Älska på avstånd

Jag har inspirerats av låten Don't av Jewel. Min första novell blir en lång en. Hoppas ni orkar läsa till slutet=)

Del 1

//Don't walk too close
Don't breathe so soft//


Jag vet inte var jag ska börja den här berättelsen men jag ska göra mitt bästa för att göra det enkelt. Egentligen går det inte att göra enkelt så jag berättar väl bara historien såsom jag ser den.

Han har alltid funnits i mina tankar. Ända sedan jag såg honom för första gången. Den där första gången… Hans hår var rufsigt, hans isigt blå glittrande ögon och hans kropp, osäker men ändå med en viss attityd. Han gav allt när han sjöng den där idiotiska sången. Jag minns det som om det var igår. Sedan dess ser jag hans ögon framför mig varje gång jag blundar. De första månaderna försökte jag skaka av mig det. Jag bestämde mig för att jag var larvig och att jag hade kommit in i någon sen tonårsfas. Senare förstod jag att jag var tvungen att leva med att jag avgudade honom som om han var mitt allt. Och han var bokstavligt talat mitt allt.

Det första året var han min hemliga kärlek. Jag älskade allt han gjorde. Han kunde bara smutta på en kopp kaffe och jag kunde bara sitta och titta på och fundera över hur vacker han var när han slickade bort kaffedroppar från underläppen. Jag kunde bli yr av åtrå bara av att han kom gående emot mig med en idé till en sång.

Jag har bara blivit lite upprörd på David några få gånger under alla de här åren. Det var alltid relaterat till min frustration över att jag avgudade honom och att jag inte kunde uttrycka det som jag skulle önska. Det var inte det att han hade en fru som stoppade mig även om jag vet att det borde ha varit så. Jag är inte perfekt. Nej, det handlade bara om rädsla. Rädsla för att bli avvisad och rädsla för att bryta förtrollningen så att säga. Till slut berättade jag men det var en lång väg dit. Här kommer den berättelsen.

Del 2

Den andra turnén var över och vi hade tagit ledigt. Mitt hjärta höll på att explodera och mitt huvud var på en annan planet för jag saknade honom så mycket. Jag saknade hur han fick mig att känna. Hans kramar, hans dröjande leende, hans arroganta men ändå härliga attityd. Jag saknade allt! Tiden hade kommit när jag äntligen skulle få träffa honom igen efter så lång tid. Vi skulle alla gå på middag tillsammans när David kom ner till Stockholm för att hälsa på sin familj och sina vänner. Jag hade börjat sakna honom samma dag vi skildes åt. Hela bandet skulle komma och vi skulle ha någon sorts fest efter middagen. Jag visste inte riktigt för jag hade inte lyssnat. Det viktiga var att jag skulle få träffa honom igen. Den dagen vi skulle ses hade jag fjärilar i magen och jag kunde inte äta på hela dagen. Jag kom till restaurangen sent som vanligt och alla hade redan satt sig runt bordet. Så snart jag såg honom igen visste jag att jag fortfarande älskade honom. Han var den rätte och ingenting kunde ändra på det.
”Hej, vad kul att se dig igen!”
David reste sig upp och gav mig en kram. Hela min kropp brann upp. Jag visste inte vad jag skulle titta på och jag rodnade uppenbarligen.
”Hej David, hur är det?”
”Bra, själv?”
”Underbart!”
Han log och satte sig igen. Jag gick runt bordet och kramade alla andra också. Alla var där och jag satte mig på den enda lediga platsen med Anna på höger sida och Stefan på vänster. Anna började prata direkt som vanligt och slutade inte förrän middagen var slut. Då ursäktade hon sig och försvann. Middagen innehöll vin och eftersom jag inte hade ätit på hela dagen blev jag snurrig i huvudet och mina ögon fokuserade på David. Han var inne i en livlig diskussion med Marcus om något och det gav mig en chans att bara sitta och titta på honom. Hans blonda hår var längre och han hade inget smink. Han brukade alltid ha smink. Han var klädd i en bomulls-t-shirt av en designer jag inte kände igen. Hans ansikte var täckt av skäggstubb vilket fick honom att se äldre ut och mer maskulin. Plötsligt började han skratta åt något Marcus hade sagt. Jag suckade och tänkte på att hans leende i alla fall inte hade förändrats. Det fick fortfarande mitt hjärta att hoppa till.
”Du älskar honom, eller hur?”
Jag snurrade runt på stolen. Det var Stefan som satt bredvid mig. Jag hade glömt bort honom medan jag dagdrömde om David. Och nu hade han frågat mig om jag älskade David?
”Vad menar du? frågade jag för att vinna lite tid för att komma på en bra lögn. Sen insåg jag att det inte var någon idé. Jag kunde lika gärna berätta för Stefan. Det kanske skulle göra det lättare att äntligen berätta för David.
”Du hörde! Jag sa, du älskar honom, eller hur?”
”Ja….”
”Herregud Johan, du måste säga något! Hur länge har du vetat?”
”Sen jag såg honom första gången antar jag” sa jag med skrovlig röst.
”Men du får inte säga nåt Stefan. Lova mig det?! Inte till honom och inte till någon annan heller okej?”
Min röst var nästan en viskning.
”Jag lovar” sa Stefan ”men du måste berätta för honom!”
”Jag vet inte…han kanske kommer hata mig för alltid och jag vill inte förlora honom. Jag älskar honom för mycket!”
”Han kommer inte att hata dig! Berätta!”
”Vi får se…kanske…”
”Hallå!! Kommer ni??!!”
Davids röst avbröt mig.
”Vi drar till Jamieson’s!”
Jamieson’s var klubben vi alltid gick till förr i tiden. Det kändes som en evighet sedan men var egentligen bara några år. Stefan och jag reste oss och gick efter de andra ut från restaurangen.

//Don't lay oh so near
Please, don't let me fall in love with you again//

Trots att David aldrig dricker alkohol är han alltid galen på dansgolvet som ingen annan. Han är inte bara galen han är extremt het! Han rör sig som en man i extas och han försöker inte dölja något som alla andra. Han är bara sig själv och han vet att alla ser honom. Min gissning är att han älskar uppmärksamheten. Det var just dansa han gjorde på klubben. Han ägde stället bara genom att röra höfterna till musiken och låta armarna följa takten. Hans ögon lyste och jag kunde inte låta bli att iaktta honom från bordet där vi satt. Plötsligt hörde jag ett kvävt skratt bredvid mig. Jag tittade motvilligt bort från David och mötte Stefans leende ansikte.
”Du är så jävla uppenbar! Varför hoppar du inte bara på honom och får det gjort! Titta på honom! Han ber ju om det!”
Jag vände mig om och fick se hur David rörde sig närmare Lisen och rörde vid hennes ansikte. Det var nästan som om det fanns sexuella gnistor i luften. Jag vände mig mot Stefan igen.
”Ja, men det är inte direkt så att han ber om det av mig eller hur?”
”Tror du att David någonsin skulle våga det? Nej, han är ute efter sex och inte är det med en tjej, det kan jag säga!”
”Hur fan vet du det? Är du intresserad eller?”
Han började irritera mig med sitt jag-vet-allt-snack!
”Fan heller!! Jag är bara en observatör som gör mitt bästa för att hjälpa dig men jag kan hålla käften om du vill.”
Han såg sur ut och plötsligt ångrade jag att jag blivit så ilsken.
”Nej, förlåt. Men du Stefan, hur vet du allt det här?”
”Jag vet ingenting. Jag är bara inte den som är rädd för att bli sårad. Det är du och det är därför du är rädd för att ens hoppas.”
”Det är sant….jag är rädd.”
Efter det sa vi ingenting mer. Det var svårt att prata eftersom musiken var så hög och jag kunde tänka mig bättre saker att göra än prata när David fanns där och var så underbar. Jag fortsatte att stirra skamlöst på honom för att jag inte kunde låta bli och när han tittade åt mitt håll rodnade jag som en tonåring och han log. När en timme hade gått kom David bort till bordet. Stefan och jag var inne på vår tredje öl sen vi kom till stället och vinet från middagen inräknat så kände jag mig ganska berusad. David satte sig bredvid mig.
”Hur är det med dig, Johan? Har du kul?”
Han log och drack lite vatten.
”Eh..ja det är jättebra…du?”
”Absolut…jag svettas som en gris men jag antar att det är smällar man får ta om man ska ha kul eller hur?”
Han skrattade och tog tag i min axel en kort sekund för att få hjälp att resa sig från stolen.
”Vad säger ni, grabbar? Ska vi gå hem till mig på efterfest?”
Stefan ville hänga med och det ville också Anna och Marcus. Resten av bandet bestämde att det var dags att gå så vi kramades och sa hejdå till dem utanför innan vi åkte iväg i olika taxibilar. David sa vart vi skulle till taxichauffören och vi andra tjattrade som barn i en leksaksaffär. Taxifärden tog bara tio minuter och när vi kom fram betalade David föraren medan vi andra klev ur bilen. Det var en klar natt och huset var vackert i mörkret med alla ljus vid dörren. David tog täten och vi följde efter.

Del 3

//Please let me forget
All those sweet smiles
All of the passion//

“Vill ni ha något att dricka?” frågade David.
”Ja, tack jag kan ta en öl” sa jag och Stefan nickade som om han också ville ha en. Marcus tackade nej och Anna ville ha mineralvatten.
”Jag kommer strax tillbaka. Känn er som hemma” sa han och pekade mot soffan och fåtöljerna och gick sen mot köket.
När han kom tillbaka med ölen och vattnet hade alla börjat prata om allt möjligt. Han gav oss våra öl innan han satte sig ner i soffan bredvid mig. Mitt hjärta ökade farten när hans lår försiktigt ströks mot mitt. Det var en ganska stor soffa men bara Marcus hade valt en fåtölj så vi var fyra stycken i soffan.
”Gud vad jag saknar det här!” David tittade på alla och log.
”Jag saknar att sitta mitt i natten och bara prata!”
”Jag saknar gratis öl!” sa Stefan och alla skrattade.
Vi pratade i ett par timmar och det var så kul att återuppleva minnen tillsammans från turnén. Marcus och Stefan gav upp först och bestämde sig för att gå. De frågade Anna om hon ville dela taxi med dem men hon ville stanna lite till. Stefan tittade på mig med ett synd-att-hon-ville-stanna-leende. Jag log tillbaka. Vi gick med dem till dörren och kramades och önskade varandra lycka till. Vi lovade också att hålla kontakten.
“Jaha, så var det bara vi kvar.”
”Japp!” Anna fnissade. “Är det okej om jag hämtar mer vatten, David?” frågade hon.
”Ja, visst! Det är bara att ta i kylen.”
Anna gick ut i köket och David och jag satte oss igen. Han satte sig i soffan och jag valde en fåtölj den här gången för att vara på den säkra sidan.
”Jag har saknat dig Johan! Herregud du är min koppling till verkligheten. Fattar du vad jag menar?”
Frågan var så oväntad att mina händer började skaka och munnen blev helt torr. Jag tog en klunk öl.
”Jaha…menar du det?” var allt mitt dimmiga huvud kunde komma på att säga som inte var helt olämpligt.
”Ja! Har inte du saknat mig?”
Hans blick vilade på mig lugnt och var ärligt frågande.
”Visst har jag saknat dig!”
”Vad bra!”
Han skrattade tyst och precis då kom Anna tillbaka.
”Vad skrattar ni åt?” frågade hon redan leende.
”Inget, bara jag och Johan som uttrycker våra känslor. Det kan bli roligt ibland!” sa David och blinkade åt mig. Jag visste att han bara skojade som vanligt men den här gången hände något. Jag log och blinkade tillbaka. Jag vet inte om det var alkoholen eller känslan av att vara nära honom igen, men oavsett vad det var så rodnade David.
”Ah, jag förstår, male bonding, eller?!” Anna skrattade.
”Nåt sånt ja” sa jag och log mot henne.
”Jaha, vad ska ni göra imorgon då, killar?” frågade hon utan förvarning.
David log och tittade på klockan.
”Du menar idag? Klockan är 4.”
”Åh herregud! Allvarligt?? Hon flög upp. “Jag trodde hon var ett eller kanske två men FYRA?! Oskar kommer vara så arg och jag har inte ens ringt honom!” Hon hade nästan hunnit ända fram till ytterdörren när hon vände sig om och sprang tillbaka till oss. Hon lutade sig ner och kramade David hårt och pussade honom på kinden och gjorde sen samma sak med mig.
”Jag älskar er killar! Ledsen att jag måste springa iväg så här men jag måste! Jag ringer er båda två snart ok? Hejdå!” och så sprang hon ut genom dörren.
“Oj, där försvann hon!” David smackade med läpparna och tittade på mig.
”Hon verkade ha ställt till det” sa jag och log.
”Antagligen! Vad ska vi göra nu?”
”Jag vet inte. Vad tycker du?”
Mitt hjärta började slå hårdare igen och definitivt inte av alkohol den här gången. Det som fortfarande förvånar mig är det mod jag hade den natten. Efter att ha älskat någon så länge och låtsats bara vara en vän, gjorde jag vad jag var tvungen att göra. Jag sa den mening jag hade övat på så länge.
”Jag har något att bekänna, David.”
Rummet var knäpptyst och David tittade upp på mig igen med ett ansikte som utstrålade nyfikenhet och intresse.
”Har du? Vad kan det vara? Snälla säg inte att du har gjort slut på alla pengarna och att du tänker be mig om ett lån?” Han log ett retsamt leende.
”Nej, mycket värre än så är jag rädd.”
”Hm…nu har du tappat bort mig…”
Jag flyttade mig lite i min fåtölj och tittade honom rakt i ögonen.
”David du måste lova att du lyssnar på mig och inte blir ar. Jag fixar inte det här om du inte håller dig lugn okej?”
”Fan nu blir jag nervös! Berätta bara! Jag blir inte arg…tror jag. Berätta!
Jag hade svettiga händer och min andning var snabb medan jag försökte hålla fokus länge nog för att hinna säga orden.
”Jag älskar dig.”

Del 4

Det bara slank ut som en mening om vad som helst. Davids ögon vidgades och han såg på mig med förvåning. Jag kunde inte se om det fanns någon ilska eller avsky i hans blick ännu men jag väntade mig det värsta. Det var tyst jättelänge, det kändes så i alla fall, och sen sa han äntligen något med sin djupaste röst.
”Jag…eh…jag hade ingen aning…vad…vad menar du egentligen med det här Johan?”
Hans ögon var fortfarande vida och väldigt ärliga. Han såg frågande men inte anklagande ut.
”Jag menar just det. Att jag älskar dig. Jag har älskat dig sen jag såg dig för första gången och jag kan inte ändra på det. Tro mig, jag har försökt.”
Jag lutade mig tillbaka i fåtöljen plötsligt så lättade och mer lugn än på flera år. Men jag väntade fortfarande på någon sorts respons från David.
”Du menar att du är kär i mig. Betyder det att du vill….eh…vara med mig…typ..sexuellt?”
Han såg tveksam ut nu. Jag var nästan rädd att svara honom men jag visste att jag inte kunde sluta nu.
”Ja, jag antar att det betyder det också. Hur känns det för dig?”
Jag väntade otåligt på hans svar.
”Jag har aldrig direkt tänkt på det. Jag menar, jag älskar dig men inte så…tror jag. Jag vet inte! Jag har ingen aning om vad jag känner nu!
Den stackars mannen var nästan plågad och så förvirrad att han inte visste vad som var rätt och fel längre. Allt han trott på var borta på ett sätt. Jag var rädd att röra vid honom så jag bara sa några lugnande saker istället.
”Det är okej David. Det ändrar egentligen ingenting förutom att du vet hur jag känner nu. Jag doldet det förut och jag kan fortsätta med det även nu när du vet. Jag ska inte attackera dig eller så.”
Jag log lite för att se om det skulle lugna honom.
”Okej…antar jag…vi fortsätter som förut. Jag är inte rädd för dig Johan, det är jag verkligen inte. Jag är mer…nyfiken…ja, det är rätt ord…nyfiken.”
”Nyfiken på vad?”
”På tanken, tror jag…tanken på att en man är kär i mig.”
Jag var så glad att han inte var äcklad att jag kunde ha kysst honom men jag behärskade mig.
”Jag är glad att du inte är äcklad av mig. Jag tror inte jag skulle överleva att du blev äcklad av mig.”
”Aldrig! Jag tänkte….skulle vi inte kunna gå på en dejt? Jag menar jag vet inte hur det är att gå på dejt med en man!”
”Det vet inte jag heller!” sa jag och skrattade.
”Det är ju perfekt! Vi kan gå på en riktig date och se hur det är. Vill du det?”
Han log och tittade på mig. Gud den här mannen var otrolig, helt otrolig!
”Ja, det vill jag verkligen. Jag älskar dig, som du kanske minns?”
Det kändes som om jag behövde säga det igen för att vara säker på att han verkligen hade fattat.
”Jag minns.” Han rodnade nu. Jag hade fått David att rodna! Jag var stolt över mig själv. Vanligtvis var det jag som rodnade. Den natten slutade med att vi pratade till kl.6 och jag sov över på soffan. Morgonen efter bestämde vi att vi skulle ta vår date på fredagen samma vecka. Jag kunde se att det skrämde David lite men det skrämde mig också. Veckan som gick var som vanligt förutom en ny sorts blick David slängde på mig. Han såg ut som om vi hade en hemlighet och det hade vi ju så det var inte så konstigt men den fick mig att känna mig speciell.

Del 5

//All of the heat, the peace, the pain
And all those blue skies
Where your words were my freedom
Please, don't let me fall in love with you again//

Äntligen var det fredag kväll och dags för vår dejt. Vi hade bestämt att jag skulle plocka upp honom hemma hos honom runt sju. Jag ägnade en timme åt att bestämma vad jag skulle ha på mig. Jag vet att det är löjligt men jag var mer nervös än någonsin förut och det kändes som kläderna kunde göra stor skillnad. Det slutade med att jag tog ett par vanliga svarta byxor och en klarblå skjorta. Jag ville inte klä upp mig för mycket och jag ville samtidigt inte se ut som om jag hade klätt ner mig. Jag fixade håret och borstade tänderna och sen skyndade jag iväg, tio minuter sen.

När jag kom fram var huset mörkt. Det såg nästan ut som om ingen var hemma men så snart jag svängde in på uppfarten öppnades dörren och en leende David kom gående mot bilen. Som vanligt var han otroligt snygg och jag fick problem att andas. Han hade avslappnade kläder som jag, bruna byxor och en matchande brun topp. Han hade läderjackan på sig som han älskar. Håret var inte överstylat utan det var lite vågit som det är naturligt. När han öppnade bildörren och hoppade in på passagerarplatsen kände jag doften av hans rakvatten och jag noterade att han hade mascara och puder för att se om möjligt ännu snyggare ut än naturen tänkt sig.
”Hej!” sa han och såg rakt på mig.
”Hej!” Jag tittade tillbaka och log lite osäkert. ”Jaha, vart vill du åka?”
”Middag som vi sa!”
”Jo, men var, knasboll!”
Jag fnittrade åt hans tankspriddhet.
“Ah…förlåt…var som helst blir bra för mig. Om det är bra service är jag nöjd!”
Vi skrattade båda två för vi visste hur irriterad David kunde bli på dålig service. Så här långt kändes allt bra. Inga jobbiga tystnader eller något. Jag ville köra till södra delen av stan och parkerade bilen nära restaurangen vi kom överens om. Vi började gå bredvid varandra mot restaurangen.
”Jaha, ska vi hålla varandra i handen nu eller?”
Han log mot mig och blinkade.
”Jag tror inte det behövs på första dejten” svarade jag leende.
”Aha? Det hade jag ingen aaaaaaning om!” sa han med skratt i rösten.
”Du är knäpp, vet du det?” jag knuffade honom lekfullt på armen.
”Ja, jag vet, jag vet, knäppa jag!” han grimaserade och jag njöt av varje ögonblick med honom. Det var det bästa någonsin. Han visste hur jag kände och han var fortfarande min vän, eller han flirtade nästan med mig till och med. Vi kom fram till restaurangen och fick ett bord direkt.
Vi beställde dricka och mat och fortsatte prata. Inget utöver det vanliga kom upp utan vi pratade om minnen och framtid om vartannat. Vi var som vänner och det kändes jättebra. Tiden bara flög förbi och snart var klockan nästan elva. Vi bestämde oss för att åka. Jag betalade och David väntade vant som om detta hände varje dag. Det var typiskt honom att alltid verka som om han vet allt även om han inte vet. Vi hämtade våra jackor och gick.

Det hade blivit ganska kallt ute och när vi gick mot bilen upptäckte vi att vi gick fortare och fortare för varje steg på grund av kylan. Till slut var vi framme vid bilen och blev sittande där ett tag och pratade.
”Den här dejten går riktigt bra!” sa David. ”Jag är verkligen glad att vi gjorde det här. Vad händer nu?”
”Jag är också glad. Vad händer sen? Ja, det beror på vad du vill. Jag vill gärna att du följer med hem till mig på kaffe om du vill?”
”Okej, om du säger det så. Visst, varför inte det är fortfarande tidigt!”
Han lutade sig tillbaka i sätet och väntade på att jag skulle starta motorn. Men jag gjorde inte det. Istället stirrade jag på honom och han måste ha känt min blick för han vred på huvudet igen.
”Vad är det?” sa han.
”David du kan hata mig för alltid men får jag…nej…glöm det!” Jag tittade bort.
”Vadå? Jag kommer inte att hata dig. Vad vill du?”
Det var nästan som om han verkligen ville veta vad jag ville.
”Jag tänkte bara att jag kanske kunde få röra vid ditt ansikte?”
Jag rodnade nu men det dova ljuset i bilen var ett bra gömställe.
Han tittade på mig med de där intensiva ögonen och sen sa han bara:
”Okej.”
Jag var inte beredd på det men jag blev så glad. Han bara satt där som förut och jag sträckte långsamt ut min hand. När mina fingertoppar nådde hans kind reagerade han och vände sitt huvud lite mer mot mig. Mina fingrar smekte sakta längs hans käklinje och ner mot hans haka. Jag lyfte handen och rörde vid hans fylliga läppar med mitt pekfinger. Detta var troligen det mest erotiska ögonblicket i mitt liv och min hand började skaka. Plötsligt lyfte David sin hand och tog tag i min. Han kysste mina fingertoppar en efter en och sen släppte han igen. Han tittade på mig och log. Sen sa han:
”Nu åker vi Johan!”
”Hem till mig?” viskade jag för min röst var beslöjad av upphetsning.
”Ja…” sa han mjukt.
Nu startade jag motorn.

Del 6

//Too many times
I've cared too much//

Vi pratade inte mycket på väg tillbaka till mig. David kommenterade några filmposters och jag svarade. Det var nog allt. Jag är dock nästan säker på att vi tänkte på samma sak. Vad hade verkligen hänt på parkeringen? Vad betydde det? Vad skulle hända nu? Alla dessa frågor utan svar flöt omkring i huvudet och gjorde mig yr. När vi kom fram till mitt hus parkerade jag på uppfarten och vi gick ur bilen. Våre blickar möttes snabbt över bilens tak medan jag försökte hitta rätt knapp för att aktivera bilens larm.

När vi väl kom in började vi prata igen. Det var som om förtrollningen bröts då.
”Vilket härligt hus, Johan. Jag gillar det verkligen!”
”Ja, jag trivs jättebra här.”
Huset var min ögonsten. Jag älskade det där huset! Jag köpte det för att det kändes så hemtrevligt första gången jag kom in genom ytterdörren och det är så det ska kännas. Vi gick in i vardagsrummet och satte oss i soffan.
”Jag hämtar kaffet!”
”Härligt!”
Jag reste mig och gick mot köket. Jag fixade kaffet och när jag kom tillbaka var David borta. Min hjärta hoppade till och jag blev plötsligt säker på att han hade gått. Han måste ha blivit rädd och gått. Jag satte mig ner i en av fåtöljerna och begravde ansiktet i händerna.
”Johan, var fan är badrummet?”
Han var kvar! Jag försökte gömma min glädje när jag visade var badrummet var. Jag skrattade för mig själv och när han kom tillbaka kunde jag inte låta bli att berätta vad som hänt.
”Jag trodde du hade gått.”
”Va?”
”Ja, jag trodde du hade blivit rädd och gått!”
”Nej, så skulle jag inte göra. Vi har det ju jättetrevligt!”
Han petade till mig på armen.
”Ja, du har rätt. Vi har trevligt. Jag älskar att ha dig här!”
”Och jag älskar att vara här.”
Han satte sig ner på soffan på den korta sidan av vardagsrumsbordet. Han tog en klunk kaffe.
”För starkt?” sa jag och rynkade på pannan.
”Nej jag gillar starkt som du kanske minns.”
”Ja, just det.”
Jag låtsades att jag inte visste men jag gjorde det starkt för att jag visste att han ville ha det så. Jag gillade inte att ha det riktigt lika starkt men jag ville att han skulle tycka om det.
”Johan?” han gjorde en paus.
”Jag är rädd.”
”För vad?”
Jag blev orolig. Jag ville inte att han skulle vara rädd för något.
”För, ja du vet…jag vet ingenting. Jag vet inte vad du väntar dig av mig nu.”
”Jag väntar mig ingenting egentligen. Jag vill bara vara med dig.”
”Är det säkert? Vill du inte ens röra vid mig igen?”
”Eh…visst vill jag det men inte om det gör dig rädd.”
”Nej, nej. Jag är inte rädd för det. Inte alls. Jag visste bara inte vad du ville.”
Våra blickar möttes och vi bara satt där. Väldigt, väldigt sakta sträckte han sen ut sin vänstra arm och lade den på mitt knä. Med blickarna fortfarande fästa vid varandra täckte jag hans hand med min. Jag lyfte hans hand till min mun och bara lät mina läppar stryka över hans knogar. Han lät mig göra det. Jag kysste hans handflata med fjäderlätta kyssar och njöt av hans reaktion på varje kyss. Det var tydligt att detta påverkade honom.
”Gillar du det här?” frågade jag honom.
”Ja” viskade han.
Jag lät hans hand vila i mitt knä och sträckte ut min högra hand och precis som förut rörde jag vid hans vackra ansikte. Hans kinder som nu var något rosiga. Han lutade sig in mot min hand och kysste min handflata ganska hårt. Jag blev modigare på grund av det och flyttade över till soffan. Jag höll hans ansikte mellan mina händer och flyttade dem sedan vidare till hans hår och ner över hans hals till axlarna.
”David, får jag kyssa dig nu?”
Min röst hördes knappt.
“Jag tror det.”
Han nickade lite men hans röst var osäker.
”Om du vill att jag ska sluta med något jag gör, så säg till mig och jag slutar direkt okej? Du behöver inte göra något du inte vill. Jag ska inte tvinga dig.”
”Okej.”
Jag tittade djupt in i hans ögon igen och såg nyfikenhet och längtan där. Jag lutade mig framåt lite och David följde min rörelse och gjorde likadant. Min hand återvände till hans ansikte och jag skakade till av välbehag när jag kände hur hans läppar nuddade mina. Vi retades bara med varandras läppar en stund. Han smakade som kaffe och som David. Jag kände Davids doft lika väl som min egen och han smakade precis som han doftade. Vår kyss blev mer vågad och jag lät min läpp falla in mellan hans och han sög hungrigt på den. Jag var inte längre den som styrde eftersom han tog över kommandot och min mun med sin ivriga tunga. Jag svarade så gott jag kunde men det var inte lätt eftersom han var så passionerad. Jag återvände med händerna till hans ansikte igen och njöt av varje sekund av kyssen. Det var faktiskt svårt att tro att det hände på riktigt. Jag saktade ner kyssen lite genom att smeka hans hals och luta mig tillbaka lite.
”Johan…” stönade han.
”Mm?” svarade jag.
“Jag vill ha mer…Jag vill ha…”
Jag log.
”Du ska få mer David. Ta det lugnt bara!”

Del 7

Jag hade helt släppt hans mun och han lyste av åtrå och passion. Jag älskade honom så här också. Jag ville att han skulle vara så här för alltid. Jag började dra i hans tunna t-shirt och omedelbart började han knäppa upp min skjorta. Jag lät min hand glida över hans mage hela vägen upp till hans bröst. När jag nådde bröstvårtorna böjde jag mig ner och kysste en av dem och lät sedan min tunga cirkulera runt den väldigt sakta först, sedan fortare. David kunde inte sitta still. Hans andning var snabb och jag kunde se att hans byxor såg trånga ut i skrevet. Det blev för mycket för honom och han ramlade på ryggen i soffan. Jag hamnade på honom med mitt bröst mot hans. Min skjorta var helt öppen och Davids topp var uppdragen till halsen.
”Vi kanske ska ta av den här?” sa jag och drog lite i toppen.
”Ja.”
Han reste sig upp så mycket som behövdes för att ta av den helt. Jag slängde min egen skjorta på golvet och sen återgick vi till det vi höll på med. Han låg där under mig och stönade mitt namn och kastade sitt huvud fram och tillbaka från sida till sida medan jag kysste och slickade hela hans överkropp. Hans händer sökte mig och han gick så långt att han styrde runt mitt huvud på sin kropp. Jag var nästan säker att han var redo för nästa steg men jag tog det lugnt i fall att. Jag sökte mig längre och längre ner tills jag till sist knäppte upp första knappen i hans byxor. Det ljud som kom från honom bekräftade att det var rätt handling. Jag knäppte upp hela hans gylf på några få sekunder och han tryckte sig mot min hand för att känna min hand.
”Åh, Gud!”
Jag sa ingenting. Istället utnyttjade jag att han lyfte sina höfter eftersom det gjorde det lätt för mig att dra ner hans byxor över höfterna. Jag tror han blev lite skrämd av det för hans ögon som tidigare varit stängda öppnades hastigt och han stirrade på mig.
”Är det okej?” sa jag och menade att jag dragit ner hans byxor.
”Eh ja visst” sa han men jag kunde se tveksamheten i hans ansikte. Jag bestämde mig för att sakta ner lite, för det sista jag ville var att skrämma honom. Jag tog av hans byxor helt och sen återvände jag till hans överkropp och ansikte. Hans ansikte var så kyssvänligt att jag kunde ha ägnat hela kvällen åt att kyssa honom. Han stönade igen och när jag kysste honom på munnen öppnade han munnen helt igen och lät mig komma in. Jag stod på knä på sidan av soffan och medan vi kysstes drog han upp mig så jag låg på honom. Han rörde sig under mig i slingriga sexiga rörelser som gjorde mig hård och helt fokuserad på honom och ingenting annat. Han hade ett sätt att göra mig galen bara med sina ögon vanliga dagar, så du kan tänka dig vad detta gjorde med mig. Hans händer smekte min nakna rygg och han drog lite i bältet till mina byxor.
”Johan, kan vi ta av de här också?”
Jag log.
”Visst men jag måste resa mig ett tag då.”
”Men sen kan du komma tillbaka igen direkt!”
Han andades häftigt och han var gudomlig där han låg.
”Visst, visst kan jag det.”
Jag reste mig och fick av mig byxorna snabbt. Jag hade just fått av mig dem när hans hand slet tag i mig och drog ner mig i en het kyss och återigen rörde våra kroppar vid varandra med nästan alla delar. Nästan säger jag för vi hade fortfarande våra boxershorts på oss och jag hade bestämt mig för att låta David ta initiativ så han inte skulle känna sig stressad. Jag behövde inte vänta länge för efter att vi kysstes igen och den här gången ännu djupare och mer passionerad, stönade han högt och började dra ner mina boxershorts. Det var en så underbar känsla att känna honom vibrera av åtrå under mig. Jag kysste honom och flyttade mig så vi båda kunde ta av våra kalsonger. Han slet nästan av sig sina och jag tittade på honom. Jag hade så klart sett honom förut med väldigt lite kläder på sig men aldrig helt naken. Han var vacker precis som jag hade föreställt mig. Och nu var han min. Min perfekta bleka ängel låg på min soffa. Hans läppar var röda och svullna av alla kyssar och hans hår var ett blont rufs som passade honom. Han såg på mig med ett självmedvetet leende på läpparna.
”Vad är det?” sa han och hans blick flackade osäkert.
”Inget. Jag bara beundrar det jag ser. Är det okej?”
“Jag antar det.”
Hans ögon svepte över mig. Jag fortsatte titta på honom men den här gången lät jag handen följa min blick på dess resa. Jag började vid hans underläpp och rörde sakta handen över hans högra kind, nerför halsen. Sen tog jag en paus och lekte med hans högra bröstvårta innan jag lät handen glida över hans mage. Jag undvek det mest känsliga området och fortsatte resan utefter hans högra ben. Sen tog jag samma väg tillbaka men på hans vänstra sida istället. Han gjorde små ljud av välbehag och rörde sig lätt under min hand. Det här var extremt upphetsande för oss båda och till sist när jag hade hållit på med den här njutningsfulla tortyren ett tag bad han mig nästan att röra honom där han behövde det som mest. Han rörde sina höfter så min hand skulle ’råka’ nudda hans kuk när jag passerade.
”Mer!” ropade han plötsligt.
”Om du vill så.” sa jag retsamt och lät sedan mitt pekfinger stryka över hans kuk men bara fjäderlätt. Detta gjorde uppenbarligen att han ville ha ännu mer så jag lutade mig ner och ersatte mitt finger med min tunga och slutligen tog jag honom helt i min mun.
”Ahhhh!” stönade han och lät sin hand vila på mitt huvud. Jag rörde mig upp och ner och lät min tunga virvla runt ollonet. När jag kände att han närmade sig slutade jag och kysste hans mun istället.
”Nej! Varför slutade du?” han gjorde sin berömda tjuriga min och jag svarade honom inte på en gång. Först kysste jag hans putande läppar. Han var inte vilken kyssare som helst. Det gick inte att få nog av hans kyssar. När jag slutade upprepade han sin fråga.
”Varför slutade du?”
”Jag tänkte att du kanske ville….mer.”
”Mer? Som vadå?” Han såg nästan rädd ut men vi visste båda vad vi pratade om.
”Med mer menar jag det jag har drömt om de senaste 10 åren. Jag vill älska med dig på riktigt.”
”Du, jag måste vara ärlig. Det skrämmer mig verkligen.”

//I stood on the edge
And saw that you held my hand//

Han skojade inte. Han såg helt skräckslagen ut.
”Men jag vill.”
Jag blev nästan chockad.
”Va?”
”Jag vill. Men jag ville att du skulle veta att jag är rädd. Ingenting har någonsin känts så här bra så jag vill inte sluta nu. Gör det Johan.”
Jag kysste honom av ren glädje.
”Jag kommer tillbaka om en sekund” sa jag och gick till sovrummet. När jag kom in dit insåg jag hur fin min säng skulle se ut med David på, så jag gick till dörröppningen och sa:
”Eller så kan du komma in hit istället?”
Han satt upp nu och han ställde sig upp och gick emot mig. Den där gångstilen…han kunde till och med få den att se snygg ut naken. Jag stannade i dörröppningen och när han nådde fram till mig stoppade jag honom och kysste honom innan jag ledde honom fram till sängen.
”Lägg dig ner nu älskling.”
Han gjorde som jag sa och jag lade mig bredvid honom. Jag kunde inte låta bli hans läppar och han verkade också njuta av våra kyssar. Hans händer var överallt och han gjorde mig så hård att jag nästan inte stod ut. Han kunde troligen se det på mig för han sa:
”Vill du ha mig på mage?”
”Nej, jag vill kunna kyssa dig. Ligg du kvar på rygg.”
Han gjorde det och jag satte mig upp och gränslade hans lår. Jag sträckte mig efter tuben med glidmedel i nattygsbordet och tog lite på fingrarna. Sen reste jag mig från hans ben och satte mig mellan dem istället och han särade på benen så jag skulle komma åt. Jag böjde mig ner och kysste hans bröst och sen hans mun och han svarade passionerat. Medan jag gjorde detta lät jag mitt långfinger reta hans öppning och han stönade in i min mun när han kände fingret inuti. Jag tryckte in fingret mer och han verkade gilla känslan. Samtidigt som jag slutade kyssa honom drog jag ut fingret. Jag ersatte fingret med min kuk som jag också smort in med glidmedel. Jag såg på honom och såg både rädsla och desperat åtrå. Jag tryckte på lite och han gjorde ett ljud. Jag pressade lite till och snart var jag helt inne i honom. Jag slutade ett tag för att se hans reaktion. Han tittade på mig och sa:
”Kyss mig!”
Hans önskan är min lag så jag böjde mig för att kyssa honom och han lyfte sina höfter för att låta mig komma ännu djupare. Jag började röra mig och han stönade eller nästan skrek i min mun. Han kändes underbar och jag pumpade på tills jag inte kunde hålla tillbaka min orgasm längre. Hans kuk var fångad mellan våra kroppar som rörde sig medan jag fortsatte kyssa honom. Han kom lite före mig medan han skrek mitt namn. När det var över drog jag mig ur och lade mig bredvid honom. Jag tittade på honom och han tittade på mig. Plötsligt såg jag att han grät.
”Varför gråter du älskling?” sa jag och torkade bort hans tårar med handens baksida.
”Jag visste ingenting, David. Jag visste inte.”
”Jag vet älskling. Det är okej nu.”
”Nej det är det inte. Vi förlorade tio år. Jag visste inte att det var mer än vänskap. Det var allt det här.”
”Jag vet men det är ingen idé att gråta över det nu. Kan vi inte bara vara glada att vi båda vet nu i alla fall?”
”Okej, det känns bara hemskt att veta att du väntade på det här i tio år medan jag var helt ovetande. Jag vill att du ska veta att jag ville det här. Du har inte lurat in mig i något. Det här är jag nu. Det här är vad jag vill för du är helt enkelt otrolig, Johan.”
Han kysste mig.

Det var så det gick till och nu är jag och David ett par. Inte officiellt inför hela världen eftersom det inte finns någon anledning att hänga ut vårt privatliv för alla. Bandet vet, vilket är skönt, eftersom vi behöver vara tillsammans även på turnéerna. Självklart bråkar vi ibland men vilket par gör inte det?

//Knowing too well
I couldn't hide from your eyes
Please, don't let me fall in love with you again//


Kommentera gärna och berätta vad du tyckte! Tack!