Simon och Sofia, del 2

Simon och Sofia, del 2

Simon ryckte till när han såg Sofia stå i dörren. Hjärnan sa åt honom att slänga täcket över sig, släcka lampan och gömma tidningen. Men han var som paralyserad, fastfrusen, med hettande kinder. Han kunde inte inte ens släppa taget om sin bultande kuk, men den bultade inte lika mycket nu när blodet rusade upp i ansiktet istället och färgade hans kinder röda.
Nu märkte Sofia att Simon hade fått syn på henne. Hon tog instinktivt ett steg tillbaka, men sedan ångrade hon sig och gick in rummet istället.
- Simon, förlåt, det var inte meningen att göra dig generad. Men jag gick ner för att gå på toa och så hörde jag dig och blev så nyfiken...
Simon kunde fortfarande inte få fram ett ljud så Sofia fortsatte;
- Jag ska inte säga något till din syrra eller Lina, och du ska absolut inte skämmas, alla onanerar. Jag gör det varje dag.... Och den där fina kuken är det ju inget fel på.
Hon gav honom ett leende som hade kunnat tina upp hela nordpolen och äntligen släppte förlamningen, men han hade fortfarande svårt att ta in vad som just hade hänt. Hade hans drömtjej kommit på honom med att runka och sedan gett honom en komplimang för hans kuk??
Han lyckades klämma ur sig ett ”tack” men trots komplimangen så drog han upp sin pyjamasbyxor. Det kändes ändå som det enda naturliga.
Nu fick Sofia syn på tidningen. Den låg vikt så man kunde se den tredje och fjärde bilden på ”Sofia”. Simons hjärta började bulta hårdare. Han sträckte sig mot tidningen för att stoppa undan den men Sofia sa ”vänta lite” och tog upp tidningen.
- Oj vad hon är lik mig! Tänk att du har så bra smak när det gäller tjejer Simon.
Det sista sa hon lite halvt skämtsamt. Simon darrade. Hade Sofia förstått? Sedan ryckte han till. Plötsligt kom han på vad han hade gjort för bara en liten stund sedan. Han hade strukit över tjejens namn och skrivit ”Sofia” under. Återigen blev han paralyserad och kunde bara se på när Sofia sa;
- Är det fler bilder på henne?
Och så vände hon upp tidningen så alla bilderna blev synliga. Plus Simons lilla ”redigering”. Nu var det Sofias tur att haja till. När hon såg sitt namn blev det genast uppenbart för henne. Och när Simon såg förvåningen i Sofias ansikte så tänkte han att nu är det kört. Nu kommer Sofia berätta för Angelica trots allt och så tar det hus i helvete! Han kände sig ännu mer bortgjord än när han såg Sofia stå i dörröppningen och han önskade för brinnande livet att han kunde sjunka genom golvet eller teleportera sig till en annan planet. När nu detta inte är möjligt så kom tårarna istället. En efter en trängde de fram och rann ner längs kinderna.. ”Men Simon” hörde han en röst säga...
När han var liten och var riktigt ledsen över något så brukade han lägga sig i sängen och gråta ner i kudden. Då kunde hans syster komma in till honom och lägga sig bredvid honom i sängen och hålla om honom. Då kramade han henne tillbaks, jättehårt och snart blev allt bra igen.
Kanske fick han för sig, i sitt tumult av känslor och i sitt fortfarande chockade tillstånd att det återigen var Angelica som lade sig bredvid honom, att det var Angelica som lade sina tröstande armar omkring honom. Att det var Angelica som han kramade om stenhårt... men det var det ju inte! Det var ju Sofia som nu låg tätt intill honom i hans säng!
Återigen fick han känna värmen av hennes kropp. Men mycket intensivare nu. Han hade bara pyjamas på sig och hon ett tunt nattlinne. Och de låg i hans säng!
När verkligheten blev uppenbar för honom så kom också den sexuella attraktionen. Hans kuk, som hållit sig lugn ett tag började nu åter resa sig i snabb takt. Hade det inte varit för det tunna tyget i deras nattkläder så hade hans ollon snuddat vid Sofias blygdläppar på sin väg mot full erektion. Han drogs sig lite bakåt och hoppas att hon inte märkte något samtidigt som han förstod att hon måste ha känt det.
”Du behöver inte dra undan den”, sa Sofia som om hon läst hans tankar.
Tårarna hade slutat trilla nu, Sofia fångade upp den sista mellan sina läppar.
”Det var bättre, jag vill ju inte att du ska vara ledsen Simon”, sa Sofia. Uppenbarligen hade han oroat sig i onödan. ”Så....”, började hon...
”Så.. du har fantiserat.... om mig?”
Det var ju lönlöst förneka.. ”Ja”, fick han fram med sprucken röst. ”Du är så fin..”
”DU är fin Simon”, sa Sofia.. Hon lekte med hans hår mellan sina fngrar. Sedan stoppade hon betänksamt ett finger i munnen.
”Du.. har du drömt om mig någon gång?”
”Ja..” hörde han sig själv säga. Hjärtat slog hårt.
”Jag har en idé..”
”Vad då?”
”Vi låtsas att du drömmer. Men att du får bestämma vad som händer i drömmen. Viska vad vill vi ska göra... och så gör vi det”
Hjärtat bankade i Simons bröst.
”Vad... vad som helst?”
Sofia kom närmare och viskade i hans öra; ”Vad som helst”