* Jag kallar henne Kitty Cat*

Det var en sen kväll i juni månad, sommaren hade precis kommit till den lilla byn där jag stannat till för att få vara lite för mig själv. Här fanns ett spa, känt som ett av landets lyxigaste, och jag hade tursamt hittat en underbar terass-våning strax intill, det var så vackert, så fridfullt. Och det bästa, glasdörren på nedre våningen som vette direkt ned mot havet, änglalikt. En upplyst klinkers trappa hade omsorgsfullt byggts upp, så att man lätt kunde ta sig ner till havet då man önskade. Och så fanns där även ett lusthus i början av bryggan, uppbyggt en bit ovanför stranden och med ett kraftigt vävt segeltyg som skyddade mot evt blåst, inuti hade man smakfullt ordnat så det liknande tusen och en natt. Klinkers stenarna löpte hela vägen ut  på bryggan, och fortsatte sedan ner i vattnet. Där kunde man lägga sig och njuta, sidorna på trappan var formade som en divan och var uppvärmda, och kunde enkelt stängas av med en liten knapp tryckning om så önskades. Perfekt, tänkte jag tyst för mig själv innan jag glatt tackade ja och betalade en större summa pengar för ett par månader framåt, hur länge jag skulle stanna visste varken jag eller ödet, det fick visa sig.
Jag hade levt ett galet liv i New York bara några månader tidigare. Där hade jag träffat en man som jag senare hade förlovat mig med. Han var nu glömd och försakad. Pengar hade jag i överföd, smyckena jag fått under tiden vi varit tillsammans var värda en förmögenhet. Han, en stenrik affärsman, kändis och ett rykte som fick många att rysa vid blotta tanken av hans existens, hade förvandlats till ett stycke, som jag åt upp i ett nafs. Han kallades "psykopaten", "the machine", ja, dom hade förgäves försökt skrämma mig, men jag bara skrattade och viftade bort deras oro. För  jag var en skatt, en obruten gudinna, en hon-djävul med dom mest oskuldsfulla dragen. Jag var kvinnan han alltid sökt, och han fick mig aldrig, inte helt och hållet, detta gjorde honom än mer galen. Sedan, när jag tröttnat, fick stackarn smaka på sin egna medicin. Helt i sin ordning, nickade jag i spegeln samtidigt som jag satte det rödaste läppstiftet mot min mun, målade med stadig hand och därefter flörtade syndigt med min egna spegelbild.
"Justice", blev mitt smeknamn i kretsarna jag rörde mig i, men jag brydde mig aldrig om deras förtjusning. Även fast jag var väl värd deras smicker.