skulle hon göra nu? Imo rodnade över sin osäkerhet, men då började Hans trycka hennes huvud emot honom, för att sen dra tillbaka det igen. Han upprepade sen den rörelsen gång på gång. Imo fortsatte suga och se upp på honom. Hon gned låren lite mot varandra och hoppades att han inte skulle märka det.
"Så ja, du kan ju. Bra" Hans röst lät frånvarande. Han tryckte till så att kuken kom emot Imos svalg. Hon fick kväljningar och ögonen tårades.
"Använd tungan också."
Imo visste inte hur han menade, med tryckte på prov sin tunga där hon kom åt på undersidan av hans kuk. Han stönade till och gav henne mer beröm. En våg av upphetsning gick igenom henne. Det kändes mer än bra. Det var underbart.
Minuterna gick. Hans såg på henne som hon vore mirakel - och som han inte ville missa en sekund av när detta mirakel sög av honom. Imo visste om att hon borde känna sig billigare än hon gjorde. Hon stod på knä framför mannen hennes mor levde ihop med, hans kuk dunsade mot hennes svalg och fick hennes ögon att tåras. Hon blinkade bort dem så gott hon kunde. Hon blev allt modigare med att ta ut rörelserna med tungan. Det kändes viktigt för henne att göra rätt för sig... på fel sätt.
Hans lossade greppet om hennes hår, lät henne ta ett par flämtande andetag och sa manande att han inte var klar. Sen såg han ner på henne igen och tryckte in kuken i munnen på henne. Imo ville hosta, men ur halsen kom bara lite gurglande läten. Hans stönade, och Imo undrade för sig själv om hennes försök att hosta och ta riktiga andetag hetsade upp honom. Hon slog ner blicken och sög hårdare.
"Nej, se mig i ögonen, Imo. Gör det ordentligt, jag vet att du kan." Hans vinklade upp hennes ansikte lite till och Imo kikade på honom medan han långsammare än förut förde sin kuk in i hennes mun. Och ut igen. Och in igen. Imo tyckte att den var hårdare nu. Allt det som varit lite mjukt innan var hårt nu, och konturerna av kuken var tydligare mot hennes tunga. Han log snabbt åt henne.
"Nu vill jag att du tar ett par djupa andetag. Sen tar du pappa i munnen igen, kniper ihop läpparna och jobbar med tungan som du gjorde precis - utan att sluta. Okej?"
Imo gjorde som han sa. Vad skulle han göra nu? Hon fyllde lungorna med syre en sista gång, och slöt sen läpparna om hans kuk igen. Hans hade fattat ett hårdare tag om hennes hår och Imo tvekade för ett ögonblick.
Det som följde sen skulle Imo få svårt att beskriva om hon hade varit tvungen. Hans hade tryckt in kuken så långt han kunnat och mer eller mindre ryckt Imos huvud fram och tillbaka, som hon vore en docka. Det gick så fort och Imo kände hur kväljningarna fick det att bränna i strupen och i lungorna. Tårarna rann och hon kunde inte se på honom längre, men hon hörde honom mycket väl. Hans andetag var tunga, och han stönade till med jämna mellanrum på ett sätt hon inte hört honom göra förut. Imo försökte ignorera syrebristen och rikta uppmärksamheten mot vad hennes mun gjorde. Saliven rann ner för hakan på henne. Hon ville torka av sitt ansikte. Var gång hon öppnade ögonen så blixtrade ljuset från fönstret och jeanstyget mot henne i en enda röra. Den sista tanken som slog henne innan Hans drog sig ur hennes mun, var om de syntes från fönstret nu.
Hans befallde henne att gapa och sen kände hon hur varm vätska landade över hennes ansikte. Över kinderna, över hennes öppna mun och hakan. Hans stönade högt. Imo ville fly nu. Hennes knän skavde mot golvet genom pyjamasbyxorna. Sperman droppade ner från hennes haka till hennes nattlinne. Imo darrade av förlägenhet.
"Öppna ögonen och se på mig, Imo" Hans lät lite andfådd. Imo öppnade försiktigt ena ögat och mötte hans blick.
"Båda ögonen. Och sen ber du mig om lov att gå ut igen"
Imo slog upp andra ögat också, det brände och ögonen tårades. Sperman rann längs hennes ansikte. Om hon bara frågade en sista gång nu, så skulle hon få gå, det var hon säker på. Det hettade på kinderna, hon svalde lite av det salta hon hade i munnen och svarade honom.
"Snälla pappa. Får jag gå ut ikväll?" Rösten fastnade nästan i halsen och när den väl kom ut lät inte som hennes vanliga röst. Så det här var hennes efter-avsugnings-röst alltså?
"Ja, det får du. Och vill du att jag ska hämta dig någonstans, så ring. Jag kommer vara vaken"
Imo reste på sig och gned sina knän lite.
"Ont i knäna?" Hans lät road. Imo nickade.
"Bra, det ska du ha. Gå och skölj av dig nu, och börja med läxorna." Hans klappade henne lite på sidan av låret, som för att sätta punkt. Imo lämnade köket med en plötslig lust att dricka sig full ikväll igen.
Inga kommentarer ännu.