Jag och min lärare: Saknaden, Kärleken och Lyckan

Nu är jag här igen! Med en ny del av Joakim och Tims berättelse. (Del 1: Jag och min lärare: Bara älska mig)
Jag hoppas ni gillar den, och att den lever upp till förväntningarna! =]
Glad läsning alla :D <3



Del 2


”Love is Natural and Real, But not for you, my love”
Jag låg i sängen i mitt rum, lyssnade ensam på musik. Hörde texten viskas i mina öron, och den påminde mig så starkt…
”Not tonight, my love, Love is Natural and Real, But not for such as you and I, my love”
Jag bet mig hårt i knogen och blundade.
”Joakim…” viskade jag. En tår rullade ner för min kind, jag saknade honom så mycket, men samtidigt älskade jag honom så starkt, viste att han älskade mig, och jag var så lycklig… jag kan inte minnas när jag senast känt mig såhär… översvämmad.

Det hade gått 3 veckor sedan mig och Joakim. Allt hade varit så underbart… jag skulle aldrig finna några ord till att beskriva det, det var omöjligt. Känslan av att älska, och att vara älskad.
Stunden då jag förlorade min oskuld till honom, den skulle alltid förbli den mest vackra och fantastiska någonsin. När jag kände hans fingrar röra mig.. Hans läppar kyssa mina.. och hans kön… som trängde sig in i mig …
Det var allt jag hade kunnat tänka på sedan den dagen, och jag längtade så otroligt mycket efter att få uppleva det igen. Jag visste inte om jag skulle våga hoppas men… Joakims löfte. Det var allt som betydde något, och jag visste att det var sant.
Sedan den natten längtade jag till varige tisdag, dagen då vi hade musik, dagen då jag hade chans att i en hel timme bara titta på Joakims ansikte och veta att han älskade mig. Och jag älskade honom.
Det var självklart svårt att dölja mina känslor för honom för andra. När jag pratade med honom var det svårt att bara hålla masken, låtsas som att han inte var något annat än min lärare, inte dröja kvar med blicken i hans ögon för länge. Jag vågade inte se in för länge i hans ögon, rädd för att fastna där. Även Joakim var tvungen att dölja sina känslor, men han verkade lyckas mycket bättre än mig. Men ibland kunde ha ge mig ett litet diskret leende och jag kunde se hur hans ögon blänkte till… vi båda visste vad den andra tänkte på; varandra.
Sedan natten hade han kysst mig 4 gånger. Ja, jag hade räknat dem. Varige kyss var för mig ett heligt ögonblick.
Den här diskretionen höll på att ta kål på mig…

Självklart hade min mamma ställt hundra frågor till mig dagen efter när jag kom hem.
”Vem var det du sov över hos egentligen, Tim?”
”En vän. Sa jag ju” jag försökte vifta bort det hela men hon fortsatte fråga.
”Tim… Du har ju inga vänner?” hon såg förbryllat på mig. Hon var mycket väl medveten om min situation och hon hade rätt.. Jag hade inga vänner, men jag hade inga bättre ursäkter. Jag kunde inte säga som det var till henne, det gick helt enkelt inte, det förstod vem som helst.
”Man kan väl säga… att jag precis fått en vän. Igår.” det lät konstigt jag var medveten om det.
”Jaha… så bra…” sa hon men rynkade lite på pannan. ”Någon ny elev, eller?” Jag nickade, det kunde man väl säga..
”Så bra, då kanske det… kan bli bra?” Jag nickade igen.
”Jag tror verkligen det” svarade jag. Hon log mot mig.
”Är det därför du är så.. glad? Du verkar lycklig Tim, förändrad. Det lyser om dig” hon log brett ”Det glädjer mig att se dig så” Jag skruvade mig en aning.
”Antagligen..” svarade jag, men jag visste bättre om vad det berodde på. Jag ville så gärna bara berätta allt för henne. Jag ville berätta för hela världen, men jag fick inte. Jag visste att hon nog skulle förstå, men... Hon skulle nog förstå och acceptera att jag inte var hetero, jag visste det, men jag vet inte hur hon skulle reagera om jag berättade att det gällde en mycket äldre man än mig, som dessutom var min lärare. Hon sa alltid att hon bara ville beskydda mig, men ibland verkade hon dessvärre inte helt veta vad som var bäst för mig.
”Så.. vad heter den här vännen?” frågade hon.
”Han heter… Joakim” jag kunde lika gärna säga hans namn, för henne var det ju bara ett namn, hon visste inget mer. Och det var väl bäst att säga det och säga sanningar där man kunde, för mycket lögner skulle bara göra allt ännu mer fruktansvärt komplicerat.
”Okej… Joakim. Ja, hoppas verkligen det får bestå för en gångs skull”
Det hoppades jag med.

Det var oktober och höstlovet började närma sig. För första gången i mitt liv som jag inte ville vara ledig från skolan. Visst var det fortfarande kämpigt, Matte och de andra höll fortfarande på, men inte lika mycket.. de slog mig inte, bland andra, eller lika hårt, men deras ord jagade mig fortfarande, och bara hotet av att de var i närheten och deras blickar skrämde ibland andan ur mig. Och jag levde under det ständiga hotet.. de hade lovat mig, att de en dag, när jag var ensam, utanför skolan, så kulle de ge mig så jävla mycket stryk att jag inte skulle kunna gå efteråt. Detta gjorde att jag ibland, när det inte fanns så mycket folk omkring mig när jag var på stan vissa kvällar, eller när jag väntade på bussen hem, hela tiden tittade mig över axeln för att vara säker på att de inte var där. Jag började kanske bli något paranoid, men jag visste att de kunde göra det, bara de ville. Och jag visste att de en dag definitivt skulle göra det.

Sista dagen innan lovet. Jag kämpade mig upp ur sängen, åt min frukost och klädde snabbt på mig. Jag såg min egen spegelbild i ögonvrån när jag klev förbi spegeln i hallen. Jag stannade till. Jag gillade inte vad jag såg. Samma gamla glanslösa och omedgörliga hår, samma gamla smala ansikte. Samma gamla beniga kropp som jag gömde i samma gamla munkjackor och jeans. Jag var grå, trist, tunn. Som en skugga. Totalt ointressant för allmänheten.
Jag var oproportionerlig. Mina ben var alldeles för långa… och helt raka som två pinnar. Inte alls muskulös, inte ett dugg.
Jag var 17 år och hade knappt ens börjat få några fjun på hakan. Visst fanns de där, ljusa och tunna men dock knappt synliga för det mänskliga ögat. Outvecklad. Synen fick mig att bara vilja stanna hemma.
Jag var helt enkelt för ful.
”...Du får aldrig tro att det är något fel på dig… Vad som än händer, glöm inte det… Du är så söt…”
Joakims ord dök plötsligt upp i mitt huvud. Jag kunde inte förstå… vad såg han hos mig? Han sa alltid att jag var så söt… men jag kunde inte se det själv. Dock så värmde hans ord mig, de stärkte mig otroligt mycket.
Kanske skulle jag ändå våga mig ut i dag också?
Jag klev ut utanför dörren och småsprang till bussen och hann precis på. Det var kyligt i dag, jag borde ha tagit halsduk och en mössa. För sent för det nu.

Under dagen fick jag reda på att vi slutade tidigare. 12, istället för 15. Jag hade inga bussar klockan 12. Underbart. Jag skulle vara tvungen att stå och frysa fram till 14.30, när den tidigaste bussen gick hem.
Vi hade alltså bara två lektioner idag, samhällskunskap och svenska.
Vi hade mycket samhällskunskap och språk. Jag hade valt samhällslinje, något jag ångrar väldigt mycket. Jag hade velat gå musik, men jag visste att jag aldrig skulle våga. Jag vågade inte sticka ut, och jag var säkert inte tillräckligt bra för att platsa in bland dem heller, därför var det säkrast att inte ens försöka. Så blev man inte besviken. Men om, bara om jag hade vågat pröva, och om jag hade kommit in, så hade jag fått 150 extra timmar med Joakim. Jag ångrade mig verkligen.

Våran svenska lärare lät oss sluta sista lektionen 10 minuter tidigare.
”Ha ett riktigt härligt höstlov nu! Och glöm inte att skriva mycket!” sa hon. Vår lärare var en medelålders rund kvinna vid namn Maria. Hon var även vår klassföreståndare och det var till henne man skulle vända sig om man fick problem. Både jag och min mamma hade försökt prata med henne angående mobbingen, men som vi alla vet så är de flesta lärare inte kapabla att göra någon skillnad. Eller så bryr de sig inte. I Marias fall var det både och. Visst utgav hon en trygg och moderlig profil, de flesta älskade henne, för hon var snäll och alltid trevlig. Dock bara på ytan. Det var den uppfattningen jag fått av de flesta lärare under mina år, dock så var hon en av de bättre.
”Tim! Får jag prata med dig ett ögonblick bara?” sa hon just när jag skulle gå. ”Jag har märkt att det börjat bli bättre för dig. Inte sant?”
”Jo…” svarade jag kort.
”Så bra, jag sa ju att det skulle bli bättre. Eller hur? Om man bara tar tag i problemet. Du är en mycket duktig elev Tim, ta vara på din talang! Jag kan säga att dina betyg kommer se bra ut till vinteravslutet”
”Jaha… ja, tack. Eller… ja.”
”Fortsätt så! Vi ses efter lovet då. Hej då med dig”
”Hej…” svarade jag och började gå.
”Och du! Sträck på dig Tim!” så där sa hon alltid… som om man skulle må bättre av det. Jag öppnade dörren och gick ut ur klassrummet och stötte samtidigt ihop med någon.
Hans doft… jag kände genast igen den. Joakim.
Jag tittade upp och möttes av hans breda leende.
”Hej där” sa han ömt.
”Hej..” svarade jag, och våra blickar satt fast i varandra några sekunder, han rörde lätt min kind, men väldigt diskret. Han log igen och gick sedan in i klassrummet jag nyss lämnat och började prata om något med Maria. Jag vände mig om och såg efter honom en kort stund innan jag tillslut kunde slita bort min blick och gå. Min Joakim…

Det var verkligen kallt ute, det blåste och hade börjat duggregna. Jag önskar verkligen att jag tagit halsduk och mössa i morse, jag hade inte ens jacka. Huttrande satte jag mig på bänken vid busshållplatsen precis utanför vår skola. Den skyddade inte längre mot regnet, några ungar hade slagit sönder busskuren för ett halvår sedan, men ingen hade brytt sig om att laga den.
Nästan alla hade lämnat skolan vid det här laget, det var helt folktomt, allas bussar hade redan gått. Jag var den enda som bodde så långt ut, så jag satt ensam kvar och väntade.
Regnet tilltog mer och jag började verkligen bli blöt. Hur kall och våt skulle jag inte vara om mer än två timmar? Jag tittade på klockan. Det hade inte gått mer än 20 minuter.
”Tim?” Jag tittade upp, kände igen rösten och log.
”Joakim!” han hade en tänd cigarett mellan fingrarna och ledde en cykel bredvid sig.
”Sitter du här ute i regnet? Du är ju dyngsur” han log ömt mot mig.
”Jag väntar på min buss… Du vet, de går inte så ofta..” Jag huttrade till. Joakim lutade sin cykel mot busskuren och satte sig ned bredvid mig.
”Du fryser ju” sa han och tog av sin halduk, lindade den ett varv om min hals. Den var mjuk, stor och varm och indränkt av Joakims doft.
”Tack” sa jag. Han log som svar till mig.
”När går första bussen?”
”Inte förens 14.30”
”Då kommer du ju frysa ihjäl här vännen… Kom!” han drog upp mig på fötter. ”Tyvärr så är den här gamla cykeln det enda fordonet jag har just nu… jag klantade till det och kvaddade bilen” han skrattade till ”men den här har också passagerarsäte” sa han och syftade på pakethållaren. ”Du kan vänta hemma hos mig… om du vill” såklart jag ville.
”Gärna… skulle vara jättesnällt” Svarade jag. Jag satte mig på pakethållaren på cykeln. Jag hade aldrig blivit skjutsad förut så det kändes lite vingligt.
”Håll i min rygg” sa han och jag slog mina armar om hans stadiga bröstkorg. Dock var mina ben alldeles för långa och som vanligt i vägen och släpade i marken. Cykeln vinglade till och vi var nära att falla omkull. Vi skrattade och krånglade lite till för att återfå balansen på cykeln.
”Sätt upp foten där” sa han och pekade bak på hjulet. Jag visste inte riktigt vart han menade, men jag satte upp mina fötter på nåt vis, så det kändes ganska stabilt.
”Redo?”
”Jo..” svarade jag och han började trampa framåt.
”Nej vänta!” jag pep till och kände hur cykeln vinglade till än en gång. Joakim skrattade hysteriskt på sadeln framför mig.
”Inte på ekrarna, på muttern. Här, kolla” han pekade och log roat.
”Jaha… där. Ok, jag har det. Sätt igång”
”Du är för härlig Tim…” sa han och skrattade. ”Så söt, jag älskar dig” han log bak mot mig, hans ögon glittrade och jag kände mitt hjärta hoppa till.
Han började trampa iväg på cykeln. Till en början var det väldigt vingligt men det gick bra. Jag hade hans rygg som stöd och att vara nära honom igen var allt som betydde något just nu. Jag frös fortfarande, men Joakims halsduk värmde mig. Det hade börjat ösregna nu, och när vi kom in innanför hans lägenhetsdörr var vi dyblöta båda två.

Det dröp vatten om mitt hår och mina kläder. Håret hängde ned i våta stripor i pannan. Jag drog ned dragkedjan på min genomvåta munkjacka och tog av den, t-shirten jag hade under satt slickad mot min kropp. Det var som om vi hade badat.
Joakim drog av sig sin t-shirt, han var minst lika blöt som mig. Mina ögon fastnade på hans bröst. Det var ännu vackrare än vad jag kom ihåg det. Musklerna.. den perfekta hyn… vattendroppar rann från hans hår ner över ryggen och bröstkorgen… Man kunde se hur senorna och musklerna spändes när han rörde sig och det var så… bara otroligt vackert. Sexigt och sensuellt. Han märkte hur jag tittade. Jag flackade undan med blicken, jag var fortfarande inte van vid det här.
”Du får titta…” log han ”Jag älskar när dina ögon ser på mig, för... det är som om du smeker mig med bara blicken. Och det är skönt… det gör mig varm att bara veta” han gick fram mot mig och la sina armar om mina höfter. ”Men att få röra vid dig… fysiskt, och inte bara i mina drömmar, älskar jag mest av allt” han sänkte sitt huvud mot mig och kysste ömt mina läppar. Jag hörde hur han suckade nöjt och han slöt sina ögon. ”Jag har längtat så länge… saknat dig”
”Jag också…” viskade jag och slöt mina armar om hans starka och trygga rygg. Jag kunde känna hans hjärtslag, det rytmiska och lugna dunkandet mot mitt eget hjärtas slag. Jag hade saknat den känslan, saknat hans doft, saknat hans mörka och ömma röst viska kärleksord i mitt öra, som nu. Ord som värmde mig, ord som gjorde mig lycklig.
”… Jag behöver dig så mycket Tim, du är det enda viktiga för mig… Jag förstår inte hur jag kunde leva i den här världen innan du fans i mitt liv, jag skulle aldrig kunna acceptera en värld utan dig igen… Allt gick så fort, min kärlek till dig, helt plötsligt var du allt..” hans ord var så fylla med kärlek att jag knappt kunde tro på dem. Att helt plötsligt få ta emot så mycket kärlek utan att förut ha haft någonting kom som en chock för mig, allt var som en dröm som bara väntade på att ta slut, som bara väntade på att jag skulle vakna upp. Men jag vaknade inte.. allt var kvar, allt var sant. Han var sann.
”Min ängel.” han kysste min panna. Jag hade kunnat gå sönder…
Jag lyfte mitt ansikte upp mot honom och snuddade tafatt med mina läppar mot hans.
Jag hade saknat hans smak.
Han slöt fingrarna om min haka och drog mitt ansikte närmare strax innan han kärleksfullt svarade min kyss. Han höll ut den länge, smekte sina läppar mot mina, strök sin tunga över min överläpp, mjukt och lent. När våra läppar skildes åt igen flämtade vi båda efter ny luft. Han smekte min kind och mötte min blick, kysste mig ännu en gång.
Jag lutade min panna mot hans bröst. Allt var så rätt... Jag hade saknat honom så mycket.
Han smekte upp sin hand för min nacke och drog fingrarna genom mitt genomblöta hår. Jag rös. Dels av hans beröring, dels från kylan av min kalla och våta t-shirt jag fortfarande hade på mig.
”Fryser du?” frågade han. Jag nickade. Han lade sina armar om mig och värmde mina armar med sina varma händer.
”Du är iskall… du behöver värma dig… ta en varmdusch.” föreslog han och höll fortfarande om min huttrande kropp och ledde mig till badrummet.
”Jag ska bara hämta handukar” sa han och var borta en stund och kom tillbaka med handukarna. ”Här” sa han och räckte dem till mig.
”Vill… följer du med?” tog jag mig mod att fråga och såg med en anings spänd förväntan på honom. Han log.
”Om du vill” svarade han. Och det ville jag, så jag nickade bekräftande.

Han hjälpte mig av med min blöta t-shirt som hade klibbat fast sig mot min kropp och hängde den över ett element. Han strök som hastigast sina fingrar ned över mitt bröst och mage, till linningen på mina jeans. Det pirrade till i mig. En stund såg han in i mina ögon och sjönk sedan ned på knä framför mig, helt utan att bryta ögonkontakten. Han log ett leende som var både ömt och lockande. Han strök sin kind och panna mot min mage och fingrade vid linningen till mina byxor. Så skönt... jag blundade, ville ha mer av hans närhet och smekningar. Jag njöt så av det, att bli smekt just där, så nära… det var som om varige beröring skickade en pil av upphetsning ner mot könet. Igen.
Han rörde vid mig på ett sådant sätt som om det hade varit det självklaraste i hela världen. Men för mig var det inte självklart att åter igen få känna hans händer mot min hud, åter igen känna den där pirrande känslan så fort han rörde mig. Det gav rysningar, och inre små explosioner av lycka.
Han knäppte upp knappen på mina byxor, smekte sina fingrar längre och längre ned samtidigt som han retade min hud med sina kyssar och sin fuktiga tunga. Det gjorde mig så upphetsad och förväntansfull att mina händer började darra. Att få känna allt det här igen, lika starkt, lika underbart som första gången hans fingrar snuddat vid mig. ”Åh…” viskade jag.
Han drog ned gylfen och drog av jeansen från mina höfter, kysste mjukt utsidan av mitt lår och smekte insidan av det med ena handen. Jag rös.
”Jag älskar dina ben..” viskade han.
Benen som jag hatade… Jag blev varm av att höra hans ord, att han hade kärlek för det jag hatade allra mest, det gav mig en aning… hopp. Och jag blev lycklig av att höra det just från honom.
Han smekte sin hand ned för mitt ben och rörde baksidan av min knäskål. Det kittlades och jag ryckte reflexmässigt till. Joakim skrattade dovt.
”Så söt…” mumlade han med läpparna tryckta mot min hud. Han smekte uppåt igen, smekte insidan och plötsligt snuddade hans fingrar vid min kuk. Jag flämtade till. Jag var så otroligt känslig… Som en mina… minsta beröring kunde få mig att explodera. Min hud skulle aldrig bli van eller tröttna på hans beröring…
Han reste sig sakta upp igen, med läpparna tryckta mot min hud gled han långsamt upp för mitt bröst, upp för min hals, kysste mig hungrigt, intensivt och hett. Det spände i min hud när han ivrigt sög min hals och käke.. det var som om min tunna hud ivrade lika mycket efter honom som resten av min kropp.
Fuktigt, varmt och hett… så härligt…
”Mmmmhh” stönade jag och särade flämtande mina läppar. Ludet av hans läppar som lämnade min hals… hans flämtande andetag som kittlade min hud...
Han smekte sina händer utmed mina sidor, ned över mina höfter. Han lät ena handen stanna på min höft, men fortsatte med den andra en bit ned på mitt lår, rörde sedan sakta handen mot baksidan av låret, rörde insidan av det med fingrarna och smekte uppåt upp i ljumsken. ”Aah… åh..” jag slöt ögonen, stod bara där flämtades med nacken bakåtböjd och kände hans kyssar på min hals och hans händer som smekte, mjukt, nästan fjäderlätt.
Jag hade nästan glömt hur skönt det var att bli smekt på alla känsliga och intima ställen, men mina minnen återträdde fort och jag njöt så starkt att jag inte längre visste någonting annat. Det enda som fanns var hans kyssande läppar och smekande händer. Jag glömde bort tid och rum, glömde bort allt som skett och allt som skulle ske, glömde nästan bort vem jag själv var. Det enda jag visste var min kärlek. Jag var inget annat än en obeskrivligt stark och enorm kärlek för Joakim. Den var jag... Den var det enda som fanns…
Mitt i allt hade jag glömt bort hur kall och blöt jag fortfarande var. Det rann fortfarande droppar från mitt hår. De rann ned för min nacke och hals, ned för min hud och det kalla vattnet gjorde att det gick en svag ilning genom mig.
”Fortfarande kall?” viskade Joakim mot min hals.
”Lite…” mumlade jag. ”Kall.. men ändå varm på samma gång.” Joakim log lite, höjde sitt huvud till ansiktsnivå med mig och gav mig en snabb kyss.
”Kom” sa han och gick till duschen och vred på varmvattnet. Han lät det stå på en stund för att låta det bli varmt och tog undertiden av sig sina jeans och kalsonger. Jag tillät mig själv att se på honom, men kunde inte hindra mig från att rodna. Hans kropp var så sensuell att jag nästan började skämmas för min egen igen.

Strax innan vi gick in i duschen drog Joakim smidigt av mig mina kalsonger. Jag var stenhård... jag hade inte kunnat hindra mig själv, hur skulle jag kunnat?
Joakim svepte med blicken över mig och log, samma belåtna leende han lett första gången han sett min nakna kropp. Jag skämdes inte lika mycket nu som jag hade gjort då, det var helt annorlunda, men kunde ändå inte låta bli att rodna igen. Min upphetsning var så synlig för honom… omöjlig att dölja, fast.. ändå ville jag inte dölja den.

Det varma vattnet rann ner för mina axlar, det var väldigt hett. Nästan så min hud brändes till en början, det sved som det alltid svider när man blivit väldigt nedkyld, och sedan värmer direkt efter, men jag blev varm. Kylan från regnet sköljdes av mig
Det var så mysigt att stå där i duschen med Joakims kropp tätt emot mig. Ljudet av vattnet, den heta ångan som gjorde det lite smådimmigt, värmen, våra våta kroppar, vår nakna hud…
Joakim smekte sina händer över mina skuldror, vår hud gled lätt mot varandras med det våta vattnet som enda ridå mellan oss. Jag kände allt genom den, hans fingertoppar, hans läppar, hans lite sträva skäggstubb när han strök sin kind mot min, musklerna under hans hud, hans styva bröstvårtor som smektes mot min hud när han rörde sig. Jag smekte försiktigt min hand över hans bröst. Jag hade inte utforskat det nog ännu… Prövande kysste jag först hans nyckelben, så som han hade gjort på mig förut. Jag gled sakta nedåt med läpparna ned mot hans ena bröstvårta. Jag slöt försiktigt mina läppar om den och kände omedelbart att han rös och att hans hud knottrade sig. Jag sträckte prövande ut min tunga och svepte med den över den. ”Mmmh, Tim..” mumlade han och lyfte upp mitt ansikte mot sina läppar Han gav mig en djup kyss och suckade njutande. Min kropp skrek efter honom nu, mitt kön längtade så efter att få bli vidrört, att bli tillfredställt. Han visste det…
Joakim gick sakta ned på knä framför mig igen.
”Jag skulle vilja känna din smak.. veta hur du smakar, får jag det?” frågade han. Jag log lite, nickade. Det var en sån dum fråga, men med ett så självklart svar. Han såg klart och tydligt hur mitt hårda stånd trånade efter hans beröring. Och att få vara i hans fuktiga mun… Jag kunde känna adrenalinet rusa i mitt blod.
”Syns inte det?” svarade jag svagt flämtandes och log lite. Han skrattade dovt.
”Jo, jag ser det.” log han och smekte mitt stånd med sina fingertoppar. Jag visste vad han skulle göra, och jag längtade efter det. Jag blundade.
Hans fuktiga tunga slickade mitt ollon. Det var så skönt… som när hans fingrar rörde det, fast bättre. Mycket bättre.
Han slöt läpparna runt det och gled sakta nedåt. ”Ahh…” flämtade jag. Det här var en känsla och upplevelse jag bara hade kunnat fantisera om, men hur jag än hade försökt skapa mig en bild av hur det skulle kännas så kunde ingen mäta sig med hur det verkligen kändes. Han tog tag om min höft med sin ena hand och lade den andra armen om min svank och smekte hela tiden min ländrygg med sina fingertoppar. Det gjorde mig enormt lugn och avslappnad, men det satte också igång en brinnande eld i mig.
Med läpparna helt slutna runt mitt kön gled han längre och längre ned, ända ned till roten av min kuk. Jag kände mitt ollon pressas mot hans gom, ändå fortsatte han med att ge med mer och mer av den njutning han kunde ge mig. Jag gnydde svagt.
Vått… Varmt och så obeskrivligt skönt… Hans fukt och värme var en annan värme än den från vattnet, den här var mer… omslutande.
Han rörde sitt huvud bakåt igen, långsamt… sugande med tungan tryckt mot undersidan av min kuk Det var först nu jag verkligen fick känna hur skönt det var.. ”AAah.. mmh… åh..” jag stönade högt av behag. Han gled neråt igen, masserade samtidigt mjukt mitt kön med tungan.. värmen i hans mun… hans lena tunga… Det fanns inga ord.
Jag andades okontrollerat och fort. Han hade börjat röra huvudet i en jämn takt, behagligt och lugnt, men varige ny rörelse var snabbare än den förra.
Han var så skön.. och genom all njutning började jag förstå att det jag gett honom knappt kunde mäta sig med vad han gav mig nu… men det spelade ingen roll längre. Jag var oerfaren, men jag hade börjat acceptera det…
Han flyttade den hand som vilade på min höft, smekte den en bit nedåt längst mitt lår, rörde den sedan mot insidan av det och uppåt igen, runt de intimaste områdena kring mitt kön. Ljumskarna, insidan av låren… Jag andades hetsigt.
Han smekte sedan min pung, så otroligt skönt och lent… åh… jag stönade dämpat. ”Mmmh..”
Han fortsatte att smeka alla de platser som var som mest känsliga för beröring, han visste redan vart han hittade dem, vad för slags beröring och vart någonstans på kroppen som fick mig att reagera starkast, platser jag inte ens själv visste om, men som ökade den sexuella njutningen i hela min kropp otroligt starkt. Jag njöt så starkt.. mer och mer för varige sekund, för varige gång han gjorde en ny rörelse. Varige gång han sög mig tillbaka in i sin mun. Han hade ökat takten, rörde huvudet fortare. Jag rörde mina höfter tillbaka mot honom, flämtade i varige andetag, kände hur jag kom närmre och närmre min egen detonation.
Han strök sin hand en bit upp över min mage, hans fingertoppar var så lena… jag slöt min hand om hans.
”J-Joakim… ahh.. ” han gav min hand en lätt tryckning och flätade samman sina fingrar med mina.
Jag kände det komma.. njutningen, explosionen… orgasmen, jag var så nära.
”Aaaaah.. Joakim.. jag, jag… ÅH, jag kommer...” jag kved ”Jag kommer..! Jag komm-AAH.. MMmmh, åh, ÅHhh” jag knöt min fria hands fingrar hårt i hans blöta hår och kramade hans hand med den andra, kände hur han kramade tillbaka.. ”AAAHhh! Åh…, shit.. mmmmh…” Ruset… den genomträngande extrema njutningen, min puls genom hela kroppen, i könet… suset i öronen och omgivningen som suddades ut.. Jag kände orgasm kramperna i hela min kropp, mina knän vek sig nästan och jag var tvungen att ta stöd mot Joakims axel. Min utlösning sprutades i hans mun. Han svalde, mjukt, så självklart…
När orgasmen klingat av klarade jag inte längre mer, jag rasade helt mot honom, sjönk flämtandes ned till golvet.
Jag kände Joakim sluta sina armar om mig och dra mig tätt mot sitt bröst. Han hade satt sig ned och lutade sig mot väggen, och jag lutade mig i sin tur mot hans kropp.
Jag lyfte efter en stund min blick mot hans ansikte. Han hade lite av min sperma i mungipan. Jag tog bort det med ett finger och han sträckte ut sin tunga och slickade av det.
”Hade jag vetat att du smakade så gott, så hade jag nog kunnat vänta förra gången med att tränga in i dig…” han log ömt och kysste min kind. Jag rodnade lite, men kysste honom tillbaka.
”Det hade nog jag med..” mumlade jag. ”fast… jag vet inte, kanske inte. Båda två var så härliga.. så jag skulle inte kunna välja…”
”Jag vet” svarade han och snuddade med läpparna vid min örsnibb.
Jag strök mjukt ned min hand för hans bröst korg. Jag sneglade ner lite, såg att hans kön var lika styvt och hårt som mitt varit för bara en minut sedan, om inte hårdare… försats droppade ner från det och blandade sig med vattnet. Det syntes hur mycket han längtade.
Jag lät min hand fortsätta nedåt, hela vägen ned tills jag nådde hans kön. Jag smekte mina fingrar ut med det, slöt dem runt hans varma och pulserade stånd. Han stönade till och slöt sina ögon, lutade huvudet bak mot väggen. Hans kön låg så perfekt i min hand, som om den var skapad för det. Som om allt varit meningen redan från början.
”Mmm, Tim…” mumlade han, smekte de fingrarna som omslöt hans eget kön.
Jag kysste mjukt hans bakåtlutade nacke. Jag kände halspulsåderns puls mot mina läppar. Samma puls som i hans kön, samma puls som hans hjärta. Jag började röra min hand fram och tillbaka över hans kuk. Det här var något jag visste hur man gjorde, jag hade gjort det på mig själv så många gånger… och den här gången var jag inte nervös, åtminstone inte lika mycket.
Jag flyttade mina läppar ned till hans bröst, gav honom några lätta kyssar på vägen. Hans smak blandades upp med vattensmaken och mina läppar gled mjukt över hans redan våta hud. Jag satte mina läppar mot hans bröstvårta igen, kände hur den genast styvnade så fort jag rörde vid den igen. ”Mh..” andades han mjukt och lade sin hand i min nacke, smekte ömt. En bra känsla spreds i mig av att kunna tillfredställa honom trotts att jag hade så lite kunskap om hur man gjorde, eller vad han tyckte var skönt. Han gav mig alltid så mycket njutning, och jag ville kunna ge honom något tillbaka. Men hans bröstvårtor verkade otroligt känsliga... Medans jag sträckte ut min tunga och slickade den över hans ena bröstvårta, höjde jag mina ena hand, lade den över hans ena bröst och tryckte försiktigt ena tummen mot hans andra bröstvårta.
”Aah… just så..” stönade han och tryckte sin hand hårdare mot min nacke. Jag log svagt, kände att även jag njöt, på insidan, bara av att känna honom njuta, och veta att det var jag som fick honom att känna så.
Jag kramade min hand lite hårdare runt hans kön, men fortfarande försiktigt, ökade min hans rörelser upp och ned för hans kuk. Han stönade igen, bekräftade att det jag gjorde var skönt för honom.
Någonstans på vägen hade jag förvånat mig själv med alla de steg jag vågade ta, modet jag hade fått att göra de saker jag inte var helt säker på att de var rätt, pröva mig fram. Men när jag var med honom förändrades jag… jag vågade mer och mer. För någon stund sedan hade jag inte vågat, eller knappt kunnat föreställa mig att jag skulle kunna göra allt jag gjorde nu.
Jag nafsade försiktigt hans bröstvårta, slöt läpparna runt den och sög mjukt.
”Mer… lite hårdare…” bad han, visade mig vad som behagade honom mest, vad han tyckte var skönt. Jag följde hans önskan, ville ge honom så mycket njutning jag bara kunde av den väldigt lilla erfarenhet jag hade.
Jag drog ned hans förhud med mina fingrar, kände hans försats rinna mellan dem.
”Mmmmh, snälla Tim… mer..” kved han med läpparna mot mitt öra. Jag kände mitt hjärta börja slå hårt inuti min bröstkorg av sättet han bad mig på, som om han verkligen njöt av det… att han njöt av det. Att det jag gjorde kunde påverka honom så mycket, göra honom liksom helt förändrad. Inte lika stark och säker som han alltid var, utan okontrollerad, beroende, desperat… bara av det jag gjorde. Av mina läppar och min tunga, av min hand kramad runt hans kön, som hela tiden drog fram och tillbaka, följde hans form… Jag märkte på honom att han kom närmare och närmare sitt eget klimax, han andades tugnt.
”AAah… äntligen… ” viskade han, log och slöt sina ögon, böjde halsen bakåt och tog tacksamt emot den slutgiltiga laddade njutningen. Han stönade mjuk, och varige stön ekade dämpat tillbaka mot badrumsväggarnas kakel. Jag kände hans kön rycka i min hand, jag lossade mjukt mitt grepp och kände hans varma och lena utlösning rinna mellan mina fingrar, ned för min mage… den rann sakta av mig igen, tillsammans med vattnet. ”Åååh…” flämtade han. Öppnade långsamt ögonen igen och mötte min blick.
Jag lutade min kind mot hans bröst och hörde hans fortfarande snabba och hårda hjärtslag mot mitt öra, kände hans fortfarande mycket ytliga och flämtande andetag, hans brösts hävningar och sänkningar. Jag kände hans hjärtrytm långsamt lugna sig… han strök en hand över min kind.
”Älskling..” viskade han.
Vi satt sådär länge, jag vet inte hur länge… jag med min kropp lutad mot honom, hans armar om mitt bröst, våra sammanflätade händer, hans lugna andetag mot min nacke och vattnet som rann ner över våra kroppar.
Han lyfte plötsligt sitt huvud från min axel och sträckte sig efter en schampoflaska. Han hällde upp lite i sin hand och började massera in det i mitt hår. Schampot luktade som honom. Han redde ut mina tovor med fingrarna.
”Ditt hår är så fint” sa han medans han masserade min hårbotten med fingertopparna. Jag blundade. Det var skönt, avkopplande.
Han sköljde ur håret igen, omsorgsfullt.
”Är du varmare nu?” frågade han. Jag nickade.
”Inombords också…” svarade jag. Joakim log och hans fina skrattgropar blev synliga.
”Jag också”
Han reste sig och hjälpte mig upp, stängde av duschen. Det där ruset fanns fortfarande kvar i min kropp… lyckokänslan och en kvardröjande skön känsla… antagligen i honom också.
Han tog en handduk och lindade den runt höften och sträckte sedan en till mig. Han kav mig en hastig kyss.
”Dina kläder är fortfarande blöta, jag ska se om jag kan hitta något åt dig” sa han.
När han kom tillbaka hade han klätt på sig en t-shirt och ett par slitna jeans, det klädde honom, trotts att det var så enkelt, men han klädde i enkelt. Han hade också med sig några kläder till mig; en långärmad tröja och ett par joggingbyxor. Byxorna var klart för stora för mig, men drog jag åt dem i midjan satt de rätt okej, åtminstone utan att hasa ned.
Jag trädde på mig tröjan, den var väldigt för stor, den med, men skön och varm. Luktade gott av Joakims doft, som allt annat som hade med honom att göra. Jag älskade den doften.
”Du kan låna med de kläderna sen när du åker hem också såklart. Och min halsduk så du slipper frysa” sa han.
Jag tog en titt på klockan. Det var bara tio minuter kvar tills bussen gick, men jag ville inte gå.
”Min buss går om tio minuter..” sa jag.
”Okej… då antar jag.. vi måste nog sticka nu om vi ska hinna till busstationen. men du måste torka ditt hår först, det är fortfarande blött, du kommer bli kall igen” han suckade men log lite, fast bittert. ”Tiden går för fort när jag är med dig…”
Vi kramade om varandra. Jag visste allt för väl hur fort tiden gick.
”Men jag antar..” började jag och hade plötsligt kommit på en grej. ”Det går en annan buss 15.20, det är den buss jag normalt tar. Min mamma vet inte att vi slutade tidigare idag, så inget skulle vara konstigt om jag kom med den istället. Jag skulle kunna stanna till dess ju!” jag log lite.
”Men det är ju perfekt” log han och kysste min kind. ”Varige minut extra med dig är så otroligt värdefull..”

Vi satt i hans soffa, samma plats där han kysst mig första gången..
Han hade hämtad en handduk som han började torka mitt fortfarande droppande hår med. Han torkade det torrt lika ömt och omsorgsfullt som han hade tvättat och sköljt igenom det förut.
”Vad gullig du är” skrattade han när han var klar. ”Ditt hår spretar åt alla håll.”
”Jag vet, det blir alltid så. Jag vet inte vad jag ska göra med det egentligen.”
Han skakade på huvudet.
”Nej, det är sött ju” log han och såg ömt mot mig.
”Kanske men…” jag suckade lite. ”Jag… jag vill inte bara vara gullig, eller söt... jag vill vara… mer..”
”Men vad vill du vara då, Tim?” frågade han mig och lutade huvudet lite på sned.
”Jag vet inte, jag…” jag suckade ”jag vill vara som du.” Han rynkade pannan.
”Nej, det vill du inte.” svarade han allvarligt.
”Men du är så… perfekt. Du är helt felfri. Inte som jag, full med defekter.”
”Nej Tim, jag.. du vill verkligen inte vara som mig. För då skulle jag inte älska dig som jag gör” han log och kysste min panna.
”Men… varför inte?”
”Ja… så självgod är jag ju inte” han skrattade men blev sedan allvarlig ”Jag har också fel och defekter, vet du… fler än vad du tror. Att ha varit i de här skorna i 28 år har inte alltid varit någon trevlig upplevelse. Jag skulle inte önska någon det..” Jag såg undrande på honom, och en liten nyfikenhet väcktes i mig.
”Vad menar du?” frågade jag honom. Han log lite.
”Jag älskar livet.. all kärlek det innehåller, alla upplevelser. Det är som att jag blir hög, bara av att leva” han skrattade lite. ”Det är väldigt mycket din förtjänst. Jag är lycklig… men det fanns tider jag inte var det. Jag vet inte… allas liv går upp och ned, speciellt i tonåren, säger man. Men det kunde ha gått helt åt helvete för mig…” jag såg förundrat på honom, jag ville veta mer… ”Den jag är idag är definitivt inte samma som då. Men jag var likadan, från utsidan sett. Hade vänner, en underbar familj… allt. Men det var krig inuti.. det var för jävligt… För mig var allt meningslöst. Det var liksom.. tomt. Jag vet inte varför det var så, men jag hade ångest. Det var ingenting som någon annan märkte, inte mina vänner, inte ens mina egna föräldrar, förens långt senare.”
”När började det?” frågade jag.
”När jag var fjorton… När jag var sjutton var jag bara ett vrak kvar. Men det var långt senare jag började kunna ta mig tillbaka igen. Mina föräldrar hjälpte mig mycket den tiden, det är jag tacksam för… så småningom kunde jag ta mig ur det igen, bli vad jag är nu, men det var väldigt… mycket på vägen som hände. Dåliga saker.”
Jag bara såg på honom, försökte smälta allt han sagt. Jag var… nog lite chockad. Det var så främmande, det hade inte funnits i min värld att någon sorg någonsin funnits i hans liv. Det var inte den Joakim jag kände, den lyckliga, självsäkra och underbara Joakim. Jag hade förväntat mig och trott att hans lov alltid varit perfekt… Men det var som han själv sa, han hade inte varit samma person då som nu. Jag antog att det var väldigt sant.
”Men den du är idag då..?” började jag.
”Tim…” han log ”Du tror inte det har satt sina spår? Minnena kommer alltid finnas kvar. Jag är lika operfekt som alla andra” han strök ett pekfinger över min kind.
”Inte i min värld..” svarade jag och lade min hand i hans.
”Tim…” viskade han och lutade sin kind mot min. ”Om du ändå funnits i mitt liv då, hade nog allt det där aldrig hänt.. för du är meningen i mitt liv” jag kände min hjärtrytm öka några slag, så som det alltid gjorde varige gång han berättade om sin kärlek.
”Så försök aldrig bli någon annan än vad du är. Har jag inte sagt det åt dig?” han skrattade och gav mig en kyss.
”Jo…”
”Så varför lyssnar du inte då?” han skrattade igen och gav mig ännu en öm kyss.
Det var märkligt egentligen… hur lite vi visste om varandra, hur lite jag visste om honom, och att vi ändå älskade varandra så villkorslöst mycket. Jag ville så gärna veta mer om honom, men det fanns så lite tid. Det var först nu vi verkligen fick ett tillfälle att bara prata tillsammans.
Jag lutade mig mot Joakims axel. Han strök sin hand över mitt hår.
”Joakim, varför älskar du mig?” jag var tvungen att fråga, tvungen att veta varför jag kunde vara värdig honom. Han var tyst en stund.
”Jag vet inte hur jag ska sammanfatta allt det i ord, utan att ta en livstid på mig.” han skrattade lite ”Men, Jag vet inte, jag tror.. för att du inte är som alla andra. Du är speciell, du har så mycket mer än bara ytlighet. Jag märkte det från första stund… och jag blev kär. Helt utan förvarning, trotts att jag inte fick. Och dessutom var du så söt, första gången jag såg dig. Men inte bara söt, du var… du gör mig så upphetsad. Din kropp är så tilldragande, sensuell.”
”Sensuell vet jag inte…” sa jag och rodnade.
”Jo det är du.”
”Nej…” invände jag och rodnade.
”Jo. Dina långa ben..” började han och smekte sin hand upp för mitt lår ”och din fina hals, din käke är så vackert formad” han strök fingertopparna längst min käklinje och kysste min hals ”Dina fylliga och rosa läppar” han log och satte sina läppar mot mina ”Din smak, och sättet din tunga rör sig” viskade han med läpparna mot mina. Han smekte mina läppar med sin fuktiga tunga, särade läpparna på ett så inbjudande sätt att jag inte kunde låta bli att låta min tunga leta sig in i hans mun och leka med hans tunga. Han följde avslappnat med i min tungas rörelser, lät mig vara den som förde. Han lade sin hans bakom min nacke, drog mig lite närmare och särade ytligare sina läppar som för att säga ’mer’. Våra kyssar utvecklades snart till ett intensivt och hungrigt hångel där våra tungor ivrigt slingrade sig om varandra. Mitt hjärta rusade.
Jag lutade mig bakåt, drog honom med mig och lät oss båda falla bakåt i soffan. Han skiljde sina läppar från mina och kysste sig nedåt för min haka, kysste min hals. Han la sin ena hand på sidan av min hals, pressade sina läppar mot den andra. Hett, hungrigt. Han smekte sin tumme längst min käke, haka, över mina särade och flämtande läppar. Det var så underbart när han kysste min hals, jag älskade det, nästan mest av allt. Halsen var en av min kropps mest känsliga platser, och jag älskade när han kysste mig just så som han gjorde nu. Jag stönade dovt, bara för att jag njöt så av allt, bara för att jag njöt av att få vara hans.
Hans läppar lämnade min hals och han lutade sin panna mot min.
”Du säger att du inte är sensuell… men min attraktion till dig är så stark att jag ibland inte vet vart jag ska göra av den. Ibland räcker der med att jag bara tänker på dig och.. ja, du vet” han skrattade lite. Jag förstod precis vad han menade. Ibland, av att bara tänka på honom så blev jag så hård, att att ta på sig själv knappt räckte nog för att släcka den törsten.
Han satte sig upp och jag reste mig för att sedan lägga mig ner igen i hans knä. Han drog sina fingrar genom mitt hår och log ned mot mig. Jag hade kunnat ligga så här för evigt. Somnat i hans knä och bara sova, drömma om honom i sanna drömmar för evigt. Men tiden hann alltid ikapp.
”Klockan är 15.10…” mumlade Joakim. ”Vill inte att du går, vill att du alltid stannar här” viskade han, men vi båda visste att det inte gick, och vi båda avskydde det lika mycket.

Det hade slutat regna och solen lyste genom höstlöven, men det var fortfarande kallt. Skjutsen till busstationen gick fort, för fort. Jag ville vara mer med Joakim…
Han släppte av mig en bit innan Busstationen. Det var mycket folk där, så det var en risk att skjutsa ända dit, folk kunde få misstankar. Jag ville krama om honom innan jag gick, känna hans värme en sista gång innan jag gick iväg, men det var alldeles för riskabelt. Vi vinkade bara hejdå, men vi båda ville mer. Förbjuden kärlek.. det hade kunnat vara poetiskt, om det inte hade varit så jävla smärtsamt.

”Hej Tim!” det var mamma som ropade från köket när jag kom hem.
”Hej” svarade jag, började knyta av mig mina skor. Hon kom ut i hallen.
”Hur har dagen varit?”
”Bra” jag hade velat svara helt jävla fantastiskt gudomlig, jag hade ju fått spendera flera timmar med Joakim, och det vi hade gjort… var inget jag kunde berätta.
”Tim, vad är det för kläder du har på dig?” frågade hon och såg förvirrad ut.
”Umm… jag såg ned på tröjan med de alldeles för långa ärmarna och de förstora byxorna, kom att tänka på några sekunder att jag måste set lustig ut på bussen men påminde mig själv att jag var tvungen att svara.
”Jag lånade dem.. av min vän, ja.. Joakim du vet. Det regnade och så, så att..” jag ryckte lite nonchalant på axlarna.
”Var ni ute i regnet, i skolan?” mamma såg ännu mer förvirrad ut.
”Jaa.. vi hade håltimme, precis innan matten. Vi gick ner på stan, det började spöregna så när vi kom tillbaka var vi genomblöta… men.. sån tur var så hade min kompis extra gympakläder, som jag kunde låna..” Jag visste att tröjan inte direkt såg ut som något man använde på gymnastiken men… det var en ursäkt som fick duga.
”Jaha… ja, så bra.”
”Mmm…” jag ställe upp mina skor på skohyllan och tog av mig Joakims halsduk och hängde upp den på en krok så länge.
”Tim.. Vad är det för märken du har på halsen?” Hon rynkade pannan och gick fram för att studera märkena.
Jag höll på att få panik… vad skulle jag säga?! Det var självklart sugmärken från när vi kyssts.. jag hade inte tänkt på att dölja dem..
”Det är ingenting!” jag backade undan från henne och flydde mot mitt rum, stängde dörren, kanske lite för hårt. Vad skulle jag säga nu? För vilken annan normal tonåring som helst så hade mitt beteende kanske varit helt normalt, och jag hade lätt kunnat bortförklara allt, men nu var jag ju inte så vanlig som jag önskade… vad fan skulle jag säga..?

Det var pinsamt tyst senare när vi satt vid middagsbordet, mamma såg avvaktande på mig, som om hon väntade på en förklaring. Jag visste att mina märken var fullt synliga, och jag visste att de inte skulle gå att bortförklara, det var så uppenbart. Jag stirrade ned i tallriken och petade i maten.
”Tim..?” hon såg allvarligt på mig, men hon var inte arg… ”Vi kan väl prata?” jag svarade inte, jag visste inte vad jag skulle säga. ”Tim, jag är bara orolig..” hon skakade på huvudet. ”Jag vill veta vad som hänt… jag behöver ingen förklaring, jag vill bara veta att allt är okej. Du har varit så.. förändrad, på sistone. Du verkar lycklig men, du berättar inget längre… det gör mig orolig, för det verkar som om, jag vet inte.. som att du ljuger för mig och jag vet inte varför.”
Jag såg upp på henne.
”Mamma, jag… jag är lycklig. Okej? Jag tror aldrig jag varit så här lycklig, men det finns saker som jag inte kan berätta… för det skulle förstöra allt, men jag är lycklig.” jag log.
”Jag är så glad för din skull och för att du är lycklig men.. jag kan väl åtminstone få veta.. vad hon heter? Flickan som gav dig märkena?” Jag bet mig i läppen.
”Det är en grej vi inte pratat om du och jag… eh..” jag drog efter andan. ”Det finns ingen flicka.” hon höjde ögonbrynen, jag ville att hon skulle förstå utan att jag skulle behöva säga det rakt ut. För hur skulle jag förklara?
”Det.. jag… alltså..” jag svalde och försökte komma till saken. ”Jag är inte… jag är.. inte som du tror.” hon rynkade bara sin panna ännu mer. Hade jag inte gjort henne orolig innan, gjorde jag det definitivt nu. ”Jag menade inte så. Jag menade att.. Att det är en.. det finns en.. kille som.. alltså… jag tror att jag är homosexuell. Jag menar, jag är det. Jag är homosexuell” så var det sagt. Hennes ögon blev stora.
”Tim!” flämtade hon förvånat innan hon sansade sig. ”Jag menar, förlåt mig. Jag borde inte ha tagit det för givet, att du skulle vara hetero. Förlåt”
”Det är okej..” svarade jag. Jag var lättad över hur bra hon tog det, jag hade antagit att hon skulle acceptera det, men jag hade ju inte varit säker. Men det kändes bra nu när det var sagt, men det fanns fortfarande hemligheter…
”Men… varför har du inte sagt något?” jag ryckte lite besvärat på axlarna.
”Jag vet inte… jag visste inte vad jag skulle säga. Visste inte hur du skulle reagera.” hon log mot mig.
”Tim, det är ingen fara. Det är okej”
”Tack..”
”Får jag gissa vad han heter..? Det är Joakim, inte sant?” jag nickade. Det hade ju inte varit så svårt för henne att lista ut. Saken var bara den att hon inte hade någon aning om vem han var.
”När du berättade att du plötsligt träffat honom, och när du plötsligt ’råkade’ missa din buss och sov över där, och sedan kom hem och du sken som en sol.. Jag fick mina misstankar. Men ärligt talat så trodde jag inte att den här Joakim fanns först men… Skulle jag någon gång kunna få träffa honom?” Jag skakade reflexmässigt på huvudet.
”Nej det går inte.” svarade jag. Hon mötte min blick med undran. ”Eh.. alltså.. det finns som sagt var en del saker jag inte kan berätta, för det skulle förstöra väldigt mycket… Jag menar, jag är säker på att du skulle förstå men.. jag menar jag kan helt enkelt inte berätta de sakerna.”
”Okej..” hon nickade, men fortfarande osäkert. ”Ja, jag antar… jag måste ju respektera det.”
”Tack” svarade jag.

Trotts att hon lovat mig, så fick jag väldigt mycket utfrågningar följande dagar. Vissa saker var skönt att få prata om, men andra saker var helt enkelt tabu. Och vissa saker var sånna där typiskt pinsamma mamma grejer.
En dag hade hon frågat mig:
”Ni använder väl kondom?” Jag slog hopplöst ut med armarna.
”Mamma, skärp dig…”
Hon ville självklart veta så mycket som möjligt om honom, vart han bodde, var han hette i efternamn, hur gammal han var, hans intressen. De flesta av frågorna gav jag bara halvsanna svar på. Angående hur gammal han var, så svarade jag bara att han var ganska äldre än mig, men ljög tillslut ihop att han var 22. Och där började problemen.
Såklart tyckte mamma att jag var för ung för honom, jag var fem år yngre, men de större problemen var att den här lögnen inte gick ihop med de andra. Frågeställningen kom hur han då kunde vara elev på skolan. Och här fick jag verkligen använda min kreativitet.
Jag ljög ihop att han bott utomlands tills han var nio, och inte gått i svensk skola, och att han på så vis började ettan när han var nio, och alltså började gymnasiet när han var 18, istället för 16, och att han gick en fyra årig linje och nu gick sista året, så summan blev, om jag inte räknade fel på grund av mina matteproblem, att han skulle vara 22 nu. Det var en komplicerad historia.
Jag borde självklart sagt att han var 18 eller nåt istället, men saken var den att jag inte ville ljuga för mycket, utifall att de av misstag skulle stöta på varandra på något vis., varför det nu skulle hända, men ändå… Joakim skulle kunna vara 22, på gränsen men det skulle funka. Hade jag sagt 18, och de skulle ha hänt att de träffades så skulle jag istället varit tvungen att hitta på en historia om att han var för tidigt åldrad på grund av hårt alkohol och knark missbruk på högstadiet, och då var min utomlandshistoria att föredra framför den.
Det var så mycket lögner att jag inte ens själv kunde hålla reda på allt…

”Tim, skulle du kunna ta bussen in till stan och handla i eftermiddag?” frågade mamma en dag. ”Jag hinner inte efter jobbet.”
”Skulle jag väl..” svarade jag. Det var ofta jag gjorde det. Jag tog inköpslistan och åkte bussen in till stan senare på dagen.
Jag klev av vid en dyster och ensam busshållplats. De flesta höll sig inne. Det hade börjat bli kallare tidigare på dagarna, och i dag var en riktigt kylig dag.
Jag gick in i butiken och plockade hastigt ihop de varor som behövde köpas. De var inte många, så det gick fort. Jag betalade för mitt köp och tog min Icakasse och gick ut till busshållplatsen för att vänta på nästa buss. Medans jag väntade tänkte jag på Joakim. Blundade och drömde mig bort. Jag hörde det avlägsna ljudet av en grupp människor som närmade sig. De pratade och skrattade, men jag tänkte bort det ljudet och fortsatte tänka på Joakim.
”Amen jag menar, hon va ju så jävla snygg! Såg du hennes röv eller?”
”Ja, men du gjorde bort dig helt jävla totalt Simon. Haha! Hon tycker säkert du är värsta tönten efter det där”
”Men va fan då! Ni såg väl at hon älska mig för fan, va”
”Dream on..” jag hörde hur de började småkivas, och några andra som skrattade. De störde mitt dagdrömmande.
”Hey… grabbar. Kolla, vad har vi här då” Jag kände igen rösten, drabbades av småpanik och slog upp mina ögon. Matte hängde över mig med sitt ansikte. Jag hade inte varit försiktig nog..
”Sitter du här och dagdrömmer va? Timmie, Timmie, alldeles för ouppmärksam” han skrattade. De andra stod samlade i en ring kring mig. Den här gången var de fem. Det var den nya, från förra gången, och en till.
”Det här är Simon och John” sa han och pekade på de båda nya. ”Du känner de inte men, du kommer snart få äran att göra det” han drog upp mig på fötter och släpade mig framåt mot han som han presenterat som Simon. Han spottade på mig och flinade. ”Nästa kille är John, väldigt kärvänlig kommer du märka” Alla skrattade i kör.
”Den va bra Matte..” var det någon som sa.
”Kärvänlig.. är det jag det?” Han som hette John skrattade ”Hm, kanske det” han stök ett finger över min käke. Jag ryggade förskräckt tillbaka. Vad höll han på med? Han skrattade, slöt plötsligt fingrarna hårt om min hals och drämde in mitt huvud i busskurens plexiglas. Rutan skallrade till.. det svartnade nästan framför öronen på mig och det ringde i öronen, jag kände mig som förlamad för en sekund och sjönk hjälplöst ned på marken.
”Sorry, kunde inte hejda mig” de hånskrattade. Någon drog våldsamt upp mig från marken och tryckte upp mig mot busskursväggen. En annan tog tag i min arm och böjde den bakåt, jag hörde hur det knäckte till i axeln, jag skrek av smärta.
”Skrik du, ingen kommer för att rädda dig.” någon slet tag i mitt hår och tvingade mitt huvud bakåt. Det gjorde så ont… jag bet ihop käkarna och tvingade tillbaka mina tårar… fick inte, fick inte..
”Fan, jag tycker vi dödar honom hörrni!” De skrattade, tryckte ned mig på marken och pressade min kind mot asfalten.. jag var så jävla rädd.. de hade rätt, det skulle inte hjälpas att skrika… skulle de… kunde de verkligen döda mig..?
”Jävla bög! Smaka på marken din fan!” jag kände en fot tryckas mot mitt huvud. Tårarna började svida i mina ögon… jag var så himla rädd, vad skulle jag göra?
”Fittunge, erkänn va, erkänn att du är en jävla fittbög, en jävla hora!” hela jag skakade, jag kände en hand bakifrån om min hals, den pressades mot min strupe.. jag fick ingen luft.. men jag började komma till ett slags vägskäl, en insikt om vad jag var tvungen att göra. Det skrämde mig men, ja var tvungen.
”Ja! Ja jag är bög… okej..” jag snyftade till ”Om ni har så jävla mycket problem med det, så döda mig här och nu!” jag kved hörbart, men ett lugn började ta plats i mig. Det fanns ingen återvändo, antingen skulle de låta mig va, eller så skulle de.. döda mig. Det var tyst en kort stund…
”Vad fan säger du horunge?!”
”Jag är bög! Homo, fittbög, vad fan ni vill kalla det… Det bara är så! Jag kommer aldrig bli som ni, och jag vill det fan inte heller” jag var fortfarande så himla rädd.. men jag var tvungen att säga det, vad utgången än skulle bli av det, jag var tvungen. ”Jävla svin..” kved jag och kände tårarna bara välla över, jag snyftade okontrollerat, fortfarande så rädd. Jag kände handen om min hals släppa.
”Hörrni, killar… jag tror det räcker..” det var Simon som backat undan. ”Han har fått tillräckligt nu.. ”
”Jag bestämmer när någon fått tillräckligt” röt Matte i och måttade en spark mot mig som jag precis han parera. Jag rullade runt ett varv och reste mig till halv sittande. Jag kunde skymta ett par busslampor en bit bort. Jag kände lättnaden skölja över mig. Räddad.
”Hey, kom igen, vi sticker nu!” de hade också upptäckt bussen och började springa därifrån.
Bussen stannade och öppnade dörrarna. Jag reste mig långsamt upp. Jag hade ont..
”Ska’ru me elle?” frågade busschauffören bistert.
”Ja..” jag klev på.
”Bussbiljett.” jag grävde i mina fickor för att ta upp den. Den var inte där… de hade tagit den.
”Jag… Jag.. har ingen”
”Inge biljett, inge åk” muttrade chauffören.
”Nej.. vänta!” snyftade jag till, drabbad av rädslan att bli lämnad här. ”Snälla…” bad jag. Chauffören synade mig uppifrån och ned. Jag såg nog illa ut däran.. smutsig, ett och annat blåmärke, och ett svidande skrapsår på min kind. Han muttrade för sig själv innan han svarade.
”Ja, ja! Bara för’en hära gången då. Första å sista!” han släppte på mig och jag tackade honom med otrolig tacksamhet.
Jag satte mig på ett ledigt säte. De andra få passagerarna på bussen stirrade på mig. Nästan som om jag hade varit ohyra… de visste inte. Men ändå.. bara ett litet vänligt ord hade kunnat göra så mycket..
Jag gömde mitt ansikte i halsduken. Det var samma som jag hade lånat av Joakim. Jag andades in doften och började sakta känna mig lite lugnare igen. Jag kom plötsligt på, och tog av mig den, synade den efter skador. Hade den blivit förstörd? Nej.. den var välbehållen. Jag lindade den om min hals igen.
Det var ju inte första gången det här hände… bara första gången det hade varit så här fruktansvärt.. våldsamt. Och det var första gången som.. jag kom ihåg vad jag hade sagt. Jag visste att det bara kunde bli värre nu, att alla skulle få veta, att alla skulle skratta, att alla skulle hata mig. Men ändå… det kändes ändå bra. Jag kände mig för första gången… värdig.

Det hade gått tre dagar av påsklovet. Det var tisdag. Något kändes väldigt fel; ingen Joakim.
’Jag borde ringa honom’ tänkte jag. Vi smsade ofta, för ofta enligt telefonräkningen. Det var mest sånt där nonsens som ’jag älskar dig, saknar dig så mycket. Vill att du är här” eller bara kort ’min söta fina älskling’ men det var sådant som värmde, och som behövde sägas, trotts att det redan varit sagt 100 gånger, men alla de 100 gångerna värmde lika mycket, och även den 101a gången likaså. Men det var inte samma sak som att höra hans röst. Jag ville verkligen ringa honom.
Men Joakim hann före mig. Mitt hjärta tog ett skutt när min mobil ringde och jag såg att det var Joakim.
”Hej, Joakim” svarade jag, och kunde inte låta bli att le när jag hörde hans röst i andra änden.
”Hej älskling” jag kunde höra värmen i hans röst.
”Jag har saknat dig” sa jag.
”Jag också, så det gör ont”
Jag hörde mamma knacka på min dörr.
”Vänta…” sa jag till Joakim.
”Vem är det?” frågade mamma.
”Joakim.” svarade jag.
”Jaha, ja då ska jag inte störa” hon log och blinkade. Jag himlade med ögonen. Hon stängde dörren igen.
”Joakim, är du kvar?”
”Ja, såklart” han skrattade ”Vem var det?”
”Det var mamma. Hon undrade vem jag pratade med.” det var tyst en stund.
”Vet hon om oss?” frågade han.
”Ja… men inte, ja du vet.”
”Okej, så bra. Det är nog bra att hon vet ändå… hur tog hon det?”
”Jo, helt okej. Bättre än väntat. Bara så du vet så är du 22 år och har bott utomlands och började skolan först när du var nio… bara så du vet.” Han skrattade.
”Okey.. hmm, ja, då måste jag nog göra en ansiktslyftning”
”Du klarar dig nog” skrattade jag. Vi skrattade tillsammans, jag älskade hans skratt, så fullt av värme.
”Jo, jag hade tänkt fråga en sak Tim”
”Okej..” började jag.
”Ja, nu när vi båda är lediga och så… jag har ett hus neråt Västergötland, några mil utanför Göteborg… eller ja, det är rättare sagt mitt barndomshem, där jag växte upp, men mina föräldrar bor inte kvar längre. Jag brukar åka dit ibland, bara för att komma bort och ta det lugnt. Jag tänkte åka dit, och jag undrar om du ville följa med?” jag kände mitt hjärta hoppa till.
”Ja, självklart vill jag det! skulle vara härligt..”
”Vad glad jag blir att du vill följa med. Och… något av det bästa är att inga känner oss där” Jag insåg vad det innebar, det betydde att vi inte behövde gömma våra känslor för varandra när vi var där. Mitt hjärta tog ännu ett skutt. Inte hela tiden behöva hålla minst en meters avstånd…
”Jag tänkte att jag hämtar upp dig tidigt i övermorgon, så kör vi mot Stockholm och tar tåget där ifrån, om det går bra?”
”Självklart” svarade jag. Det skulle vara underbart att få tillbringa en hel vecka ensam med Joakim, i en stad där ingen kände oss, där vi bara kunde vara vi.
”Bra” sa han och jag kunde höra leendet i hans röst. ”Då hämtar jag upp dig i övermorgon. Ses då”
”Det gör vi, hejdå… älskar dig”
”Älskar dig också. Puss”

Jag gick ut till mamma som diskade i köket.
”Jag och Joakim åker till Göteborg, i övermorgon”
”Göteborg?!” hon upphörde med att diska och vände sig till mig. ”Ensamma?”
”Jaa, glöm inte att han är 22. Och jag är sjutton, lugna ner dig”
”Ja men, bara så där? Vart ska ni bo?”
”I.. Hans föräldrars sommarstuga.”
”Jaha men.. ända till Göteborg med en främling?” jag suckade uppgivet.
”Han är ingen främling, mamma.”
”Ja men, jag känner ju honom inte”
”Nej, men det är inte du som ska åka bort.”
”Men jag vet inte hur jag ska kunna lita på… Jag menar, självklart litar jag väl på att ni klara er men, det skulle ju vara lugnande om jag hade fått träffa honom.. eller åtminstone pratat med honom. Tim, det är ju faktiskt mitt ansvar som förälder att göra”
”Men…”
”Vi kan ju prata på telefon. Om jag får” hon höjde missnöjt ögonbrynen.
”Jo.. Jag antar att det.. jag ringer upp honom igen”

”Saknar mig så mycket?” skrattade Joakim när jag ringde honom igen.
”Faktiskt… men det var inte bara därför… min mamma… ja, hon vill prata med dig” det blev tyst en stund.
”Okej.. med mig?”
”Ja… angående resan”
”Ja men, dåså… gör vi väl det. Nu måste jag erkänna att jag blev lite nervös” han skrattade lite.
”Det är nog ingen fara.. jag kan säga att det är hon med. Men du, kom ihåg att du är 22 och har bott utomlands tills du var nio. Lycka till” jag kände mig också nervös, det var bara nu allt kunde gå åt helvete fel, eller rätt. Jag hetsade nog upp mig för mycket men det kändes lite som avgörandets timma.
Jag sträckte över luren åt min mamma och stod kvar bredvid för att se så att allt gick som planerat. Det hördes ganska bra ut från telefonen, så jag kunde höra hela deras samtal.
”Hejsan, det är Elisabeth Bergstrand, Tims mamma, ja som du säkert vet”
”Hej, vad trevligt att få träffas. Joakim Johansson” Efternamnet var påhittat.
”Ja, det var verkligen ett nöje att få råkas med dig, jag har ju hört så mycket om dig”
”Tack, det har jag med”
”Ja, jag har förstått att du och Tim är.. mycket förtjusta i varandra”
”Det stämmer”
”Som du säker förstår så vill jag ju bekanta mig mer med min sons… pojkvän”
”Självklart”
”Så, ja.. vart bor du?” det var nu utfrågningen skulle komma. Frågorna jag inte besvarat skulle ställas till honom, och jag kunde bara hoppas att han kunde komma på väldigt bra svar på dem. Mamma satte sig ned i en soffa och jag följde efter
”Jag bor i en lägenhet i stan, strandgatan” det var däremot sant. Joakim var smart, jag visste att han kunde bedöma vad som var riskfyllt eller inte.
”Ja där ja, fina lägenheter har jag hört. Är det inte dyrt där?”
”Jo, men jag jobbar extra nere på musik affären”
”Jaha, ja, Tim har berättat att ni delar musik intresset”
”Det är sant”
”Jag hörde att ni hade bott utomlands när du var yngre? Vad bodde ni i för land?” Det här var rena förhöret…
”Det stämmer, vi bodde i Rio De Janeiro” Rio de Janeiro? Var det ens ett land? Minns jag rätt var det en stad… Hur som helst, han lät så säker… jag förstod inte hur han kunde komma på allt och svara så snabbt. Det lät väldigt övertygande, nästan affärsmässigt.
”Brasilien alltså?”
”Precis”
”Åh, vad intressant, det måste ha varit speciellt att växa upp där, i en sådan stad”
”Jo det var det, jag bodde där tills jag var nio, därför började jag skolan senare, så jag är enda 22 åringen på gymnasiet” han skrattade avslappnat. ”Jag går fyraårig teknisk linje, så jag har dessutom ett extra år.”
”Jaha, teknisk… då förstår jag. Jaa, jag är verkligen glad att ni två… funnit varandra så att säga”
”Ja, jag med..”
”Jaa… och nu åker ni till Göteborg och allt? I övermorgon?”
”Ja… om… det är okej?” han frågade väldigt försiktigt.
”Ja men självklart” jag ryckte till. Självklart? Det hade inte låtit så innan…
”Så, ja det var trevligt att få prata med dig, Joakim. Mycket trevligt.”
”Det samma”
”Ja, jag ska väl lämna över luren till Tim igen, på återseende” hon räckte över luren till mig och jag tog den direkt och gick in på mitt rum, stängde dörren.
”Hur tror du det gick?” frågade han.
”Bra… antar jag. Det verkade så”
”Bra, hur som helst, säger hon nej så åker jag förbi en natt och kidnappar dig ändå” jag kund inte hålla tillbaka ett skratt.
”Så bra”
”Ja, det är min plan B”

Vi pratade väldigt länge efteråt. Det hade blivit sent, klockan var tolv. Mamma hade lagt sig för längesen, informerat mig om hur sent det var och att det nog var dags att avsluta samtalet. Snart, hade jag sagt, bara 10 minuter till… nu hade det gått en och en halv timme sedan dess. Jag kunde inte få nog av att prata med honom, bara höra hans röst.
”Joakim… jag önskar att du var här. Att du låg bredvid mig och höll om mig, jag fryser så utan dig.” sa jag plötsligt.
”Jag önskar också det.. jag vill känna din kropp, dina andetag, dina mjuka fingertoppar mot min hud”
Jag blundade, rös lite när jag tänkte på det. Jag hade lagt tröjan jag hade lånat under min kudde, jag brukade andas in dess doft och tänka på honom.. jag gjorde det nu. Jag låg med kinden mot den och kände att jag hade en liten, en mycket liten del av honom där.
”Du vet… din doft är så god.. ”
”Tycker du?” jag kunde ana ett leende i hans röst.
”Ja den… luktar cigarett rök från samma Marlboro du alltid röker, blandat med ditt schampo och… den lukten som bara är du helt enkelt. Den får mig att känna mig så trygg. Hemma.” han skrattade lite.
”Så du gillar min cigg lukt?”
”Jo, för att det är en del av dig… helt enkelt”
”Tack…” svarade han varm ”men, den är nog ändå inget som kan mäta sig med din doft… och dina ögon för den delen, de är vackrare än något annat, de är blåare och vackrare än himlen själv.. och de blir så vackert glansiga när du är upphetsad… glänser så, nästan som kristall” jag log lite. Det fick mig att tänka på Joakims egna ögon när han blev upphetsad. Hans bruna ögon blev mörka, pupillen växte så hans ögon nästan såg helt svarta ut och han såg vansinnigt sexig ut, så förförisk… jag blev en aning tänd just nu, bara av att mana fram de bilderna.
Vi var tysta en stund…
”Vad tänker du på?” frågade Joakim tillslut.
”På dig… på dina händer, på din kropp..” på hans kön… men det vågade jag inte säga. ”Vad tänker du på?”
”På att få vara i dig, igen.” jag kände en ilning från magen ned till mitt kön när han sa det. Jag hade redan börjat få stånd av alla tankar på honom.
”Tim jag.. är väldigt upphetsad just nu” mumlade han. Han andades ut i ett flämtande andetag ”Väldigt… ah…” han var tyst en stund och jag hörde att han flämtade ”jag kan helt enkelt inte hålla mina egna fingrar borta längre, kan inte låta bli att drömma att de var dina… drömma att du var här… Tim…”
Jag rös av hans ord, vad de betydde, vad han gjorde… just nu… jag knäppte upp mina egna byxor och förde ner handen innanför kalsongerna, kunde inte heller låta bli. Jag hörde hans flämtande andetag nära mitt öra, han var så långt borta, men ändå så nära.. jag lät mina händer bli hans, så som hans händer skulle vara mina. Jag kände min egen puls i könet, blodet som strömmade till den och hormonerna som släpptes lös i min kropp. ”Aaahh…” stönade jag, blundade.
”Tim...” andades han ”Gör du.. samma som jag?”
”Mmm.. ah… ja…” flämtade jag tillbaka. ”det är så skönt Joakim…”
Jag la ifrån mig mobilen, men lade den alldeles bredvid mitt ansikte så att jag skulle kunna höra honom, och så att han skulle kunna höra mig. Jag smekte mig med båda mina händer, drog ned byxorna en bit så jag skulle komma åt bättre.
Vi onanerade till varandras stön. Drömde, fantiserade… om att den andra var där, om att känna den andras andetag mot nacken, mot kinden. Drömma om den andras läppar och tunga.
Jag andades med halvt särade läppar, föreställde mig att hans läppar skulle kyssa mig. Jag smekte mina fingrar över läpparna, hade önskat att jag kunnat byta ut dem mot hans tunga.
När jag smekte min hand ner över bröstet, ner till mitt kön för att sluta handen runt det igen låtsades jag återigen om att det var hans hand, de var alltid hans händer. Alla gånger, de gånger jag hade gjort det själv. Mina händer hade alltid varit hans.
”Joakim… ååh.. ” jag kunde inte fortsätta meningen jag hade tänkt säga för jag kände hur det plötsligt högg till i mig av behag.
”Tim..” kved han. Jag rös nar jag hörde honom säga mitt namn på det sättet ”Vänta… Mmmmh… Ah… jag kommer..” viskade han, hans röst lät nästan darrande.
”Jag också…” gnydde jag, kände hur jag kom närmare och närmare, att jag var där. Nu. ”Aah.. AAahh…” jag pressade samman mina läppar hårt för att jag inte skulle höras allt för mycket till några av de andra rummen i huset, men mina dämpade ljud slapp ändå svagt igenom läpparna..
”Mmmh.. Tim.. Aaah, ah.. MMMmmhh, AAah” hans mörka stön ekade genom telefonluren… Vi kom samtidigt, all het tillfredställelse strömmade genom oss båda, vi delade all njutning i den stunden. Allt… saknad, men behag. Jag andades ut ett sista njutande andetag innan den koncentrerade lyckokänslan sakta lämnade mitt kön och istället började sprida sig utåt i hela kroppen. Till mitt hjärta.
Men det värkte också. Bredvid all min lycka, fanns också smärtan efter saknaden kvar. Vi flämtade fortfarande en stund, återhämtade oss. Men det var något som saknades. Han saknades. Han skulle ju vara där, lugnande smeka mig efteråt, viska i mitt öra, andas samma flämtande andetag som jag, kittlandes mot min hud.
”Joakim… jag saknar dig fortfarande.”
”Jag också. Det värker.”
”Ja… jag vet..”
”Men det spelar ingen roll för… jag älskar dig så mycket. Det är nästan som att det väger upp det, bara lite…”
”Jag vet… Joakim” jag log. ”Jag är ändå så lycklig.”
”Jag älskar dig Tim. Och vi ses snart igen, väldigt snart älskling” Det var just de orden som gjorde mig så lyckig, att veta det, veta att han älskade mig, gjorde att hur mycket jag än saknade honom, så spelade det ingen roll.
För det fanns något så mycket större.



Slut igen, för den här gången =)
Hoppas den var lika bra som den första, kanske inte lyckades med att göra den lika känsloladdad men men^^
Jag kände att den blev lite lång, jag kunde helt enkelt inte sluta och visste inte riktigt var jag skulle ha delat upp den för att den inte skulle blivit för kort istället så x) men hoppas det inte gör något utan att det bara gör det bättre.
Föresten så får ni gärna ge synpunkter om ni vill, på hur ni tycker om hur jag skriver och så, och om handlingen. Finns det något jag kan ändra eller göra bättre? Mindre snack och mer erotik? Eller tvärt om? :]
Hursomhelst, nu måste jag ju såklart fortsätta denna novell =D jag gör det gärna, om ni vill läsa fortsättningen?
Det är upp till er, ses då mina vänner <3