Simon och Sofia, del 22

Simon och Sofia, del 22

Simons blick följde Sofias hårs fladdrande hit och dit när hon småjoggade mot sin skolan. För några ögonblick stod han bara där, med foten på ena pedalen och försökte ta in det som just hänt. Även om en sten naturligtvis hade lyfts från hans bröst – Sofia är tillbaka!! Oskadd!! - så fanns det så mycket de behövde prata om, så många frågor. Hur mådde Sofia efter kidnappningen? Även om hon verkade ok, var allt verkligen bra med henne? Och hans helg med Frida, vad tyckte hon nu i efterhand? Hon visste uppenbarligen vad de hade gjort i soffan den sista dagen, så då hade hon nog hunnit klämma Frida på alla detaljer. Fast hur hade hon hunnit det? Hur länge hade hon varit tillbaka egentligen? Och varför hade ingen hört av sig och berättat?

Simon var tvungen att börja trampa iväg på sin cykel med alla frågor obesvarade. Han var snart ifatt Sofia.
”Jag saknar dig redan!”, sa han och strök henne snabbt över ryggen när han cyklade förbi henne.
Sofia ropade något efter honom som han inte uppfattade. Ytterligare något att frågade om så fort han fick en chans. Sen slog det honom. Rösten! Han hade fått tillbaka den precis när de skildes åt.

Tillbaka i skolan tittade han efter meddelanden på sin telefon. Då såg han att han inte hade någon täckning alls. Hur länge hade det varit så? Han frågade en klasskamrat och fick veta att det hade vart så ända sedan tidigt i morse för de som hade den operatören. Helt dött. Då kunde någon alltså ha försökt nå honom.

Under resten av skoldagen kunde Simon kosta på sig att vara lite social med sina klasskamrater. Han kunde le och skratta åt skämt och berätta egna. Sofia var tillbaks! Allt annat var underordnat.

När han kom hem låg en handskriven lapp och väntade på honom.

”Vi har försökt ringa dig men det går inte!
Sofia är tillbaka och pratar bara om dig!
Hon ska försöka hitta dig på lunchen!
Måste kila!
Kram
Angelica och Lina”

Lappen var skriven med hans systers handstil förutom Linas namn, så hon tydligen ville skriva själv. Eller var det på order av Angelica? Hur som helst blev han glad över den omtänksamma duons meddelande. Han gick och lade sig på sin säng och njöt redan nu av att veta att i natt skulle han kunna sova utan att vrida och vända på sig. Visst fanns det frågor att ställa men..

”Sofia är tillbaks! Sofia är tillbaks!! Sofia... är TILLBAKA!”

Han sa orden högt för sig själv om och om igen. Sen hoppade han upp ur sängen. Sprang fram och tillbaka i huset. Upprepade orden om och om igen som för att övertyga sig själv om att det som hände i skogen inte var en dröm som han brutalt skulle vakna upp ur. Det hade ju känts så otroligt just då. Inte ett ord om Sofia, och så var hon plötsligt där!

Till slut damp han ner på vardagsrumsmattan. Han tittade omkring sig. Världen hade blivit en bättre plats idag. Allt hade blivit lite ljusare, lite varmare. Han kände plötsligt en djup tacksamhet för allt han privilegierats med. Att han inte behövde växa upp i ett land där människor svalt. Eller ett land där man fruktade för sitt liv för att kriget rasade utanför dörren. Att han hade tak över huvudet, värme, rent vatten i kranen. Och som pricken över i. Han hade Sofia!

Han låg fortfarande där på mattan när nyckeln vreds om i låset och någon öppnade. Han vände huvudet och såg de. Angelica, Lina, och Sofia! Han flög upp på fötterna. Rusade mot de. Sträckte ut armarna så brett han bara kunde och sprang rakt in i de så de höll på att ramla i en stor hög. Flickorna skrattade men kramade honom tillbaks. Sofia som hamnat bakom honom pussade hans bakhuvud. Angelica gav honom en puss på en kinden, och Lina, efter att först kastat en frågande blick mot Sofia, pussade den andra. Nu var det ingen som sa åt honom att gå till sitt rum längre. Han fick följa med flickorna upp till Angelicas rum.

Väl där hamnade Simon snart på en stol med Sofia gränsle över sig. De tryckte läpparna mot varandra och började kyssas. Deras tungor rullor varv på varv och de gjorde bara korta avbrott dör att hämta andan innan de fortsatte igen. Hade de inte varit så upptagna av varandra så hade de sett Angelicas blick som sade 'hallå jag och Lina är här också'. Men det gjorde de alltså inte och de såg heller inte hur Angelica till slut ryckte på axlarna och slängde en busig på Lina. Först när de hörde stönanden och ljudet från kyssar som inte var deras egna från Angelicas säng klev Sofia av Simon och de tittade på vad som hände. De såg två bruna hårsvall blanda sig med varandra uppe vid kudden. De kunde inte avgöra vems huvud som låg på kudden och vem som var ovanför. Resten av deras kroppar täcktes av ett tunt lakan. De kunde se att en den som låg underst hade särat brett på benen och att den som låg överst låg mellan hennes ben. De förstod utifrån hur de låg att deras kön måste vara som limmade mot varandra. Nu såg de hur en sexig rumpa rörde sig fram och tillbaka som om de gned sig mot varandra. Ingen rumpa kunde vara sexigare än Sofia tänkte Simon, men synen de så var verkligen... het. Nu verkade Sofia veta vem som var vem. Hon lät fingrarna löpa längs Simons gylf och kände hur hård han var där under.

”Du Simon..” sa hon.
”Ja..?” Simons blick var kvar på den vickande rumpan.
”Vet du vad jag skulle vilja se dig spruta på hennes rumpa”. Simons ögonbryn höjdes.
”Alltså är det..?”
”Är det vad då?”
”Ja, alltså är det.. Lina?” Simon kände sig skamsen över att inte kunna se skillnad på sin syster och en annan tjej. Sofia log och kunde onte låta bli att retas lite med honom.
”Vem vill du att det ska vara?”
”M-men alltså jag kan ju inte göra det på syrran!” Simon kom på sig med att stamma lite.
”Åh, så du vill göra det på Lina alltså?”, Sofia log busigt.
”Nej! Eller alltså om du vill det! Och om det är ok med henne förstås!”
”Det är ok med henne, tro mig. Och det är Linas rumpa du tittar på ” sa Sofia lugnande. ”Ska vi ge befallningen?”, sa Sofia och blinkade åt Simon.
”O..ok!”

”Lina, dra undan lakanet, Simon ska dekorera din rumpa!” Sofias tonfall var inte hårt, men det var bestämt, man hörde att hon inte skojade.
”Ja Sofia!” Lina lydde genast och hennes nakna rumpa blottades nu för Simon. Under henne kunde han se hans systers nakna ben, även om de mest privata delarna doldes av Linas kropp. Simon undrade hur han skulle stå. Skulle han ställa sig på knä i sängen, bredbent med Linas ben mellan sina, en bit nedanför hennes rumpa? Han insåg att det nog var enda möjligheten. Han tittade på Sofia igen och hade en liten klump i magen.

”Alltså jag vill inte det ska verka som att jag.. du vet, vill göra det med Lina...”
Sofia tittade på honom. ”Var inte orolig sa hon.”
Simon började kliva upp i sängen men ångrade sig igen.
”Alltså om du gör det..”
”Vilket då?”
”Om du gör det med handen så jag kommer.. då är det ju du som får mig att komma..”
Sofia log mot honom. ”Åh, får jag både runka din fina kuk och se dig pryda hennes stjärt, rena julafton!”

Simon drog ner sina byxor och kalsonger och började hasa sig fram i sängen med Linas ben tills han stod på rätt ställen. Hans knän snuddade nu också vid hans systers nakna hud vilket spädde på känslan av att göra något förbjudet, och återigen tittade han på Sofia. Men Sofia lät sin varma hand greppa bestämt men ändå mjukt om hans kuk. Hon runkade honom långsamt och Simon kände att han ville känna Sofias hand många gånger på det sättet i framtiden. Efter en liten stunds långsamt härligt runkande av hans kuk tog plötsligt Sofia hela hans kuk mellan sina mjuka läppar. När dem kom ut glänste den av Sofias saliv och när hon åter greppade kuken så gled fingrarna upp och ner längs hans kuk utan att förhuden drogs fram och tillbaka. Det kändes overkligt att han och Sofia nu gjorde något nytt, något de inte pröva innan, i en säng där Lina och hans egen syster låg nakna!

Men ilningarna i hans kuk var verkliga, han kände att det sköna som hans flickvän gjorde med hans kuk snart skulle få honom att spruta och han fick fjärilar i magen av vetskapen om var han sats skulle landa. När utlösningen så kom så landade den första strålen inte på Linas rumpa utan en bra bit upp på hennes rygg. Hur långt upp var svårt att se eftersom den allra första vätskan som sprutade ut ur hans kuk inte var vit utan klar. Men glänste det inte till ända uppe vid Linas nacke, just där hennes hår delade sig? Den andra strålen kom över den nedre delen av Linas rygg och började sakta rinna mot dalen mellan hennes skinkor. Den tredje träffade den vänstra skinkan.

”Tack Simon”, hörde han Linas röst säga. Han visste inte vad han skulle säga. 'Varsågod', kändes helt enkelt krystat i sammanhanget.

Sperman som landat på Linas vänstra skinka började nu sakta sakta sippra ner längs Linas sida. Den var en lång bit kvar men Simon insåg att om det fick rinna tillräckligt länge så skulle det komma på hans syster, rinna längs hennes midja! Hans sperma! Han fick åter en klump i magen.

Hans tankar avbröts av att någon nu satte nyckeln i ytterdörren och låste upp. Nu blev det fart på ungdomarna. ”Angelica har du en handduk?”, frågade Sofia. ”Ja i min väsk.. nej fan den är nere i hallen!” Ta ett par trosor i lådan och torka med!”, sa hon. Sofia tog ett par och räckte till Simon. Röda, konstaterade han och silkeslena. Han hade inte tid att tänka mer. Han började med darrande hand torka av Lina. Hjärtat slog så hårt att han fick prickar framför ögonen. Han hade svårt att ta in situationen. MIN sperma, tänkte han. LINAS rygg och stjärt. ANGELICAS trosor! Men till slut hade hans skakande händer torkat Linas någorlunda ren från sperma. Lina och Angelica hoppade upp från sängen för att ta på sig. Utan att tänka på vad han gjorde gav han trosorna till Angelica, de var ju ändå hennes. Angelica tittade på de.
”Ska jag ta på mig de menar du?”, sa hon roat.
”Nej!, alltså du kan väl inte..??”
”Trodde du jag var allvarlig?”, skrattade hans syster. Hon stoppade de röda trosorna under madrassen.

Mitt upp i allt kom Simon att tänka på att han och Sofia nu skulle gå tillsammans ner för trappan och möta hans föräldrar, för första gången sedan han avslöjat att de var tillsammans. Hans hjärta, som precis börjat lugna ner sig började slå hårt igen. Han lade handen på Sofias axel och följde efter henne ett halvt steg bakom i trappan. De mötte Simons föräldrar i hallen, tydligen hade de kommit samtidigt. Han höll armen om Sofias midja och sträckte på sig. Han sa ingenting men hela hans uppenbarelse sa att 'det är Sofia och jag nu. Är hon inte underbar?' Föräldrarna sa först ingenting de heller. Men så log hans mamma.

”Vad söta ni är tillsammans!”
I ett annat sammanhang hade Simon kanske haft invändningar mot att bli kallad söt. Men nu andades han ut. De hade förstått. Det var han och Sofia nu. Han och Sofia för alltid. När hon fyller 90 år, tänkte Simon, när hon stapplar fram med käpp, med vitt hår och skrynkligt ansikte, då ska jag vända mig mot henne, tala om vacker hon är, hur mycket jag älskar henne. Och vi ska minnas. Minnas en dag som innehöll allt. Allt från en kärlek som övervann skammen över ett par nerbajsade byxor, till magin när våra kroppar fick förenas för första gången, precis som våra hjärtan förenades redan vi deras först stund tillsammans.

Simons mamma såg lättnaden och glädjen i sin sons ansikte, och även i Sofias, och hon var glad för deras skull. Simon vände sig mot Sofia och kysste henne mitt framför ögonen på hans föräldrar. Och hans mamma kom fram och kramade om de båda.

Men sedan var Sofia tvungen att gå hem. Hon hade tillbringat helgen i fångenskap och nu ville hennes familj ha henne hemma. De skulle inte få träffas mer innan helgen. De kysstes igen när Sofia fått på sig sina skor. Sedan försvann hon ut genom dörren och Simon saknade henne redan.

När Simon inte längre kunde se Sofia genom fönstret så dök de obesvarade frågorna upp i huvudet igen. Kidnappningen. Frida. Fyra dygn, tänkte han, fyra dygn innan vi kan prata...

Simon och Angelica åt middag med sina föräldrar. Simon berättade en tillrättalagd version av hur han och Sofia föll för varandra. Han berättade att de börjat prata den där natten när Sofia skulle gå på toaletten och han var vaken. De intima detaljerna utelämnade han. Angelica log och låtsades som ingenting, fast hon visste i detalj vad som egentligen hände.

Det blev en mysig kväll med familjen, trots hans längtan efter Sofia. Han förstod att Sofias föräldrar inte heller ville sätta några käppar i hjulet för de, i så fall hade han redan vetat om det.

Han sov gott på natten efter att i fantasin haft en het stund med Sofia i sängen. När han vaknade var han utvilad. Tisdag. Skoldag och sedan kören. Frida. Hur skulle det bli att träffa henne igen. Han satte sig plötsligt upp sängen. När han kom och tänka på Frida kom han på att det var en sak han bara måste fråga Sofia. Hennes familj ville tillbringa tid med henne nu när hon var tillbaks från fångenskapen, han hade tänkt undvika att messa henne, kanske satt hennes familj fortfarande uppe och pratade men..

”Måste fråga. Fridas rumpa?”, skrev han på sin mobil. Svaret dröjde lite men för Sofia var frågan glasklar.
”Har sagt till henne. Han får inte göra det. Hon måste säga nej. Hon har lovat. Tack för att du är så underbar och omtänksam om oss båda.”

Då kunde Simon andas ut lite igen.

Efter en ganska trevlig dag i skolan, med halvintressanta lektioner och fotbollssnack med klasskamrater på rasterna satte sig Simon på cykeln. Han hade tagit med sig mat i en låda och tänkte inte åka hem utan åkte direkt till en andra skolan, Fridas skola, där körrepet skulle vara. Fotbollen hade han också med sig. När han kom fram till skolgården såg han en ensam flicka. Frida. Hon hade tydligen också valt att inte gå hem emellan. Han ställde cykeln och greppade bollen. Han rullade den framför sig och sparkade den till Frida som tog emot och sparkade tillbaks. De fortsatte sparka bollen fram och tillbaks mellan varandra medans de rörde sig i cirklar runt varandra. Vänner, tänkte Simon, vi är vänner nu. Två vänner som sparkar lite boll med varandra. Tills slut var han ändå tvungen att gå fram och krama henne och Frida kramade honom hårt tillbaka. Han tittade på henne och mindes vad hon hade sagt till sin mamma.

”Bästisar?”, frågade Simon. Frida nickade.
”Jättebästisar”. Sedan bet hon sig i läppen. Hon formade sina händer till ett hjärta.
”Hjärtebästisar?”, sa hon. Nu bet Simon sig i läppen. Han ville fråga exakt vad en hjärtebästis var. Men istället tänkte han på Sofia. Hur panikslagen och skärrad han blev när han fick redan på att hon var borta. Euforin han kände när hon plötsligt var där i skogen. Hur han hade glömt bort att hans syster och Lina existerade när han fick vara med henne i Angelicas rum. Hur stolt han hade varit när han utan ord presenterade sin flickvän för sina föräldrar. Sedan tänkte han på flickan som stod framför henne. Visst fanns det plats för henne i hans hjärta även om Sofia tveklöst var nummer ett. Han formade sina händer.

”Hjärtebästisar”, sa han och kramade om henne igen. De tog upp pärmarna med noterna och sjöng igenom sångerna. Nu kom någon mer gående. Sanna, tjejen som började i kören samtidigt som honom och som ville ha med honom in på toaletten. Hon kom fram till de och snörpte på munnen.

”Så ni är tillsammans nu?”
”Jag och Frida? Nej, vi är bästisar, sa han med ett stort leende.” Sanna såg lite ställd ut. Men sedan log hon finurligt mot Simon, som om hon var nöjd med hans svar, innan hon kilade in i skolbyggnaden.

”När.. när ska du träffa...”, började Simon.
”Mikael?” Simon nickade.
”Nu i helgen. Först skulle han vara iväg med sina föräldrar denna helgen men sedan blev det ändrat.”

Helgen, tänkte Simon, samtidigt som han skulle få träffa Sofia igen.

Körrepet gick bra. Anna hade förstås hört om Fridas storasysters försvinnande och räknade inte med att Simon skulle ha lärt sig sångerna. När det ändå visade sig att han hade lärt sig en hel del blev hon förvånad och berömde både honom och Frida. Sanna hade tydligen också lärt sig låtarna av Miranda, även om han tippade att de inte spenderat helgen ihop. Efter repet kramade Frida om Simon och sa att hon måste kila hem till Sofia och familjen. Simon förstod. Själv kände han inte han hade bråttom hem. Han gick lugnt och lät andra körmedlemmar, som tydligen hade bråttom, kila förbi honom på sin väg ut. Vid en vägg, alldeles utanför toaletten, stod Sanna lutad. Hon log när hon fick se honom. När han kom upp jämsides med henne började hon gå bredvid honom och sedan öppnade hon dörren till toaletten. Han tittade på henne och då log hon ännu mer.

”Hej då Sanna”, sa han neutralt och gick vidare. Då tvärdog Sannas leende. Hon rusade efter honom. När hon kom ikapp tryckte hon upp honom mot närmsta vägg och ställde sig så nära så ätt hennes kropp trycktes mot hans.

”Vet du hur många killar som hade velat följa med mig in dit!?”, sa hon ilsket.
”Sanna, jag har flickvän..”, försökte Simon. Det hjälpte inte.
”Hon får aldrig veta något! Jag lovar!!”
”Det spelar ingen roll Sanna...”

Sanna tryckte sig ännu mer mot hans kropp.
”Vet du vad killarna säger om mig!?”, hon väntade på Simons svar men han sa inget.
”De säger att jag är jävligt trång och skön..” Hon lutade sig fram så hon hade läpparna en millimeter från hans öra.
”Särskilt i RÖVEN. Jag vet vad du gillar Simon!”

Simon tittade på Sanna. Bakom den aggressiva framfusiga fasaden tyckte han sig ana ängslan, rädsla och sorg. Han tänkte att det här var en tjej som inte mår bra. En del av honom ville krama henne och fråga hur hon egentligen mår. Men han tänkte att då skulle hon ta det som ett 'ja' till att ha sex med henne. Han visste inte hur han skulle prata med en sådan tjej så när Sanna äntligen tog ett steg tillbaka så slank han bara iväg och gick hem utan att vända sig om. När han cyklat en bit kändes som om han glömt något. Han kände efter. Mobilen! Han blev tvungen att vända och hoppades att Anna skulle vara kvar i repsalen.

Det var hon, liksom hans telefon. På väg mot repsalen såg han inte någon Sanna, men däremot hörde han ett underligt stönande inifrån toaletten. På tillbakavägen öppnades dörren. Sanna och någon kille kom ut. Sanna gick direkt fram till honom.

”Det hade kunnat vara du, men nu är det försent! Jag kör inte två killar på raken! Men jag fattar att du ångrade dig och kom tillbaks! Du ska få en chans till! Nästa vecka....”

Sedan marscherade hon iväg utan att låta Simon yttra sig. Han såg killen stå kvar utanför toaletten och bara skaka på huvudet. Även om han hade tänkt fortsätta nobba Sanna så var han ändå lite nyfiken på vad han sagt nej till så han gick fram till killen.

”Så hur var det?”
”Haha, ja du den tjejen är inte som hon ska...”
”Nej det verkar så, hon behöver nog hjälp. Men vad hände?”
”Hon började snacka om hon populär hon var och att jag skulle få en chans att vara med henne som aldrig skulle komma tillbaka, eller något sådant. Och så drog hon in mig där och ställde sig lutad över handfatet som om hon tänkte jag skulle sköta resten. Men jag tyckte det kändes knasigt så jag sa att vi struntar i det. Och då blev hon först skitsur och sedan började hon stöna och ha sig fullt påklädd...”
”Så ni gjorde det inte??”
”Nej, det hade känts som att jag utnyttjade henne. Hon verkar inte riktigt kry som sagt...”

Killen visade sig heta Hans och efter att ha uttömt samtalsämnet Sanna så pratade de lite om fotbollsturneringen mellan skolorna. Hans hade också glömt något i en sal men tyvärr så var det låst och det verkade inte vara några lärare kvar på lärarrummet. Simon tipsade om att Anna kanske hade nycklar och Hans tackade för tipset och de skildes åt.

När han kommit hem så kunde han tillbringa ytterligare en mysig kväll med sin familj, även om hans Sofia-abstinens var lite starkare nu än igår. Han märkte att även Angelica ibland hade tankarna någon annanstans och när de blev ensamma frågade han om det hade något med den mystiske Peter att göra. Kanske, sa Angelica hemlighetsfullt.

”Har ni gjort något än då?” Simon kände att han liksom hade rätt att fråga nu när syrran visste i princip allt han hade gjort med sin flickvän.

”Nja har inte blivit tillfälle.. än..” svarade hon.

På onsdagen blev den där abstinensen riktigt jobbig. I skolan fokuserade han på mattetal och engelskaglosor för att härda ut. Hemma märkte Angelica hur det var fatt och de ägnade kvällen åt att se på filmer och videoklipp i hans säng. Simon blev rörd och varm i kroppen av att tänka på att han hade en syster som Angelica, och innan hon skulle gå upp till sig så tryckte han sina läppar mot hennes kind och gav henne en lång puss. Angelica skrattade och pussade hans kind tillbaka innan hon kilade iväg.

Torsdagen var värre än onsdagen och nu blev han också nervös att Sofia inte hade lyckades hålla sitt löfte om att fixa så de kunde vara ensamma i helgen. Men på vägen hem kom meddelandet från Sofia om att de kunde vara hos Lina och att Lina skulle vara hos Angelica. Han berättade direkt för sina föräldrar när de kom hem och föräldrarna ställde pinsamma frågor om att skydda sig om de skulle bli intima och han svarade pliktskyldigt och rodnande.

När Angelica kom såg han att abstinensen gick ganska hårt även åt henne. De gick och lade sig tidigt.

Sent på kvällen kom Angelica in till honom.
”För man krypa ner?” och pekade på sängen där han låg.
”Ok”, sa Simon
Angelica lade sig bredvid honom i sängen. De låg tysta en stund innan Angelica vände sig mot honom.
”Så.. vad ska ni göra i helgen? En gång i varje rum och 12 gånger i sängen?” frågade hon med ett leende. Han värjde sig först lite mot hennes fråga, men gav sedan upp sitt motstånd.
”Ja, inte mig emot...” Angelica log brett.
”Peter har skaffat en egen lägenhet. Liten, men jättefin. Skulle gärna inviga varje rum i den..”
”Inviga?”
”Ja.. du vet.”
”Jaha..” Simon rodnade lite över att han inte förstod direkt. Återigen låg de tysta några ögonblick.
”Du är kåt va?”, sa Angelica, ”Riktigt Sofia-kåt?” Simon nickade
”Jag är också jättekåt” Hon såg på honom. ”Vad ska vi göra åt det?”
Simon höjde ögonbrynen. Angelica bet sig i läppen.
”Vi skulle ju kunna knulla lite du och jag.”, sa hon leendes.
Simon ryggade tillbaka så han balanserade på sängkanten och höll på att trilla ur. Angelica tog tag i hans arm och hjälpte honom upp.
”Du är för söt Simon, trodde jag menade att vi skulle göra det på riktigt? Du kan ju inte ta sådant på fullt allvar begriper du väl!”
”Men jag får hjärtsnörp när du säger sådär!”
”Förlåt... men du, jag har en idé.”
”Vadå?”, sa Simon halvt skräckslaget.
”Kom och lägg dig på mig”
”Men Angelica!!” Angelica tryckte ett finger mot hans läppar.
”Sch.. väck inte mamma och pappa..” Simon sänkte rösten.
”Ok.. men har du blivit galen?!” Angelica snörpte med munnen. Hon drog undan täcket och hasade upp nattlinnet.
”Titta, trosor och ett långt nattlinne. Och du har kalsonger och pyjamasbyxor.”
”Jag har faktisk inte kalsonger under..”
”Ok..”, sa Angelica. ”Ta på ett par boxer under. Jag ska inte kika.” Med fjärilar i magen gjorde Simon som hans syster sade. Han lade sig i sängen igen, en bit från sin tokiga syster som verkade ha fått fnatt.
”Sådär.. lägg dig här nu.” Hon pekade på sig själv. Han rullade över och så låg han där, spänd och undrande. Det kändes som det mest förbjudna ögonblicket i hans liv. Han kände hur hans lem som var hård av längtan efter Sofia nu absorberade hetta från has systers underliv.

”Blunda nu, och slappna av”, sa Angelica. Han försökte så gott han kunde. Tänkte att han måste väl ändå kunna lita på sin syster.
”Ok, tänk så här nu...”, började Angelica...