Frukost hos mig?

***
Första versionen, av den novellen, skrev jag för ett par år sedan. Jag var säker på att jag råkat radera de, men hittade sedan originalfilen på en gammal dator. Några dagar senare var den omskriven, genomläst och omskriven igen.

Kvinnan i berättelsen bygger på en verklig person.

Jag önskar dig som läsare mycket nöje!
***

Måndag morgon, en ny vecka full av äventyr och utmaningar!

I helvete heller! Klockan är 5 på morgonen och inget kaffe! Jag ställer ifrån mig det tomma Treoglaset, tar väskan och går ut till hissen, utcheckningen och den väntande taxin.

Chauffören hälsar och jag svarar, trött och frånvarande, med några generiska fraser. Jag sätter mig i baksätet, lutar mig tillbaka och sluter ögon; jag känner mig fan fortfarande bakfull efter lördagens svensexa. Det hade slutat i gråt, efter att den blivande bruden stormat in på hotellrummet; brudgummen dansandes, byxlös på borden, med en naken stippa i famnen.

Taxin svänger in vid stationen. Jag betalar, tar min väska och styr mina steg mot stationshusets Pressbyrå. Det är inte starkt, inte gott och det serveras i pappersmugg… fy fan!

I väntsalen hittar jag en ledig bänk nära ingången; Troeon börjar kicka in och jag tar en sipp av det mediokra kaffet. Trots den tidiga timmen är tillströmningen på folk förvånansvärt stor. De flesta ser lika trötta och eländiga ut som jag känner mig; de smälter samman till en massa, en skock gråa får som rör sig i flock utan att veta varför.

Kanske är det därför jag ser dig komma, redan på långt håll och genom det gamla vågiga fönsterglaset; det långa mörka håret, de fylliga röda läppar och den mörka hyn. Du närmar dig ingången, drar med handen genom håret och kastar bak det med en knyck på nacken. Klänningen är figurnära, enkel och elegant med en slits i sidan. Ett hängsmycke vilar i urringningen och drar uppmärksamheten till dina bröst. Jag svävar bort i fantasier om att befria dem från sin påtvingade fångenskap, krama dem och nafsa på bröstvårtorna! När du passerar mig, på väg bort mot Pressbyrån, så byts fantasier ut mot nya; mina händer som håller om dina nakna höfter… bakifrån… med dig på alla fyra!

Du försvinner in i butiken och det är tydligt att stora delar av fårflocken har tankar som ligger i klar linje med mina egna. När de inte längre kan se dig kommer de dock till liv igen, bräker vidare, mot gamla okända mål. Jag tar en ny sipp av kaffer som nu smakar betydligt bättre än tidigare.

Med pappersmugg i handen kommer du tillbaka ut i väntsalen och styr stegen mot tavlan över avgångarna. Jag tittar på klockan, som visar att tiden är knapp. Jag tömmer i mig kaffet, på väg mot utgången, och passerar dig på nära håll. Jag ler mot dig och nickar uppskattande. Du ler, knappt märkbart, tillbaka och vänder dig om. Jag kommer ut, lite stressad men upprymd, och drar mig med raska steg mot min plattform.

Tåget står inne och jag kliver på med flera minuters marginal. Jag svär tyst för mig själv när jag hittar rätt plats. Jag hade velat en plats med sätena mot varandra; det här kommer att bli trångt och obekvämt. Jag fick ju i vart fall platsen vid mittgången så att jag kan sträcka ut mig lite, alltid något. Jag lägger upp min väska på hatthyllan, sjunker ner på min plats och sluter ögonen. Jag räknar med att sova hela vägen till bytet i Stockholm. Det tar en stund innan jag uppmärksammar att någon stannat i gången intill mig. Oro, över att behöva sitta med någon pratglad häxa, är som bortblåst så snart jag öppnar ögonen och ser din blodröda klänning. Jag tittar upp och du pekar på fönsterplatsen. Jag reser mig upp, spelat besvärad, tar din väska och lyfter upp den på hatthyllan innan jag grymtar åt dig att sitta. Du mumlar ett tack och tar din plats.

Vi rullar ut från perrongen, tågvärden kommer och går. Den vaggande rörelser är sövande och jag sitter med halvslutna ögon. Du sträcker dig efter en kvarglömd tidning, lägger benen i kors och sätter dig till rätta. Du pillar förstrött med ditt halsband. En fingertopp följer konturen av ditt bröst; jag fantiserar om att sticka in en hand i din urringning och lyfta fram det. Att krama bröstet och att leka med bröstvårtan. För min inre syn ser jag min hand glida upp för dina lår och smeka dina blygdläppar. Jag förlorar uppfattningen om tid när jag, i ett halvsovande tillstånd, ser mig själv ta för mig av vad du har. Jag har just greppat tagit om vardera sida av slitsen och, med ett kraftigt ryck, slitit sönder sömmen hela vägen upp till bysten, när jag vaknar upp av att tåget saktar in.

Bulan i byxorna är extremt obekväm! Jag sitter stilla och blinkar några gånger för att vakna till liv. Du håller fortfarande i tidningen, men det är inte den du tittar på. Du stryker med fingrarna utefter urringningen med ett litet frånvarande leende på läpparna.

När högtalarna plingar, för annonsering om byten i Stockholm, rycker du till och tittar upp med en blick, som ett rådjur i strålkastarljuset strax innan det smäller. Mina ögon vandrar långsamt och övertydligt ner mot din byst och upp, tillbaka för att möta dina mörka ögon på nytt. Jag ler mot dig och rättar till bulan, med samma långsamma övertydlighet; du slår generat bort din blick. Jag sträcker på mig, kliver upp ur sätet, tar ner min väska och går mot utgången.

Bytet går relativt smärtfritt, för att vara Stockholm. Dessutom visar det sig att det, den här gången, är säten som är vända mot varandra. Jag har till och med sådan flax att bordet går att fälla. Den stressade "Stockholmsstämningen", som kröp på mig under bytet, är som bortblåst så snart jag sätter mig i sätet och belåtet sträcker på benen. I ögonvrån ser jag en blodröd klänning komma mot mig.

Jag tittar upp och vi ser förvånat på varandra. De pekar på platsen mitt emot mig och jag tar mig skrattande upp ur sätet. Jag lyfter raskt upp din väska på hatthyllan och bjuder dig, med en bugande gest, att sitta ner. Du för handen till munnen och skrattar på ett helt bedårande sätt och viker undan blicken. Jag är helt betagen av hela din uppenbarelse: ditt minspel, dina rörelser och din hållning. Jag vill bara äta upp dig!

Vi sätter oss på våra platser och stökar runt en stund. Du har med dig tidningen från tidigare, som du lägger på det lilla bordet. Jag myser för mig själv och tackar min lyckliga stjärna; resan kanske är lång, men jag kommer att ha en av de vackraste kvinnor jag någonsin har sett sittandes mitt emot mig. Det är värt en hel del!
Du tackar mig för hjälpen och jag svarar något om att jag är glad över att kunna hjälpa till. Du ler mot mig och jag ser för mitt inre hur dina fylliga röda läppar omsluter min kuk. Jag ler tillbaka och känner att bulan är på väg tillbaka.

Jag lutar mig tillbaka i sätet och gör vad jag kan för att hitta en bekväm ställning. Jag sträcker ut mig och stöter emot dina ben. Du ser upp mot mig och ler.
”Det är ok!” säger du och ler förstående.
Jag tackar, ler tillbaka och sträcker ut mig lite mer. Mina ben ligger tätt mot dina och jag känner värmen från dig. Jag sluter ögonen och njuter av beröringen som, för alla omkring, ser oskyldig ut men som tänder en eld.

Jag tittar på dig genom halvslutna ögon. Du sitter med korslagda ben och håller den uppslagna tidningen i knät. Jag befinner mig på nytt i gränslandet mellan medvetenhet och sömn och jag dricker in din uppenbarelse. Jag uppfattar dig som en blandning mellan Venus, som stigit upp ur havet, och horan av Babylon. Jag föreställer mig kontrasten mellan min ljusa hand mot din mörkare hud, hur jag stryket över din mage. Jag föreställer hur jag kramar om ditt bröst medan jag med min andra hand smeker dig; från din kind, ner över din sida och tar ett tag om en skinka. Hur jag klämmer åt, lyfter handen och…

Jag rycker till när tåget bromsar in och tittar upp. Som ett glödande spjut tränger du in i min själ och punkten där våra ben möts bränner som eld. Det finns en osäkerhet i dina ögon, men du drar dig inte undan. Du läser vidare och jag sträcker på mig för att få bort stelheten i kroppen. Du rör på dig, sträcker lite på ryggen, men gör fortfarande inte något för att bryta kontakten.

Jag stryker min fot upp för din vad. Du höjer aningen på huvudet, men i övrigt ingen reaktion. Jag fortsätter att stryka mig mot ditt ben under det lilla bordet. Kanske är det inbillning, men jag tycker mig kunna känna att du möter min strykning med ett lite ökat tryck.

Jag lutar mig framåt och fäller ner bordet. Det är som att en skyddande barriärer har faller bort. Skyddet som legat mellan oss, och dolt smekningen för varandra och för omgivningen, finns inte längre där. Det går inte längre att låtsas som om att inget händer. Du sträcker aningen på ditt korslagda ben, inte mycket, bara tillräckligt för att stryka dig lätt mot mitt ben

Jag stirrar nu helt öppet på dig och tar in allt jag ser. Dina axlar är lite tillbakadragna och får tyget att spänna över bysten; hårda bröstvårtor bryter dess mjuka konturer. Dina ben försvinner upp under klänningen, som kasat upp en aning upp på låren. Slitsen är utspänd och visar en liten trekant med bar hud där dina stay-ups tar slut.

Tåget saktar in och stannar snart på perrongen. Jag har inte en aning om vart i landet vi befinner oss, och jag bryr mig inte om det heller. Folk rör på sig, vissa kliver av och andra kommer ombord. En herre sätter sig på andra sidan gången

Jag justerar bulan och låter handen liggande kvar. Jag stryker med tummen över mitt ollon; det rycker i bulan och jag känner hur en droppe försats tvingas ut. Jag sluter mina ögon och fortsätter att stryka min fot mot ditt ben. Då och då drar jag tummen över bulan. Jag njuter av situationen och undrar hur långt det här egentligen skulle kunna gå.

Tåget börjar rulla igen och jag öppnar ögonen igen. Du sitter med halvslutna ögon men jag får en känsla av att du tittar på mig. Mannen, på andra sidan av gången, har satt sig tillrätta för att sova. Kavajen liggande i knät och hans biljett ligger på bordet framför honom.

Jag knäpper upp en knapp i gylfen, sticker in tummen och stryker långsamt mig själv. Dina lår börjar röra sig, med långsamma rytmiska rörelser, och jag förstår att du stimulerar klittan med knipövningar. Det går upp för mig att vi faktiskt sitter här på ett tåg, med en främmande man två meter bort, och onanerar framför varandra. Stegringen i njutning är plågsamt långsam och troligen det mest upphetsande jag någonsin gjort. Din andning har blivit snabbare och ytligare och du ser på mig med tung blick. I ögonvrån ser jag den sovande mannen och jag anar mig till att kavajen i hans knä rör på sig.

Dina fingertoppar gör små cirklar kring nyckelben och hals innan de glider ner mellan dina bröst. Du fuktar dina läppar och biter lätt i underläppen när fingertopparna följer klyftan mellan brösten ner till linningen. Du tvekar en kort stund innan din han glider in under tyget. Du drar ett häftigt andetag när dina fingrar når den lilla utbuktningen. Du rullar bröstvårtan mellan fingrarna och andas ut, med ett utdraget väsande.

Utanför fönstret skymtar bekanta landmärken förbi. Det är inte långt kvar! "Det här får bära eller brista!" tänker jag när jag sjunker ner på knä framför dig.

Mina händer glider upp på utsidan av dina lår; in under klänningen upp till dina höfter. Jag tar tag om dina trosor och drar dem långsamt nedåt. Du sätter ner båda fötterna i golvet och trycker ifrån. Jag dra trosorna ned för dina ben och de faller till golvet. Jag särar på dina knän och sticker upp en hand under din klänningen, du lyfter på höfterna för att ta emot mig. Lång- och pekfinger hittar lätt din våta öppning och glider in i den välkomnande värmen. Du lägger armen om min hals och stönar. Jag masserar din klitoris med handflatan; fingrarna går in och ut.

Jag känner doften av din upphetsning och drar dig mot mig, ner dig från sätet, ner på golvet. Jag vänder dig bryskt om och trycker ner din överkropp mot sätet och sliter närapå sönder klänningen i min iver att blotta din bakdel. Aldrig att det har varit så krångligt att få upp en gylf, men jag har snart ollonet tryckt mot din fitta, skjuter fram höfterna och drar dig till migl. Det är inget romantik, ingen ömhet, ingen tanke; vi knullar som vildar!

Jag tittar upp och noterar två saker. Vi är nästan inne på perrongen och mannen på andra sidan gången sover definitivt inte.

Jag sliter tag i dig och drar upp dig i knästående. Det knakar i sömmarna när jag drar ner urringningen, bryskt rycker ner din bh och blottar dina bröst. Jag kramar hårt om brösten och du slänger kvidande bakåt med huvudet. Den nu mycket vakna mannen ser på dig, du ser på honom. Era blickar är låsta vid varandra när du slänger upp en arm över huvudet och får tag i min nacke. Jag biter dig hårt i nacken och du släpper ut ett morrande, stönande, ljud när du kommer i våldsamma spasmer. Jag exploderar djupt inne i dig och jag känner hur vätska rinner över min pung, och vidare ner för dina lår. Då får ett smärtsamt grepp i mitt hår och jag stöter ytterligare ett par gånger in i ditt våta sköte! Du faller snyftande ner på sätet som en urvriden trasa; det rycker i dig och jag stryker dig ömt över ryggen. Du mumlar något, men jag hör inga ord.

Tåget är på väg att sakta in när jag drar ner din klänningen och lyfter upp dig i mitt säte. Jag drar upp urringningen över dina blottade bröst samtidigt som dörrarna står upp och folk strömmar på. Jag tittar ner på den våldsamt nyknullade varelsen i sätet, fortfarande det vackraste jag sett. Jag vill inte lämna dig, och absolut inte så här. Du tittar upp på mig och försöker tala igen, men en vissling hörs utifrån och utropet om att dörrarna stängs.

Du harklar dig och, med en kraftansträngning försöker igen.
"Jag ska gå av här!" får du fram till slut.
Jag sprintar bort till dörren som nu är på väg att stängas. Jag sparkar upp dörren och sticker ut huvudet, några vagnar bort ser jag en mycket förvånad tågvärdinna.

"Vi har haft en olycka här!" skriker jag och vänder tillbaka till våra platser.
Jag sliter ner våra väskor och drar upp dig på fötter just som tågvärden kommer springande.

"Vad har hänt?" frågar hon med andan i halsen.
"Hon trillade och slog i huvudet" svarar jag
"Behöver vi ringa ambulans?" frågar värdinnan oroligt samtidigt som ytterligare en tågvärd kommer springande.

Du tar några ostadiga steg ut mot gången och tar tag i min arm.
"Nej, jag är ok! Blev lite snurrig bara."
Vi eskorteras ut av två oroliga värdar, förbi den nu skrattande mannen, och ut på perrongen.

"Är det säkert att du klarar dig nu?" frågar värdinnan då hon tvekar på översta trappsteget.
"Jadå!" svarar du "Det måste varit något jag fått i mig!"

Dörren stängs och ett lås klickar till. Genom fönstret ser jag den skrattande mannen, glatt pratandes med tågvärdarna; i handen håller han ett par trosor. När tåget rullar iväg ser jag en storögd tågvärdinna titta tillbaka.

Vi ser på varandra i tystnad. Din bh ligger fortfarande neddragen under brösten och knuffar dem i udda riktningar. Sperma och fittsaft rinner utefter dina ben och märken från mina tänder lyser ilsket rött. Jag känner ett vinddrag och tittar ner.

Du hjälper mig att stoppa tillbaka min slaka lem och knäppa gylfen. Jag hjälper dig med att få bh:n på plats. Hela den rådande situationen surrealistisk.

"Jaha, frukost hemma hos mig eller?" frågar jag till slut.
Du nickar bara till svar. Du lutar dig mot mig, när vi går bort mot Taxibilarna, och jag lägger en arm om din midja. Jag är varm i själen och känner mig upprymd och lycklig.