Renad från synd - Del 1

Om ni gillar det ni läser så får ni gärna lägga ett betyg och skriva en kommentar. Om ni vill kontakta mig personligen så kan ni göra det via min e-post: [email protected].

*********************************

Jag hade levt hela mitt liv i synd. Jag hade inte vetat om något annat, det var det enda som fanns för mig. Det var innan jag fann Jesus, innan jag förstod vad jag höll på med. Mitt liv präglades av synd, av otukt, av alla sorters missbruk. Det fanns ingen ro i min kropp, min själ hade inget lugn. Inte som nu, när min själ har fått ro och mitt liv präglas av lugn. Jag kan inte tro att jag är samma människa, men det är jag knappast heller. Jag är pånyttfödd, pånyttfödd i Jesus gemenskap. Inget av mitt gamla liv finns kvar. Det är som bortspolat.

Mina steg ekar i den tomma korridoren. Det är tyst, inget annat hörs. Utanför väggarna hörs det svagt av fågelkvitter och vårsolen smyger sig in genom fönstren. Mina tunna sandaler släpar på det kalla stengolvet. Genom korridoren hänger ikoner över Jesus liv, som påminner oss om hans offer. På samma sätt som vi offrar oss för honom och vår tro. Jag är på väg till bönen, dagens femte. Non, som den kallas, eftermiddagsbönen som sker vid 15. Den hålls i kapellet, som alla kollektiva böner.

När jag stiger in i kapellet så ser jag att de andra systrarna redan är där, jag är sist in. Det är syster Frida, som kom hit bara för ett år sedan. Så är det syster Agnes, som fyllde 87 förra vecka. Och syster Medina, syster Lena, syster Ulrika och syster Cecilia. Och så jag, syster Julia. Sju år har jag varit hos Mariadöttrarna. Sju år har jag varit i det här klostret. Sju år har jag renats från all den synd som jag tidigare begått och jag har förberett mig på att tillbringa resten av mitt liv här, för att kunna bli renad från all den synd som jag har begått.

Ingen av de andra systrarna känner till mitt tidigare liv. Här i klostret så är vi alla jämlika. Vi har alla lämnat våra tidigare liv för att kunna starta nya liv, tillsammans med Jesus. Vi är alla systrar hos Mariadöttrarna, inget annat. Vi pratar aldrig om våra tidigare liv, det är inte viktigt. Det enda som är viktigt är att vi är här tillsammans, tillsammans med Jesus.

Jag tar min plats i kapellet, sätter mig ner och försöker hitta lugn. De senaste dagarna så har jag känt mig jagad av mitt förflutna. Ett liv som jag försöker fly från. Ett liv som jag inte vill tillbaka till. Men det finns hela tiden där i bakhuvudet, som ett skavsår som hela tiden pockar på uppmärksamhet. Och jag är hela tiden där och kliar, petar på det, bli påmind om det. Det känns som att det aldrig kommer att ta slut, som att jag hela tiden kommer att få leva så här. Man jag vill glömma, glömma allt som inte längre är jag.

Bönen leds av syster Agnes. Det är alltid äldstesyster som håller i bönen och de senaste tre åren så har det varit syster Agnes. Hennes röst fyller mig med ett lugnt, får mig att skjuta bort all tveksamhet och tvivel. Hennes röst får min kropp att fyllas av Jesus kärlek, får mig att förstå att min plats är här, bland min systrar. Inte någon annan stans. En halvtimme håller bönen på, sen har vi en halvtimme för inre bön. Då är det helt tyst i kapellet, inte ett ljud hörs. Vi riktar våra blickar in i oss själva, för att hitta styrka till bönen och tron.

Alltid när jag blickar inåt så ser jag mig själv. Mitt tidigare liv. Det är som en film som spelas upp. Jag ser allt hemskt som jag gjort, allt som jag gjort som inte varit enligt den tro som jag har idag. Alla människor som jag har mött, alla handlingar som jag har gjort. Alla tusentals saker som jag gjort i synd. Hela mitt liv präglades av synd. Jag kan inte räkna alla saker som jag har gjort, allt som jag nu skäms för. När jag blickar inåt så ser jag allting igen. Varje gång som vi har vår inre bön så ser jag det, det är som att jag upplever det igen.

Trots att jag inte vill, så kan jag ibland sakna det. Jag kan känna en längtan till det. Jag kan känna en längtan till att känna en annans kropp vid min. Jag kan känna en längtan till att kyssa en annans läppar. Jag kan känna en längtan till att känna en annans armar kring min kropp. Jag kan känna en längtan till …

Så är bönen över. Långsamt reser vi på oss, nickar tyst till varandra. Jag och syster Frida ska förbereda middagen, de andra ska städa klostret. Vi är alltid upptagna, förutom när vi har bön. Vi ska alltid hålla oss sysselsatta, både i kropp och själ, så att vi inte låter våra tankar vandra. Jag och syster Frida går långsamt till köket, där vi är ensamma.

”Vad är det vi ska laga idag?” frågar Frida.
”Vänta, så ska jag se.” säger jag och tittar på matschemat. ”Det är potatisgratäng med köttfärsbiffar. Och sallad, såklart.”

Trots att vi bor på kloster så äter vi gott. Inte lyxigt, eftersom lyx inte är någonting som vi tillåts. Men vi håller maten rejäl och energirik, för att orka hela dagarna. Och så försöker vi vara så nyttiga vi bara kan, eftersom vi inte får så mycket motion här inne.

”Gör du gratängen, så gör jag biffarna? Så hjälps vi åt med salladen sen?” frågar Frida.
”Jättebra förslag, så gör vi!” svarar jag glatt.

Jag ställer mig och skalar potatis och skivar den. Hela tiden så småpratar jag och Frida, om livet på klostret och livet tillsammans med systrarna. Syster Frida har fortfarande varit här kort tid, jämfört med oss andra, så hon har fortfarande mycket frågor om livet i klostret och vad det innebär att vara nunna.

”Men kan man hoppa av?” frågar hon.
”Ja, det är klart man kan hoppa av, det är inget straff det här! Du ska se det som en gåva, att du är utvald att leva tillsammans med oss och med Jesus!” säger jag och skrattar.
”Har du någonsin, du vet, funderat på att hoppa av?” frågar hon tyst.
”Det är klart att det är lättare vissa dagar och svårare vissa dagar att vara nunna, men det gäller att hitta styrkan inifrån. Det är i dig själv som du hittar Jesus och han ger dig kraften att leva det här livet.” säger jag och ler.
”Men ditt liv innan klostret det? Saknar du inte det?” frågar hon plötsligt.

Det är första gången som en syster har frågat mig om mitt tidigare liv. Jag vet inte vad jag ska svara, saknar jag det? Det är aldrig någonting som jag har tänkt på. Jag har bara tänkt att det är ett liv som jag ska förkasta, eftersom det livet inte var tillsammans med Jesus.

”Jag vet inte. Kanske. Ibland.” svarar jag frånvarande och fortsätter att skala potatis.
”Men varför lämnade du det då?”
”För att leva med Jesus, såklart. Och mitt tidigare liv var ett liv fyllt av synd, det är inget att längta tillbaka till.”
”Vilken sorts synd?” frågar hon nyfiket.
”All sorts synd du kan tänka dig, jag har gjort allt man har kunnat göra.”
”Mitt liv var också fyllt av synd. Det enda jag gjort var syndiga handlingar ...” säger hon ansträngt.

Hon är som jag. Jag känner hur det trycker över bröstet, som att jag inte kan andas. Jag vet inte vad jag ska säga, det finns så mycket som jag vill fråga henne. Om hon också tänker tillbaka på sitt tidigare liv, om det hela tiden finns inom henne, pockar på uppmärksamhet. Om hon ibland bara vill slängas sig ut från portarna till klostret och återvända.

”Har du kunnat lägga allting bakom dig?” frågar hon tyst.
”Inte allt, det har jag inte. Jag lever med det varje dag, det är mitt straff. Jag kommer att få min dom efter döden, jag hoppas då att Jesus förstått att jag försökt ändra på mitt liv och leva mitt liv i hans skugga.” suckar jag.
”Men vill du lägga allting bakom dig då?”
”Hur menar du nu, syster Frida?”
”Jag menar, det är ju en del av dig. En del av den du var. Man kan väl inte bara glömma bort den man en gång var? Försvinner inte en del av dig då, en del av det som gör du till du?”

Ja, hon kanske har rätt. Det kanske är alla delar som gör mig till den jag är, de bra delarna som de dåliga delarna. Det kanske är det som gör oss till människor.

”Ursäkta mig ...” hör jag syster Frida säga.

Så känner jag syster Frida bakom mig, jag känner hennes kropp mot min. Hon pressar sig mot mig, hon har en hand på min höft. Jag känner hennes bröst mot min rygg, hur de sjunker in i mig. Vad håller hon på med? Varför gör hon så här? Hon har ett fast grepp om min höfter och hon trycker sin kropp mot min.

”Alla handlingar är inte av synd ...” viskar hon i mitt öra. ”Jag ska bara låna en kniv av dig!” och tar en kniv.

Alla handlingar är inte av synd. Jag undrar vad hon menar av det. Vilka handlingar menar hon då? Resten av tiden förbereder vi middagen i tystnad, jag vet inte vad jag ska säga. Innan det är dags för dagens sjättebön, Vesper, så har vi förberett all mat, så vi bara kan hämta den efter bönen. Vi tvättar av oss och gör oss redo för att gå till kapellet.

”Jag hoppas vi får fler stunder tillsammans, bara du och jag, syster Julia ...” säger Frida och börjar gå till kapellet.
”Det hoppar jag med, syster Frida. Det hoppas jag med ...” svarar jag tyst.

Under bönen så kan jag inte sluta tänka på det som syster Frida hade sagt. Alla handlingar är inte av synd. Jag undrar vad hon menar med det. Så tänker jag på hennes hand på min höft och hennes bröst som pressades in i min rygg. Det var första gången som jag kände något liknande under alla mina sju år här på klostret. Jag kände lust till en annan människa. Jag ville känna det igen, jag ville känna syster Fridas hand på min höft igen, känna hur hon trycker sin kropp mot min.

Vi äter middag under tystnad, det är oftast så. Vi använder tiden till inre bön, till att reflektera över dagen. Syster Frida sitter snett emot mig och hon ler mot mig. Jag ler tillbaka. Det finns så mycket som jag vill fråga henne, men det är inte rätt tillfälle. Jag vet att det kommer fler, så jag får helt enkelt vänta.

Efter kvällsbönen, Completorium, så går vi alla till våra rum. Vi kan själva välja om vi vill läsa, be, sy eller göra någonting annat. Det är en stund på dagen som vi får ägna åt oss själva, innan det är dags att sova. Jag stänger dörren bakom mig och låser.

Mitt rum är enkelt. En träsäng, ett skrivbord, en stol, en spegel, en lampa i taket, ett badrum och flera bilder som visar scener ur bibeln. Det enkla ska inspirera oss till bön. Vi ska inte hålla oss upptagna med världsliga ting, utan fokusera på det religiösa. Jag sätter mig vid mitt skrivbord för att läsa några passager ur Bibeln, men jag hittar inte koncentrationen. Min tankar flyter hela tiden iväg, iväg till annat. Jag kan inte sluta tänka på syster Frida, på det som hade hänt i köket. Jag slår ihop Bibeln i frustration, bestämmer mig för att sova.

Jag ställer mig framför spegeln och ser mig själv. Jag har haft samma klädsel i sju år. Samma svarta nunnedok och bruna dräkt. Materialet är tunt och lent, luftigt. Annars skulle vi svettas ihjäl här inne. Men det är knappast sexigt, inte som någon utmanande maskeraddräkt man kan köpa där man är en sexig nunna. Det här är nunnedok på riktigt, funktionell och heltäckande. Sexig, det är inte ett ord som jag har tänkt på flera år. Det var länge sedan sådana tankar fanns i min hjärna. Jag tar av mig mitt huvuddok, hänger den på en krok. Jag knäpper långsamt upp upp min bruna dräkt, knapp för knapp. Jag hänger upp den på kroken bredvid. Jag har endast två krokar, jag behöver inte mer.

Jag står framför spegeln i bara trosor. Jag har inte haft en bh så länge jag har varit på klostret, det har inte funnits anledning till det. Jag ser mig själv i spegeln. Mitt långa, svarta hår hänger ner över ryggen och över mina bröst. Mina bröst, stora och fylliga. Mer än en handfull. Jag minns inte ens vad jag hade för storlek på min bh när jag levde utanför klostret. Min mage som fortfarande är slank, men som börjar bli lite bulligare av livet i klostret. Mina långa ben och starka lår.

Jag tar av mig trosorna, för att se hela mig själv. Jag kan knappt minnas hur länge sedan det var som jag stod såhär, framför en spegel. För att se mig själv.

Mitt kön är vildvuxet, jag kan knappt se det. Mitt hår är svart, svart som natten. Det krusiga håret ligger som en matta över mitt kön, täcker det för omvärlden. Jag vänder på mig, ser på min stjärt. Den är fortfarande rund och fin, fast. Jag stryker mig själv över höften, där syster Frida hade haft sin hand. Jag kan fortfarande känna hur det kändes, när hon tog tag i mig. Hon tog tag i mig på samma sätt som man tar tag i en kvinna man vill ha sex med. Lystet. Jag känner igen det greppet, den handen på höften. Jag har känt den tusentals gånger, men jag trodde aldrig jag skulle få känna den igen.

Jag kryper ner i sängen, naken. Jag vet att nakenhet är något fult, att vi ska skyla våra kroppar från Jesus, men jag tänker inte på det. Det mjuka täcket ligger på min kropp, jag känner att jag inte saknar mitt nattlinne. Det känns skönt att känna sig naken, känna att man inte har en tråd på hela kroppen. Jag lägger händerna på mina nakna lår, känner hur de är varma, hur huden är len och mjuk. Långsamt smeker jag mig själv över höfterna, upp mot magen. Det känns avslappnande, lugnande. Skönt. Långsamt rör sig mina händer upp mot mina bröst. De fyller mina händer, de känns tunga i mina händer. De är mjuka, underbara att hålla i. Mina fingrar rör sig över bröstvårtorna, de är styva. Jag stönar till och kommer med ens på med vad jag håller på med.

Jag kan inte röra mig själv på det här sättet, det är förbjudet! Det är inte enligt Jesus lära. Jag ska inte känna någon njutning, inte vad mig själv och inte från någon annan. Så är det skrivet. Det bultar i hela min kropp, det bultar av lust. Som så många gånger tidigare. Jag känner hur det är vått mellan mina ben. Det finns inget annat jag vill mer än att känna mellan mina ben, men jag ska inte göra det. Jag vänder mig på mage och skjuter bort alla tankar. Jag ber en bön tyst inombords, om och om igen, tills det att jag somnar.

När jag vaknar så är det fredag. På fredagar så kommer alltid en munk för att hålla mässa och låta oss bikta oss själva. Den senaste månaden så har det varit broder Peter, en munk ifrån ett närliggande kloster. Han ger oss nattvard och tar emot vår bikt, eftersom vi inte får göra det själva.

Dagen flyter fram i tystnad och bön. Under fredagar så försöker vi minimera vår kontakt med varandra, just för att vara rena och tomma inför mässan. Jag ser syster Frida under dagen, varje gång hon ser mig så ler hon. Hon ger mig ett stort och varmt leende, som jag svarar varenda gång. Jag vill gå fram till henne, prata med henne, hålla i henne. Jag vill känna hennes kropp mot min igen. Jag måste berätta det här för broder Peter, att jag har de här tankarna.

På eftermiddagen så kommer han, broder Peter. Han är lång och reslig och bär en svart särk med vitt rep i midjan. Hans huvud är rakat och han utstrålar ett lugn, samtidigt som han utstrålar en självsäkerhet. Det ser ut som att han vet vad han vill, att han är säker på sin sak.

”God eftermiddag, systrar!” säger han glatt.
”God eftermiddag, broder!” svarar vi glatt.

Det är en glädje när vi får besök utifrån, det är inte ofta vi får det. Vi är alla i Jesus gemenskap, så det är en glädje att möta någon annan som lever i samma gemenskap som vi gör, trots att han är en man. Jag har aldrig tänkt på det förut, att han är en man. Jag har bara sett honom som broder Peter. Men nu, i det här ögonblicket, så ser jag honom som en man. Jag ser hur bredaxlad han är, hur särken väller ut över hans axlar. Hans armar är täckta, men jag inbillar mig att han är vältränad där under särken. Han tornar över mig, han är mer än huvudet längre än vad jag är. Jag undrar för en sekund hur hans kön ser ut. Om det är vildvuxet som mitt. Jag slår bort tankarna, fokuserar på Jesus.

Under mässan så pratar broder Peter om bot och bättring, om att våga erkänna sina misstag, för att kunna blicka framåt. Att alla saker som vi gjort i livet är en del av oss själva, att vi måste erkänna detta, för att kunna bygga vidare mot Jesus. Jag känner hur hans ord går in i mig, rakt in i min själ. Jag förstår det som han säger, jag tror på det han säger.

Efter mässan är det dags för bikt. Jag väntar till sist, jag vill inte känna mig stressad under min bikt. De flesta systrar är bara inne hos broder Peter i några minuter, innan de kommer ut igen. Innan mig så går syster Frida in och hon blir kvar hos honom en lång stund. Det är nästan så att jag börjar bli orolig innan hon kommer ut. Hon tittar inte ens på mig, utan går raka vägen till sitt rum. Jag undrar vad det är som syster Frida och broder Peter har diskuterat. Så går jag in till honom.

Han sitter i ett litet rum, med bara två stolar och ett fönster. Jag sätter mig på en av stolarna, mitt emot broder Peter.

”God kväll, syster Julia. Finns det något som du vill bekänna?” frågar Peter.
”Jag tänkte på det som du prata om, broder. Om att allt som vi gjort är en del av oss ...” stammar jag fram.
”Ja, syster?”
”Jag har gjort så mycket synd i mitt liv, jag undrar om det verkligen finns rum för Jesus i mig ...”
”Berätta om din synd, syster.” beordrar han mig.
”Det finns så mycket att säga, jag vet inte var jag ska börja ...”
”Börja från början, syster ...”
”Redan tidigt var jag ett vilset barn, jag sökte hela tiden bekräftelse hos andra. Det fanns en oro inom mig, en osäkerhet. Redan tidigt började min kropp utvecklas, förändras. Jag blev snabbt en kvinna, i både kropp och själ. Jag började tidigt träffa män och gjorde saker med män ...” berättar jag.
”Vad för saker, syster?” undrar han.
”Jag vet inte om jag kan säga ...” säger jag och rodnar.
”I det här rummet så får du säga vad du vill, på vilket sätt du vill. Använd vilka ord du vill, syster.”
”Jag knullade med män, redan när jag var sexton så hade jag knullat med flera män. Jag älskade det, jag älskade att knulla. Jag kunde inte få nog. Jag blev knullad i både munnen, fittan och stjärten. Jag älskade att suga kuk, jag kunde göra det i flera timmar. Känna hur kuken svällde i munnen, växte. Smaken av försats, känslan av den lena huden i munnen. Sen när kuken sprutade, fyllde min mun med sperma, det var helt underbart. Eller när de sprutade mig i ansiktet, eller över brösten. Jag älskade det, det gjorde mig så kåt. Jag kunde knulla i flera timmar, jag blev aldrig nöjd. Flera gånger så kunde jag knulla med flera män samtidigt, där jag blev knullad gång på gång på gång. I alla hål, samtidigt till och med. Det fortsatte bara så, igenom hela min skolgång. Jag har knullat med mina klasskamrater, med mina lärare, till och med min rektor. Det var inga problem att få höga betyg när de fick sätta på mig i stjärten varenda dag. Och det var inte bara män heller, jag knullade också med kvinnor. Jag knullade lika ofta med min bästa kompis Madeleine, som jag knullade med män. Vi kunde ligga och slicka och smeka varandra i flera timmar, hon var lika omättlig som jag. Hela min skoltid präglades av sex. Så efter skolan så flyttade jag till Stockholm, läste några kurser på universitetet. Men jag brydde mig mest om alkohol och sex. Så började jag röka på, i början några gånger ibland, men så blev det varje dag. Inget var så skönt som att knulla samtidigt som jag var hög. Det gjorde allting tusen gånger bättre. Så en kväll, ute på en klubb, så träffade jag Martin. Det var helt underbart, han knullade mig som ingen annan. Han tog vad han ville ha, utan att fråga. Han slängde ner mig på sängen, slet av mig mina trosor och knullade mig igenom hela natten, jag trodde jag skulle svimma. Först senare så fick jag reda på att Martin jobbade med att göra porrfilm i USA och det tog inte lång tid innan jag hade huvudrollen i flera av hans filmer. Jag hoppade av mina kurser och jobbade heltid med att göra porr i USA. Det var helt underbart, jag fick betalt för det som jag älskade mest, att knulla. Jag minns inte hur många filmer som jag gjorde, men det var långt över hundra stycken. I flera år så jobbade jag som det och jag var en av de bästa. Jag vann priser och var hyllad som en av de bästa porrfilmstjejerna någonsin. Men så blev det bara mer och mer fester och droger och så en kväll så tog Martin en överdos och dog. Det var där som jag bestämde mig för att vända på mitt liv, att söka mig till något annat. Redan nästa kväll så besökte jag en kyrka och det var där som jag fanns Gud och Jesus. Snabbt efter det så flyttade jag hem till Sverige och sedan dess så har jag bott här, bland systrarna.” berättar jag.
”Var det allt, syster?” frågar han tungt.
”Ja, jag tror det, broder ...” svarar jag försiktigt.
”Vi har alla gjort saker som vi ångrar. Ångrar du detta, syster?”
”Jag vet inte, broder … jag vet inte längre ...”
”Vad menar du, syster?”
”Jag har fått tillbaka de här tankarna … de här känslorna ...”
”Varför tror du det är så, syster?”
”Jag vet inte, det är något inom mig som inte tillfredsställs … sen så har jag och syster Frida pratat ...”
”Pratat om vad, sysster?”
”Om våra tidigare liv, broder, om all synd vi har gjort ...”
”Du vet att ni inte ska prata om sådant, syster ...”
”Jag vet, broder, men det bara blev så ...”
”Det finns bara ett sätt som jag kan rena dig från så mycket synd, syster ...”
”Berätta broder, jag är redo att göra vad som helst! Jag vill bli fri från all min synd!”
”Jag måste rena din kropp med min kropp, syster ...”
”Hur menar du nu, broder?”
”Min kropp är helig, min kropp är välsignad av Gud. Genom att förenas med din kropp så kan jag rena dig ...”
”Vad menar du med att förenas med mig?”

Broder Peter ställer sig upp och knyter upp sitt skärp. Det faller till marken. Så tar han tag i sin särk och trär den över huvudet. Inom loppet av bara några sekunder så står han framför mig, helt naken. Inte heller broder Peter har några underkläder på sig, inte ens ett par kalsonger. Jag hade rätt om det jag tänkte om hans kropp. Han är vältränad. Han har en platt, stark mage, med tydliga muskler. Hans ben är starka, som stadiga pelare. Hans armar sväller av muskler, likaså hans bröst. Han ser ut som en grekisk gud. Inte som den förra munken som besökte oss, broder Adam. Han såg inte ut att ha ätit annat än munkar i sitt liv.

Så söker sig min blick till mellan hans ben. Det första jag ser är att han är helt rakad. Inte ett hårstrå finns kring hans kuk. Det är helt mjukt och slätt. Det andra som jag ser är hans kuk. Hans kuk står rakt ut från hans kropp, som ett spjut. Lång, tjock, med stora ådror som ringlar längs med kuken. Som tagen ur en av mina porrfilmer. Jag ser hur hans pung hänger ner, som två stora ägg. Den ser tung ut. Jag känner hur det börjar bulta i min kropp, djupt inne i mig. Jag känner igen känslan, jag vet vad det betyder. Det är något som jag inte känt på väldigt, väldigt länge. Jag känner hur jag börjar bli kåt.

”Klä av dig, syster.” säger han skarpt.

Mitt huvuddok faller till marken och jag knäpper upp min dräkt. Jag låter den falla till marken. Mitt hår flödar ut över min nakna kropp och det enda som jag har på mig är mina trosor.

”Dina trosor med, syster ...”

Jag låter mina trosor falla till marken och jag står framför broder Peter helt naken. Jag skäms över min vildvuxna buske, jag önskar att jag var ren och fräsch som broder Peter. Jag står naken framför honom, handfallen.

”Min kropp är skapt av Gud, välsignad av Gud. Min kropp är en förlängning av Gud. Med hjälp av min kropp så ska jag rena dig från synd, syster Julia.” säger han och omfamnar mig.

Jag känner hans nakna kropp mot min, hans starka armar omfamnar mig och trycker mig mot honom. Jag känner hans stora kuk i min buske, pressad mot min fitta. Hans kropp är varm, hans hud är len och mjuk. Hans muskler spelar under den spända huden, det är som att jag kan känna varenda liten muskel i hela hans kropp. Hans händer smeker över mina nakna rygg, smeker mig över axlarna, ner över ryggen, innan han till sist tar tag i min stjärt. Jag känner hur hans händer smeker och knådar min skinkor. Hans läppar är plötsligt mot mina läppar, mjuka, våta. Hans tunga letar sig in i min mun och det är första gången på sju år som jag kysser en annan människa.

Jag tappar andan, det känns som att jag ska svimma. Känslan är överväldigande, att än en gång känna en annan människa nära. Det är obeskrivligt. Våra tungor dansar med varandra, smeker varandra. Hans mjuka läppar är pressade mot mina och hans tunga utforskar min mun. Jag kan inte låta bli att stöna lätt, allt är så obeskrivligt skönt.

Han tar tag i min kropp och trycker upp mig mot väggen, jag är som en trasdocka i hans händer. Jag stönar till, jag gör precis som han vill. Jag vill att broder Peter ska rena mig, rena mig från all min synd! Jag känner hur han trycker sitt kön mot mitt, gnider det genom min buske. Det darrar i hela kroppen, jag kan knappt stå på benen.

Hans händer rör sig över min nakna kropp, smeker mig, utforskar mig. Han smeker mina bröst, låter dem fylla hans händer. Hans fingrar rör sig över mina styva bröstvårtor, smeker dem, nyper i dem. Jag flämtar till, tappar andan. Det är som att det går en blixt genom hela min kropp, rakt ner till fittan. Det känns som att min kropp ska explodera. Jag känner hur hans kuk glider längs med min fitta, jag känner hur jag är våt, svullen. Jag är redo för honom.

”Snälla, broder … rena mig … rena mig från synd ...” stönar jag.
”Är du redo, syster?”
”Ja, broder … jag är redo ...”

Han tar tag i mitt ena ben, lyfter upp det, håller i mig. Så känner jag hans ollon vid min öppning, vid min våta öppning. Jag vill att han ska glida in i mig, rena mig från synd med hans heliga kuk. Så känner jag hur han trycker sin kuk mot mitt hål, pressar sig in i mig. Långsamt glider han in i mig, millimeter för millimeter. Jag stönar högt, flämtar. Jag kan knappt andas, det är som att jag spänner hela kroppen. Inte på sju år har jag känt något liknande. Det var sju år sedan jag kände en man i mig, det var sju år sedan som jag senast blev knullad.

”Du är som en oskuld, syster ...” stönar han ansträngt.

Djupare sjunker han in i mig, millimeter för millimeter. I just den här stunden så existerar ingenting annat för mig än broder Peter. Han tränger djupare och djupare in i mig, fyller mig med hans kuk. Det känns som att resa tillbaka i tiden och bli den Julia som jag var förut. Den Julia som var besatt av sex, som inte tänka på annat än sex. Hon finns fortfarande kvar inom mig, djupt inom mig. Så känner jag hur han är helt inne i mig, så djupt det bara går. Min kropp är tryckt mot hans kropp, det är som att vi är en och samma kropp.

”Är du redo, syster? Redo att bli renad?” stönar han.
”Ja, broder … rena mig ...” flämtar jag.

Så känner jag hur han drar sig ur mig, hur hans kuk långsamt glider ur mig. När bara toppen av ollonet är kvar i mig, så trycker han sig in i mig, så djupt det bara går. Luften går ur mig, jag stönar högt. Han knullar mig med långa, hårda stötar. Han låter sin kuk glida ur mig, långsamt, innan han med en hård stöt sjunker djupt in i mig. Han trycker upp mig mot väggen, kysser mig djupt. Vi kysser varandra passionerat, som älskare. Våra tungor smeker varandra, älskar med varandra. Jag känner hans kropp mot min, hans nakna kropp mot min nakna kropp. Han håller hårt i mitt ben, håller mig om nacken med den andra. Jag har mina armar kring hans nakna kropp, jag smeker över hans spända rygg. Mina händer vandrar ner, jag smeker hans spända stjärt. Jag griper tag i den, trycker mig mot honom, manar på honom.

”Känner du Gud inom dig?” flämtar han.
”Ja … Gud är inom mig … jag känner Gud ...” gnyr jag.

Jag stönar högt och han stönar med. Jag är rädd att våra stön ska eka i de tomma korridorerna, studsa mot de kala väggarna. Men jag bryr mig inte, jag känner mig helig. Jag känner mig fylld av Guds kärlek, den strålar igenom hela min kropp. Jag känner Guds kärlek i mina armar, i mina ben, i mitt huvud, i mina bröst, i min fitta. Guds kärlek är överallt.

Han knullar mig hårdare, snabbare. Han fyller min fitta med sin hårda kuk, om och om igen. Min trånga fitta griper om honom, kniper och smeker. Jag känner hur det spänner inom mig, hur han fyller ut mig. Som om jag vore oskuld, som han sade. Jag känner mig som en oskuld, som att min fitta inte blivit knullad tidigare. Jag känner hur svetten rinner över min nakna kropp, i små rännilar över min nakna hud. Det känns underbart, det är en känsla som jag saknat. Knullsvett som rinner över kroppen.

Han stönar högt, hans andetag är tunga, svåra. Jag känner hur jag drar efter andan, darrigt, ansträngt. Jag kan knappt andas, jag är så fylld av Gud att det inte finns plats för luft i mig. Jag känner hans kropp mot min, hur han pressar sig mot mig, pressar mig upp mot väggen. Han knullar mig hårt, vildsint. Ursinnigt.

”Synden finns så djupt inom dig, syster ...” stönar han.
”Ja, broder … jag är så fylld av synd ...”

Hans kuk borrar sig djupt in i mig, fyller mig. Jag kniper med min fitta kring hans kuk, kniper så hårt jag bara kan. Smeker hans kuk med min fitta. Hans kuk känns så stor inom mig, så grov. Jag vill aldrig att det ska ta slut, jag vill aldrig att broder Peter ska sluta rena mig. Min stjärt slår hårt mot den stumma väggen, om och om igen. Jag känner hur han trycker min stjärt mot väggen, stöter sin kuk djupt i mig.

”Ner på knä och be, syster … nu ska jag döpa dig ...” flämtar han.

Han glider ur mig, jag gnyr till. Jag vill inte att han ska sluta knulla mig, sluta rena mig från synd. Jag faller ner på knä och knäpper mina händer. Jag ser hans stora, hårda kuk framför mitt ansikte. Den pulserar för varje hjärtslag, svajar framför mitt ansikte. Hans pung är spänd, hans kulor hänger inte lika fritt som förut. De är pressade upp mot kroppen, hårt. Han tar tag i sin kuk och smeker den framför mitt ansikte, smeker sitt svullna ollon. Hans kuk är täckt av våra safter, den är våt och kladdig.

”Nu ska jag döpa dig, syster … döpa dig i min hela sperma ...” stönar han.

Jag ser hur hela hans kropp skakar, skakar av upphetsning. Hans andetag är ansträngda. Korta, stumma. Svetten rinner över hans nakna kropp, över hans spända muskler. Så ser jag hur hans kuk sväller upp, blir omöjligt nog ännu större. Ännu hårdare. Han stönar högt. Han tittar mig rakt i ögonen och jag tittar honom rakt i ögonen.

Jag känner hur en tjock stråle med hans heliga sperma lägga sig över mitt ansikte. Den känns varm över mitt ansikte, mjuk och varm. Än en gång så lägger sig en kladdig sträng med sperma över mitt ansikte. Han sprutar över min mun, min panna, mina kinder. Det känns som att det är överallt.

”Slicka min heliga kuk ren …” flämtar han.

Utan att tveka så lutar jag mig framåt, låter min tunga glida över den spända huden. Samtidigt som jag slickar hans kuk ren så slaknar den, tills den hänger tung och tjock ner mot golvet. Jag slickar hans pung, suger hans kulor rena från safter. Till sist så låter jag hans ollon glida in i min mun och jag slickar den försiktigt rent.

”Du är verkligen hängiven din tro, syster Julia ...” säger han ansträngt.
”Är jag ren nu, broder Peter?” frågar jag.
”Långt ifrån, syster … du är långt ifrån ren ...” säger han strängt.
”Men … jag trodde ...” mumlar jag.
”Din kropp är så fylld av synd att jag inte vet hur många gånger av rening som krävs för dig, syster ...”
”Självklart, broder … jag förstår ...” suckar jag.

Han tar på sig sin särk och knyter sitt skärp i midjan. Man skulle inte kunna tro att han precis knullat mig hårt mot klosterväggen, han ser precis ut som innan. Jag tar tag i min dräkt och är på väg att torka av mitt ansikte.

”Nej, syster … du måste bära min heliga sperma …” säger han skarpt.

Jag tvekar en sekund, innan jag tar på mig min dräkt och knäpper den, utan att torka rent mitt ansikte. Jag tar på mig mitt dok och tar på mig min trosor. Jag gör mig redo för att gå ut, innan broder Peter stoppar mig.

”Jag kommer snart igen, för att rena dig. Innan dess vill jag att du rengör din kropp, speciellt ditt kön. Och fortsätt att umgås med syster Frida. Ni har mycket gemensamt.” säger han och låter mig gå ut i korridoren.

Med snabba steg går jag mot mitt rum, hoppas att jag inte ska möta någon på vägen. Jag hör fotsteg i korridoren, snabbar på mina steg. Jag öppnar upp min dörr, men ser hur syster Frida möter min blick innan jag hinner stiga in. För en sekund så står vi bara och tittar på mig, innan jag förskräckt kastar mig in i rummet. Jag hoppas att hon inte såg mitt ansikte, täckt av broder Peters heliga sperma.

Jag går in i badrummet och ser mig själv i spegeln. Tjock, kladdig sperma täcker mitt ansikte. Broder Peters heliga sperma. Jag ställer mig i duschen och duschar mig ren. Jag undrar samtidigt hur jag ska göra mitt kön rent för broder Peter, när jag inte har någon rakhyvel. Jag hoppas att jag kommer på något, innan han kommer tillbaka. Jag lägger mig i sängen, naken. Det bultar fortfarande i min kropp efter min stund med broder Peter. Jag kom aldrig, jag fick aldrig känna den fulländade njutningen.

Mina händer vandrar över min kropp, smeker min nakna hud. Jag smeker mina nakna bröst, mina bröstvårtor som är stora, styva. Jag stönar till, tyst. Mina händer glida ner över min mage, över mina höfter. Jag smeker insidan av mina lår, upp mot mitt bultande kön. Mina fingrar glider genom min buske, jag känner hur den fortfarande är våt efter duschen. Långsamt drar jag fingrarna över mina svullna blygdläppar. Det var så länge sedan som jag smekte mig själv, flera år sedan. I början när jag kom till klostret så kunde jag inte låta bli, jag kunde inte låta bli att smeka mig själv. Men så slutade jag, jag visste att det var syndigt. Förbjudet. Men nu har jag ingen kontroll, jag kan inte styra mig själv. Jag måste få explodera.

Långsamt drar jag ett finger mellan mina blygdläppar. Jag är våt, kladdig. Ett finger glider långsamt in i mig, in i mitt innersta.

”Åååååååååh ...” stönar jag.

Det är obeskrivligt skönt. Det var så länge sedan som jag njöt av mig själv, njöt av min egen kropp. Om min kropp är skapad av Gud, då kan det väl inte vara något fel att njuta av det som Gud har gett mig?

Jag låter ett till finger glida in i mig, så djupt det bara går. Jag känner hur mina fingrar fyller mig, men inte på samma sätt som broder Peter. Jag vill att han ska rena mig igen, rena mig från synd. Jag vill känna hur han knullar bort all min synd, välsignar mig med sin heliga kuk. Jag låter mina fingrar glida ur mig och de glider upp till min svullna klitta. Jag känner den under mina fingrar, stor och svullen. Jag stönar högt, flämtar till. Det känns som att det skjuter blixtar igenom hela min kropp. Det känns som att min fitta är centrum av min kropp, som att det är min mittpunkt. Min fitta är det viktigaste i hela universum.

Jag smeker mitt bröst med mina andra hand, nyper i min bröstvårta. Det fyller min hand, sväller ut på sidorna. Jag smeker det våldsamt, hårdhänt. Mina fingrar smeker och trycker kring min klitta, dansar kring den hårda knoppen. Jag känner hur det byggs upp inom mig, snabbare och snabbare. Det är inte långt kvar. Jag vet att jag kommer att få explodera, min längtan är enorm. Det var så länge sedan, så otroligt länge sedan.

Hela min kropp skakar av upphetsning, av kåthet. Jag kan inte tänka på något annat, det enda jag vill känna är njutning, jag kan inte tänka på något annat. Jag tänker på broder Peter och hans underbara kuk. Jag vill känna honom i mig igen, jag vill att han tar mig, renar mig. Min kropp är hans. Så tänker jag plötsligt på syster Frida. På hur hon tog i mig. Jag vill känna hennes händer på min kropp igen. Jag vill att vi ska synda tillsammans.

Mina fingrar dansar kring min klitta, smeker den, gnuggar den. När som helst så kommer jag att explodera, när som helst så kommer jag att få min njutning. Jag smeker mitt bröst, nyper hårt i min bröstvårta. Jag fantiserar om att jag faller på knä igen och ber, blir döpt i broder Peters heliga sperma.

Så exploderar allting. Njutningen exploderar djupt inom mig, färdas ut i mina ben, ända ut i mina tår. Det rusar genom mina armar, ut i mina fingerspetsar. Njutningen går rakt upp i huvudet.

”Jaaaa …. åååååh …. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅHH!!!” stönar jag högt.

Det känns som att jag inte kan andas, som att jag inte får i mig någon luft. Hela min kropp är fylld av njutning och kåthet. Våg av våg av mig efterlängtade orgasm rullar genom min kropp, det känns som att det aldrig tar slut. Den bara fortsätter och fortsätter och fortsätter. Mina fingrar fortsätter att försiktigt smeka min klitta. Jag känner hur uppsvälld den är, känslig. Men jag fortsätter att smeka. Det är en underbar blandning av njutning och smärta. Det är så skönt att det nästan gör ont i kroppen. Jag vet att jag borde sluta, men jag bara fortsätter. Orgasmen fortsätter att rulla igenom min kropp. Hela min kropp spänner sig, varje muskel är på helspänn. Det känns som om jag ska förlora förståndet, som att jag ska bli galen av kåthet.

Till slut så måste jag sluta. Jag kan inte fortsätta längre, det går bara inte. Det känns som att jag ska dö, det är för många känslor, för mycket på samma gång. Jag rasar ihop på sängen, det värker i varenda muskel. Det sista som jag ser framför mina ögon innan jag somnar är broder Peter, som döper mig med hans heliga sperma.